Det kryllar av älgar i Kantlax i Nykarleby. Åtminstone på Rune och Andreas Westerholms åkrar med höstgrödor. I stort sett varje kväll och natt har mellan åtta och fjorton älgar varit och betat i deras odlingar. Nu kräver de krafttag för att minska stammen.
– Vi har försökt tala med jaktföreningen, men utan resultat. Det är som att en del inte ens vill se spåren efter älgarna som i flera år har angripit skogsplanteringar och nu också våra höstgrödor. Avskjutningspolitiken fungerar inte, säger Rune Westerholm.
Vi befinner oss i byn Kantlax i Nykarleby och Rune och hans son Andreas Westerholm, som i praktiken numera sköter växtodlingsgården, är mycket förargade. Sedan tidig vår har ett stort antal älgar i stort sett dagligen varit ute och ätit av deras höstråg- och -vete på drygt tjugo hektar.
– Vi har sex skiften mot skogen och alla är drabbade. Det började på allvar i april och som mest har vi räknat till hela fjorton älgar på en gång, men i medeltal handlar det om cirka åtta älgar som nästan varje kväll och natt angriper våra odlingar, berättar Andreas.
– Det har varit ett problem i flera år och tidigare har de också varit och betat i vårrapsen, tillägger Rune.
Hämmar tillväxten
Höstrågen har vuxit till sig mera än vete och älgarna föredrar de odlingarna, eftersom de inte behöver böja sig. Andreas visar en bild där flera älgar smaskar i sig av det gröna. Några står på knä för att nå grödorna.
– De äter i själva plantan där axen kommer upp. Så där stråtillväxten hunnit långt har axen knipsats av och områden där de äter blir ljusare. Man ser tydligt var de varit när man kör i traktorn och rågen är nog kraftigt reducerad, säger han.
Hur stora kan skadorna bli?
– På bara någon vecka har rågen vuxit mycket och det är svårare att se skadorna, men man ser tydligt att odlingarna har tagit skada. På många ställen är axet ätet, men bladen finns kvar och det är omöjligt att säga något nu utan vi är klokare först när vi skördat.
– Vi brukar få mycket goda skördar här och i fjol hade jag rågskördar på över tio ton per hektar. Återstår att se om vi får lika bra i år, svarar Andreas.
Under våren har Rune och Andreas vakat flera nätter för att skrämma bort älgarna. Men nu börjar de tröttna på det och vill i stället ha en lösning på problemet.
Lösningen är enligt dem att öka avskjutningen i området som förvaltas av Munsala jaktförening som hör till Nykarlebynejdens jaktvårdsdistrikt.
Men enligt Westerholms finns en ovilja från jägarhåll att erkänna att det finns för mycket älg i området.
– Det finns över tjugo älgar inom en tio kilometers radie här i vår by. Men trots att vi från markägarhåll har påtalat att älgtätheten är för hög här så ökas inte avskjutningen. Efter fjolårets jakt iakttog vi 6-8 älgar i vårt område, men trots det hävdar jaktlaget att de inte finns, säger Andreas.
Vill ha en stor stam?
Rune fortsätter:
– Jaktledaren hänvisar till att det inte varit några älgkrockar och använder det som argument för att inte öka avskjutningen. Det är med andra ord tydligt att en del av jaktlaget eftersträvar en större stam så att det finns djur att jaga. Vissa vill alltså spara på stammen och markägarnas intressen är en bisak.
Det nationella målet för älgstammen är 2-4 djur per 1.000 hektar. Enligt Lukes beräkning är älgtätheten i dag på Nykarlebynejdens jaktvårdsdistrikts område 4,4 per tusen hektar. Enligt Rune, som själv är jägare, handlar det inte heller om vandringsälgar.
– De här älgarna har stannat här och eftersom jaktlaget vet det kunde man ha ansökt om så kallade banklicenser och skjutit fler älgar än vad som var planerat. Vi ifrågasätter starkt avskjutningspolitiken på vårt område, säger han.
Han får medhåll av Robert Flén som är markägarrepresentant i Nykarlebynejdens jaktvårdsdistrikts möten på vårarna inför följande säsongs älgjakt. Enligt honom för markägarna varje år fram behovet av att minska stammen som överstiger målet – men utan resultat.
– På mötena diskuteras fina strategier och upplägget är bra, men målen för älgtätheten nås aldrig. Som det är nu överstiger stammen målet på 3-3,5 älgar per tusen hektar och det är inte bra. Vi anser att jägarna måste ta sitt ansvar gentemot markägarna, säger Flén.
Avbryter för snabbt
Orsaken till att älgstammen är för hög ställvis på Nykarlebynejdens jaktvårdsdistrikt förklarar han så här:
– Jag anser att de avbryter jakten för snabbt och därför blir avskjutningen inte tillräcklig och målet på 3 älgar per tusen hektar nås inte, säger Flén.
Han betonar att det är markägarna som har jakträtten och majoriteten av de som har det är inte jägare. Munsala lokalavdelning för ÖSP hade för en tid sedan en motion på förbundets fullmäktigemöte om att införa ett arrende om målet för älgtätheten inte nås.
– Om målet för älgtätheten nås betalar jägarna inget arrende. Men om den stiger så blir det kostnad. Något måste göras på sikt för vi markägare kan inte slå huvudet i väggen varje gång vi har möte med jägarna.
Mikael Nyholm, ordförande för Munsala jaktförening, betvivlar inte att det i Kantlax för tillfället finns många älgar. På grund av snöbristen i vintras kunde ingen flygräkning genomföras vilket försvårade beräkningen.
– Men vi är medvetna om att det finns ansamlingar av älg, men det var det inte i höstas när jakten avslutas. På grund av den milda vintern har de troligen inte vandrat inåt land i lika hög utsträckning Den största delen av älgarna är troligen ungdjur som blivit bortstötta av älgkorna, säger han.
Förstår frustrationen
Han har förståelse för Westerholms frustration.
– Jag litar på deras iakttagelser och det är olyckligt att de har drabbats av att älgar betar i deras grödor. Deras höstgrödor är för tillfället de enda som finns i byn och älgen är till sin natur rätt lat och söker sig dit det närmast finns mat, säger Nyholm.
Munsala jaktförening har tre separata jaktlag: Vexala, Pensala och Munsala stora älgjaktlag. Det sista jagar i Kantlax och förra året bedrevs jakt tre gånger i området där Westerholms marker ingår.
– I slutet av jakten i fjol ansåg vi det var tillräckligt, men ett problem är att jägarkåren styrs långt av licenspolitiken och vi måste följa föreskrifterna som säger att 50 procent av de fällda djuren ska vara hondjur och 50 procent ska vara tjurar. Utöver det ska minst hälften av de fällda djuren vara kalvar. Under förra jakten hade vi problem att hitta tillräckligt många kalvar.
– Vi kan inte bedriva jakt på våren om det uppstår problem på vissa områden, säger han.
Munsala jaktförening har haft och har även i år samlicens med övriga jaktklubbar inom Nykarlebynejdens jaktvårdsförening. 2019 beviljades 251 licenser och för hösten 2020 har ansökts om 284 licenser.
– Om licenserna beviljas blir Munsala del cirka 100 licenser och stora lagets cirka 55 licenser. Vi utgick från Lukes siffror och ansökte om maxbeloppet licenser som kan göras inom ramen av den beräkningen. Så vi har gjort vad vi kan, säger han.