Perioden då tjälen och snön bär skogsmaskiner har blivit allt kortare, och i södra Finland uppkommer ett sådant läge inte alls vissa år. Skogsfackmännen blir tvungna att tidsplanera drivningen allt mer detaljerat från fall till fall. Finlands skogscentrals drivningsduglighetskartor hjälper till vid planeringen.
Under den korta vinterperioden är det bra att driva virke från platser som är mest känsliga för skador och från platser som bara kan nås vintertid. På sommaren kan man till exempel inte köra över mjukmarker eller odlade åkrar.
Sumpskogar med tunt torvskikt och granskog på finjordiga mineraljordar är i allmänhet mest känsliga för skador.
– Genom att undvika spårbildning av skogsmaskinerna minskar man belastningen på vattendrag och skador i torvmarksskogar. Exempelvis rotticka förökar sig också i torvmarksskogar om trädstammar eller rötter skadas vid drivningen, säger ledande experten på skogsvård Markku Remes vid Finlands skogscentral.
Drivningsskador uppkommer mindre vid beståndsvårdande avverkning när man lämnar kvar kvistar och kronor i körstråket. Under den kalla perioden bär körstråken bättre eftersom spåren av skördaren fryser till innan den tunga skotaren börjar röra sig i området.
Spårbildning kan minskas också om man undviker branta kurvor och återkommande körningar på samma körstråk.
– Avverkningar som har karaktären av plockhuggning är mycket besvärliga eftersom det kvarvarande beståndet och den underväxt som ska sparas kan skadas när körstråken beläggs med ris, säger experten på skogsvård Tatu Viitasaari vid Finlands skogscentral.
Vägar längs dikesrenar och larvband hjälper
Drivningsdugligheten i torvmarksskogar kan förbättras genom att utveckla vägnätet. En väg på dikesrenen är ett kostnadseffektivt sätt att transportera virke i torvmarksskogar.
En sådan väg är en jämn farled som byggs av jordmaterial från uppgrävning av diken. Den bär tung materiel även under tider när den egentliga torvmarksbotten inte håller mot återkommande lass.
Markägare kan få stöd för att bygga vägar längs dikesrenar som en del av kemera-projekt för vård av torvmarksskog.
– Särskilt vid kontinuerlig beståndsvård i torvmarksskogar måste de närmaste vägförbindelserna vara fungerande. Ett körstråk som skadats håller inte skogsmaskinens vikt vid nästa avverkning heller, säger Viitasaari.
Bärigheten för skogsmaskiner kan förbättras genom att man använder bärande larvband som tagits fram för mjuka marker och skogsmaskiner som konstruerats för ändamålet.
– Fyra femtedelar av torvmarksskogarna förnyas genom kalhuggning, men i framtiden kommer andelen beståndsvårdande avverkningar att öka även vid förnyelser och därför är det viktigt att utveckla maskinerna, konstaterar Remes.
Drivningen på vintern kan försvåras även av tjock snö som gör det omöjligt att använda bärande larvband. Bärande larvband underlättar dock drivningen betydligt under den isfria tiden till exempel på tallmossar med rikligt bestånd.