När 25 miljoner får skall klippas på en önation med 5,1 miljoner invånare krävs yrkesskicklighet, effektivitet och en hel del hårt arbete. Tidigare världsrekordhållaren Emily Welch vet vad som krävs för att lyckas inom branschen.
Månadsskiftet november-december innebär försommar i Waikaretu Valley som ligger strax söder om Auckland på Nya Zeelands norra ö. Årets lamning är över för några månader sedan och istället är fårklippningen nu i full sving.
Det innebär intensiva dagar och långa arbetsveckor för landets fårklippare. Emily Welch som tillsammans med sin make organiserar fårklippning för fårbönder i regionen visar oss hur en typisk arbetsdag för ett gäng fårklippare ser ut.
– Just nu är vårens klippning i sitt mest hektiska skede. Idag har vi fyra olika fårklippargäng på arbete runt om i regionen. Över julen får klipparna några dagar ledigt, men fram tills dess är det sju dagars arbetsveckor som gäller, förklarar Emily.
På gården vi besöker äger klippningen rum i ett typiskt nyzeeländskt klippningsskjul, en enkel plåtbyggnad konstruerad enkom för fårklippning. Designen av skjulet är enkel men noga genomtänkt för att göra arbetet med klippning och ullhantering så effektiv som möjligt.
Sammanlagt är de åtta personer som jobbar i skjulet, fyra klipper, två samlar in och sorterar ull, en sköter ullpressen och en ser till att fållorna intill klipparna hålls fyllda med får att klippa.
Arbetstempot är högt och mycket händer samtidigt, men allt sker smidigt och synkroniserat likt en symfoniorkester. Trots att arbetet är fysiskt krävande och tempot högt är stämningen god med skämt och kvicka kommentarer gängmedlemmarna emellan.
Klippning två gånger om året
Fåren som klipps idag är av rasen Romney. En ras som är vanligt förekommande i Nya Zeeland tack vare sitt anseende som ett passande får för såväl kött- som ullproduktion.
Ullen klipps två gånger om året och med sex månaders mellanrum. Orsakerna till att ullen klipps två gånger per år är enligt Emily många, men mycket har att göra med djurens välbefinnande.
– Klippning två gånger om året ger ett hälsosammare och bättre presterande får. På sydön kan en del klippa sina får en gång per år, eller var åttonde månad. Här uppe på Nordön har vi dock ett varmare klimat och en högre luftfuktighet vilket gör att ullen behöver klippas två gånger per år. Speciellt flugor blir ett problem den här tiden på året om ullen inte klipps.
Genom att klippa fåren i maj några månader före lamning får man också en lättare lamning och undviker att tackorna hamnar på rygg. Vanligtvis är ullen som klipps i maj också av högre kvalitet eftersom tackorna mellan november och maj lever ett liv utan lamm och därmed också mindre stress.
Ullen som klipps idag är ren och lång, och enligt Emily bra novemberull. Trots det lämnar priset på ullen en hel del att önska.
– Fårfarmarna får idag ungefär 2,50 NZD (cirka 1,43 euro) per kilogram ull. Inte mycket, men lite bättre än förra året och i bästa fall täcker inkomsterna från ullen kostnaderna för klippningen, summerar Emily.
Tävlingsmentalitet och prestige drivkraften
En duktig fårklippare på Nya Zeeland klipper mellan 200-300 får per dag. Igår klippte det här gänget 1.100 får och dagen före 1.500 får.
Emily förklarar att det finns en hel del tävlingsmentalitet mellan klipparna och en viss prestige i att vara den som klipper flest.
– Visserligen tjänar de mer om de klipper fler får, men konstigt nog är det ofta inte pengarna som driver klipparna. För många handlar det istället om att vara den som klipper flest i gänget och om att vinna racet. De vet vilka de klipper tillsammans med och vem de borde vara snabbare än. Många av klipparna har också en idrottsbakgrund så tävlingsinstinkten finns där naturligt, berättar Emily.
Trots tävlingsmentaliteten klipparna emellan är de också måna om att utbyta kunskap och tips med varandra. Emily påpekar att det förvisso ordnas nybörjarkurser i fårklippning, men att många också lär sig yrket av sina kollegor i klippningsskjulet.
– Många som blir fårklippare börjar med att sköta ullpressen. Genom att klippa några får i slutet av varje runda under uppsikt av de mer erfarna klipparna lär de sig den rätta tekniken och blir tids nog själva duktiga klippare.
Flera av klipparna har jobbat tillsammans med Emily i flera år och har arbetet som heltidssysselsättning. De åker dit arbetet finns och när klippningen på Nordön är klar åker en del vidare till Sydön där klippningen påbörjas något senare.
Under sommarmånaderna finns det också en hel del universitetsstuderanden som jobbar inom branschen för att dryga ut studiekassan.
– En del blir kvar i branschen eftersom de älskar fårklippar-livsstilen. För andra kan det också vara ett sätt att spara ihop pengar för att en dag kunna köpa sin egen farm.
Tidigare världsrekordhållare
Emily själv har också en enastående karriär som fårklippare bakom sig. I 13 år innehade hon världsrekordet för flest klippta lamm under nio timmar, 648 stycken.
Att hon själv skulle bli fårklippare var dock ingen självklarhet. Som många andra började hon också klippa får först vid 20 års åldern när hon gick på universitetet.
– Min pappa brukade klippa sina egna får och jag frågade om han kunde lära mig eftersom det kan vara en bra sak att kunna. Han lärde mig grunderna och efter det beslöt jag att göra en hel säsong som klippare för att bli bättre på det. Jag tyckte det var roligt och var uppenbarligen också ganska bra på att klippa. Det väckte intresset och en nyfikenhet kring hur många jag klarar av att klippa vilket gjorde att jag fortsatte.
Numera klipper Emily själv inte mycket mer än sina egna får. Med en egen gård samt flera barn som alla har sina egna fritidsintressen är tiden begränsad.
På frågan vad som krävs för att bli en duktig klippare är det teknik och karaktär framom fysiska egenskaper som Emily betonar.
– Det krävs en särskild karaktär där disciplin och beslutsamhet utgör hörnstenarna. När man lär sig klippa tar det ofta väldigt ont och därför behöver man ha inställningen att man har mer roligt än ont när man lär sig. Är man mindre fysisks sett kan man heller inte fuska och använda sin styrka, utan tvingas lära sig den rätta tekniken från början, vilket man gynnas av i det långa loppet. För att bli riktigt duktig behöver man också ha en tävlingsinstinkt, en vilja att klå klipparen som jobbar vid en sida, och en strävan efter att bli bättre varje dag.