Markberedning 3 B
All skogsmark borde beredas före förnyelse, säger revirinstruktör Torolf Finnbäck. Det förbättrar förutsättningarna för en lyckad tillväxt.
Tema

Alltid bra att markbereda
när skogen ska förnyas

Markberedning borde utföras inför all skogsförnyelse, såväl naturlig sådan som plantering. Av den bestämda åsikten är revirinstruktör Torolf Finnbäck vid Södra skogsreviret.
– Kostnaderna är en utmaning, men för att få ner dem försöker vi planera markberedningen så att flera inom samma område får den utförd, när maskinen är på plats.

I Magnus Wikstens skog i Londböle på Vessölandet i Borgå håller Kim Karlqvist på att utföra en markberedning med grävmaskin. Den är försedd med en skopa, som är specialgjord för markberedning inför plantering, man talar om vändhögläggning.

Kim Karlqvist pressar först skopans blad ner i marken och liksom knuffar jorden uppåt, så att det uppstår en hög. Sedan gör han en slät yta på högen och skuffar överblivet ris åt sidan. Till slut packar han den bearbetade ytan med ett lätt tryck.

På det här sättet har han bildat en planteringshög eller en ”kaka”, som någon skulle säga, med mineraljord på ytan och humuslager under. Avsikten är att jorden ska vara lucker med tillräcklig syre- och vattentillförsel.

– Det blir en liten grop kvar men den är nog borta efter några år, säger revirinstruktör Torolf Finnbäck vid Södra Skogsreviret.

Det finns tydligen lite delade åsikter om rätt ställe att sätta plantan: är det på själva ytan – mitt i planteringshögen – eller lite bredvid, på högens kant? Saken är att lagren av humus inne i högen ofta är täckta av växtlighet. Många är rädda för att plantans rötter inte når igenom det här växttäckta skiktet.

– Jag försöker få ytlagret så tunt som möjligt, så att planteringsröret ska nå igenom humuslagret med växtlighet, säjer Kim Karlqvist. Under de två lagren finns fukt och syre, som plantan kommer åt. Växtligheten i humuslagren försvinner nog ganska fort, när den ligger så där inpackad.

Planteringshögen får inte bli för torr, men det kan å andra sidan ofta vara i kanterna på högen som jorden torkar först.

Markberedning 2 A Webben
Med den specialtillverkade skopan för markberedning i skogen knuffar Kim Karlqvist bort ris som blivit kvar på ytan för att det inte ska blandas in i jordskiktet, där den nya plantan ska sättas. Samtidigt knuffas markytan upp och bildar en hög, det är den som blir planteringshögen.

Ett år gammal avverkningsyta

Avverkningen på den yta som nu markbereds har utförts för omkring ett år sedan.

– Vi var tvungna att vänta med att samla riset här tills virket var bortkört, men vi hade brist på körmaskiner, det fanns för få av dem när man beaktar antalet skördare. Så det var först för tre-fyra veckor sedan vi kunde få bort riset härifrån, förklarar Torolf Finnbäck.

Det går inte riktigt att utföra markberedning på en yta fylld med ris, som helst ska vara så rent och snyggt som möjligt före flisning.

Riset ska inte heller blandas in i planteringshögarna som bildas vid högläggning. Det försvårar planteringen och gör att det uppstår för stora luftfickor. Det är bra med riktigt små luftfickor, som gör att plantornas rötter kan andas syre, men stora fickor försvårar vattentillförseln.

När man äntligen lyckades få bort riset, kunde Kim Karlqvist sedan komma med grävmaskinen.

– Egentligen är det bäst att utföra markberedning på hösten, när man ska plantera följande vår, säger Torolf Finnbäck. Då hinner planteringshögarna sätta sig och det finns inte längre så många stora luftfickor kvar i marken.

Det är ändå bättre att bereda marken på våren än att helt låta bli.

– Min åsikt är att marken alltid bör beredas före en förnyelse, slår Torolf Finnbäck fast.

Markberedningen ger en varmare jord, vilket gynnar rötternas tillväxt. Det blir också lättare att plantera, så att man till exempel får plantan tillräckligt djupt ner i marken.

– Konkurrensen med ogräset minskar och det ger plantan ett eller två år tid att växa till sig, säger Torolf Finnbäck. Det är redan mycket för plantan med tanke på grovlek och längd.

Ytan som nu bearbetas är ganska jämn med bördig jord. Här är högläggning vanligaste sättet att markbereda.

På ytor med naturlig förnyelse kan man ofta utföra en lättare markberedning. Under utkörning av virke och ris blottlägger maskinerna i alla fall många ytor, så att mineraljorden delvis kommer fram, och det fungerar redan i sig lite som markberedning:

– Särskilt när det gäller ytor med naturlig förnyelse brukar jag säga till maskinförarna att de gärna får köra lite nya spår i stället för att bara hålla sig till de gamla, säger Torolf Finnbäck. Då kommer mineraljorden fram så att de små plantorna får fäste. Man har vetat många år att i körspåren gror och växer de flesta småplantorna.

Markberedning 4 Webben
Planteringshögen packas med ett lätt tryck.

Kostnaderna en utmaning

Tillsammans med sin far Bengt har Kim Karlqvist företaget B-K Karlqvist Ay, som utöver markberedning utför dikning, avverkningar, närtransporter, energiavverkningar samt gräv- och markbyggnadsarbeten. Företaget anlägger även skogsvägar och vändplaner för virkesbilar.

– Vi har också spannmålsodling på hemgården i Kroksnäs på Vessö och utför jordbrukstjänster på entreprenad.

Företaget började utföra markberedning för skogsplantering kring 2010.

– Men det var lite knepigt på den tiden, för då ville ingen betala för det.

Kostnaderna kan bli lite av en utmaning i de nyländska skogarna med många små ytor. På ett ungefär kan man kanske tala om kostnader på 450-500 euro per hektar för högläggning med grävmaskin.

Mycket tid går åt till att flytta på maskinerna, vilket höjer kostnaderna. Att markbereda med grävmaskin är inte heller bland de billigaste alternativen, men det finns också fördelar: man kan till exempel få igenslammade diken öppnade på samma gång, och på ytor med mycket fukt kan man utföra dikeshögläggning, det vill säga gräva upp grunda diken eller fåror.

– Överlag markbereder vi för litet, antagligen på grund av kostnaderna, anser Torolf Finnbäck. För att få ner dem försöker vi inom Södra skogsreviret organisera arbetet så, att vi beställer markberedning för hela byn på en gång. Då blir det inte lika mycket körande på kors och tvärs.

Markberedning 6 Webben
När högläggningen är korrekt utförd har plantan goda förutsättningar för att växa till sig här. Gropen, som nu är vattenfylld, försvinner efter några år.

Plantering med gran

Före slutavverkningen fanns det granskog på den aktuella ytan med inslag av löv som björk och asp, till och med en enstaka skogslind som står kvar som naturvårdsträd. Troligtvis blir ytan planterad med gran på nytt.

– I de här trakterna har vi för stora problem med det vi kallar ”statens boskap”, närmast älg och vitsvanshjort, som betar på tall och björk, säger Torolf Finnbäck. Granen är djuren inte lika intresserade av, men på marker som inte är tillräckligt bördiga eller där det funnits mycket granröta i det slutavverkade virket, är det värt att försöka med andra trädslag – för det mesta innebär de i alla fall mera arbete, åtminstone tills de har vuxit till sig.

Torolf Finnbäck räknar dock med att granarna på den här ytan kommer att växa till ett fint bestånd.

– Dessutom växer det nya plantmaterialet snabbt jämfört med förr, inflikar Kim Karlqvist.

– Jo det material vi får i dag är ett helt annat än för 25 år sedan, tillägger Torolf Finnbäck. Dessutom är så gott som alla plantor numera täckrotsplantor, potplantor. Barrotsplantor finns inte just till salu längre.

Markberedning 1 Webben
– Jag försöker få ytlagret så tunt som möjligt, när jag lägger en planteringshög, så att planteringsröret ska nå igenom humuslagret med växtlighet, säjer Kim Karlqvist. Han började med markberedning kring 2010, men det var knepigt, eftersom många tyckte det var för dyrt. Nu har det åter blivit vanligare, men kostnaderna är fortfarande en utmaning i de nyländska skogarna med många och små ytor.