De största hindren för utbyggnad av biogas är att anläggningarnas lönsamhet än så länge är svaga. Det som påverkar lönsamheten är i synnerhet investeringskostnaderna, användnings- och servicekostnaderna samt priserna på råvara och de slutliga produkterna. Det här har den så kallade biogasarbetsgruppen kommit fram till i sin rapport, som fick offentlighet i början av veckan.
Arbetsgruppen tillsattes i fjol för att utreda möjligheterna att bygga ut landets biogasanläggningar i enlighet med regeringsprogrammet.
Det är i synnerhet små anläggningar som drabbas av oproportionerligt höga investeringskostnader. Man kan i någon mån få ner kostnaderna genom att satsa på en utveckling av tekniken, men fortfarande är lönsamheten en utmaning. Däremot kunde en ökning av anläggningar och leverantörer möjligtvis bidra till mindre investeringskostnader per enhet.
Under de senaste åren har investeringsbidrag beviljats på ungefär 25-40 procent beroende på storleksklass samt graden av innovativitet och beroende på hur och var man kan dra nytta av produktionen.
Bland det som hindrat en utbyggnad av biogasreaktorerna inom jordbruket finns EU-kommissionens linjedragning om statsstöd som går ut på att man inte bör sälja energi utanför gården från anläggningar som har fått investeringsstöd. Den här linjedragningen påverkar enheternas storlek och därigenom även projektets lönsamhet.
Långsiktig politik ska minska osäkerheten
Gruppen konstaterar vidare att investeringarna i produktionsläggningarna ofta är stora och koncentrerade på investeringsperiodens början. Inte minst därför behövs både eget och främmande kapital i början. För att få in främmande kapital krävs ganska typiskt en egen finansieringsandel på 30 procent.
Men man kan exempelvis råka ut för att investeringsbeslut skjuts upp på grund av regelverk eller osäkerheten kring utveckling av marknaden för biogas. Arbetsgruppen anser det därför viktigt att tillräckliga medel reserveras inom programmet för investeringsstöd och att stödet för biogasanläggningar hålls på en tillräcklig nivå också i framtiden.
Dessutom bör man med långsiktig och förutsägbar politik försöka minska på osäkerheten i branschen.
De åtgärder som förslagen om finansiering förutsätter i dagens läge måste förverkligas inom de statsfinansiella ramarna heter det i arbetsgruppens rapport.
Arbetsgruppen anser att man i beredningen av den nationella strategin inför den kommande perioden för den gemensamma jordbrukspolitiken CAP måste hitta lösningar, som främjar jordbrukens och landsbygdsföretagens möjligheter att producera och marknadsföra biogas samt att använda och förädla de näringsprodukter eller -fraktioner som föds under processen.
Arbetsgruppen konstaterar att EU-kommissionen för tillfället begränsar möjligheten att bevilja maximalt stöd för gårdsprojekt, där energin säljs helt eller delvis till kunder utanför gården. Arbetsgruppen efterlyser mer flexibilitet i regelverket och statsstöden på den här punkten.
Gruppen anser det också viktigt att man utreder möjligheterna att förbättra finansieringskällorna för biogasprojekt.
El, värme och biometan värdefullast
Vid produktionen och utnyttjandet av biogas är de värdefullaste slutprodukterna tillsvidare el och värme samt biometan, som bland annat används i trafiken. Därutöver produceras gödsel och andra näringsprodukter, men marknaden för cirkulära gödselfabrikat är ännu under utveckling.
Biogasproduktion i mindre skala har man typiskt kunnat utnyttja inom el- och värmeproduktion. De gårdar som producerar biogas använder långt störstadelen själva, men reglerna borde luckras upp så att överskottet borde vara möjligt att sälja på marknaden.
Försäljning och överföring av värme skulle emellertid förutsätta en utbyggnad av värmenätverket vilket kostar pengar jämfört med att bygga ut elnätverket.
Den fördel man får täcker dock sällan utgifterna för en utbyggnad av nätverket. Däremot skulle man kunna sälja el via de existerande elnätverken, men elens marknadspris har hittills varit jämförelsevis låg.
Därigenom har man alltså inte fått någon märkbar inkomst. Inkomsterna täcker inte heller alltid driftskostnaderna för en anläggning.
Mer lönsamhet genom att cirkulera näringsämnen?
Biometan för trafik och för arbetsmaskiner är den produkt som torde ha det bästa marknadspriset för tillfället. Arbetsgruppen påpekar att man kan investera i teknik som ombildar biogas till biometan. Tillsvidare är dock utbudet på anläggningar för produktion i mindre skala litet och det förutsätter stora mängder att få lönsamhet i produktionen.
Inkomsterna för biogasanläggningar kunde ökas genom att cirkulera näringsämnena i rötmassan tillbaka in i matproduktionen. Processteknik finns för ändamålet. Produktutveckling med riktning på kvaliteteten för användning och försäljning skulle behövas. Också den koldioxid som uppstår i biogasanläggningarna kunde tas tillvara och utnyttjas.
