Två tredjedelar av sitt liv har Anders Nordqvist, 45, i Saltvik Haga haft skogen som arbetsplats. Under många år har han också suttit i styrelsen för Ålands Skogsvårdsförening som nyligen hotade med virkesbojkott om inte åländska virkesuppköpare höjer sina priser.
– I höst ska det bli intressant att se vad det betyder i praktiken när Ålands Skogsindustrier Ab lovat en avsevärd förhöjning av priset på timmer. Roligt skulle det förstås vara om bolaget också kunde höja priset på de övriga virkessortimenten, säger Anders.
Han driver gården Vivasteby på Hagaslätten, som brukar kallas Ålands kornbod. Och spannmål samt potatis hör mycket riktigt till det som han odlar på sina 40 hektar åkermark. Dessutom är han i dagsläget faktiskt Ålands enda sockerbetsodlare.
”Bettorna” som det heter på åländska levererar han i år för första gången på prov som foder till Haga kungsgård. Den har drygt 400 mjölkande kor och ligger bara några hundra meter från Anders hemgård.
Men några planer på att börja odla betor för sockerbruket i Säkylä har han inte, trots löften om höjda transportstöd som SLC varit med om att förhandla fram.
– Man vet aldrig hur sockerpriset fluktuerar och hur långvarigt det blir med lönsam betodling.
Granskog med knäckta toppar
Ända sedan tonåren har Anders Nordqvist trivts med arbete i skogen. Det började när han med traktor körde ut virke som hans numera avlidne far högg i skogen.
Senare har han köpt flera skogsskiften runt om på fasta Åland och till och med på Enklinge, som är en av de största holmarna i den åländska skärgården. Som självverksam skogsägare bedriver han nu aktivt skogsbruk på ca 100 hektar växande skog.
Just på Enklinge har han i år haft skogsmaskiner som avverkat 4,5 hektar från en granskog som planterades 1981 och som var av dålig kvalitet.
– Där blev det inte mycket timmer. Många träd hade knäckta toppar.
Skolar upp unge Isak till ny styrelsemedlem
Anders är tveksam till om träden som planterades för 40 år sedan hade rätt proveniens för åländska väder- och vindförhållanden.
– Åtminstone har man i Uppland i Sverige haft stora problem med träd som planterades på den tiden. Då drev man upp granplantor med ursprung i Östeuropa med förhoppningen att få träd som växte snabbare, berättar Isak Söderholm, 18, som utbildat sig till skogsmaskinsförare vid Jälla Naturbruksgymnasium utanför Uppsala.
Allra mest gillar Isak att jobba med motorsåg och röjsåg. Anders Nordqvist brukar anlita honom för att få hjälp både med plantering och röjning samt även en del rotkapning efter Alfrida-stormen.
– Han är väl insatt i skogsfrågor och dessutom talför. En blivande styrelsemedlem i skogsvårdsföreningen, kommenterar Anders.
Missnöje med priset för leveransvirket
Man kan i alla fall konstatera att Isak Söderholm hade bra tajming med sin skogsutbildning. Han hade studerat ett halvt år vid Jälla när stormen Alfrida åstadkom en förödelse som motsvarade fyra-fem års normal avverkning på Åland.
– Då köpte farsan en motorsåg åt mig och sedan dess har jag inte haft många lediga dagar, säger Isak.
Tillsammans med ”farsan” Mikael Söderholm i Saltvik Strömma tar Isak hand om hemgårdens 70 hektar växande skog. Liksom Anders Nordqvist brukar Söderholmarna själva avverka ungefär 250 kubikmeter per år. Efter Alfrida blir det kanske lite mindre.
Men de självverksamma skogsägarna är mycket missnöjda med Ålands Skogsindustriers priser för leveransvirke.
– Det är det bästa virket bolaget får och dessutom färdigt utdrivet till skogsbilväg. Ändå betalas leveransvirket sämre än stående skog.
Stora rådjursstammen problem för skogsbruket
För Anders Nordqvist förstörde Alfrida ca 8 hektar skog.
– Bara ett par hektar var avverkningsmoget så de närmaste åren finns det stora ytor att markbereda och plantera. I år planterade vi ca 12.000 plantor och lika mycket lär det bli också nästa år.
Där det är möjligt lämnar Anders gärna fröträd som grund för naturlig förnyelse. Han tycker att markberedningen ökar tillväxten av gräs och sly och därmed gör det svårare för trädplantorna att växa till sig.
De många rådjuren är också ett allvarligt problem för det åländska skogsbruket. Därför brukar Anders och Isak om möjligt vid röjningen spara enbuskar och mindre granar så att råbockarna kan feja sina horn mot dem.
Bra har det också visat sig vara att exempelvis låta unga rönnar och andra lövträd stå kvar som mat åt rådjur och älgar.
– Det borde absolut skjutas betydligt fler rådjur än de ca 5.000 som nu fälls per år, men någon ska också äta upp köttet, säger Anders som tycker att jakten samtidigt ger en bra möjlighet att se hur andra markägare tagit hand om sina skogsskiften.
– Men det allra bästa med jobbet i skogen är förstås ändå att man är sin egen chef och själv får bestämma vad man gör.
Bara en uppköpare för leveransvirket
Som styrelsemedlem står Anders Nordqvist naturligtvis helt och fullt bakom den protestskrivelse med hot om virkesbojkott som Ålands Skogsvårdsförening tillsammans med Ålands Producentförbund nyligen skickade till de åländska virkesuppköparna Ålands Skogsindustrier och skogsbruksingenjören Kennet Berndtssons företag SkogAx, som förmedlar virke till Stora Ensos anläggningar i sydöstra Finland.
Anders konstaterar att SkogAx kom till i ett gyllene läge bara några månader innan stormen Alfrida drog över Åland och medförde ett kraftigt ökat utbud av virke.
SkogAx köper däremot inte alls leveransvirke. Som gammal medlem i Andelslaget Ålands Skogsägarförbund och dess dotterbolag Ab Skogen samt nuvarande aktieägare säljer Anders Nordqvist ändå allt sitt virke till Ålands Skogsindustrier. Efter Alfrida-stormen har han också jobbat för Ålands Skogsindustrier med att köra ut virke ur skogen.
Nu ser Anders Nordqvist äntligen fram emot en prishöjning också för de åländska skogsägarna eftersom världsmarknadspriserna stigit kraftigt. Dessutom kunde ÅSI redan under vintern och våren höja priserna på sågat, hyvlat och impregnerat virke som företaget köpt in till den gamla och lägre prisnivån.
– Det är heller inte många bolag som i likhet med Ålands Skogsindustrier har kunnat betala ut dividend redan det första verksamhetsåret, konstaterar Anders Nordqvist och ser det som ett lovande tecken med tanke på Ålands Skogsindustriers förutsättningar för framtida lönsamhet.