Arbetet som kommunveterinär
är givande och omväxlande

Ett givande, intressant och omväxlande jobb. Så beskriver Monica Lillqvist, praktiserande kommunveterinär på Miljöhälsan Kallan i Pedersöre, sitt arbete. Hon trivs med att arbeta med produktionsdjur som kor, hästar och grisar.

– I dag har jag avhornat sextio kalvar. Det tog nästan fyra timmar, säger Monica Lillqvist, som meddelar att hon blir sen på grund av att arbetet tog längre tid än väntat.

Så här kan en arbetsdag se ut för Lillqvist, som arbetar som praktiserande veterinär på Miljöhälsan Kallan i Pedersöre. Varje dag ser annorlunda ut och i princip vad som helst kan hända på jobbet.

– Jobbet som veterinär är väldigt varierande, men det beror också på var i landet man är verksam. På mitt område jobbar jag mest med produktionsdjur som gris, nöt och hästar, medan det kan vara helt annat någon annan stans i landet. Vissa har det mer blandat eller jobbar mer med smådjur, berättar hon.

Det skulle behövas fler veterinärer i Finland som de senaste åren har upplevt en brist på yrkeskunnigt folk. Bristen härleds främst från att för få genomgår en veterinärmedicinsk utbildning, men en annan orsak kan vara att veterinärer i dag vill jobba under normala arbetstider på en klinik än som kommunveterinärer. Det framkommer i artikeln om utbildningen av veterinärer i LF här intill.

– Ibland framställs mitt yrke på ett negativt sätt att det är bindande. Det kan det vara, men det är samtidigt fritt. Jag kan styra min arbetsdag i hög grad och det är ingen som bestämmer hur jag lägger upp min dag. Den här biten glöms ofta bort, men jag ser det som positivt, säger hon.

Fördelar vara kommunalt anställd

Hon lyfter också fram fördelar med att vara kommunalt anställd.

– Som nyutexaminerad är det lätt att få vikariat och en fot in i yrket. Jag ser det också som trygghet att vara anställd med lagstadgade semestrar, försäkringar och andra skydd.

Enligt Lillqvist råder för tillfället ingen brist på veterinärer på Miljöhälsan Kallans område, som omfattar veterinärvården i Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby och Larsmo.

– Vår enhet har fyra tjänster som praktiserande veterinär. Just nu arbetar jag och en kollega med produktionsdjur och två har huvudansvaret för smådjur. Är någon sjuk kan vi backa upp varandra så just nu har vi det bra ordnat på vårt område, konstaterar hon.

Hon berättar också att Miljöhälsan Kallan har haft tillgång till vikarier de senaste åren.

– Förra sommaren hade vi en vikarie för produktionsdjuren och en annan för sällskapsdjuren. Samma person, som arbetat med produktionsdjuren, kommer även nästa sommar hit. Det gör att det inte heller är svårt att ordna för semestrar.

För att välja en karriär som veterinär är det viktigt att ha ett intresse för djur. Det fick Lillqvist hemifrån.

– Jag minns när föräldrarna ännu mjölkade korna för hand för familjens eget behov. Jag växte upp på en gård som också hade dikor, rävar, men också hundar och katter. Det har alltid funnits djur hemma och därifrån fick jag tidigt ett intresse för djur, som är viktigt för att jag ska trivas i mitt arbete.

Jobbar gärna med större djur

Uppväxten med produktionsdjur bidrog till att hon gärna jobbar med större djur. De flesta som utbildas i dag väljer helst att fokusera på smådjur.

– Det är från person till person. Förr var utbildningen mera allmän och inkluderade djur över olika arter. Utbildningen inkluderar djur av alla arter och man har inte så mycket möjligheter att välja tilläggskurser om produktionsdjur.

– I dag när antalet gårdar blir färre men större minskar också de som växer upp med produktionsdjur. Det tror jag också kan påverka vad man vill arbeta med som veterinär, säger hon.

Att utbilda sig som veterinär kräver också ett intresse för studier på universitetsnivå. Den enda utbildningsanordnaren i Finland är Helsingfors universitet, och 2011 utexaminerades Lillqvist som veterinär från avdelningen för klinisk produktionsdjursmedicin på veterinärmedicinska fakulteten.

– Jag tyckte om utbildningen som ger en möjlighet att lära sig om alla djurslag. Men så här i efterhand hade jag gärna haft mer praktik än bara ett år. Men å andra sidan får nyutexaminerade stöd av kolleger som hjälper dem att lära sig mer.

Helsingfors universitet är inte den enda möjligheten till utbildning, påminner Lillqvist.

– I Estland utbildar sig många finskspråkiga till veterinär och det är också möjligt i andra europeiska länder. Sverige är också ett alternativ för svenskspråkiga.

Enligt Lillqvist har hon en god kontakt med djurbönderna på fältet. Det bästa med yrket är att kunna stå till tjänst och hjälpa kunderna.

– Den bästa känslan kommer när jag lyckas lösa ett hälsoproblem på gården. Till exempel att man hittar lösningar att minska problem med kalvdiarré. Det är också alltid roligt när man får direkt resultat, till exempel  en ko som stiger upp efter en behandling för kalvningsförlamning, eller när man lyckas få ut en levande kalv vid en svår kalvning och kon genast börjar sköta den.

– Så bra går det inte alltid, men det är en fin känsla att hjälpa bonden och hitta lösningar som främjar djurens hälsa.