Dsc05241
Ben-Erik Daniels med den nya päronsorten Celina som blir betydligt rödare än traditionella Concorde till vänster.
Jordbruk

Äppelodlare med
päron som hjärtesak

Äppelodlaren Ben-Erik Daniels i Finström Västanträsk är en av tre åländska fruktodlare som i större skala också satsar på päron. För honom har päronodlingen blivit en riktig hjärtesak.

– Rent tekniskt är det svårare och osäkrare att odla päron. Men jag ser det samtidigt som en marknadsnisch eftersom det inte är lika många här i landet som odlar päron, säger Ben-Erik Daniels.

Tillsammans med föräldrarna Dan-Erik och Päivi Daniels driver Ben-Erik familjeföretaget Daniels Frukt, som i dagsläget odlar äppel på 25 hektar och dessutom har 10 hektar päron.

Andelen päron har successivt utökats tills gården just i år tog ett större steg genom nyplantering av fyra hektar päron och bara 0,75 hektar äppel.

Den första planen var att ha mest äppelträd på nyodlingen, men eftersom sorten Celina råkade finnas i lager i Belgien passade Daniels på att satsa i större skala.

Celina är ursprungligen en norsk sort som Ben-Erik länge haft på sin önskelista, men inte fått rättigheter att odla. Den har visat bra resultat i försöksodlingen på Åland och även på tio träd som Daniels fått testa.

Licensavtal för Finland

Problemet med Celina är att den är en så kallad Club-sort, vilket innebär att man inte får odla den utan avtal med sortens ägare.

Men i fjol lyckades Ålands Trädgårdshalls chef Tord Sarling få till ett licensavtal med det belgiska bolaget ABCZ om ensamrätt för Celina i Finland för ÅTH:s odlare så därför kunde Daniels investera stort i sin önskesort.

– Det belgiska företaget ville få in en fot i Finland och de har varit mycket nöjda med sitt samarbete med de åländska odlarna, förklarar Tord Sarling.

Belgarnas krav var odling på minst fem hektar så Daniels planterade Celina-päron på fyra och Karl-Ers Frukt på en hektar.

– Men alla blommor på våra 6.000 nya Celina-träd plockades bort för hand innan det blev frukter, berättar Ben-Erik Daniels.

Dsc05262
Det blir långa och många rader när 6.000 päronträd planteras ut på 4 hektar. På den här planteringen som gjordes i våras har man dessutom anlitat en entreprenör från Holland för att sätta upp betongstolpar i stället för trästolpar som fått sämre livslängd efterhand som de effektivaste impregneringsmedlen förbjuds.

Betongstolpar nyhet på Åland

I samband med vårens planteringar valde Daniels också att göra en annan nysatsning. Nyplanteringens alla stolpar är nämligen av betong i stället för trä som traditionen bjuder.

Trästolparnas livslängd har förkortats när användningen av vissa impregneringsmedel förbjudits, medan betongstolparna i princip ska fungera i 40 år och kunna användas ännu när man om 20 år planterar nya träd.

– Dagens trästolpar har väldigt varierande livslängd beroende på om de drabbas av svampangrepp. Vi har haft knappt fem år gamla stolpar som behövde bytas ut, men trästolparna kan också hålla betydligt längre.

Betongstolparna levererades av ett holländskt företag som kom med specialutrustning till Åland och placerade ut 1.500 stolpar på bara två dagar.

Ben-Erik Daniels berättar att de åländska fruktodlarna varit skeptiska till betongstolpar eftersom de trott markerna är så stenbundna att det blir för dyrt att gräva för betongstolpar.

– Men sist och slutligen var det inte särskilt många ställen där vi behövde gräva bort stenar för att få ner stolparna tillräckligt djupt.

Tack vare att stora äppel- och päronodlaren Karl-Ers Frukt i grannbyn Tjudö också ville testa betongstolpar kunde den holländska entreprenörens fraktkostnader till Åland delas på två.

Skär av rötterna

I nuläget bedömer Ben-Erik Daniels att lönsamheten för äppel och päron är ganska likvärdig – förutsatt att man lyckas bra med päronträden som är känsligare och därför svårare att odla.

Ålands kalla vårar medför att en betydande del av blomknopparna inte klarar sig. Fruktsättningen blir därför låg med få päron på träden. Och när träden inte har tillräckligt med päron att fokusera energin på ökar i stället tillväxten i trädet.

– Ökad tillväxt gör att det till följande år bildas färre blomknoppar som dessutom är av sämre kvalitet. Så en kall majmånad veckorna före blomning samt under blomningen kan ha konsekvenser som sträcker sig flera år framåt om man inte får ner tillväxten i tid, förklarar Ben-Erik.

Det effektivaste sättet att begränsa tillväxten är att skära av rötterna, men eftersom päronträdens rotsystem går mera lodrätt än äppelträdens måste man ha en kniv som kan vinklas ca 45 grader och skära av rötterna på fem-sex decimeters djup.

Äppelträdens rötter sträcker sig mera åt sidorna och dem kan man skära av med lodräta knivblad.

Dsc05201
Också för tvättning och sortering ställer päronodlingen speciella krav. Äpplen flyter på vattnet, medan päronen sjunker till botten. Därför krävs en bottenplatta som lyfter upp päronen till vattenkanalens nivå. Med hjälp av ett separat vattenflöde djupt nere i vattenkanalen förs päronen sedan vidare längs transportbandet för borstning och sortering.

Fläktar mot frostnätter

Frost under blomningstiden hör till päronodlarens största hotbilder, men det finns möjligheter att gardera sig. Daniels planerar att skaffa två stora fläktar som blandar den kallaste luften på marknivå med varmare luft högre upp.

– En fläkt som snurrar 360 grader grader kan täcka in en ganska stor areal. Dessutom är det i första hand sänkor och andra låga områden som behöver skyddas.

Ett annat alternativ är sprinklers som sprutar en vattendimma över plantorna när det blir risk för nattfrost. Då bildas en tunn skyddande isskorpa runt blomknoppar och blommor. Innanför isen hålls knopparna sedan varma.

Fläktar och sprinklersystem kräver heller ingen stor manuell arbetsinsats eftersom kan starta automatiskt när temperaturen sjunker till kritisk nivå och även kan styras via mobiltelefoner.

Europeisk dumpning

Med en bra skörd kan man få upp till 45 ton päron per hektar, men många år med svaga skördar drar ner genomsnittet till mellan 25 och 30 ton.

– Efterhand som kunskapen ökar generellt och vi lär oss beskära päronen på bästa sätt och investerar i ett visst skydd för frosten kan man dock förvänta sig högre medelskördar, säger Ben-Erik.

Daniels odlar nu päron av de tre sorterna Clara Frijs som är tidigast samt Celina och Concorde. Dessutom finns en del träd av sorten Conference, men det är mest för att säkra pollineringen. Om några år kommer Daniels Frukt också att få en liten skörd av Conference, men det är ingenting som eftersträvas.

– Just Conference är den dominerande päronsorten i stora odlarländer som Belgien och Holland och det blir svårt att konkurrera när de senare på hösten dumpar sina överskottslager för 1 euro per kilo.

Dsc05251
Ben-Erik Daniels visar hur varje päronplanta delas till två trädkronor för att öppna upp bladverket och släppa in mera solljus. De två förgreningarna fästs sedan vid käppar av bambu. Grenarna böjs åt motsatt håll ifall de har en kraftig vinkel uppåt eftersom risken annars är stor att de brister när man böjer dem vid stammens förgrening. Senare kommer plantornas lägsta kvistar dessutom att fästas vid två horisontella vajrar som dras på bevattningsslangens båda sidor så att träden blir bredare och släpper in ännu mera ljus.

Längre lagringstid behövs för päronen

Hittills har alla åländska päron gått åt fram till julen, men med tanke på nya satsningar förväntas även päronsäsongen bli betydligt längre. Om några år ska det i handeln finnas inhemska päron ända fram till februari-mars.

I fjol byggde Daniels Frukt ut sin lagringskapacitet med fem nya syrefattiga ULO-lager på 550 ton för både äpplen och päron och har nu ULO-lagringskapacitet på totalt 900 ton. Päronen trivs bäst när den lagras i någon minusgrad och samtliga de nya kylutrymmena har kapacitet för detta.

Det installerades också en separat ”scrubber” för att rena luften från kylrummen med päron.

– Vi vill helst vill köra olika slingor för äpplen och päron då päronen är väldigt känsliga för den etylen som äpplena avger, förklarar Ben-Erik Daniels.

Han konstaterar samtidigt att långlagring inte är något som odlarna vill ha eftersom det kostar att hålla igång kylutrymmen. Dessutom måste plockningstidpunkten optimeras. Plockningen måste ske lite tidigare för att hålla bra kvalitet, vilket minskar skörden räknat i kilo.

– Men å andra sidan är lagringen enda vägen framåt då det finns begränsningar för hur mycket marknaden kan ta emot per månad.