(Utskrivet den 15.10.2018 från www.slc.fi / Tidningen Landsbygdens Folk)

Tidningen Landsbygdens Folk, Ledaren 4.5.2018

4.5.2018;
Tufft för jordbruket med ny långtidsbudget

Efter en otålig väntan har vi äntligen fått ta del av EU-kommissionens förslag till långtidsbudget för åren 2021-2027.

Vill man se något positivt så har kommissionen dementerat ryktet från förra veckan om ett stödtak i de direkta stöden på 60.000 euro årligen.
Man kan inte heller annat än dela åsikt med kommissionen, när den föreslår att EU ska kunna hålla inne med stöd till länder som öppet struntar i europeiska rättsprinciper och mänskliga rättigheter.
Enligt budet vill EU-kommissionen emellertid bereda oss på en beskärning av de direkta stöden från unionen på 4 procent, medan motsvarande sänkning för det totala landsbygdsstödet skulle bli upp till 5 procent. De här andelarna gäller emellertid generellt och det är siffror som kommissionen själv gett ut.
Beroende på hur man räknar, till exempel från vilken årsnivå och med vilken inflationstakt, finns det de som påstår att stöden i själva verket minskar med över 15 procent under den aktuella perioden 2021-2027.
Samtidigt har ändå EU-kommissionen planer på att höja kraven inom unionens jordbruksproduktion, detta vad gäller såväl lönsamhet och konkurrenskraft som miljöpåverkan.
Hur ska lönsamheten och konkurrenskraften förbättras med mindre pengar, när det finns ett stort och akut investeringsbehov sedan tidigare, i synnerhet inom det europeiska familjejordbruket? Det här får vi inte riktigt att gå ihop inom de europeiska producentorganisationerna.
När det gäller miljökrav finns det en tendens att också de medlemsländer som skött sig hittills utsätts för samma skärpningskrav som alla andra. Det gäller inte minst Finland där vi snart fyllt så många miljökrav att skördarna börjar lida.
Oavsett hur hårda beskärningar kommissionens förslag i själva verket innebär, så torde det vara klart att de direkta stöden till jordbruket inte beskärs i samma omfattning som hela stödet.
Det betyder emellertid i praktiken att finansieringen av EU:s landsbygdsutvecklingsprogram försvagas i större utsträckning än vi tidigare räknat med. Det har hittills varit relativt tyst från EU-beredningens håll när det gäller landsbygdsutvecklingsprogrammets framtid. Det har tolkats så att programmet skulle ha en chans att fortsätta på samma premisser som hittills.
Enligt det färska förslaget beskärs dock landsbygdsutvecklingsstöden betydligt, trots att kommissionen i sina förklaringar vill satsa på strukturella åtgärder som förbättrar näringens lönsamhet, produktivitet och konkurrenskraft.
Det är samma åtgärder som EU och jordbrukskommissionär Phil Hogan brukar sätta fokus på, åtminstone inför publik. Det handlar emellertid om sådana åtgärder som hittills har skötts via just landsbygdsutvecklingsprogrammet.
Situationen är speciellt olycklig för Finland. Vi är bland de medlemsländer som har försökt dra störst nytta av möjligheterna i landsbygdsprogrammet, också med en betydande nationell finansieringsandel.
Situationen är desto märkligare i och med att de direkta stöden är typiska inkomststöd, som garanterar en minimiinkomst och därför ger näringen en viss trygghet. De är viktiga, men det är inte den biten av stöden i EU som styr gårdarna mot strukturella förändringar.
Det saknar fullständigt logik att vi på de här premisserna samtidigt ska jobba mer med miljö, klimat och en större bärkraft.
Kommissionen motiverar sig med det brittiska utträdet som minskar budgeten och med att pengar behövs för annat. Då blir jordbruksbudgeten hastigt ett byte allena på grund av sin omfattning. Men det tål tänkas på att EU inte har omfördelat pengar till jordbruket utan orsak.
Som kår, som näring ställer vi frågan: vem i Europa har något att vinna på att jordbruket mår dåligt?
Jordbruket producerar råvaror för industrin. Det gäller av tradition för livsmedel men numera också för exempelvis energi, medicin med mera. Bland annat livsmedelsindustrin är milt sagt betydelsefull i Europa och i världen.
Också Finland håller nu på att bygga upp och förstärka sitt rykte på den internationella marknaden som producent av rena och högklassiga råvaror.
Jordbruket har även betydelse på andra sätt, till exempel som investerande näring. Det handlar om en verksamhet där mycket kapital är fast som en följd av investeringar i byggen, anläggningar, maskiner och så vidare. För att inte tala om produktionsinsater, rådgivning och veterinärtjänster.
För att vi i Finland ska lyckas med att styra beredningen i konstruktiva banor, borde vi nu visa upp en nationell enighet och backa upp en tillräcklig budget inom unionen.
Tyvärr tyder de första signalerna från vår Europaminister, Sampo Terho, inte på en sådan strävan. Han håller på att budgeten måste minska i och med Storbritanniens utträde. Det bådar inte gott för det finländska jordbruket om vi ska gå till förhandlingar med den attityden.
Sampo Terho representerar Blå Framtid. Efter nästa riksdagsval kan vi förhoppningsvis tala om det blåa förflutna.
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi