Det finns mycket som kan begränsa utvecklingen av lantbruket i Finland. Ett exempel är den nya bygglagen som kan medföra nya begränsningar. Att som jordbrukare vara på sin vakt när kommunerna fattar beslut är mycket viktigt.
Frågan om den nya bygglagen, som trädde i kraft den 1 januari i fjol, blev föremål för diskussion på ÖSP:s vårmöte i Vörå i tisdags. Det är Kronoby lokalavdelning som lämnat in en motion där man pekar på att byggordningen kan medföra begränsningar för expanderande jordbruksföretag.
– I Kronoby är det här en svår fråga och kommunen prioriterar bostadsbyggande framom befintliga jordbrukare. Vi har har aktivt haft kontakt med kommunstyrelsen, men inte fått svar på våra frågor, säger lokalavdelningens ordförande Carina Rudström.
Byggordningen ska grunda sig på bygglagen, men hur den utformas i kommunerna kan variera eftersom det är politiska beslut som styr. ÖSP uppmanar därför lokalavdelningen i Kronoby och andra kommuner att vara i direktkontakt med de kommunala beslutsfattarna.
ÖSP ska föra motionen vidare till SLC som ska ta fram en lista över omständigheter som bör beaktas i kommunala byggordningar, så att man tar hänsyn till primärnäringarnas behov.
– Kronoby lyfter en mycket aktuell sak. Nu är det kanske för sent att påverka, men de flesta kommuner uppdaterar sin byggordning under varje mandatperiod, så när det blir aktuellt igen ska vi vara med och påverka, säger ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskog, som också är styrelseordförande för Pedersöre kommun.
Var vaksamma på kommunal nivå
En annan kommunal fullmäktigeledamot är Conny Englund i Jakobstad.
– Vi jordbrukare ska också vara vaksamma när kommuner gör upp del- och generalplaner för där kan det också komma med olika typer av begränsningar, säger han.
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård har förståelse över den frustration som man känner i Kronoby.
– Vi kommer arbeta vidare med det här. Men jag kan ändå tycka det är konstigt att det i en landsbygdskommun likt Kronoby inte verkar finnas förståelse för primärnäringarna. Det borde det göra, säger han.
Helena Broända från Kronoby frågade när listan, som kan användas som stöd då lokalavdelningarna för fram sina synpunkter på byggordningen eller andra ärenden som gäller planläggning och byggande i kommunen, blir klar.
SLC:s vikarierande verksamhetsledare Thomas Blomqvist, som deltog i mötet, konstaterade att det är en viktig markägarfråga.
– Vi ska få denna fråga framåt så snabbt som möjligt för jag ser det som en av de viktigaste markägarfrågorna som SLC nu har på sitt bord.
Beredskapen aktuell
Många andra frågor diskuterades också på vårmötet. Ann-Charlott Kjerp ville veta hur ÖSP och SLC arbetar med beredskapsfrågor med stormen Hannes i färskt minne.
– Hur har gårdarna det med generatorer, vatten och annat? Är vi beredda när en verklig kris slår till, frågade hon.
Blomqvist berättade att frågan om beredskapen inom jordbruket är något som man ska lyfta inför nästa års riksdagsval. ÖSP:s verksamhetsledare Susanne West i sin tur konstaterade att frågan varit aktuell inom ÖSP i flera år.
– Tillsammans med ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskapet har vi ett nätverk för beredskap, som uppstod under coronaviruspandemin. Vi träffas några gånger per år och vi har bra möten och diskussioner samt samarbete med andra organisationer. Här är det också viktigt poängtera att en lönsam produktion är A och O för att kunna ha beredskap på gårdarna, berättar hon.
Sjöskog, till vardags mjölkproducent, drabbades av stormen Hannes och blev utan el i flera dagar.
– Men det blev inga större problem på vår gård då vi har generatorer, men telefonmasterna blev utan el i några timmar.
Han lyfte samtidigt behovet av att det i Finlands tillämpas många hårda regelverk som bidrar till ökade kostnader för jordbruket. Något som SLC bör arbeta vidare med är därmed åtgärder som minskar på byråkratin och förbättrar konkurrenskraften.
– Här är ny teknik som drönare ett bra exempel. I Finland får vi inte använda drönare för växtskyddet och ska man köpa en stor drönare behövs tillstånd av Tukes. Det tar ungefär ett år att få tillstånd och kostnaden uppgår till cirka 10.000 euro. Det finns saker att göra och det skulle inte behöva vara så här komplicerat, säger han.
Långgård fortsätter:
– Vi bör arbeta för att ta bort regler som medför extra kostnader som vi ändå inte får kompenserat från marknaden.
Kanslichefen jobbar för finansieringen
Pekka Pesonen, kanslichef på jord- och skogsbruksministeriet (JSM), deltog på distans i vårmötet och berättade om framtidsutvecklingen för finländskt jordbruk och EU:s politik.
Som bäst arbetar man på högvarv med den nya programperioden CAP, som enligt plan ska träda i kraft den 1 januari 2028.
– Tidsramen är tuff och vi försöker bli klara så att den nya programperioden kan inledas då. Det vi fokuserar på är finansramarna och att de ska förbättra jordbrukets verksamhetsförutsättningar, säger han.
Pesonen har framtidstro när det kommer till det finländska jordbruket. I dag betraktas jordbruket som en del av beredskapen och det är en syn som i allt högre grad delas inom hela EU.
Men trots det finns det ett stort tryck på att skära i anslagen för jordbruket inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det är även oklart hur EU-stöden kommer att fördelas i framtiden om systemet med två pelare försvinner, vilket innebär att jordbrukets direkta stöd och stöd för landsbygdsutveckling sammanslås.
– Det viktigaste för oss är att Finland får så mycket pengar från EU som möjligt och att JSM kan fortsätta implementera de politiska riktlinjerna. Vi måste försvara stöden till jordbruket och särskilt gällande stöden för landsbygdsutveckling, säger han.
Kan bli dragkamp om stöden
Om stöden till landsbygden inte blir bundna till en viss sektor så finns det risk att pengarna i högre grad börjar delas regionalt. Långgård ställde frågan om det riskerar att bli en dragkamp om EU:s stödmedel.
– Det kan det, och vi på JSM måste försvara stödmedlen och de nuvarande finansramarna så att pengarna stannar kvar inom våra sektorer. I värsta fall för landsbygden kan det hända att mer EU-stöd går till städerna än till landsbygden. Det här medför viss oro och speciellt om det blir en kamp om den totala stödpotten till jordbruket och regionala stöd, säger Pesonen.
Pesonen berättade om att man inom JSM arbetar aktivt för att förbättra förutsättningarna för jordbruket.
Han lyfte bland annat livsmedelsmarknadslagen, arbetet för minskad byråkrati, grundandet av producentorganisationer, nya metoder för generationsväxlingar samt den nationella matstrategin som frågor som är aktuella.
– I den strategin ingår ökad konsumtion av grönsaker. Här tycker jag vi bör få en diskussion om att växthusnäringen ska vara en del av vår beredskap- och självförsörjning, säger han.
Långgård påpekade att högre producentpriser skulle lösa en stor del av jordbrukets dåliga lönsamhet.
– Vi måste fortsätta arbetet med att utveckla nya alternativ, men jag håller definitivt med. Det är inte rätt att våra producenter får ut bland de lägsta producentpriserna inom EU. Det är något som är fel inom livsmedelskedjan och det vågar jag säga även som tjänsteman, säger Pesonen.
Att marknaden betalar ett skäligt pris för inhemska livsmedel blir ännu viktigare om staten i framtiden tvingas skära ner på de nationella jordbruksstöden.
Hittills har regeringen inte gjort det, men Pesonen ser en risk att så sker i framtiden.
– Staten har dåliga finanser och vi måste acceptera att det finns risker för att också jordbruket hamnar att spara och vissa nedskärningar kan ske.