För fem år sedan slutade han som mjölkproducent. I dag odlar Mats Brandt foderspannmål och jordgubbar. Han brinner också för skogsfrågor och är medlem i Metsäliittos förvaltningsråd.
– Trots att virkespriserna har varit jämnare än producentpriserna inom jordbruket så tycker jag som privat skogsägare att de är aningen för låga. Jag har förståelse för att många markägare klagar på virkespriserna som kunde vara högre, säger Mats Brandt.
Mats Brandt från Karleby är en aktiv skogsägare som dessutom brinner för att engagera sig politiskt och inom olika förtroendeuppdrag. Han är mångårig ledamot i Karleby stadsfullmäktige och han blev också invald i Metsäliittos distriktsråd och numera är han med i andelslagets förvaltningsråd.
– Förvaltningsrådet har en övervakande roll och viktigaste uppgiften är att välja Metsäliittos styrelse. Rådet har också makt att avsätta styrelsen, men den rollen hoppas jag att vi aldrig behöver ha. Men vårt viktigaste uppdrag är att utse styrelsen, förklarar Brandt.
Metsäliittos förvaltningsråd har fyra möten per år och får bland annat ta del av delårsresultaten och ger uttalanden till fullmäktige om bokslut. Förvaltningsrådet har däremot ingen roll i den operativa verksamheten.
– Vi kan diskutera det operativa, men förvaltningsrådet kan exempel inte påverka virkespriserna. Däremot får jag ha en privat åsikt om dem och ibland hör jag också åsikter från markägarhåll och oberoende om det gäller jord- eller skogsbruk tycker råvaruproducenten att priserna är för låga.
Andelslaget skapar efterfråga
Metsäliittos roll är att skapa efterfråga på finskt virke och det anser Brandt att andelslaget gör.
– Genom investeringen i cellulosafabriken i Äänekoski har vi skapat ökad efterfrågan på medlemmarnas virke. Utöver det utreds en cellulosafabrik i Kemi och nämnas kan också investeringen i Punkaharju. Genom de här investeringarna försöker Metsäliitto bidra till att också prisutvecklingen på virke ska vara positiv. Och som det är nu ökar efterfrågan på finländskt virke, säger han.
Enligt Brandt finns utrymme för fler medlemmar i Metsäliitto som höjt taket för det maximala andelskapitalet. Han ser många fördelar med att vara medlem i andelslaget.
– Medlemmar får prisgaranti på virke och så ger andelsavgiften med dagens ränteläge en god avkastning på det placerade kapitalet.
När Brandt inte har några skogsvårdande åtgärder att ta itu med i skogen arbetar han som foderspannmålsodlare – och jordgubbsodlare. Enligt statistiken torde han vara en av de mest nordliga finlandssvenska jordgubbsodlare i landet.
– Jag har några kolleger som odlar längre norrut men om språket ska beaktas är jag antagligen den nordligaste.
År 2014 slutade Brandt som mjölkproducent på grund av de sjunkande mjölkpriserna som bidrog till att det inte fanns någon iver att investera i en ny anläggning, vilket hade varit nödvändigt. Han var tvungen att tänka om och valet föll på jordgubbar.
– Jag var tvungen att försörja mig som lantbrukare och eftersom det inte gick enbart med spannmålsodling kom jag på den här idén. Jag diskuterade med några studiekompisar och med god hjälp av dem föll valet på jordgubbar.
I dag odlar han jordgubbar på sex hektar i Karleby. Valet att sadla om till jordgubbsodlare ångrar han inte.
– Nej, det gör jag inte. Det har varit några utmaningar på vägen, men jag har lärt mig mera om specialodling och jordgubbsodlingen är en viktig del av min verksamhet nu, konstaterar han.
Främst direktförsäljning
Brandt säljer den största delen av skörden direkt till konsumenterna. Resten säljs genom att kunder kommer till gården och plockar själv.
– Det är omtyckt med självplock på grund av närheten till stan. På bara några minuter kan kunderna från centrum komma hit och plocka sina jordgubbar.
Priset på inhemska jordgubbar är relativt stabilt och endast vid våldsam överproduktion kan priserna påverkas. Importen av jordgubbar stör inte heller den inhemska jordgubbsodlingen när det är säsong.
– Det finns inte här exempelvis svenska bär på marknaden när vi har vår egen huvudskörd så åtminstone inte här i regionen påverkas vi negativt av importen av bär, säger Brandt.
Den absolut största kostnaden för en jordgubbsodlare är arbetskraften. Under högsäsongen har han anställda från Ukraina.
– Det finns inte finländsk arbetskraft att tillgå och inom primärnäringarna börjar arbetspoolen verkligen vara internationell.