(Utskrivet den 20.10.2018 från www.slc.fi / Tidningen Landsbygdens Folk)

Tidningen Landsbygdens Folk, Ledaren 5.10.2018

5.10.2018;
Lagförslaget om djurens välmående ger
producenterna förutsättningar att jobba

Samtidigt som många djur på väg till slakt måste vänta på grund av fackets politiska strejk i onsdags pågick remissdebatten ännu andra dagen i riksdagen om regeringens proposition om djurens välbefinnande. Den kommande lagen om djurens välmående ska ersätta den nuvarande djurskyddslagen.

Trots att det finns krafter som vill få propositionen att se ut som ett hastverk, är sanningen en annan. Beredningen har faktiskt pågått ända sedan 2010 och svängarna har varit många.
Den nuvarande regeringen har ändå varit tillräckligt tydlig med budskapet att lagen ska klubbas av före riksdagsvalet i vår. Enligt de källor LF har talat med kommer så också att ske, om det inte utlyses urtima val inom någon månad.
När det gäller lagens innehåll så är en av de allra viktigaste framgångarna att den vetenskap som funnits och finns tillgänglig kring djurens mående och beteende utgör grunden för den nya lagstiftningen, inte antagna värderingar om djur som utgår från människans eget välmående.
Lika viktigt är det att lagen utgår från människans ansvar gentemot djuren. Man ska visa respekt mot dem och behandla dem väl, de får inte utsättas för onödigt lidande. I och med att människan har ett ansvar ska de människor som har att göra med djur också ha en viss kunskap om djurens naturliga beteende och agera därefter.
Det här är de facto betydligt viktigare än snacket om djurens egenvärde, som länge dominerade debatten under beredningens gång, men som man knappast kommer så långt med i den dagliga skötseln. I och med att människans ansvar betonas så är det också en tydlig vink att djurens välmående lika mycket handlar om människans attityd som att något utrymme ska ha de rätta måtten.
Samtidigt är propositionen utformad så att våra husdjursproducenter har en möjlighet att fortsätta idka sin näring. Den innehåller visserligen skärpningar men med tillräckligt långa övergångstider.
Bönderna, varav många är i en hårt pressad situation just nu, hinner alltså betala åtminstone en del av sina amorteringar och skriva av sina investeringar i de nuvarande produktionsutrymmena, tills de antingen slutar eller investerar i ny modern utrustning när övergångstiden går ut.
Under beredningen har kampanjerna duggat tätt, sådana där vissa djurskyddsaktivister försöker hänga ut jordbrukarna som hänsynslösa mot djuren. Många av dem har ovanan att kopiera kampanjmaterial från europeiska kolleger och försöker sedan sprida budskap här i Finland, som går ut på att vi skulle behandla våra djur på samma sätt. Vilket är i enlighet med allt annat än realiteterna.
I motsats till de flesta andra europeiska länderna har vi till exempel inte kuperat grisarnas svansar, vi har egen lagstiftning om det och följer EU:s direktiv.
Låt det också vara sagt att bönderna inte motsätter sig skärpta regler som sådana, i fall de har en vettig förankring i verkligheten. Det som det handlat om under hela den tid en ny lagstiftning har varit under beredning är att finländska bönder redan nu har stora svårigheter att konkurrera med andra länder i Europa, där man kan producera för lägre kostnader och med mer slapphänta regler för djurskydd.
Dessutom är det på vissa håll si och så med övervakningen. En stor nederländsk svinproducent som LF besökte i somras, och som gjorde reklam för sina djur välmående, hade till exempel inte klart för sig att svanskupering av svin de facto är förbjudet i hela EU. Svansarna på hans suggor var också avklippta!
Samtidigt som samhället stiftar lagar om hur vi ska handskas med våra djur, bland annat produktionsdjuren, köper samhället och dess medborgare in mat och matråvaror från länder där man inte kan leva upp till de regler vi redan har sedan tidigare. Vem hade man tänkt sig skulle kunna konkurrera på sådana villkor?
När reglerna skärps, så ska det gälla hela EU på en gång, då ska det vara samma villkor, samma utgångspunkt. Att reglerna varierar är lika snedvridande som när stöden är olika. Det är det här som producenternas organisationer gång på gång har försökt få befolkningen att förstå – en stor del förstår det antagligen också.
Lagen är inte utan skärpningar jämfört med nu, det gäller också produktionsdjuren. Reglerna är ändå möjliga att följa. Dessutom kommer vissa åtgärder inom investeringsstödet och ersättningen för djurens välmående, till exempel fri grisning, att backas upp med tilläggsmedel.
Under riksdagens remissdebatt och i medierna har röster redan höjts, närmast bland djuraktivister och röstfiskande oppositionspolitiker om att lobbandet för ytterligare skärpningar fortsätter efter följande riksdagsval. Dessa krafter verkar faktiskt ta sig själva på största allvar.
Enligt propositionen ska den nya lagen vara i kraft vid ingången av 2021, vilket nog tidsmässigt bäddar för nya svängar inom beslutsprocessen. SLC:s ordförande Mats Nylund, som sitter i den nuvarande riksdagens jord- och skogsbruksutskott håller det ändå för osannolikt att följande riksdag skulle börja riva upp bestämmelser kring substansen i djurskyddet. Det blir på sin höjd tekniska ändringar kring ikraftträdan eller övervakning.
Ytterligare skärpningar, till exempel totalförbud mot grisningshäckar och båsladugårdar är bland huvudfrågorna åtminstone för de gröna och även en del aktiva inom bland andra socialdemokraterna och vänsterförbundet. Mats Nylund påminner i alla fall om att de som vill hänga med i följande regering måste kompromissa om regeringsprogrammet. Och utanför regeringen är möjligheten att ändra lagen lika med noll.
Vi kan alltså hoppas på att den nya lagen håller också i den kommande riksdagen.
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi