Jag kommer inte ihåg exakt vad diskussionen gällde, men jag kommer tydligt ihåg svaret jag fick av min kompis för några år sedan, ”Vi skulle behöva någon som Anders Rosengren”. ”Vad menar du”, frågade jag. ”Ja, någon som alla tycker om, jag har då aldrig hört någon tycka illa om Anders”. Och så enkelt var det, ingen som kände honom tyckte illa om Anders Rosengren.
Anders föddes och växte upp på ett jordbruk i Jackarby i östra Borgå, som näst yngst i en syskonskara på fyra. Föräldrarna hade svinproduktion och ända sedan Anders var liten pojke hoppades de på att han skulle ta över gården.
Så blev det också och därtill blev det lantbruksskola på Västankvarn i Ingå och agrologstudier vid Högre Svenska Lantbruksläroverket, Skuffis, i Åbo. Anders fortsatte närmast med växtodling på hemgården och sysselsatte sig dessutom med skattebokföring, stödansökningar och skiftesbokföring för andra jordbrukare i trakten.
Precis som hos de flesta jordbrukare ändrades också Anders sinnelag när vårbruket närmade sig. Då blev det speciellt roligt att jobba, igen fanns alla möjligheter till en god skörd, men då skulle också arbetena gå undan. Jordbruket var otvivelaktigt hans yrkesmässiga passion.
Nästan alla som kände Anders vet också att mat var mycket viktigt för honom. En orsak till den uppskattningen kom säkert ifrån uppväxten på gården och det faktum att han själv jobbade med just livsmedelsproduktion, en annan orsak var helt enkelt att han tyckte att mat var gott och god mat ännu godare.
Anders kunde ha vassa armbågar om det behövdes. Ett sammanhang i vilket det rätt så ofta behövdes var kommunalpolitiken. Anders var medlem av Borgå stadsfullmäktige 2001-2023. Han satt i stadsstyrelsen 2011-2021. Svenska Folkpartiet var hans politiska hemvist och i tiotals år var han också aktiv på föreningsnivå i Sfp i Borgå.
Via kommunalpolitiken kom han därtill att fungera som Borgå stads representant i flera kommunala affärsverk, samkommuner och bolag som ägdes av de nyländska kommunerna. Ett exempel på ett sådant där han fungerade som styrelseordförande under senare år var avfallshanteringsbolaget Rosk ´n Roll. En noggrann och rimlig ekonomisk förvaltning var alltid viktig för honom inom det kommunala.
Anders hade svårt att säga nej. Han engagerade sig i ett otal föreningar, både lokala och regionala. Skulle han sitta med i en styrelse så ville han helst vara kassör, då hade han koll på pengarna och därmed också den viktigaste delen av verksamheten ansåg han. Anders var en trogen och aktiv medlem i den lokala frivilliga brandkåren och ungdomsföreningen in i det sista.
Han var ordförande för Borgåbygdens ungdomsförbund i 24 års tid, 2000-2023. I Borgå sockens 4H-klubb var han ordförande i sammanlagt 25 års tid i två repriser, men hade också andra engagemang där, bland annat höll han traktorkurser för ungdomar. Han var ordförande för Borgå lokalavdelning av SLC Nyland (tidigare Nylands svenska producentförbund, NSP), de svenskspråkiga lantbrukarnas intresseorganisation, från 2008 fram till sin död. Han hade också ett flertal långvariga förtroendeuppdrag för samma organisation på regional och nationell nivå.
Han satt i styrelsen för Borgå sockens lantmannagille, lantbruksrådgivningens förening på det lokala planet, från 1996 fram till sin död. Många är också de mera informella sammanhang som andelslag, väglag och annat i byarna i östra Borgå där Anders hjälpt till. Han var en god lyssnare, exceptionellt lojal och hade stor förståelse, särskilt för ungdomar. Under årens lopp blev Anders onekligen lite av en mentor för många landsbygdsungdomar.
En höstkväll 2007, på dansgolvet i Kokonhallen i Borgå, började Anders gemensamma resa med hans blivande fru Marina. De kände till varandra sedan tidigare men det var där och då deras hjärtan fattade tycke för varandra. Ett knappt år senare, i augusti 2008, vigdes de på bryggan vid familjens sommarställe. Anders skämtade om att han inte längre behövde fatta några beslut själv, utan att hans liv nu berikades med en råddgivare. Uttalet med två d:n säger en del om vad han tyckte om råden ibland.
Dans, men också kultur och resor, förenade Anders och Marina. Sällskapsdanser runt om i östra Nyland var välbesökta av dem, men de engagerade sig också i det lokala folkdanslaget och besökte olika folkdansevenemang både här i Finland och utomlands. Resor, först med husvagn och senare husbil, runt om i landet gav dem också mycket nöje och spännande upplevelser.
Hösten 2008 flyttade Marina och hennes barn in hos Anders. Samtidigt fick Anders ta sig an en ny situation då han nu blev en fadersgestalt till tre barn i tonåren, så småningom också en mycket omtyckt sådan. Anders gjorde som han alltid hade gjort; han lyssnade, skapade förtroende och hjälpte till. Snart byggde man en utebastu vid huset i Jackarby och fredagskvällarnas bastubad blev enkla men uppskattade gemensamma stunder i vardagen för Anders och Marina.
Det är nu nästan fyra år sedan Anders diagnostiserades med Waldenströms sjukdom, en väldigt sällsynt cancerform. Under dessa år gick hans hälsotillstånd både upp och ner, men han lyckades ändå för det mesta bevara både en positiv attityd och sin humor, trots att han tack vare sin klarsynthet förstod vartåt utvecklingen var på väg. Förra sommaren gick sjukdomen sedan in i ett aggressivare och mera slutligt skede.
Anders togs om hand av Marina under hela sjukdomstiden och träffade ännu nära och kära i samband med sin födelsedag den första februari. Februari är deklarationstider och Anders kände ett speciellt stort ansvar för sina bokföringskunder, men också förtroendeuppdragen, och jobbade ännu sent på fredagen, ett och ett halvt dygn innan han gick bort, med sådana uppgifter.
Anders Rosengren blev 62 år och sörjs närmast av sin fru Marina, Marinas barn, sina systrar och systerbarn.
Staffan Pehrman
Chefredaktör, jordbrukare och vän