Producenter och föreläsare från tio europeiska länder samlades förra veckan i Träskända för att diskutera framtiden för ekologiskt lantbruk i Europa. Aira Sevón, initiativtagare och arrangör, gladde sig speciellt åt att bönderna nu fick möjlighet att med egna öron höra av experterna vad som egentligen händer i Bryssel gällande nästa CAP.
– Eftersom Finland är ordförandeland upplevde jag det oerhört viktigt att vi arrangerar ett sådant här tillfälle. Som jordbrukare måste vi diskutera och påverka politiskt, annars lämnar vi beslutsfattandet åt tjänstemännen.
Över 2.500 forskare har i ett brev till EU-kommissionen uppmanat till en bred reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. I brevet konstaterar forskarna att CAP har lett till en intensifiering av jordbruksmetoder vilka bland annat inkluderar en drastisk ökning av användningen av pesticider och förstörelse av betesmarker.
– Vi behöver en radikal förändring och vi behöver den nu. Jordbruket borde bli en del av lösningen på klimatförändringen, men är CAP-förhandlingarna på rätt spår? frågar sig Eric Gall, biträdande direktör för paraplyorganisationen för ekoodling i Europa IFOAM EU.
Nya CAP bör göra mer för miljön
Enligt IFOAM borde minst 30 procent av CAP-budgeten i andra pelaren (dit bland annat miljö- och kompensationsersättningarna hör) användas till klimat- och miljörelaterade åtgärder. Det handlar bland annat om att minska användningen av pesticider, ta bättre hand om markhälsan och skydda ekosystem, eftersom biodiversiteten är på nedgående.
– Men för det här behövs det incitament för bönderna.
Den nya CAP-modellen för åren 2021-2027 grundar sig på en ökad flexibilitet och valfrihet för medlemsstaterna för att göra klimatarbetet lättare och effektivare.
Ett av elementen i reformen är en viss omstrukturering av de direkta stöden, bland annat att ersätta den gamla förgröningen med så kallade miljöåtgärder inom de direkta stöden (eco-schemes). Via dessa åtgärder skulle det vara möjligt att betala stöd till jordbrukarna för frivilliga klimat- och miljöåtgärder även i den första pelaren (dit de direkta CAP-stöden hör).
– Nästa CAP kan göra mycket mer både för miljön, klimatet och djurens välfärd ifall politiker och medlemsstater vågar sig bort från de direkta hektarstöden och man istället går in för en stor miljöbudget samt en ekostrategi. Man bör belöna bönder som gör mer för klimatet, säger Léna Brisset, tjänsteman på IFOAM EU.
Nic Lampkin, fristående konsult och deltidsforskare i ekoodlingspolitik vid Thünen-institutet i Tyskland, berättar att man jobbat fram en guide för medlemsstaterna gällande praktisk implementering av miljöåtgärder inom de direkta stöden.
– Ekologisk odling är bra både för samhället och för jordbruksbusinessen. I Tyskland har vi till exempel räknar ut att det blir billigare att understöda ekoodling än att betala för att sanera förorenat vatten.
Stärk producenternas ställning i matkedjan
I den påföljande paneldebatten konstaterar EU-parlamentariker Sirpa Pietikäinen i en videohälsning att något måste vara fel.
– Vi har pratat i decennier och inget händer. Det handlar ju inte om preferenser utan om att hitta ett hållbart jordbruk där marken hålls livskraftig och där man binder kol och inte slösar med värdefulla resurser.
Enligt Pietikäinen borde målet ställas på 60 procent ekologiskt i den offentliga upphandlingen.
– Vi bör gå stegvis mot en mer ekologisk modell och det här borde också reflekteras i understöden.
Johan Åberg, direktör för MTK:s jordbrukslinje, konstaterar att där EU nu strävar mot en förenkling borde den också gälla odlarna.
– Vi behöver utveckling och vi behöver komma ifrån de nuvarande stödsystemen och ha större fokus på resultat än på enskilda åtgärder. Producenternas ställning i matkedjan bör stärkas och lönsamheten förbättras. Vi behöver också fler unga och fler entreprenörer i den här branschen.
Anna Schulman, överinspektör på jord- och skogsbruksministeriet, håller med om att en förenkling av CAP behövs, men hon menar att Finlands mål är att hålla kvar ekoodlingen i den andra stödpelaren.
– Jordbruksminister Jari Leppä (C) har dragit den linjen. Vi i Finland anser också att den första pelarens miljöåtgärder borde vara frivilliga så att medlemsländerna kan göra ett helhetspaket av CAP-planen. Den har de facto i sin helhet högre miljömålsättningar än den gamla.
Ifall det nuvarande förslaget går igenom kommer tvärvillkoren att vara på en högre nivå i fortsättningen, vilket kommer att höja ambitionsnivån för alla jordbrukare.
Hur stort självbestämmande?
Aina Calafat-Rogers från Spanish Organic Farmers Association efterlyser en modig CAP-reform.
– Det är trist att bönderna har börjat ses som förorenare, giftspridare och djurhatare trots att det är vi som producerar maten. Dessutom producerar vi sociala fördelar som vi borde få betalt för. Vi måste våga vara ambitiösa och då det gäller stöden borde medlemsstaterna själva få bestämma i vilken pelare de vill stöda eko.
Enligt Åberg har vi dock ännu en lång väg att gå innan vi har en ny CAP.
– Det finns många goda element på bordet och det är bra med mer beslutanderätt för medlemsstaterna, men jag skulle inte vara helt säker på att det faktiskt förverkligas. Då det gäller miljöåtgärder inom de direkta stöden (eco-schemes) så skulle jag inte heller vara så säker på hur mycket vi de facto kommer att få bestämma. Det återstår mycket hårt arbete ännu och jag hoppas att vi har ett beslut gällande budgeten i februari-mars och politikinnehållet före slutet av nästa år. Men som det nu ser ut kommer vi att ha mindre pengar än nu.
Alla ska ha råd att äta ekologiskt
Frågan ifall EU på något sätt borde börja understöda ekologiska odlingsmetoder genom att till exempel understöda kemikaliefri odling väcker ganska stort motstånd bland debattörerna.
– Överlag finns det mycket inom eko som borde implementeras också i konventionell odling, men vi bör nog inte skapa något som är ”nästan eko” eller ”organic light”. Det skulle lätt kunna bli ett snedvridande av marknaden om sådana produkter börjar säljas till lägre pris än eko, anser Åberg.
Anna Schulman instämmer och konstaterar att kommissionens åsikt är att alla bönder oberoende av inriktning borde gå i en mer miljövänlig riktning.
– Eko är ett varumärke som behövs för marknadsföringen. Men i reformen knuffas alla jordbrukare mot samma mål och det här betyder att ekoodlarna måste göra ännu mer.
Aina Calafat-Rogers efterlyser investeringar i kommunikation.
– Vi behöver kommunicera åt marknaden och konsumenterna hur maten produceras och vilka fördelarna med ekologiskt är. Vi vill naturligtvis att ekoproduktionen skall öka och att våra produkter skall säljas till rätt pris, men det är inte bara eliten som skall kunna äta ekologiskt, utan alla ska ha råd.
Eric Gall är inne på samma linje.
– Vår vision är att alla invånare i EU skall ha tillgång till ekoprodukter om 10 år.