Priserna på alternativ energi inverkar
Det är mycket långt priserna för alternativa energiprodukter överlag som inverkar på slutprodukternas priser i biogasproduktionen.
När det gäller el och värme så konkurrerar biogas till exempel mycket långt med andra förnybara energikällor. I motsats till exempelvis sol och vindenergi kan man dock också utnyttja biogas som så kallad spetsenergi, det vill säga den förbrukning som överstiger basnivå. för att öka produktionen under tider då annan energiproduktion är mindre.
Inom trafiken konkurrerar biometan först och främst med bensin och diesel. Här låter arbetsgruppen förstå att biometan har en trumf i konkurrensen i och med koldioxidkomponenten i de fossila bränslena. Också genom förpliktelser, till exempel inom distributionen skulle man kunna höja biometanens betydelse. Motsvarande kan man temporärt höja de cirkulära näringsämnenas värde genom skattemedel eller annan styrning.
Expandera stegvis med biometan
Arbetsgruppens förslag är att man runt biogasen utvecklar ett kluster av pilotprojekt samt forskningsprojekt och praxis från företag och forskningsinstitutioner.
Arbetsgruppen konstaterar att det i stödsystemen vore skäl att uppmärksamma möjligheterna att expandera stegvis inom produktionen av biometan. Speciellt när det gäller riskkontrollen för små projekt måste man först få anläggningarna att fungera. De första åren kunde det således vara bättre att producera el och värme av biogas. När produktionen stabiliseras och kapitalkostnaderna har avskrivits kunde man övergå till att förädla biometan. Med nuvarande teknologiska nivå är en lönsam produktion av biometan i liten skala svår och arbetskrävande.
Centralt är emellertid också vilka kostnader som råvaran ger upphov till.
I stora gemensamma produktionsanläggningar är det vanligaste inmatnings- eller råmaterialet tillsvidare avfall från samfund och energi samt sidoströmmar, som biogasverken använder och som de får sina inkomster från.
Biogasanläggningarnas nuvarande kapacitet används till en stor del för samhällenas bioavfall och för slam från reningsverken. Man kunde dock styra mera avfall och andra sidoprodukter till biogasanläggningarna. I fortsättningen finns den största potentialen i gödsel och i växtbaserad biomassa, till exempel gräsväxter.
Lönsamheten måste bli bättre
För att kunna utnyttja råvarorna från lantbruket, till exempel stallgödsel i större skala, måste lönsamheten i processen i alla fall förbättras.
Stora partier skulle vara kostnadseffektivare men på grund av långa avstånd stiger kostnaderna också när man försöker samla många små partier till stora. I vissa situationer skulle gemensamma projekt mellan gårdarna eller lokala energibolag kunna hjälpa på lönsamheten.
I sådana fall kan man utnyttja större biogasenheter men transportsträckorna skulle ändå hållas inom skäliga gränser. Samtidigt skulle verksamheten kunna koncentreras, så att gårdarnas merarbete skulle vara överkomligt och man kunde dela på de risker som investeringar medför.
Inom vissa områden med intensiv djurhållning kunde också större anläggningar vara möjliga. På områden med överskott av näringsämnen kunde man samtidigt lösa en del av de utmaningar som en begränsad spridningsareal för stallgödsel medför.
Det skulle dock förutsätta en bearbetning, så att näringsämnena kan fraktas dit där de behövs. Vidarebearbetningen bör i vilket fall som helst främjas på anläggningar, i vars närhet det inte finns hållbara sätt att använda näringsämnena.
Arbetsgruppen påminner vidare om att en utveckling av marknadsföringen av cirkulära produkter från näringsämnen i synnerhet skulle stöda storskaliga anläggningar. Å andra sidan kan det vara svårt att få ut konkurrenskraftiga produkter på marknaden.
Arbetsgruppen håller det för viktigt att lönsamheten och driftssäkerheten för de anläggningar som finns kunde förbättras genom utveckling och genom att optimera tekniken och kontrollen.
Gruppen föreslår också att man utreder möjligheterna att tillåta traktorer som konverterat till biogas i vägtrafiken.
Nu kan man övergå till handling
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback tycker det är bra att arbetsgruppen har utrett de flaskhalsar som ännu är förknippade med biogasproduktionen.
– Med rapporten har vi nu en klar beskrivning av vad som bör göras politiskt och vad vi bör beakta när vi går in i en ny programperiod i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Det innebär att vi kan övergå till handling, vi har talat om biogasproduktionen tillräckligt länge.
Jonas Laxåback påminner ännu om att biogasen väger tungt i regeringsprogrammet.
– Där vill man skapa efterfrågan på biogas och även produktionen och samtidigt åtgärda de problem som finns med en alltför starkt koncentrerad husdjursproduktion med efterfölajnde press på odlingsarealen. Man konstaterar även att både stor- och småskalig produktion behövs, säger verksamhetsledare Laxåback.