Katja Holmala
Specialforskare Katja Holmala vid naturresursinstitutet Luke säger att vargar i väster observeras lättare i och med att Finland är tätare bebott där.
Livet på landet

Antalet vargar ökade i öst
men minskade i väst

Det har skett en del förändringar i vargstammen i Finland. Då vargarna enligt beståndsberäkningen i fjol i hög grad höll till i väst är de nu mer jämnt fördelade mellan stamförvaltningsområdena i östra respektive västra Finland.

I den senaste och nu offentliggjorda beståndsberäkningen från naturresursinstitutet Luke och mars 2019 fanns det 19 vargflockar som helt eller huvudsakligen rörde sig på finländskt territorium. Dessutom fanns det fem flockar som rörde sig på båda sidor av gränsen mellan Finland och Ryssland.

Jämfört med året innan har antalet revir med två vargar ökat betydligt. Det totala individantalet, 185-205 individer, var enligt beräkningarna cirka tio procent större än i mars 2018 då det var 165-190 individer.

– Vi ser tydligt att de sedan länge etablerade reviren, i synnerhet de i östra Finland, växer i individantal. I allmänhet är det bra med jämn spridning av vargarna, såväl ur ett rent biologiskt perspektiv som ur ett slags samhällsbelastande perspektiv, säger Katja Holmala, specialforskare vid Luke.

Vargen upplevs på olika sätt

Enligt Holmala är det naturligt att man får in fler vargobservationer i väst i och med att landsbygden är tätare bebodd där. Hon säger också att vargens närvaro upplevs på olika sätt i olika delar av landet.

– I norra Finland, på renskötselområdet, upplevs vargen främst som ett problem för renskötseln, i östra Finland som ett problem för jakten, på grund av att den konkurrerar med jägarna om älg som det inte finns särskilt mycket av där men också på grund av att vargen angriper hundar. I västra och södra Finland, i allmänhet i bebodda områden, upplevs den som problem för människan och dess trygghetskänsla.

Susikanta2019 Pallokartta2
Här har man markerat de revir som i mars 2019 behärskades av vargflockar och av två vargar. De gröna cirklarna representerar flockar som rör sig helt eller huvudsakligen på finskt territorium, de grå cirklarna markerar gränsflockar och de mindre, gula cirklarna är revir med två vargar. Revir med 2-3 vargar har markerats med orange cirklar.

Variation enligt årstiderna

I samband med publiceringen av beståndsberäkningen ger Luke nu för första gången ut en prognos för vargstammens variation enligt årstiderna för ett år framåt. Vargstammen ökar sannolikt efter mars 2019, då valparna föds i april-maj.

Därefter minskar stammen igen på grund av naturlig dödlighet, alla valpar överlever helt enkelt inte till vuxen ålder. Enligt Lukes prognosmodell kommer det med 90 procents sannolikhet att finnas 17-37 vargflockar, inklusive gränsflockarna, i mars 2020.

– Prognosmodellen publiceras nu tillsammans med de faktiska siffrorna från mars månad och om ett år publicerar vi igen nya faktiska siffror. Arbetet med att sammanställa rapporterna och göra prognosen räcker ett par månader, säger Holmala.

Digert datamaterial

Beståndsberäkningen i mars 2019 beskriver vargstammen då den är som minst. Beräkningen bygger på det mest heltäckande material som finns att tillgå och som endast kan samlas in under vintern.

Prognosmodellen bygger på forskningsrön om populationsdynamiken hos varg och utgår från den senaste beståndsberäkningen.

Beståndsberäkningen baserar sig på observationer som registrerats av rovdjurskontakterna samt dödlighetsstatistik och DNA-analyser. Det genetiska materialet samlades in av både frivilliga och anställda insamlare.

Viktig tilläggsinformation för beståndsberäkningen erhölls genom spårning av vargar som utrustats med sändare.