CAP-reformen 2021 kommer medföra utmaningar – men också möjligheter för det finländska jordbruket. Men det gäller att vi är aktiva och utarbetar en egen strategi. Max Schulmans föreläsning diskuterades livligt på ÖSP:s vårmöte.
– Vi känner till ramarna för EU:s nya gemensamma jordbrukspolitik, CAP 2021-2027. Och de stora linjedragningarna som nu utarbetas. Det som vi nu måste göra är att skapa en intern finsk strategi där vi funderar på mindre frågor som miljöfrågor och landsbygdens utveckling. Men det som står klart är att vi själva måste vara aktiva och berätta åt våra beslutsfattare vad vi vill den strategin ska innehålla. Och att vi beaktar vad vi är bra. Vi är bra på mycket och det ska vi nu lyfta fram, säger MTK:s spannmålsombudsman Max Schulman.
Schulman höll ett föredrag om CAP 2021-2027 på ÖSP:s vårmöte i Vörå i tisdags. Just möjligheterna som reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär blev det som diskuterades livligast på det välbesökta mötet.
Det trots att egentligen ingenting är fastslaget med reformen. Med största sannolikhet är inte de nya linjedragningarna färdiga år 2021 och reformen kommer troligen att skjutas upp.
– Trots det är det läge att fundera över våra egna särfrågor så att vi kan få in dem i den nya CAP. Det handlar långt om samarbete och anpassning av EU:s lagstiftning och vår egen, konstaterar han.
Måste hitta nya marknader
Schulman fokuserade mycket på marknaden och att det finländska jordbruket bör blicka utåt.
– Mat behövs och högklassig ren och pålitlig mat behövs. Där har Finland en bra position. Det räcker inte med en marknad på 5,5 miljoner invånare utan vi måste bli bättre på att hitta marknader utanför vår gräns.
Henrik Holm från Nykarleby frågade hur Finland upplevs i EU gällande livsmedelssäkerhet och renhet. Enligt Schulman, som har goda kontakter på EU-nivå, har de övriga medlemsländerna en bra bild av Finland.
– De vet om att Finland har en liten befolkning och att det är rent. Men våra livsmedel är inte lika kända. Det är det vi måste berätta för dem – att vi producerar rena och högklassiga livsmedel för exportmarknaden. Men det krävs uppföljningssystem så att vi kan bevisa att våra livsmedel verkligen är rena, säger han.
Och fortsätter:
– Vi måste också hitta kunder och nya marknader och fråga vilka varor de vill ha. De vill ha kött, jo, men vilka delar? Vi måste vara flexibla och producera det som de vill ha.
Niclas Sjöskog från Purmo frågade om EU kan hjälpa det finländska jordbruket med den dominerade marknadsställning som de två största handelskedjorna har.
– Här kan man också ställa sig frågan vilken marknad du menar. Marknader finns också utanför Finland. Får vi inte ut det vi behöver härifrån måste vi se om det finns andra. Om det inte fungerar här får vi söka oss utåt, säger Schulman.
Samarbete nödvändigt
Henrik Strandberg, Nykarleby, påminde om att tidigare projekt för att hitta nya marknader inte resulterat i så värst mycket. Hur gör man nu för att det inte ska upprepas? Schulman hänvisar till danskarna och deras förmåga att samarbeta utanför landets gränser.
– Internt konkurrerar de danska företagen hårt, men när de söker nya marknader går de samman för kunna ta sig in. Vi har mycket att lära oss av danskarna. För oss tror jag det gäller att anpassa produktutbudet och ha tillräckligt många företag med. Det vore också viktigt att bygga en organisation kring det här samarbetet.
Ola Sandberg från Esse frågade om de produktionskopplade stöden finns kvar i diskussionerna kring den nya CAP. Enligt Schulman finns de kvar inom ramarna.
– Så de finns kvar, men vi känner inte till procenten. Återigen, just gällande sådana här frågor är det viktigt att vi är aktivt med och delger våra åsikter. Som instrument finns de stöden kvar, men troligen på en lägre nivå än nu. Men ingenting är fastslaget, säger han.
Brådskande rädda virket
Andra frågor diskuterades också på vårmötet. Kjell Nyström från Petalax ville veta vad som görs för att rädda det virke som nu ligger i skogen efter stormen.
– Efter stormen Gudrun förvarades mycket stock i vatten så länge som i sju år och på så sätt räddades mycket virke och värde ur skogen. Nu börjar det bli akut här och vem ska hjälpa skogsägarna som drabbats, frågade han sig.
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård konstaterade att Metsäliittos distriktsråd har sänt en skrivelse till Metsäs ledning och efterlyst tilläggskvoter. Metsä har också gett Österbotten tilläggskvoter, poängterade han.
Anders Portin, SLC:s nya skogsombudsman, har också fört diskussioner med Juha Mäntylä, vd för Metsä Forrest.
– Jag förde nyligen diskussioner med Mäntylä som känner till situationen tack vare informationen från Metsäliittos förtroendevalda här i området. Kvoterna har höjts och möjligen kan man höja dem lite till. Men hans budskap är nu att sköta de mest kritiska ställena som drabbats, säger Portin.
Samhället bör vara med vid kris
Nykarleby lokalavdelnings motion om förbättrad krisberedskap diskuterade också. ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskog konstaterade att frågan är viktig.
– Samhället måste vara med på ett sätt eller annat. Uppstår en kris utan mat så finns inget samhälle. Därför måste samhället vara med och från ÖSP och SLC jobbar vi vidare med det här.
Enligt Henrik Holm borde man se problematiken ur ett annat perspektiv. Det handlar inte bara om el och vatten. Han konstaterade att jordbrukarna har en skyldighet att producera mat – också i kristid.
– Redan nu är det en utmaning att producera mat i fredstid för oss bönder. Som vi hanteras nu är det ingen garanti att vi kan göra det i kristid. Det här borde vi påpeka, säger han.
SLC:s ordförande Mats Nylund, som också med medlem i primärproduktionspoolen inom Försörjningsberedskapscentralen, vill få det ålagt att kommunerna ansvarar för att det finns reservkraft vid en kris.
– Som bönder är vi ålagda att ställa upp när det behövs. Det ligger i hela samhällets intresse att vi gör det och klarar av det som lagen förutsätter. I dag är det inte akut men det kan bli det när som helst. Samhället har också ett ansvar.