(Utskrivet den 15.10.2018 från www.slc.fi / Tidningen Landsbygdens Folk)

Tidningen Landsbygdens Folk, Ledaren 9.2.2018

9.2.2018;
Vi får knappast skyddsområdet tillbaka

Fastän det legat i luften att skyddsområdet för bomullsmjöllusen, bemisia, kanske inte upprätthålls i evigheter, var det ett något oväntat svar som jord- och skogsbruksministeriet kom med på trädgårdsproducenternas vädjan om att bibehålla skyddsområdet.

Det var för några veckor sedan som SLC:s och ÖSP:s trädgårdsutkott kom med en vädjan till ministeriet om att hålla kvar skyddsområdet med en hel del ytterst relevanta motiveringar. En av de viktigaste var att växthusodlingarna har satsat hårt på att producera grönsaker utan eller med bara ett minimum växtskyddsmedel.
Här handlar det också om handelskedjornas kvalitetskrav som är avsevärt strängare än vad lagstiftningen förutsätter.
Men det är också tack vare skyddsområdesstatusen som eventuella förekomster av bomullsmjöllus i blomsterodlingar upptäcks i så pass god tid att de inte hinner sprida sig till växthus med grönsaksodlingar. Utan status som skyddsområde ökar risken att otyget påträffas också i grönsaksodlingar och måste bekämpas där.
Som de två trädgårdsutskotten dessutom påpekar i sin skrivelse så minskar ju inte heller skyldigheten att bekämpa otyget i blomodlingarna, fastän skyddsområdesstatusen försvinner.
Det är tydligen i synnerhet under vintern i odlingar året runt som bekämpningen är en utmaning, åtminstone biologisk eller naturlig sådan, eftersom många av nyttodjuren behöver dagsljus för att kläckas och utvecklas. Däremot ser mjöllössen ut att trivas bra, också fastän ljuset är njuggt, så länge det finns värme. Det här enligt erfarenheterna av vita flygaren, växthusmjöllus.
Erfarenheterna av bomullsmjöllus är i alla fall ringa, vilket också innebär en risk för att man ger sig in i något okänt, när statusen som skyddsområde upphör. Det man i alla fall vet är att om vita flygaren eller växthusmjöllusen hinner sprida sig i en växthusodling med grönsaker så blir resultatet mindre skörd och omfattande kvalitetsproblem.
Ingenting tyder på att bomullsmjöllusen skulle vara lättare att bekämpa än vita flygaren. Snarare tvärtom ger holländska erfarenheter vid handen.
Dessutom är det som utskotten också påpekar, att den mängd godkända kemiska preparat som står till förfogande är liten. Det ökar risken för resistens. Det är inte heller att se framemot osålda grönsakspartier på grund av att producenterna i värsta fall inte kan leva upp till handelns stränga gränser för växtskyddsmedel.
Livsmedelssäkerhetsverket Evira har under flera repriser väckt frågan om att slopa skyddsområdesstatusen mot bomullsmjöllusen. Bland annat skulle ett upphävande minska kostnaderna hos Evira för granskning av blomsterodlingar. Evira menar tydligen att övervakningen kan omprioriteras och resurserna användas på ett annat sätt.
Att Evira på sätt och vis skyfflar över ansvaret för kontrollen på grönsaksodlarna, är emellertid orättvist. Enligt verkets åtgärdsplan efter att skyddsområdet upphört att gälla skulle granskningarna av grönsaksodlingar öka, medan kontrollen av blomsterodlingarna skulle minska. Det betyder att grönsaksodlarna åläggs att ta konsekvenserna av något som de inte har förorsakat.
Ministeriet argumenterar för sin del med att skyddszonen inte längre tjänar sitt syfte. Myndigheterna fattar i dag tiotals beslut om att bekämpa bomullsmjöllöss i växthusodlingar. Det heter i ministeriets meddelande att varje odling där otyget påträffats har fått ett beslut om bekämpning.
De plantor som förs in i landet är inte heller nödvändigtvis så fria från otyget som de borde vara, heter det vidare. Enligt livsmedelssäkerhetsverket Evira är förekomsten dessutom vanligare än vad kontrollerna visar – trots att plantorna alltså har intyg på att de är fria från skadegörare!
Det verkar nästan som om ministeriet sträcker upp händerna, då när krafttagen borde vara som hårdast. Man kunde ha förstått beslutet om det inte längre skulle ha funnits någon risk för spridning av otyget, men det är ju tvärtom, nästan som att när vi nu redan har plågan här så lönar det sig inte att skydda sig mot den.
Det förvånar i och med att vi inom branschen hittills har varit i stort sett överens om stränga kontroller av otyg och sjukdomar som kan drabba oss utifrån. Vi har jobbat hårt för att nå den nivå vi har i dag. Det har inte bara varit en följd av lagstiftning men även en hederssak för var och en som haft med livsmedel att göra i detta land.
När vi sedan har kommit så långt så försäkrar ministeriet ändå att förekomsten ska ”följas upp” och att plantornas sundhet ska kontrolleras med stöd av lagen om plantmaterial.
Vidare hänvisar ministeriet till lagstiftningen om skydd för plantors sundhet. Tanken är att myndigheternas kontrollresurser kanaliseras på ett effektivare sätt.
Det behöver knappast sägas tydligare att vi inte är övertygade på producenthåll. Förstås skulle vi vara glada om ministeriets bedömning är den rätta och vår oro obefogad. Det är bara det att om motsatsen är fallet så får vi knappast skyddsområdet tillbaka.
 
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi