(Utskrivet den 22.5.2018 från www.slc.fi / Tidningen Landsbygdens Folk)

Tidningen Landsbygdens Folk, Ledaren 11.5.2018

11.5.2018;
Vårbruket i startgroparna, men ...?

De första jordbrukarna är ute på åkrarna. Så småningom börjar jordarna torka även om det går trögt på många ställen efter snart ett års blöta.

När man ser sig omkring i Odlingsfinland kan man inte heller undvika att notera den stora andelen oplöjda åkrar, varav vissa ännu är åtminstone delvis täckta av vatten. Det är helt klart att alla stubbåkrar inte kan vara avsedda för växttäcke även om det kanske blev så i praktiken.
Skörden blev så pass sen och blöt för många att de helt enkelt inte hann ut med plogen i höstas. Det finns tid ännu till sista juni att så. Det låter som länge, men det är inte mer än sju veckor till dess.
Många har naturligtvis tänkt att det inte kan gå lika illa i år som i fjol, och även om man inte kan göra så mycket då det gäller vädrets makter, vore det nog osannolikt att de har fel.
Så nu ska det sås in och odlas. Det är säkert helt bra på de bördiga och genomsläppliga åkrarna. Men det är nog en hel del jobb för den som ännu står inför att plöja och harva blöta och leriga åkrar, innan man kan börja så.
Som LF låter förstå på annan plats i veckans tidning kan var och en av dem som inte kom ut för att plöja i höstas ändå fråga sig om det kunde vara ett alternativ att lämna åtminstone de svåraste åkrarna i exempelvis stubbträda som icke odlad åker.
Man blir visserligen utan miljöersättning, men grundstödet utbetalas och även LFA-ersättning (kompensationsersättning) för upp till 25 procent icke odlad areal av den samlade åkerarealen.
Också de som planerat grönträda kunde kanske fundera på att lämna de sämsta stubbåkrarna kvar i stället. En skillnad från stubbträdan är naturligtvis att man kan utnyttja växtligheten på en grönträda.
Även med tanke på marknaden skulle det löna sig att tänka efter. Det finländska prisläget lär just nu vara gynnsamt, men det är inte sagt att det håller i sig över årets skörd. Och undantag finns minsann, nyligen gjorde vårt vetepris ett ordentligt dyk, så att nivån nu åter är under noteringarna på MATIF-börsen.
Vi lär redan ha ett behov av att exportera en fjärdedel av vår spannmål för att uppnå balans mellan utbud och efterfrågan.
För den åker man håller som stubbåker är alternativen flera under sommaren: från och med 15 juli får man öppna trädan, om man har tänkt så vallväxter eller höstgrödor.
I fall förhållandena är lämpliga kunde man överväga att exempelvis strukturkalka eller utföra andra förbättringar i sammanhanget. Det är också möjligt att förbättra dräneringen. EFA-areal får öppnas 16 augusti.
I övriga fall, om man inte sår vall eller höstgröda, kan man börja bearbeta åkern från och med 1 september.
Avsikten är att försöka få det bästa ut av en svår situation, som förhoppningsvis kan ge resultat i form av en produktivare åker i framtiden. Sådana behövs för att vi ska tillfredsställa behovet av mat.
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
 
Viktigt att Finland deltar i finansieringen av EU-budgeten
Det börjar bli allvar med beredningen av den kommande programperioden för den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. EU-kommissionen har kommit ut med ett förslag till långtidsbudget, och det har onekligen väckt bestörtning i flera medlemsländer.
Inom jord- och skogsbruksministeriet lär man fundera på sammansättningen av de arbetsgrupper som ska tillsättas efter semestrarna för att bereda Finlands ändringsförslag. Det ser ut som om man ser ett behov av arbetsgrupper på en bred bas.
Arbetsuppgifterna är utmanande. Det handlar dels om de finländska ändringsförslagen till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som omfattar både de direkta CAP-stöden, första pelaren alltså, och landsbygdsutvecklingsprogrammet, det vill säga andra pelaren. Men så handlar det också om hur vi ska utforma våra egna tillämpningar av båda de här pelarna. Dessutom måste vår nationella jordbrukspolitik med dess stödformer passa ihop med våra tillämpningar.
Det är mycket på en gång.
Därför tål det också påpekas att vi i Finland måste kunna dra åt samma håll. Det är redan nu en stor utmaning för oss att få förståelse för våra speciella behov i EU och att finansieringen måste räcka till. Det gäller oavsett brittiskt utträde och det övriga trycket som finns på EU-budgeten, dels på inbesparingar och dels på alla andra finansieringsbehov.
Här är frågan om vi kan förvänta oss den fulla uppbackningen av den sittande regeringen. Producentorganisationerna torde kunna lita på att jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (cent) gör vad han kan, men kan vi lita på regeringen, där man bland annat från blått håll har kommit med signaler om att EU-budgeten måste minskas?
När det gäller jordbrukspolitiken så är avsikten visserligen att det ska bli ett nationellt svängrum, vilket är positivt. Jord- och skogsbruksministeriets tolkning är i alla fall att det absolut inte är samma sak som en återgång till nationell jordbrukspolitik. Unionen håller på en gemensam jordbrukspolitik, men vill tillåta nationell anpassning.
Är det en tröst att det här dilemmat inte bara gäller Finland? Samma diskussion förs tydligen i exempelvis Österrike, vars landsbygdsstruktur påminner mycket om vår.
Kontentan är i vilket fall som helst att om vi ska kunna påverka den gemensamma jordbrukspolitiken i en gynnsam riktning, så måste Finland också gå ut med budet att landet är villigt att delta i finansieringen. Det är vad vi har gjort tidigare och det har visat sig vara en lyckad politik. – MG