Anders Portin går i pension från tjänsten som SLC:s skogsombudsman. Ett långt yrkesliv som har handlat om skogen går därmed mot sitt slut.
Skogsintresset, eller i varje fall naturintresset kom tidigt och på flera olika sätt. Portin har varit scout sedan han var tio år gammal och därifrån kommer det primära intresset för naturen, det internationella tänkandet och hur man jobbar i grupp.
– Skulle inte mamma ha fört mig till Grankulla scoutkår så skulle jag knappast blivit forstmästare senare, säger Portin.
Han tyckte om biologin i skolan och sedermera trivdes han bra i armén. Alla som känner Anders Portin vet att han är allmänbildad och i dag i det närmaste frågesportsnörd.
– Vi hade både Landsbygdens Folk och Sportpressen hemma, för pappa tyckte att det hörde till allmänbildning att känna till det som stod i de båda tidningarna. Och Lantbruksradion (ett program på Rundradions kanal, red.anm.) lyssnade vi också på hemma. Min bror och jag var en vecka per år i Lepplax i Pedersöre hos pappas farbror Rurik och vallade kor och hjälpte till. Man kan fråga sig till hur mycket hjälp vi egentligen var, men det är hur som helst jättevärdefullt för hela branschen att folk tar ungdomar till sina gårdar, säger han.
Stora beslut 1980
I mars 1980, under sitt första studieår vid Helsingfors universitet, fattade Anders Portin två rätt så stora beslut på en och samma gång.
– Karen och jag var klasskompisar redan sedan gymnasietiden i Grankulla samskola och vid den här tiden läste hon skog på universitet medan jag läste matematik – och vantrivdes med det. Karen visade sina kursböcker till mig och det var ju otroligt konkret och intressant jämfört med matematiken. Där och då bestämde jag mig för att göra allt för att få börja studera skog och för att gifta mig med Karen. Efter målmedvetna ansträngningar så lyckades jag med båda målsättningarna, säger Portin.
Efter ett kort jobb inom forskning så kom Anders, tack vare Jan Heino, till Skogscentralorganisationen och jobbade först med tidningen Skogsbruket och sedan med mera allmänna frågor, bland annat råd i god skogsvård.
Portin konstaterar att det på sitt sätt var givande att jobba i en finlandssvensk kontext.
– Men så småningom, på grund av en osannolik felringning till Jan Heino på Jord- och skogsbruksministeriet, så började jag jobba med internationella frågor där, som Jan Heinos vikarie. Han hade nämligen fått ett nytt uppdrag.
– Det här var 1996, men inför konferensen i Rio de Janeiro 1992 hade man jobbat för en global skogskonvention som inte blev av. Och när jag kom till Jord- och skogsbruksministeriet fortsatte jag att jobba med dessa frågor, säger Portin.
Lobbning för skogsindustrin och sedan sparken
2006-2010 jobbade Anders Portin för Skogsindustrin rf som sköter skogsindustrins intressebevakning. En viktig fråga för dem var avskaffandet av den obligatoriska skogsvårdsavgiften och det lyckades så småningom.
Där lärde han sig också om fabriksmiljöfrågor.
– Och det var kanske framför allt där som jag blev bekant med lobbningen i Bryssel. Vid den här tiden hade de finska skogsbolagen ganska liten egen lobbning i Bryssel, skogsägarna däremot hade mycket lobbning redan då. Min uppfattning är att skogsägarna nästan ända sedan 1995 haft en god lobbning i Bryssel, både via centralorganisationer, men också mer direkt, säger han.
2010 fick ändå anställningen vid Skogsindustrin rf ett abrupt slut.
– I en förhandling om olika kvoter där jag företrädde Skogsindustrin hade jag kvitterat ett förhandlingsresultat med motparten, utan att ha hunnit förankra det hos vår dåvarande ordförande Kari Jordan, vilket inte uppskattades av honom och ledde till att jag fick sparken. Det var förargligt, men efteråt fick jag mycket sympati av andra i branschen.
Anders Portin blev helt enkelt tvåa mot Kari Jordan.
– Efter det använde vi inte Metsäliittos produkter hemma hos oss och inte heller Jordan-tandborstar, säger Portin med ett skratt.
Nytt internationellt engagemang
Snart fick Anders Portin trots allt ett nytt jobb, nu som konsult vid Indufor, och där jobbade han i flera år med olika projekt här hemma i Finland, men också en hel del utrikes – i Norden, Europa och globalt, som i Ukraina och Indonesien.
– Plantageskogsbruket i Indonesien var intressant. Efter det blev jag verksamhetsledare för Finska Forstföreningen och där sysslade man med skolverksamhet och informationen om skogen till beslutfattare. Hos Finska Forstföreningen ser man rätt så brett på det här med skog, säger han.
År 2019 började Portin som skogsombudsman på SLC, den första heltidsanställda på den befattningen.
– På ett sätt kändes det som om cirkeln blev sluten. Att komma till ett finlandssvenskt sammanhang och få jobba med skogsägarna igen, säger han.
Under dessa år har Anders Portin dessutom två gånger fungerat som specialmedarbetare, först för minister Thomas Blomqvist och senare för minister Sandra Bergqvist.
– Det är förstås mycket intressant att se hur beslutsfattande fungerar och människor fungerar. Att få jobba med människor har överhuvudtaget varit det intressantaste och finaste under min karriär. Skog handlar på många sätt också om människor, säger Portin.
Jan Heino från Liljendal, som gjort karriär vid Jord- och skogsbruksministeriet och internationellt, är den människa som enskilt haft störst betydelse för Anders Portins karriär.
– Jan Heino var en fin människa med liknade yrkesmässiga intressen som jag. Han dog för en tid sedan och jag hade förmånen att träffa honom under hans sista tid i livet, säger han.
Anders Portin är nyvald styrelseordförande för skogscertifieringen PEFC-Finland – ett uppdrag med en mandatperiod på två år – dessutom är han styrelsemedlem i yrkeshögskolan Arcada och styrelsemedlem i Unga teatern.
I övrigt ska pensionärsdagarna handla om familjen med de sex barnbarnen och sommarstället i Sibbo.