Efter sexton månader långa förhandlingar har regeringarna i Storbritannien och Nya Zeeland enats om ett frihandelsavtal. Avtalet eliminerar tullarna för 97 procent av ländernas exportprodukter, men de brittiska farmarna anar oråd.
Den brittiska producentorganisationen National Farmers Union (NFU) levererar skarp kritik mot Johnsons handelsavtal. Enligt NFU-ordföranden Minette Batters öppnar avtalet alla portar på vid gavel för livsmedel från Nya Zeeland.
Den brittiska premiärministern Boris Johnson och hans regering betecknar handelsavtalet som ”storartat”. Enligt Johnson befäster överenskommelsen Storbritanniens långvariga vänskap med Nya Zeeland och stärker britternas relationer till Stillahavsområdet.
Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern betonar att avtalet är det hittills mest betydelsefulla i sitt slag för Nya Zeelands ekonomi och export. Så sent som i juni slöt Johnson ett motsvarande handelsavtal med Australien.
Efter brexit och nedkylningen av handelsförbindelserna med EU söker Johnson nya exportmarknader. Avtalen med de före detta brittiska kolonierna Australien och Nya Zeeland är emellertid kontroversiella på hemmaplan.
Stort jubel i Nya Zeeland
De nyazeeländska producenterna har allt skäl att glädja sig. Ordföranden för producentorganisationen Federated Farmers (FF) Andrew Hoggard betecknar avtalet som en synnerligen imponerande överenskommelse.
Köttproducenternas organisationer prisar avtalets betydelse för landets producenter, köttförädling och exportörer. Hoggard uppmanar nu den europeiska unionen att sätta fart på sina förhandlingar om ett avtal med Nya Zeeland.
I ett pressmeddelande betonar Hoggard att liberalisering är den enda rätta vägen för handel. Den brittiska importen av tullfritt nötkött från Nya Zeeland ska öka stegvis från dagens 12.000 ton per år till 60.000 ton femton år senare.
Importen av tullfritt lammkött kommer att öka kontinuerligt under en femtonårsperiod, varefter tullen avskaffas. Tullkvoterna för smör och ost trappas också ned i snabb takt. De nyazeeländska mjölkproducenterna gläder sig.
Avtalet öppnar länge efterlängtade konkurrensfördelar för den nyazeeländska mejerierna. Brittiska konsumenter är beredda att betala ett bra pris för våra produkter, kommenterade Fonterra-chefen Miles Hurrell.
Brittiska bönder ser inga fördelar
De brittiska producenterna ser inga tecken på kompensation. Batters konstaterar att britterna knappast kan bokföra några fördelar alls. Hon befarar svårare tider för den inhemska mejeriproduktionen, produktionen av rött kött och trädgårdsnäringen.
Batters hänvisar till de proportionellt sett högre produktionskostnaderna i det förenade kungadömet i kombination med svag lönsamhet. Hon betecknar det som skrämmande att de egna politikerna saknar intresse att stärka det egna jordbruket.
Enligt Batters är det svårt för NFU att finna något positivt i det aktuella avtalet. I stället för att spela samma refräng gång på gång, förväntas regeringen lägga fram övertygande argument som förklarar hur avtalet ska främja den brittiska matproduktionen.
Storbritanniens producentorganisationer kritiserar unisont Boris Johnsons regering. Fördelarna för det brittiska jordbruket är mikroskopiska, framhåller Farmers Union of Wales. Nya Zeeland är den entydiga vinnaren, beklagar FUW-presidenten Glyn Roberts.
Handelsavtalen med Australien och Nya Zeeland betraktas som ett led i Boris Johnsons strategiska strävanden att etablera ett språngbräde till Stillahavsländernas stora handelsavtal CPTPP. Detta skulle underlätta britternas tillträde till USA-marknaden.