(Utskrivet den 20.10.2018 från www.landsbygdensfolk.fi / Tidningen Landsbygdens Folk)

10.8.2018, Landsbygdens Folk:

36.000 gårdar kvar i Finland 2025

Man räknar med att det finns litet på 36.000 gårdar kvar i Finland 2025 med i medeltal 64 hektar per gård. Bland de finlandssvenska gårdarna som i dag är 4.500 till antalet räknar man med att knappa 3.600 finns kvar 2025. I hela landet skulle gårdarna minska till 75 procent av nuvarande mängden senast 2025. För Svenskfinland är motsvarande andel 80 procent. Det här framgår av en enkät om hur de finländska jordbrukarna ser på framtiden och om de räknar med att fortsätta som jordbrukare.När liknande enkäter gjorts tidigare, har det ofta visat sig att de svenska gårdarna inte minskat i samma takt som gårdarna i hela landet. Enligt enkäten finns det alltså nu 4.500 svenska gårdar som söker jordbruksstöd, medan antalet gårdar enligt SLC:s årsberättelse för 2017 är 4.713 plus 175 aktiva trädgårdsforetag.
Enkäten har utförts av Kantar TNS som ett samarbetsprojekt mellan SLC, MTK och jord- och skogsbruksministeriet.
- Bland anledningarna till att vi deltar i de här undersökningarna är att de är ett bra underlag för politiska beslut, säger SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback. Till exempel ser vi i undersökningen att de flesta investeringarna genomförs med investeringsstöd och då måste vi jobba för att trygga möjligheterna att få investeringsstöd också framöver.
Undersökningen kommer även att bli en utgångspunkt för SLC:s valprogram inför riksdagsvalet och EU-valet nästa år.
- Dessutom är den ett underlag för den nationella strategi vi håller på att utarbeta för att förhandla fram den följande modellen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Tidigare i våras granskades växthusbranschen skilt. Basfakta från den enkäten ingår också i den nu aktuella enkäten.
SLC:s medlemmar ser överlag mer kritiskt på utvecklingen av gårdarnas lönsamhet än de finska kollegerna. Det gäller dock inte Åland som har positiva förväntningar. Icke desto mindre finns det proportionellt sett fler jordbrukare i Svenskfinland, där gården har en efterträdare.
Nuvarande lag om avträdelsestöd upphör dock vid årsskiftet, och frågan är om det blir någon ny lagstiftning. Det kan i hög grad inverka på intresset för generationsväxlingar. I alla fall ser det ut som om fler finlandssvenska gårdar fortsätter än i landet överlag. Det gäller alla regioner i Svenskfinland.

Osäkerhet bland grisproducenterna
Ser man på de enskilda produktionsgrenarna framgår det ganska tydligt att grisproducenterna känner sig väldigt osäkra, när det kommer till beslut om att investera. Orsaken är närmast en svag lönsamhet och en osäker stödpolitik, där svinsektorn inte prioriteras.
Resultatet är att vi kan förvänta oss en produktion på drygt 180 miljoner kilo griskött 2025, medan produktionen är närmare 200 miljoner kilo ännu i dagens läge.
Även antalet mjölkkor fortsätter att minska. Man räknar med att vi har hälften så många mjölkgårdar kvar 2025 som i dag. Mjölkmängden väntas hålla nuvarande nivå om mjölkböndernas planer verkställs.
Man förutspår dock ett underskott på mellan 21.000 och 29.000 kalvar, och detta alltså bara i fall uppfödningplatser faktiskt byggs och inreds enligt de nuvarande planerna. Det här kommer att öka trycket på dikogårdarna.
Inom fårhushållningen räknar man med att antalet tackor närmar sig 90 per gård. Produktionen kommer att bli mer professionell än nu.

Växtodlingsgårdar vill satsa
Man antar också att åkerarealen per gård ökar betydligt. Således skulle den genomsnittliga arealen vara just under 64 hektar i hela landet under 2025, medan de finlandssvenska gårdarnas medelareal väntas bli 61,5 hektar.
Inom spannmålsproduktionen gäller att gårdarna inom alla de svenska och tvåspråkiga delarna av landet räknar med att i framtiden sälja mer spannmål till såväl industrin och handeln som till andra gårdar jämfört med nuläget.
Åtminstone alla växtodlingsgårdar i Svenskfinland har någon sorts planer på satsningar i framtiden, till exempel mångsidigare odling, markförbättring och verktyg för riskhantering.
I övrigt verkar förväntningarna på näringens lönsamhet i framtiden överlag mer optimistiska än man kanske skulle tro. När bönderna tillfrågas har de dock större förväntningar på annan företagsverksamhet än själva jordbruket.
Förväntningarna är i vilket fall som helst att också jordbruket blir lönsammare i framtiden än nu.

Hälften samarbetar och köper entreprenadtjänster
Under det senaste året har hälften av alla jordbrukare samarbetat med andra jordbrukare och lika många har utnyttjat entreprenadtjänster. De finlandssvenska jordbrukarna har varit en gnutta mindre aktiva i båda tillfällena.
Medan det är 41 procent av alla jordbrukare som har utnyttjat tjänster för bokföring och rådgivning är motsvarande andel däremot betydligt högre för de svenska gårdarna, närmare 60 procent.
Av alla jordbrukare har en femtedel utnyttjat avbytare, andelen är litet lägre för de svenska gårdarna.
Tillfälligt avlönad arbetskraft har 16 procent av gårdarna haft, och här är andelen exakt den samma för alla gårdar och de finlandssvenska gårdarna.
Det är 15 procent av gårdarna som inte har haft behov av samarbete eller anlitande av service.
Bland de svenska gårdarna räknar man dock med att det i framtiden blir betydligt vanligare att samarbeta och anlita entreprenadtjänster och andra köpta tjänster samt tillfälligt avlönad arbetskraft.

Svenska jordbrukare utbildar sig mer i IT och marknadsföring
Också jordbrukarnas deltagande i utbildningar har undersökts. Det är en drygt tredjedel som har deltagit i stödutbildning. Andelen är betydligt lägre bland de finlandssvenska jordbrukarna, en drygt femtedel. Däremot är andelen den samma för svenska och finska jordbrukare när det gäller utbildning i växtskydd, en dryg tredjedel har deltagit.
Andelen svenska jordbrukare som deltagit i ekonomiutbildning är lite lägre än det totala antalet jordbrukare, cirka 27 procent mot 30 procent för alla.
Däremot är deltagandet i IT-utbildning högre bland de svenska bönderna, just under 20 procent mot 16 procent för hela landet. Även i marknadsföring deltar de svenska jordbrukarna flitigare, ungefär 13 procent mot 10 procent av alla jordbrukare.
Andelen svenska jordbrukare som inte deltagit i någon utbildning är också lägre, cirka 21-22 procent medan det är cirka 25 procent i hela landet som inte deltagit.
Det är lite intressant att det ser ut att finnas ett visst samband mellan de utbildningar som jordbrukarna deltagit i och som de anser sig behöva framöver. Med en risk för att generalisera är andelarna i alla fall någorlunda de samma.
Det är alltså ungefär lika många som deltagit i en viss utbildning, till exempel i stöd, som anser att de behöver stödutbildning i framtiden.

Annan verksamhet mest maskinentreprenader
Ifråga om annan företagsverksamhet är det litet på hälften av jordbrukarna som idkar annan verksamhet än bara jordbruk. Bland de svenska jordbrukarna är siffran litet högre.
Mest handlar det om maskinentreprenader, till exempel grävningsarbeten. Det är en knapp tredjedel som sysslar med det. Sedan är det litet på en tiondedel som tillverkar ved eller flis eller har annan energiproduktion.
Litet överraskande är det kanske att bara 6 procent uppgett att de har någon form av direktförsäljning av livsmedel och till och med bland svenska gårdar är det bara ett par procent som har pälsnäring vid sidan om jordbruket.

Traditionella försäljningskanaler ännu de vanligaste
När frågan kommer till försäljningskanaler är de traditionella kanalerna än så länge de långt flitigast anlitade, när det gäller mjölk, nötkött och svinkött. Också från dikogårdarna säljs det mesta av köttet till slakterierna, även om andelen som säljer till konsumenterna direkt från gården eller via exempelvis REKO-ringar är något större än för de traditionella mjölk-, nöt- och svingårdarna.
Här kan noteras att bönderna på dikogårdarna räknar med att direktförsäljningen kommer att öka till 2022.
Även det mesta av spannmålen går till industrin eller till centralaffärerna, men här är ändå den andel som går till andra gårdar betydande, cirka 47 procent. Gårdarna räknar inte med stora förändringar av det här förhållandet fram till 2022.
Av lammkött och ägg går ganska stora delar till industrin, det vill säga slakterier och packerier, men även en betydande del till konsumenterna direkt eller via matringar. Producenterna räknar med att de senare alternativen ökar fram till 2022.
Samma mönster följer grönsaker och rotfrukter och i någon mån potatis.
När leverantörer av lammkött tror att leveranserna till närbutikerna ökar verkar äggproducenterna försiktigare, medan både potatis- grönsaks- och fruktproducenterna för sin del räknar med att andelen till närbutikerna ökar.
Tendensen bland finlandssvenska jordbrukare är den samma som i hela landet, men de svenska räknar överlag med något mindre leveranser till industrin och centralaffärerna i framtiden. Det gäller dock inte frukt- och grönsaksleveranser.

Eget betyg: medel
Jordbrukarnas syn på sin egen aktivitet, sina ambitioner och sitt engagemang i gården klassar de själva i stort sett som medel, det vill säga runt 3, på en skala från 1 till 5. De finlandssvenska jordbrukarna är litet mer benägna att satsa på samarbete med andra gårdar, och att se på jordbruket som ett företag. Skillnaden mellan produktionsinriktningarna är rätt marginell.
Vad gäller husdjursproduktionen räknar överlag drygt tre fjärdedelar av mjölkgårdarna med att de fortsätter 2020, medan siffran är nere i två tredjedelar 2022 och ungefär hälften 2025. Minskningen är påtagligast i södra Finland där under häften räknar med att de fortsätter efter 2025.
Det är knappast överraskande att det är gårdarna med färre än 30 kor, som har för avsikt att sluta.
Utvecklingen är den samma när det gäller nötköttsproduktionen, och även svinproduktionen. Här är i alla fall ett undantag för suggor och integrerad produktion å ena sidan och slaktsvin å den andra: Av små gårdar med slaktsvin räknar bara 31 procent med att vara i gång efter 2025, men de små gårdarna med suggor har en andel på 43 procent, som antar att de fortsätter.
Överhuvudtaget verkar det finnas en risk att uppfödningen av slaktsvin kan bli något av en flaskhals i framtiden, om inte den integrerade produktionen utvidgas, eller vi börjar exportera smågrisar i större skala så som danskarna gör i dag.
Också i äggproduktionen räknar en stor del av de mindre producenterna så småningom med att sluta, 62 procent är kvar 2026. Däremot räknar de större producenterna så gott som 100-procentigt med att kunna fortsätta.

En femtedel räknar med att utvidga
När det kommer till husdjursgårdarnas investeringsplaner räknar cirka en femtedel med att nyinvestera och utvidga sin produktion. Svinproducenterna är här något av en undantag med 14 procent. Det är ändå betydligt fler än 2016 när de tillfrågades senast, då var siffran 4 procent.
Däremot har en femtedel av svinproducenterna för avsikt att renovera. Samma linje har fåruppfödarna där 27 procent ämnar renovera och äggproducenterna där andelen är 18 procent.
Generellt kan man säga att ju större gårdarna är, desto större är också intresset att bli ännu större.
Bland både mjölk- och nötköttsgårdar anges den största bromsen för investeringar den svaga lönsamheten och den osäkra framtiden. Även bristen på tillgänglig odlingsareal är en väsentlig faktor. Tendensen och även svaren är de samma inom svinhushållningen.
Ser man på Svenskfinland är orsakerna till bromsade investeringar i stort de samma som i hela landet, ett undantag är Åland där svag lönsamhet inte anses vara bland de största hindren. I Åboland tillmäts bristen på åkermark större betydelse än överlag, likaså uppger många åbolänningar att de nyligen har investerat.

Investeringsstödet avgörande utom i äggproduktionen
För de allra flesta hänger det planerade projektet på om de får investeringsstöd eller inte, det är bara inom äggproduktionen där investeringsstödet inte tillmäts någon större betydelse.
Där är det också en stor del som inte ens ansöker om stöd, nästan 40 procent. Även en fjärdedel av äggproducenterna uppger att de verkställer sina planer oavsett om de får stöd eller inte.
Inom dikouppfödningen är det 28 procent som uppger att investeringsstödet avgör om deras projekt verkställs. Det är näst minsta gruppen.

Hälften färre mjölkgårdar men mer produktion
För mjölkgårdarnas del räknar man med att antalet är nere i under 3.500 gårdar 2025. Det är litet under hälften av dagens antal. Produktionen torde dock inte minska i samma utsträckning: Medeltalet kor per gård väntas stiga från 41 till 76 och gårdar med mer än 60 kor kommer att stå för en betydligt större del av produktionen än i dag. Samtidigt räknar man med att avkastningen per ko fortsätter att stiga.
Sannolikt är också att antalet båsladugårdar minskar betydligt och lösdriftsladugårdarna tar över. I dagens läge är två tredjedelar av gårdarna på landsbasis ännu båsladugårdar, men de väntas vara under en tredjedel i 2025.
I fall de planer, som mjölkbönderna nu har för framtiden, förverkligas stiger produktionen en aning fram till 2025 jämfört med nu. Den når dock en topp 2022 för att sedan åter minska litet.
Också inom dikohållningen räknar man med större gårdar 2025. Den genomsnittliga storleken väntas bli 46 dikor per gård i hela landet mot 29 i dag. Det är i synnerhet i norra Finland, dikogårdarna har planer på att expandera. Om nötgårdarnas alla planer förverkligas räknar man med att produktionen hålls på i stort sett samma nivå som nu.

Färre och större även för svin och tackor
För svingårdarna räknar man med att det finns 520 gårdar kvar 2025. Det är litet över hälften av dagens antal, 970. Antalet har minskat i en jämn takt åtminstone sedan 2000. Antalet suggor per gård i medeltal räknar man med att stiger till 260 mot 150 i dagens läge.
Man räknar med att stora gårdar med mer än 600 suggor kommer att stå för drygt hälften, det vill saga 53 procent av alla gårdar med suggor eller integrerad produktion.
I södra och östra Finland minskar svinproduktionen. Det gör den också i sydvästra Finland men fortsätter att vara betydande i Österbotten.
Produktionen av svinkött väntas framöver bli 182 miljoner kilo per år. Det här baserar sig på antagandet att smågrisproduktionen ökar med 0,4 grisar per sugga årligen.
Utvecklingen mot färre ock större enheter gäller också fårhushållningen. Antalet tackor per gård väntas stiga till 90 i genomsnitt mot 78 i dagens läge. Det sammanlagda antalet tackor väntas vara 68.000 under 2025 mot 69.000 i år.
Däremot minskar antalet lammgårdar betydligt, från 900 i hela landet i år till 755 under 2025. Här är minskningen störst i Österbotten, norra Finland och östra Finland.
Överlag syns en viss optimism över hela linjen jämfört med den undersökning som gjordes för två år sedan. Här gäller det dock att komma ihåg att undersökningen utfördes i vintras, det vill säga innan vi visste om de senaste förslagen från EU till framtida stöd samt den torra sommaren i år.

Enkät

Enkät
En viss optimism tycks råda hos jordbrukarna trots att manga gått igenom en svår period. Således tror de flesta på en bättre lönsamhet 2025 än nu, framgår det ur en undersökning av finländska jordbrukares syn på framtiden. Det gäller också de finlandssvenska jordbrukarna. Man bör dock komma ihåg att undersökningen utfördes i vintras. Enkäten utfördes av Kantar TNS som ett samarbetsprojekt mellan SLC, MTK och jord- och skogsbruksministeriet.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi