Landsbygdens Folk

Bläddra online

- Jag borde skriva texten till söndagens andakt, kan du hjälpa?<br />
- Skriv så att när jag på måndagen sitter på andjakt så tänker jag på söndagens andakt, inte tvärtom!

Hitta rätt i märkesdjungeln!

Ursprungsmärkning används för att understryka var eller hur en produkt eller tjänst är producerad.
Gott från Finland-märket och Hjärtbladsflaggan känns igen av de flesta konsumenter, men vad säger märkena egentligen om graden av inhemska råvaror eller inhemskt arbete?
Här är reglerna för de vanligaste märkena i korthet.

Läs mera

Ledaren 17.8.2018 
Producenternas krav åsidosatta i budgeten

Finansministeriets och de enskilda ministeriernas förslag till statsbudget för nästa år imponerar inte stort. Att varken finansminister Petteri Orpo (saml) eller jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (cent) vill säga något konkret om krissummorna till jordbrukarna för årets på förhand misslyckade skörd är kanske förståeligt. Det gör emellertid inte jordbrukarkåren mindre frustrerad, även om det visserligen finns gårdar som trots torka och övriga svårigheter uppnått eller ser ut att uppnå ett acceptabelt resultat.
I det här läget måste dock också marknaden komma till mötes. Det gäller för de övriga leden i livsmedelskedjan, även handeln, att inse sitt ansvar för att upprätthålla efterfrågan på den inhemska produktionen genom att betala ett högre pris för råvaran när det är ont om den.
Hittills har det inte verkat som om knappheten har haft någon större inverkan på producentpriserna. Tvärtom ser vi ännu ut att släpa efter i spannmålspriserna jämfört med övriga Europa, liksom också affärerna fortsätter ordna kampanjer med billiga grönsaker, som producenterna tydligen får lov att finansiera.
Samtidigt ska vi naturligtvis inte glömma att bönderna har ett ansvar för varandra, vilket betyder att de som har foder och strö att sälja i år faktiskt erbjuder sin vara åt djurhållande kolleger.
Men samtidigt som regeringen vädjar till andra om att ta ansvar har den också ett eget sådant. Jordbruket behöver krishjälp, det gäller nu att försöka förhindra en situation, där djuren måste skickas till slakt på grund av brist på foder och köttet dumpas för underpriser. Det skulle vara ett fruktansvärt slöseri med nationella resurser, även miljömässigt. På många håll torde det även finnas goda förutsättningar för höstsådd, men jordbrukarna behöver likvida medel för att satsa på utsäde och övriga produktionsinsatser.
Ju längre det drar ut på tiden och ju försiktigare regeringen uttalar sig, desto större blir också frustrationen och misstankarna om att den utlovade krishjälpen inte kommer att räcka.
Tisdag kväll kunde Jari Leppä i alla fall svara att det rör sig om ”betydande summor” på en YLE-reporters fråga om det är tiotals eller hundratals miljoner euro.
Troligtvis kommer regeringen att räkna in sitt beslut om bibehållen nivå på LFA-ersättningen i krispaketet. Ska jordbrukarna köpa den beräkningen? Det handlar ju uteslutande om tidigare nationella sparåtgärder, som regeringen beslöt att inte verkställa, det är inte nya pengar. Dessutom fattas ytterligare 30 miljoner enligt SLC:s beräkningar för att nivån ska hålla perioden ut.
SLC:s lista till minister Leppä med åtgärder för att lätta böndernas situation har hittills vunnit föga gehör. Det finns inga signaler i budgetförslaget om fortsatta överföringar till gårdsbrukets utvecklingsfond eller en fortsättning på avträdelsestödet, inte heller förhöjda anslag för främjande av livsmedelsexporten. När det gäller kravet på förhöjd finansiering till rådgivningen blev det tvärtom en bantning så som tidigare år, fastän till och med riksdagen sagt till flera gånger, att de folkvaldas beslut är en linjedragning: Beredningen ska inte minska anslaget varje år för att riksdagen sedan måste korrigera det.
Inte heller SLC:s krav på bibehållen nivå på anslaget för avbytarsystemet har hörsammats.
Nu borde regeringen verkligen ha något att komma med när det gäller det utlovade krispaketet. Tillsvidare ser läget dock inte särskilt lovande ut.
 
Micke Godtfredsen
 
Välmående och omständigheter utanför din kontroll
Nya Ålands Heidi Hendersson påtalar ett viktigt ämne i sin ledare senaste måndag, nämligen bönders välmående och mentala hälsa. Trots flera olika slags utmaningar är det ofta de ekonomiska som belastar jordbrukarnas sinne mest och efter en säsong som denna blir det särskilt påtagligt. Inte minst på Åland där torkan slagit till speciellt hårt.
Åland har den högsta andelen animalieproduktion i förhållande till areal på AB-området, ett stort inslag av vattenkrävande specialodlingar och många har också investerat rätt kraftigt i sin produktion. Det är klart att utebliven skörd ger huvudbry.
Hushållningssällskapet på Åland har nu skapat en hemsida för försäljning av foder och strö. Förhoppningen är att man främst från fastlandet kan få tillgång till mer foder, en artikel om det ingår i veckans LF.
Friheten att fatta egna beslut och långt styra över sin arbetstid hör säkert till de mest avstressande omständigheterna med jordbrukaryrket. Det att en stor del av din framgång igen beror på omständigheter utanför din kontroll, till exempel vädret, den globala marknaden eller EU-styrd jordbrukspolitik, är otvivelaktigt någonting som skapar stress. När krafterna tagit slut är det kanske inte heller så lätt att be om eller uppsöka hjälp.
I det nyligen offentliggjorda förslaget till statsbudget finns i och för sig inte fortsatt finansiering för LPA:s projekt ”Ta hand om bonden” med, men social- och hälsovårdsministeriet meddelar ändå i samma veva att de nuvarande budgetmedlen tack och lov räcker till för en fortsättning nästa år.
Det är positivt att se att andra medier än branschtidningarna tar upp jordbrukarnas trängda situation och vikten av att bönderna mår bra. Det leder kanske inte till att situationen i sig blir bättre, men det ökar ändå medvetenheten bland människor och sänker tröskeln för samtal om hur bönderna egentligen mår, åt båda hållen. – SB

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

SLC:
God djuromsorg ska synas i priset

”Nu bör även handeln och konsumenterna delta i talkot för högre djuromsorg” säger SLC:s ordförande Mats Nylund i SLC:s ställningstagande om förslaget till ny djurskyddslag.
Det är genom bondens dagliga skötsel och omsorg som man inom djurhållningen säkrar en god djuromsorg. De finländska producenterna har genom tiderna arbetat målmedvetet för djurens välfärd. Via näringens egna välfärdsprogram, som går längre än vad lagstiftningen förutsätter, sätter de finländska producenterna kontinuerligt ribban ännu högre än vad lagen kräver som minimum.
– De finländska husdjursproducenterna vill även i framtiden jobba för en framstående djuromsorg. Vi måste kunna erbjuda mervärden som konsumenterna är intresserade av och beredda att betala för. För att i praktiken kunna trygga välmående djur måste djurens välfärd förenas med en stärkt konkurrenskraft och lönsamhet. Nu bör även handeln och konsumenterna delta i talkot för högre djuromsorg, säger SLC:s ordförande Mats Nylund.
SLC välkomnar att lagförslaget om den förnyade lagen om djurs välbefinnande ges till riksdagen genast i början av hösten. De senaste årens osäkerhet, då förnyelsen av djurskyddslagstiftningen har beretts, har för husdjursproducenterna inneburit osäkerhet om framtidens krav och inverkat negativt på intresset för investeringar.
– Husdjursproduktionen kräver långsiktiga investeringar och då krävs det att lagstiftningen är förutsägbar, fastslår Tomas Långgård, som är sakkunnig i slaktdjursfrågor i SLC:S styrelse.

Frivilliga åtgärder att föredra

De förändringar som regeringen nu aviserar i förslaget till ny lag om djurs välbefinnande bör enligt SLC bygga på fler frivilliga åtgärder än tvång.
– SLC ställer sig positivt till att man i den nya lagstiftningen främjar fri grisning via frivilliga åtgärder. Kravet på 90 dagars bete inom mjölkproduktionen är tyvärr svårt att genomföra i praktiken, säger Nylund.
SLC vill överlag se en utveckling där skärpningar gällande djurs välbefinnande sker genom EU-lagstiftning för att undvika att den finländska produktionens konkurrenskraft ytterligare försämras jämfört med övriga Europa.
Finländskt även i offentliga måltider
Producentorganisation anser även att man inom offentliga upphandlingar framöver måste kräva att alla upphandlade produkter uppfyller samma krav som Finlands lagstiftning ställer på inhemska producenter.
– Det är skenheligt att det offentliga med ena handen ställer strikta krav på djurhållningen men med andra handen via upphandlingar köper in exempelvis billiga kött- och mjölkprodukter som inte lever upp till våra finländska mått på djurvälfärd, påpekar Nylund.
De nordiska länderna med bl.a. Finland i täten använder överlag minst antibiotika i världen i djurhållningen. I en tid med ökande antibiotikaresistens som ett växande globalt problem måste Finland och övriga Norden fortsätta visa vägen för ansvarsfull produktion.
– Konsumerar du motsvarande mängd spanskt griskött som den genomsnittliga årskonsumtionen av finländskt griskött får du i dig två antibiotikakurer på köpet. Genom att välja kött från finländska djur slipper konsumenter oroa sig för att få i sig onödig antibiotika. Det tycker vi att är ansvarsfullt och hållbart, säger Tomas Långgård.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Längre utevistelse för djur i båsladugård
resultat av nya djurskyddslagen

Mjölkkor och kvigor i båsladugård måste i fortsättningen få komma ut under 90 dagar per år enligt den nya propositionen med förslag till lag om djurs välbefinnande. Kravet skulle gälla från 2022. Dessutom ska djuren i fortsättning ha kontinuerlig tillgång till dricksvatten.
Propositionen baserar sig på regeringens ändringar utgående från de 400 yttranden som lämnades in om förslaget på den nya djurskyddslagen. Den lämnas in till riksdagen under förhösten.
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (C) presenterade propositionen under ett presstillfälle på onsdagen.
- De yttranden vi fick in visar att båsladugårdar och grisningshäckar samt vattentillgång ses som viktiga frågor inom djurvälfärd. Vi har utarbetat propositionen utgående från yttrandena samt det faktum att djurproduktion måste vara lönsamt för producenten.
Enligt minister Leppä leder orimliga krav på djurproducenterna till att djurvälfärden försämras, bland annat genom högre antibiotikaanvändning.
- Vi klarar oss inte på den globala marknaden med bulkproduktion, utan med kvalitetsproduktion. Och vi bör ställa produktionsförhållanden mot varandra gällande inhemskt och importerat kött, för djuren har det bevisligen bättre här än i många andra länder. Så kallad avrinning av välfärd får inte ske i form av ökad import.

Rastning möjlig också vintertid
De 90 dagar rastning eller bete utomhus som krävs för mjölkkor och kvigor i båsladugård skulle i fortsättning kunna ske också vintertid. Dispenserna som delats ut för gårdar med besvärligt läge skulle sluta gälla med 15 års övergångstid. Något förbud mot uppbindning av kvigor och mjölkkor är inte på kommande.
Långvarig användning av dräktighetshäckar för grisar förbjuds med 15 års övergångstid i enlighet med det tidigare förslaget.
- Det är dock tillåtet att använda häckar i åtta dagars tid i samband med betäckning, säger Leppä. Tidigare föreslogs fyra dagar, men tiden förlängdes för att undvika risken för slagsmål när suggorna återförenas.
Också under den nya programperioden ska gårdar beviljas ersättning för djurens välbefinnande när de slutar med häckhållning.
Grisningshäckar förbjuds inte, men ett högre investeringsunderstöd och ersättning för frigrisning ska motivera till att slopa användningen. Minister Leppä nämner en höjning från 349 euro per djurenhet till 436 euro, baserat på den stora arbetsmängd som övergången kräver.
- Dessutom ska stödet kunna betalas också för en del av besättningen, vilket sänker tröskeln för försök med frigrisning på svingårdar.

Vattentillgång ett krav
Regeringen har utifrån yttrandena beslutat att däggdjur och fåglar på permanenta hållningsplatser alltid måste ha möjlighet att dricka vatten. Det kan ske genom en vattenhink, automatisk vattennippel eller -kopp eller i lämpliga vattendrag i naturen.
Gällande vattentillgång skulle det finnas undantag för nyfödda och nykläckta djur. Bestämmelser om undantag från kravet på kontinuerlig tillgång till vatten utfärdas genom förordning.
- Också veterinärmedicinska skäl och svåra väderförhållanden godkänns, säger Leppä. För vilt i inhägnader och kalvar i igloo gäller inte heller kravet. Kalvar ska ha möjlighet att dricka tre gånger om dagen.
Kravet på att pälsdjur måste ha tillgång till vatten berör avelsdjur och börjar gälla efter en övergångstid på nio år. För pälsdjur som ska flås samma år ska vatten finnas tillgängligt tre gånger per dag när vattnet fryser.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Fårfarmare står för fiolerna i Finlands vargpolitik

- Ingen verkar ha kontroll över den situation vi nu har där vargen tillåts föröka sig fritt, utbrister fårfarmare Leena Ingberg på Hinders gård i Täkter, Ingå. Åtta av hennes tackor och lamm revs av varg för en dryg vecka sedan.
Lena Ingberg
Fårfarmare Leena Ingberg i Ingå upplever att vargsituationen gått för långt när stammen tillåts föröka sig utan begränsningar.

- När ingen tar ansvar är det fårskötseln som får ta konsekvenserna, konstaterar Leena Ingberg och efterlyser beslutsfattare som sätter ner foten och ser till att vargstammen begränsas.
- Vi har redan nu en situation där vargen vänjer sig vid människor och bosättning vilket leder till konflikter av olika slag, konstaterar Ingberg.
För henne som fårfarmare handlar det om ekonomisk förlust, men också om en känsla av otrygghet och att produktionsdjuren far illa. Staten betalar ersättningar för skador på produktionsdjur men de täcker inte hela förlusten.
- Som om vi inom lantbruket inte hade tillräckligt med problem redan, suckar Ingberg och krafsar en av sina tackor på huvudet.
Hon märker att djuren blivit oroligare sedan den ödesdigra natten med vargbesök. Det har hon själv också.

Ingen varghatare
Ingberg betonar att hon inte önskar att vargen ska utrotas, men att stammen borde begränsas i trakter där vargen rör sig mitt bland bosättningen.
Efter mängder av vargobservationer både i Ingå och östra Raseborg de senaste två åren har Ingberg självklart varit medveten om risken med att ha fåren ute.
- Därför hade jag nyligen tagit hem fåren till gården så att de skulle vara närmare ladugården och byns bosättning.
Bosättningen störde däremot inte vargen eller vargarna som anföll fåren bara ett stenkast från flera bostadshus, inklusive Ingbergs eget.
Leena Ingberg tillkallade polis och verksamhetsledaren för Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening, Henrik Holmberg, som kunde bekräfta att det med största sannolikhet handlade om en eller flera vargar som varit i farten.
- Den här tiden på året lär vargarna valparna att jaga. Det kan ha varit frågan om det, men det kan också ha varit bara en individ. När det finns lätt byte triggas vargens jaktinstinkt, förklarar Holmberg förödelsen på Hinders.
På grund av torkan var det svårt att hitta avtryck i marken. Sex får var dödade och två var så illa skadade att polisen avlivade dem. Några andra haltar.

Folk fjärmas från verkligheten
Leena Ingberg är egentligen inte förvånad över det som hände, mera illa till mods.
- Det var inget konstigt med det som hände. Att döda djur hör till vargens naturliga beteende.
Däremot tycker hon det är dags att sätta punkt för den nonchalans som myndigheter visar mot lammproducenter.
- Det handlar inte om någons husdjur utan om professionell fårskötsel här. Om du har fem får i en hage kan du säkert gärda in dem med viltstängsel, men det kan inte jag som har 250 får med sammanlagt över 50 hektar betesmark på olika platser.
Fåren flyttas ofta eftersom de äter mycket och särskilt i år har det varit svårt att hitta tillräckligt med betesmark. De omgärdas av 90 cm högt flyttbart elstängsel. Ingberg har också själv övervägt viltstängsel, men säger att det inte löser problemet med vargar mitt i bostättningsområden.
Ingberg upplever att människorna idag verkar ha distanserats från naturen och livet på landsbygden. Också hela vargdebatten ger sken av att verklighetsförankringen är avlägsen.
- Det är lätt att skrika på sociala medier men det hjälper inget.
Själv är Ingberg hjärtligt trött på att vargdebatten är så infekterad - på båda sidor - och hon aktar sig noggrant för att läsa kommentarer i samband med artiklar.

Pengarna för viltstängsel är slut
På Finlands viltcentral säger viltplanerare Reijo Kotilainen att pengarna för viltstängsel är så gott som slut.
- Man kan förstås lämna in en ansökan som sedan behandlas enligt hur brådskande situationen är. I akuta fall kan vi ordna med stängsel för mindre inhägnader.
- Just nu finns det omkring tio ansökningar som väntar på behandling, berättar Kotilainen.
Däremot medger han att det inte finns en chans för gårdar i Hinders storleksklass där fårbetena dessutom ligger utspridda på olika håll.
- För sådana gårdar finns det tyvärr ingen möjlighet att få stängsel i dagens läge.

TEXT & FOTO
Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Åländsk hemsida för
försäljning av foder och strö

Ålands hushållningssällskapet har på sin hemsida startat en lista för jordbrukare som har foder och strö att sälja. Initiativet har snabbt fått beröm också på fastlandet.
- Det är ett förslag som vi diskuterat fram här på Ålands landsbygdscentrum när vi funderat på hur vi på bästa sätt kan hantera situationen med den svåra foderbrist som Åland drabbats av på grund av torkan, säger agronom Carin Ekström på hushållningssällskapets kansli.
Det är också hon som är kontaktperson för listan. Hon nås via e-postdressen carin.ekstrom@landsbygd.ax eller sin mobiltelefon 0457-3421040.
Ålands producentförbunds vd Henry Lindström välkomnar initiativet.
- Åland som region är värst drabbad av sommarens torka, konstaterar han.
Förhoppningen är därför att man främst från fastlandssidan kan få tillgång till mera djurfoder.

Hoppas på längre lista
I onsdags fanns det redan fem odlare som erbjöd foder på listan, som förhoppningsvis efterhand kan utökas med nya namn och kontaktuppgifter.
- Vi har fått en del åländska tips om vem som kan ha foder att sälja på fastlandet. Men priset överlåter vi åt köpare och säljare att sinsemellan komma överens om, sa Carin Ekström då.
Adressen till den åländska hemsidan är http://landsbygd.ax/hushallningssallskapet/aktuellt-h/foder-och-stro/.
< Det finns också en kontaktlänk på SLC:s hemsida: http://slc.fi/nyheter/2018/har-du-foder-och-stro-att-salja-till-aland

Specialtransporter för "brandfarliga" fodret
Carin Ekström är förstås medveten om att det blir höga kostnader för att transportera foder från fastlandet till Åland.
- Det gäller förstås att samordna transporterna så mycket som möjligt. Vi har också varit i kontakt med landskapsregeringen för att höra om den kan hjälpa på något sätt.
Miljö- och näringsministerrn Camilla Gunell berättar att det alternativ som diskuteras är att skärgårdsfärjan Odin som är chartrad av landskapet beroende på behovet skulle göra en eller två extraturer för att frakta fodret från fastlandet till Åland.
- Djurfodret klassas som brandfarlig last. Därför behövs specialtransport eftersom det är svårt med sådana laster på ordinarie färjturer, förklarar Gunell.

Grobarhetsanalys senare på hösten
Hushållningssällskapet påminner också om att sommarens extrema torka på Åland medför stor risk för brist på utsäde till våren. Därför uppmanas odlarna att i god tid beställa utsädet för nästa år.
Ett alternativ kan vara att lägga undan av sitt eget utsäde och i så fall ska man skörda utsädet från gårdens bästa skiften. Skörden ska behandlas varsamt både vid tröskning, torkning och sortering.
Grobarhetsanalysen ska göras senare på hösten och inte direkt efter skörden.
- Men vänta inte till våren och kom ihåg att det inte är tillåtet att handla med utsäde som inte är certifierat, påpekar hushållningssällskapet.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

ÖSP:s styrelse:
Producentpriserna måste höjas nu!

ÖSP:s styrelse välkomnar höjda spannmålspriser. Men samtidigt konstateras att det föranleder högre foderkostnader för husdjurssektorn. Det måste kompenseras via höjda producentpriser för kött- och mjölkproducenter.
- Vi är glada över att spannmålspriserna nu stiger. Men i kombination med att skörden blir mindre än normalt och att det leder till att husdjursproducenter måste köpa foder till en högre kostnader blir läget svårt för dem. Det här måste kompenseras genom höjda producentpriser, säger Tomas Långgård, ordförande för ÖSP.
Höjda spannmålspriser slås först ut på den enmagade sektorn men så småningom påverkas också nötkötts- och mjölksektorn. ÖSP: styrelse kräver därför att höjningarna bör komma genast.
- Förädlingsindustrin har nu ansvar för att se till att priserna på kött- och mjölkprodukter höjs. Och det är från marknaden som prishöjningarna ska tas, säger Långgård.
På köttsidan handlar det om höjningar på 10-20 cent per kilo och för mjölksidan om flera cent per liter.
- Problemet är att förädlingsindustrin ingår långa avtal och ett exempel är julskinkan som har sålts redan i februari. Nu gäller det att hela kedjan tar ansvar och att handeln är villig att öppna upp och diskutera kompensation för det besvärliga läget som producenterna nu hamnat i.
Långgård fortsätter:
- Vill handeln visa att de tar ansvar måste de minska på importen av köttprodukter som de facto har ökat i år. Importerat kött är dessutom producerade under förutsättningar som inte skulle godkännas i Finland. Också gällande mjölkprodukter är importen onödigt stor. För att ta ansvar måste importen minska och handeln måste förstå att inhemska råvaror bör gynnas.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Torkan sänker skördar och
pressar upp priset globalt

Den regnfattiga och heta sommaren förorsakar osäkerhet på spannmålsmarknaderna, både globalt och regionalt. Skördeprognoser bollas hit och dit medan noteringarna på spannmål stiger.
Spannmål
I torkans spår spekuleras häftigt om skördenivåer och priser på världens råvarubörser.
FOTO: Staffan Björkell


Marknadsanalytikerna är oeniga om konsekvenserna av den utdragna sommarhettan. Noteringarna på terminsbörserna har stigit. Veteterminerna har sedan årets början stigit med 35 procent och noteringarna för korn och havre med 10 respektive 15 procent.
Pristrycket har tilltagit de senaste veckorna. Under ett par korta veckor i juli steg vetenoteringarna med hela 22 procent. Kornet gick upp med 10 procent och havre med 13 procent. De dystra skördeprognoserna skapar oro.
Nyligen tog veteterminerna en liten knyck nedåt efter USDA:s senaste WASDE-rapport, som bland annat utgår från en sänkt efterfrågan på vete för foder. USDA-analytikerna justerade dessutom upp den ryska veteproduktionen.
Analytikerna betraktar turbulensen på börserna med en viss skepsis. I sin färska analys av läget på spannmålsmarknaden kritiserar Deutsche Bank marknadens aktörer för deras benägenhet till "flockbeteende".
I dag råder ingen knapphet på spannmål ute i världen, menar analytikerna. Lagren är välfyllda och kompenserar med råge det globala behovet. Det är ingen fara för att vetet ska ta slut inom en överskådlig framtid.

Många "lämlar" på börsparketten
Trots detta löper marknaderna amok. Minsta rykte om ett bakslag någonstans kan utlösa ett kurssprång. Den tyska producentorganisationen DBV:s nedjustering av skördeprognosen förra veckan var en sådan nyhet.
DBV gick ut med ett meddelande att den tyska veteskörden kan krympa med fem miljoner ton detta år. Syftet var att lägga eftertryck på kravet om ett skördeskadebidrag på en miljard euro. Euronext reagerade prompt med stigande kurser.
Liknande effekter hade telegrammen om extrem torka i Australien med varning för att fenomenet El Niño skickar mer hetluft till området. Hettan i Europa och dess möjliga konsekvenser bidrar ständigt till dramatiska reaktioner på börserna.
Samtidigt misstänker många analytiker att dagens skördeprognoser fortfarande är för optimistiska. Ingen kan bortse från risken att priserna på spannmål stiger kännbart inom ett eller två år, om spannmålen i de globala lagren faktiskt hotar att ta slut.
Därför är situationen givetvis allvarlig. Det internationella spannmålsrådet IGC har dragit ned sin prognos för den globala veteskörden till 721,0 miljoner ton, eller klart lägre än fjolårets 758,0 miljoner ton.
Ännu i början av juli utgick IGC från en 15,8 miljoner ton större skörd. Viktigaste faktor är den extremt dåliga EU-skörden. Analytikerna i London har sänkt sin prognos för EU-vete med 7,5 miljoner ton, till 139,9 miljoner ton.
Den ovanligt långa och heta sommaren har hårt drabbat veteproduktionen i Tyskland, Polen, de baltiska länderna och Norden, heter det i rapporten. För Frankrike räknar IGC med 36,4 miljoner ton vete, en reducering med sex procent.
I Spanien har växtsäsongen däremot löpt enligt noterna. IGC utgår från att den spanska veteskörden blir större än normalt. Trots detta har Spanien ingen chans att rädda den miserabla EU-skörden, fastställer analytikerna i London.

Ryssland förblir största veteexportör
Ryssland och hela Svartahavsregionen måste för första gången på sex år räkna med förluster. Landets veteproduktion minskar detta år från fjolårets 85 miljoner ton till bara 65 miljoner ton. Ukraina sänker sin export av kvarnvete med 20 procent.
EU-kommissionen utgår i år från en total spannmålsskörd på 293,5 miljoner ton. Därmed väntas skörden minska med 4,4 procent i jämförelse med fjolåret och hamna långt under rekordskörden 330 miljoner ton under toppåret 2014/2015.
Den heta och torra sommaren i stora delar av Europa sänker hektarskördarna för spannmål. Kännbara bortfall, delvis upp till 50 procent, är att vänta regionalt i de norra, centrala och östliga delarna av EU, medger kommissionen.
Prognoserna för EU:s västliga och sydliga delar utgår däremot från relativt normala skördar. Eftersom EU har stora lager av vete, vill kommissionen fortsätta att exportera vete i vanlig ordning för att försvara EU:s tredjeplats i världen som veteexportör.
Trots årets kännbara avbräck i veteproduktionen kommer Ryssland att hålla sin position som världens viktigaste exportör av vete, knappt före USA. Enligt prognoserna har Ryssland kapacitet att exportera drygt 30 miljoner ton vete.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kanadas farmare lär sig
dela problemen med andra

Kanada är ett vidsträckt land med långa avstånd mellan gårdar och människor. Många grubblar ensamma över sina problem. Kanada har en av världens högsta självmordsrater bland jordbrukare. Ett webbforum ska göra det lättare att dela på problemen.
kanada farmare
Omkring varannan kanadensisk farmare lider av svår stress. 58 procent känner ångest och 35 procent uppger att de lider av depression.
FOTO: Landpixel


Omkring varannan kanadensisk farmare lider av svår stress. 58 procent känner ångest och 35 procent uppger att de lider av depression. Situationen är upp till fyra gånger svårare jämfört med de flesta andra länder.
Farmare är inte vana att öppna sig och berätta om sina problem för andra. Man är rädd för att göra bort sig och betecknas som svag. Det kan sluta illa. I alltför många fall slutar det med självmord.

Tragiskt fall väcker reaktioner
Kanada hör till de länder med de flesta självmorden bland jordbrukare. Ett aktuellt fall är den unga mjölkbonden Amy Matheson som tillsammans med man och tre barn drev en mjölkgård med 180 kor i provinsen Ontario.
Utöver jobbet som mjölkproducent var Matheson en person som aktivt ställde upp för att hjälpa kolleger. Hon var omtyckt och utåtriktad, föreläste om jordbruk och bemötte kritik som riktas mot jordbruket från offentligheten.
I början av augusti tog hon sitt liv. Fallet Matheson har ytterligare aktualiserat de mentala problemen hos farmare. Matheson var tragiskt nog en drivande kraft bakom ett vidsträckt initiativ som ska hjälpa kanadensiska farmare som går med självmordstankar.
Hennes kollega Kim Keller från Saskatchewan är en av nyckelpersonerna bakom projektet Do More Agriculture Foundation, som vill gå ut och informera jordbrukare i riskzonen om utvägar då allt känns hopplöst.
I januari 2018 startade projektet på den årliga FarmTech-konferensen i Edmonton. Jordbruksteknik och nya utsädessorter är centrala samtalsämnen på konferensen men denna gång arrangerades också en paneldiskussion om den mentala hälsan.

Enorm respons bland farmarna
Keller och hennes medarbetare bad åhörare i publiken stiga upp om de kände någon som hade tagit sitt liv. Det var knappast någon som blev sittande. Folk tittade sig omkring och märkte att de inte var ensamma noterar Keller.
Paneldiskussionen lockade 400 åhörare. Responsen uppges ha varit överväldigande med stående ovationer. Efteråt kom en deltagare fram för att tacka Keller och hennes grupp. Du har räddat mitt liv. Jag ska åka hem för att prata, sade mannen.
Keller konstaterar att jordbruket traditionellt är en omgivning där hårt arbete, motståndskraft och styrka råder. Det hör till jobbet men kan också bli till en svaghet. Farmare vågar inte tala ut om sina problem i rädsla för att blotta sin svaghet.
Man visar gärna en tuff yta men en riktig farmare måste inte längre spela cowboy. Småningom börjar mentaliteten förändras. Stress, ångest, utbrändhet och känslomässig utmattning förblir ändå svåra problemområden, framhåller Keller på projektets hemsida.
Kim Keller och hennes man Matt har själva ställt den psykiska hälsan som högsta prioritet på sin gård. Den är lika viktig som alla affärsområden och påverkar hela verksamheten. Om hälsan inte stämmer, går gården inte heller bra, menar hon.
Webbsidan www.domore.ag är ett frivilligt projekt som syftar till att förbättra den mentala hälsan hos framare och ge webbservice på området. Syftet är att skapa en gemenskap på nätet som ger stöd och avdramatiserar mentala problem.

Höga siffror också i USA
I USA är situationen också mörk. Enligt studie som har genomförts av Centers for Desease Control an Prevention (CDC) skulle självmordsfrekvensen bland USA-farmare vara fem gånger högre än bland genomsnittsbefolkningen.
Nyligen har CDS ändå relativerat uppgifterna och hänvisar till möjliga statistikfel. Det har varit svårt att klassificera landsbygdsbefolkningen enligt yrke. Men det mesta tyder ändå på att självmorden är vanligast på landsbygden.
I Europa är självmord ingen ovanlighet på bondgårdar. Enligt obekräftade uppgifter sker de flesta självmorden bland bönder i Frankrike, Tyskland, Belgien men också Italien och Rumänien. Schweiz ligger också högt i statistiken.
Enligt statistikerna är det svårt att skapa en tillförlitlig bild av självmordsfrekvensen på landsbygden. Det beror på att de flesta självmorden klassificeras som olycksfall.
Finland är inget undantag. Flera hundra finländska jordbrukare går i självmordstankar, skrev tidningen Iltalehti förra hösten. I Finland kan en jordbrukare få stöd inom LPA-projektet Ta hand om bonden.
Projektets mål är att bistå producenten i ett tidigt skede med personlig terapi eller ekonomisk och juridisk vägledning innan problemen hinner torna upp sig. Jordbrukare kan också ansöka om en inköpsorder för att exempelvis finansiera en terapi.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Sämre skörd och låga priser
pressar potatisodlarna

Potatisodlarna jublade över det fina vädret i våras. Men torkan som blev långvarig ser nu ut att ställa till det ordentligt. Det som oroar odlarna förutom att skörden beräknas bli mindre än normalt är att medelpriset nyligen sänktes.
Potatispris
Knölutvecklingen har lidit i värmen och torkan i Sydösterbotten. Bortfallet kan bli stort på grund av för små knölar och i kombination med låga priser tär det rejält på lönsamheten, säger potatisodlarna Mikael Hoxell (till höger) och Henrik Antfolk.

- Vi borde ha ett medelpris på omkring 25 cent per kilo. Men vad händer? I stället sänker handeln medelpriset från 20 cent till 15-18 cent per kilo. Det är helt förkastligt eftersom det är svårt att få upp priserna på hösten när vi ligger så här lågt i augusti, säger potatisodlarna Mikael Hoxell och Henrik Antfolk i Kristinestad.
De är mycket oroliga över lönsamheten för potatisodlarna i dagsläget. Inte minst med tanke på att årets skörd troligen kommer att bli mindre än normalt.
- Så här ser det ut på den här åkern. Blasten börjat vika sig och det är ett tydligt tecken på torka, säger Hoxell och gräver upp några knölar ur bänken.
- De här knölarna är för små. Vid den här tidpunkten borde de vara större och redan nu kan jag konstatera att skörden blir betydligt sämre än normalt på den här åkern, fortsätter han.

Större bortfall än normalt
Henrik Antfolk har odlingar som ser likadana ut i Tjöck.
- Det finns också odlingar som ser betydligt bättre ut än det här, men variationerna ser ut att bli mycket stora. Det som oroar är att när det växer sämre blir bortfallet rejält mycket större än normalt, säger han.
Regn kan bidra till att knölutvecklingen fortfarande kan bli bättre. Men det tropiska vädret som legat över landet i juli har alltså redan påverkat växtligheten mycket.
- För att knölutvecklingen ska ta fart behövs regn och vi ser tecken på torkan nu. Medelskörden i Finland ligger på cirka 30 ton per hektar, men nu hamnar vi definitivt under den, säger Antfolk.
Han påminner om att nettokilot, det vill säga färdigt levererad potatis, är mycket mindre än de mängder som tas upp. På grund av torkan kommer förekomst av skorv vara mycket större nu, vilket betyder ett lägre nettokilo.
- Det som också kommer att inverka negativt på den potatis som faktiskt kan levereras i år är att det handeln från och med slutet av augusti höjs minimimåttet på potatis som köps in från 38 millimeter i omkrets till 40 millimeter, förklarar han.
Hoxell fortsätter:
- Det här betyder att de som inte har en omkrets på 40 millimeter sorteras bort. Och med en skörd där knölarna inte har utvecklats som de ska så kommer bortfallet att bli stort. Nettokilot blir mycket mindre och på hundratals ton potatis som tas upp bidrar det till ett stort ekonomiskt bortfall för odlaren.

Medelpriset borde upp
På grund av det här borde handeln nu komma emot, anser de.
- Eftersom vi vet att bortfallet blir stort så klarar vi oss inte på ett medelpris på 15 cent per kilo. Det borde alla förstå. Det som jag inte heller förstår - i kombination med att skörden blir mindre - är att vi inte har haft några stora mängder importerad potatis på marknaden. Det borde leda till högre priser - inte till sänkningar. I Sverige ligger medelpriset på cirka 25 cent per kilo och priserna är också högre i Europa och även där är produktionen mindre. Det är konstigt att vi ligger så här lågt, säger Antfolk.
Enligt Hoxell beror de låga priserna på att handeln redan på vintern lägger upp kampanjer på potatis utan att veta något om hur det blir med den kommande skörden.
- De bestämmer alltså priserna redan på vintern och tar inte hänsyn till skördeutsikterna. Det är helt tokigt tycker jag.
Antfolk poängterar att det finns odlare och packerier som har högre priser än medelpriset.
- All heder åt de som åtnjuter högre priser. Varje cent kommer att behövas i år.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

36.000 gårdar kvar i Finland 2025

Man räknar med att det finns litet på 36.000 gårdar kvar i Finland 2025 med i medeltal 64 hektar per gård. Bland de finlandssvenska gårdarna som i dag är 4.500 till antalet räknar man med att knappa 3.600 finns kvar 2025. I hela landet skulle gårdarna minska till 75 procent av nuvarande mängden senast 2025. För Svenskfinland är motsvarande andel 80 procent. Det här framgår av en enkät om hur de finländska jordbrukarna ser på framtiden och om de räknar med att fortsätta som jordbrukare.
När liknande enkäter gjorts tidigare, har det ofta visat sig att de svenska gårdarna inte minskat i samma takt som gårdarna i hela landet. Enligt enkäten finns det alltså nu 4.500 svenska gårdar som söker jordbruksstöd, medan antalet gårdar enligt SLC:s årsberättelse för 2017 är 4.713 plus 175 aktiva trädgårdsforetag.
Enkäten har utförts av Kantar TNS som ett samarbetsprojekt mellan SLC, MTK och jord- och skogsbruksministeriet.
- Bland anledningarna till att vi deltar i de här undersökningarna är att de är ett bra underlag för politiska beslut, säger SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback. Till exempel ser vi i undersökningen att de flesta investeringarna genomförs med investeringsstöd och då måste vi jobba för att trygga möjligheterna att få investeringsstöd också framöver.
Undersökningen kommer även att bli en utgångspunkt för SLC:s valprogram inför riksdagsvalet och EU-valet nästa år.
- Dessutom är den ett underlag för den nationella strategi vi håller på att utarbeta för att förhandla fram den följande modellen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Tidigare i våras granskades växthusbranschen skilt. Basfakta från den enkäten ingår också i den nu aktuella enkäten.
SLC:s medlemmar ser överlag mer kritiskt på utvecklingen av gårdarnas lönsamhet än de finska kollegerna. Det gäller dock inte Åland som har positiva förväntningar. Icke desto mindre finns det proportionellt sett fler jordbrukare i Svenskfinland, där gården har en efterträdare.
Nuvarande lag om avträdelsestöd upphör dock vid årsskiftet, och frågan är om det blir någon ny lagstiftning. Det kan i hög grad inverka på intresset för generationsväxlingar. I alla fall ser det ut som om fler finlandssvenska gårdar fortsätter än i landet överlag. Det gäller alla regioner i Svenskfinland.

Osäkerhet bland grisproducenterna
Ser man på de enskilda produktionsgrenarna framgår det ganska tydligt att grisproducenterna känner sig väldigt osäkra, när det kommer till beslut om att investera. Orsaken är närmast en svag lönsamhet och en osäker stödpolitik, där svinsektorn inte prioriteras.
Resultatet är att vi kan förvänta oss en produktion på drygt 180 miljoner kilo griskött 2025, medan produktionen är närmare 200 miljoner kilo ännu i dagens läge.
Även antalet mjölkkor fortsätter att minska. Man räknar med att vi har hälften så många mjölkgårdar kvar 2025 som i dag. Mjölkmängden väntas hålla nuvarande nivå om mjölkböndernas planer verkställs.
Man förutspår dock ett underskott på mellan 21.000 och 29.000 kalvar, och detta alltså bara i fall uppfödningplatser faktiskt byggs och inreds enligt de nuvarande planerna. Det här kommer att öka trycket på dikogårdarna.
Inom fårhushållningen räknar man med att antalet tackor närmar sig 90 per gård. Produktionen kommer att bli mer professionell än nu.

Växtodlingsgårdar vill satsa
Man antar också att åkerarealen per gård ökar betydligt. Således skulle den genomsnittliga arealen vara just under 64 hektar i hela landet under 2025, medan de finlandssvenska gårdarnas medelareal väntas bli 61,5 hektar.
Inom spannmålsproduktionen gäller att gårdarna inom alla de svenska och tvåspråkiga delarna av landet räknar med att i framtiden sälja mer spannmål till såväl industrin och handeln som till andra gårdar jämfört med nuläget.
Åtminstone alla växtodlingsgårdar i Svenskfinland har någon sorts planer på satsningar i framtiden, till exempel mångsidigare odling, markförbättring och verktyg för riskhantering.
I övrigt verkar förväntningarna på näringens lönsamhet i framtiden överlag mer optimistiska än man kanske skulle tro. När bönderna tillfrågas har de dock större förväntningar på annan företagsverksamhet än själva jordbruket.
Förväntningarna är i vilket fall som helst att också jordbruket blir lönsammare i framtiden än nu.

Hälften samarbetar och köper entreprenadtjänster
Under det senaste året har hälften av alla jordbrukare samarbetat med andra jordbrukare och lika många har utnyttjat entreprenadtjänster. De finlandssvenska jordbrukarna har varit en gnutta mindre aktiva i båda tillfällena.
Medan det är 41 procent av alla jordbrukare som har utnyttjat tjänster för bokföring och rådgivning är motsvarande andel däremot betydligt högre för de svenska gårdarna, närmare 60 procent.
Av alla jordbrukare har en femtedel utnyttjat avbytare, andelen är litet lägre för de svenska gårdarna.
Tillfälligt avlönad arbetskraft har 16 procent av gårdarna haft, och här är andelen exakt den samma för alla gårdar och de finlandssvenska gårdarna.
Det är 15 procent av gårdarna som inte har haft behov av samarbete eller anlitande av service.
Bland de svenska gårdarna räknar man dock med att det i framtiden blir betydligt vanligare att samarbeta och anlita entreprenadtjänster och andra köpta tjänster samt tillfälligt avlönad arbetskraft.

Svenska jordbrukare utbildar sig mer i IT och marknadsföring
Också jordbrukarnas deltagande i utbildningar har undersökts. Det är en drygt tredjedel som har deltagit i stödutbildning. Andelen är betydligt lägre bland de finlandssvenska jordbrukarna, en drygt femtedel. Däremot är andelen den samma för svenska och finska jordbrukare när det gäller utbildning i växtskydd, en dryg tredjedel har deltagit.
Andelen svenska jordbrukare som deltagit i ekonomiutbildning är lite lägre än det totala antalet jordbrukare, cirka 27 procent mot 30 procent för alla.
Däremot är deltagandet i IT-utbildning högre bland de svenska bönderna, just under 20 procent mot 16 procent för hela landet. Även i marknadsföring deltar de svenska jordbrukarna flitigare, ungefär 13 procent mot 10 procent av alla jordbrukare.
Andelen svenska jordbrukare som inte deltagit i någon utbildning är också lägre, cirka 21-22 procent medan det är cirka 25 procent i hela landet som inte deltagit.
Det är lite intressant att det ser ut att finnas ett visst samband mellan de utbildningar som jordbrukarna deltagit i och som de anser sig behöva framöver. Med en risk för att generalisera är andelarna i alla fall någorlunda de samma.
Det är alltså ungefär lika många som deltagit i en viss utbildning, till exempel i stöd, som anser att de behöver stödutbildning i framtiden.

Annan verksamhet mest maskinentreprenader
Ifråga om annan företagsverksamhet är det litet på hälften av jordbrukarna som idkar annan verksamhet än bara jordbruk. Bland de svenska jordbrukarna är siffran litet högre.
Mest handlar det om maskinentreprenader, till exempel grävningsarbeten. Det är en knapp tredjedel som sysslar med det. Sedan är det litet på en tiondedel som tillverkar ved eller flis eller har annan energiproduktion.
Litet överraskande är det kanske att bara 6 procent uppgett att de har någon form av direktförsäljning av livsmedel och till och med bland svenska gårdar är det bara ett par procent som har pälsnäring vid sidan om jordbruket.

Traditionella försäljningskanaler ännu de vanligaste
När frågan kommer till försäljningskanaler är de traditionella kanalerna än så länge de långt flitigast anlitade, när det gäller mjölk, nötkött och svinkött. Också från dikogårdarna säljs det mesta av köttet till slakterierna, även om andelen som säljer till konsumenterna direkt från gården eller via exempelvis REKO-ringar är något större än för de traditionella mjölk-, nöt- och svingårdarna.
Här kan noteras att bönderna på dikogårdarna räknar med att direktförsäljningen kommer att öka till 2022.
Även det mesta av spannmålen går till industrin eller till centralaffärerna, men här är ändå den andel som går till andra gårdar betydande, cirka 47 procent. Gårdarna räknar inte med stora förändringar av det här förhållandet fram till 2022.
Av lammkött och ägg går ganska stora delar till industrin, det vill säga slakterier och packerier, men även en betydande del till konsumenterna direkt eller via matringar. Producenterna räknar med att de senare alternativen ökar fram till 2022.
Samma mönster följer grönsaker och rotfrukter och i någon mån potatis.
När leverantörer av lammkött tror att leveranserna till närbutikerna ökar verkar äggproducenterna försiktigare, medan både potatis- grönsaks- och fruktproducenterna för sin del räknar med att andelen till närbutikerna ökar.
Tendensen bland finlandssvenska jordbrukare är den samma som i hela landet, men de svenska räknar överlag med något mindre leveranser till industrin och centralaffärerna i framtiden. Det gäller dock inte frukt- och grönsaksleveranser.

Eget betyg: medel
Jordbrukarnas syn på sin egen aktivitet, sina ambitioner och sitt engagemang i gården klassar de själva i stort sett som medel, det vill säga runt 3, på en skala från 1 till 5. De finlandssvenska jordbrukarna är litet mer benägna att satsa på samarbete med andra gårdar, och att se på jordbruket som ett företag. Skillnaden mellan produktionsinriktningarna är rätt marginell.
Vad gäller husdjursproduktionen räknar överlag drygt tre fjärdedelar av mjölkgårdarna med att de fortsätter 2020, medan siffran är nere i två tredjedelar 2022 och ungefär hälften 2025. Minskningen är påtagligast i södra Finland där under häften räknar med att de fortsätter efter 2025.
Det är knappast överraskande att det är gårdarna med färre än 30 kor, som har för avsikt att sluta.
Utvecklingen är den samma när det gäller nötköttsproduktionen, och även svinproduktionen. Här är i alla fall ett undantag för suggor och integrerad produktion å ena sidan och slaktsvin å den andra: Av små gårdar med slaktsvin räknar bara 31 procent med att vara i gång efter 2025, men de små gårdarna med suggor har en andel på 43 procent, som antar att de fortsätter.
Överhuvudtaget verkar det finnas en risk att uppfödningen av slaktsvin kan bli något av en flaskhals i framtiden, om inte den integrerade produktionen utvidgas, eller vi börjar exportera smågrisar i större skala så som danskarna gör i dag.
Också i äggproduktionen räknar en stor del av de mindre producenterna så småningom med att sluta, 62 procent är kvar 2026. Däremot räknar de större producenterna så gott som 100-procentigt med att kunna fortsätta.

En femtedel räknar med att utvidga
När det kommer till husdjursgårdarnas investeringsplaner räknar cirka en femtedel med att nyinvestera och utvidga sin produktion. Svinproducenterna är här något av en undantag med 14 procent. Det är ändå betydligt fler än 2016 när de tillfrågades senast, då var siffran 4 procent.
Däremot har en femtedel av svinproducenterna för avsikt att renovera. Samma linje har fåruppfödarna där 27 procent ämnar renovera och äggproducenterna där andelen är 18 procent.
Generellt kan man säga att ju större gårdarna är, desto större är också intresset att bli ännu större.
Bland både mjölk- och nötköttsgårdar anges den största bromsen för investeringar den svaga lönsamheten och den osäkra framtiden. Även bristen på tillgänglig odlingsareal är en väsentlig faktor. Tendensen och även svaren är de samma inom svinhushållningen.
Ser man på Svenskfinland är orsakerna till bromsade investeringar i stort de samma som i hela landet, ett undantag är Åland där svag lönsamhet inte anses vara bland de största hindren. I Åboland tillmäts bristen på åkermark större betydelse än överlag, likaså uppger många åbolänningar att de nyligen har investerat.

Investeringsstödet avgörande utom i äggproduktionen
För de allra flesta hänger det planerade projektet på om de får investeringsstöd eller inte, det är bara inom äggproduktionen där investeringsstödet inte tillmäts någon större betydelse.
Där är det också en stor del som inte ens ansöker om stöd, nästan 40 procent. Även en fjärdedel av äggproducenterna uppger att de verkställer sina planer oavsett om de får stöd eller inte.
Inom dikouppfödningen är det 28 procent som uppger att investeringsstödet avgör om deras projekt verkställs. Det är näst minsta gruppen.

Hälften färre mjölkgårdar men mer produktion
För mjölkgårdarnas del räknar man med att antalet är nere i under 3.500 gårdar 2025. Det är litet under hälften av dagens antal. Produktionen torde dock inte minska i samma utsträckning: Medeltalet kor per gård väntas stiga från 41 till 76 och gårdar med mer än 60 kor kommer att stå för en betydligt större del av produktionen än i dag. Samtidigt räknar man med att avkastningen per ko fortsätter att stiga.
Sannolikt är också att antalet båsladugårdar minskar betydligt och lösdriftsladugårdarna tar över. I dagens läge är två tredjedelar av gårdarna på landsbasis ännu båsladugårdar, men de väntas vara under en tredjedel i 2025.
I fall de planer, som mjölkbönderna nu har för framtiden, förverkligas stiger produktionen en aning fram till 2025 jämfört med nu. Den når dock en topp 2022 för att sedan åter minska litet.
Också inom dikohållningen räknar man med större gårdar 2025. Den genomsnittliga storleken väntas bli 46 dikor per gård i hela landet mot 29 i dag. Det är i synnerhet i norra Finland, dikogårdarna har planer på att expandera. Om nötgårdarnas alla planer förverkligas räknar man med att produktionen hålls på i stort sett samma nivå som nu.

Färre och större även för svin och tackor
För svingårdarna räknar man med att det finns 520 gårdar kvar 2025. Det är litet över hälften av dagens antal, 970. Antalet har minskat i en jämn takt åtminstone sedan 2000. Antalet suggor per gård i medeltal räknar man med att stiger till 260 mot 150 i dagens läge.
Man räknar med att stora gårdar med mer än 600 suggor kommer att stå för drygt hälften, det vill saga 53 procent av alla gårdar med suggor eller integrerad produktion.
I södra och östra Finland minskar svinproduktionen. Det gör den också i sydvästra Finland men fortsätter att vara betydande i Österbotten.
Produktionen av svinkött väntas framöver bli 182 miljoner kilo per år. Det här baserar sig på antagandet att smågrisproduktionen ökar med 0,4 grisar per sugga årligen.
Utvecklingen mot färre ock större enheter gäller också fårhushållningen. Antalet tackor per gård väntas stiga till 90 i genomsnitt mot 78 i dagens läge. Det sammanlagda antalet tackor väntas vara 68.000 under 2025 mot 69.000 i år.
Däremot minskar antalet lammgårdar betydligt, från 900 i hela landet i år till 755 under 2025. Här är minskningen störst i Österbotten, norra Finland och östra Finland.
Överlag syns en viss optimism över hela linjen jämfört med den undersökning som gjordes för två år sedan. Här gäller det dock att komma ihåg att undersökningen utfördes i vintras, det vill säga innan vi visste om de senaste förslagen från EU till framtida stöd samt den torra sommaren i år.

Enkät

Enkät
En viss optimism tycks råda hos jordbrukarna trots att manga gått igenom en svår period. Således tror de flesta på en bättre lönsamhet 2025 än nu, framgår det ur en undersökning av finländska jordbrukares syn på framtiden. Det gäller också de finlandssvenska jordbrukarna. Man bör dock komma ihåg att undersökningen utfördes i vintras. Enkäten utfördes av Kantar TNS som ett samarbetsprojekt mellan SLC, MTK och jord- och skogsbruksministeriet.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU hjälper producenter som drabbas av torkan

Det blir inga krisstöd ur EU-budgeten för missväxten i Europa. I stället beviljar kommissionen förskott på direktstöd och landsbygdsstöd. Flexiblare bestämmelser för bland annat förgröningen ska också underlätta böndernas situation.
Den ihållande och långvariga torkan i flera EU-länder påverkar kraftigt produktionen av jordbruksgrödor och djurfoder. Situationen kan också inverka på boskapens välbefinnande, konstaterar kommissionen i ett pressmeddelande.
Mindre djurfoder står till förfogande. Bristen på foder och andra produktionsmedel väntas höja prisnivån under året och det återverkar direkt på gårdarnas ekonomi. Utsikterna är allt annat än ljusa.
Agrarkommissionär Phil Hogan är orolig över den långvariga torkan. Han har varit i kontakt med jordbruksministrarna i de drabbade länderna för att diskutera situationen och skapa sig en färsk bild av följderna.

Inga pengar ur EU-kassan
Kompensationer ur EU-kassan är inte aktuella, klargjorde Hogan redan på ministermötet i juli. Han hänvisar till den knappa jordbruksbudgeten. Bryssel har inte ekonomiska resurser att betala ersättningar till jordbruket för skador till följd av torkan.
Kommissionen försöker i stället stöda drabbade jordbrukare med en rad verktyg som inte kostar extra. Högre förskottsbetalningar, undantag från förgröningskraven och statligt stöd går att ordna, säger Hogan.
CAP har inbyggda skyddsnät för jordbrukare som drabbas av oförutsebara händelser. Kommissionen uppmanar alla medlemsländer att fullt ut dra nytta av de verktyg som står till förfogande i jordbrukspolitiken, tillägger Hogan.
EU-kommissionens ekonomiska möjligheter är begränsade till åtgärder som stöder producenternas likviditet. Större förskott ur båda CAP-pelarna kan beviljas för att exempelvis finansiera inköp av foder.
Upp till 70 procent av de årliga direktstöden och 85 procent av utbetalningarna i den andra pelaren kan ställas till förfogande redan i mitten av oktober. Detta ska åtminstone tillfälligt lappa ekonomin hos nödställda producenter.

Flera undantag från förgröningen
Kommissionen har också lättat på reglerna för ekologiska fokusområden. Bland annat tillåts skörd på trädesåkrar för att förbättra fodersituationen. Fler undantag från förgröningskraven kan enligt Hogan bli aktuella, om det finns behov för större flexibilitet.
Enligt de gällande reglerna får statligt stöd beviljas för upp till 80 procent av skador som har förorsakats av torka. Gränsen kan höjas till 90 procent i mindre gynnade områden om bestämda villkor uppfylls.
Inköp av foder kan stödberättigas som materiell skada eller inkomstbortfall. Mindre skador kan också ersättas obyråkratiskt via de-minimis-regleringen. I sådana fall får ett medlemsland stöda en gård med upp till 15.000 euro under tre år.
Inom landsbygdsutvecklingen ger den nuvarande lagstiftningen en rad möjligheter. Om medlemslandet erkänner torkan som en "naturkatastrof", kan stöd på upp till 100 procent beviljas för att återställa skador i jordbrukets produktionspotential.
Producenterna kan i vissa fall åberopa exceptionella omständigheter för att frigöras från sina förpliktelser att följa givna regler. Bonden kan till exempel få rätt att använda skyddszoner för foder.
Ett medlemsland kan också stöda sina jordbrukare med hjälp av verktygen för riskhantering. Detta kan till exempel ske via betalningar till ömsesidiga fonder som beviljar ekonomisk ersättning till drabbade producenter.

Medlemsländerna ska leverera data
Kompensation får också beviljas till jordbrukare som förlorar mer än 30 procent av den genomsnittliga årliga inkomsten. Varje medlemsland kan ändra landsbygdsprogrammet en gång per år för att införa någon av ovanstående åtgärder.
EU-kommissionen övervakar kontinuerligt läget med hjälp av satelliter och står i kontinuerlig kontakt med medlemsländerna för att få uppdaterad information om vädrets inverkan på växtligheten.
Informationen ska lämnas in senast den 31 augusti. Detta är viktigt för att kommissionen ska kunna bedöma om tidigare insatser har varit lämpliga och ändamålsenliga. Vid behov kan åtgärderna ändras eller kompletteras med andra verktyg.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

USA-forskare bekräftar förstärkt uppvärmning

De senaste fyra åren var de varmaste i hela den historiska väderstatistiken, uppger USA:s väder- och klimatmyndighet NOAA. Det framgår ur myndighetens årsberättelse för 2017, som publicerades i veckan.
Den mer än 300 sidor tjocka rapporten sammanfattar de viktigaste trenderna i anslutning till väder och klimat i världen. Enligt forskarna var 2017 det tredje varmaste året i myndighetens väderobservationer genom tiderna.
Klimatforskarna sammanfattar de rådande trenderna inom klimatutvecklingen. Planeten blir varmare. Koncentrationen av växthusgaser steg 2017 till sin högsta nivå någonsin. Samma sak gäller havsvattenståndet.
Det genomsnittliga havsvattenståndet steg under året till ett nytt rekordvärde som ligger 7,7 cm över motsvarande värde från 1993, då NOAA började mäta vattenståndet per satellit. Sedan dess har vattenståndet i medeltal stigit med 3 cm per decennium.
Också i Arktis syns tecken på den tilltagande uppvärmningen. Havsisarna i området hade i september 2017 krympt med en fjärdedel i förhållande till det långfristiga genomsnittet. Isen i Arktis är i dag tunn, skör och tenderar att spricka och smälta.
Området med gammal och tjock is fortsätter att minska. Tio av elva uppmätta rekordsvaga värden härstammar från de senaste elva åren. Men uppvärmningen skadar också korallreven i varmare områden.
Observationerna av blekta korallrev från juni 2014 till maj 2017 är en ovanlig företeelse för en tidsperiod av denna längd. De döda reven är ett ovanligt fenomen mot bakgrunden av att de saknar samband med El Niño, heter det i rapporten.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Klimatskatt på jordbruket
kan drabba matförsörjningen

En global kolskatt för att sänka klimatutsläppen kan bli kontraproduktiv och förvärra hungersnöden. Politiska åtgärder måste kompletteras med effektiv och smart teknik inom jordbruket, fastslår en ny studie.
Studien, som har publicerats i tidskriften Nature Climate Change, är resultatet av ett internationellt forskningsprojekt som har genomförts inom forskarnätverket International Institute for Applied System Analysis (IIASA).
Forskarna under ledning av Tomoko Hasegawa har kört igenom data från åtta globala datamodeller för att analysera effekterna av åtgärder som fram till 2050 sänker utsläppen av klimatskadliga gaser från jordbruket.
I dag utgår man från att klimatförändringen fram till 2050 kan skörda omkring 24 miljoner dödsoffer till följd av svält. Vissa modeller utgår från 50 miljoner dödsoffer. De värst drabbade områdena är Afrika söder om Sahara och Indien.

Enbart kolskatt kan vara skadlig
Olika åtgärder för att begränsa klimatförändringen, exempelvis en global kolskatt, är på förslag. Men kolskatten är tveeggad och kan till och med förvärra den lokala hungern. Kolskatten skulle ha tre nackdelar, hävdar forskarna.
För det första skulle skatten höja kostnaderna för livsmedelsproduktionen. Detta gäller särskilt utsläppsintensiva sektorer som köttproduktionen. För det andra skulle högre markpriser driva upp kostnaderna inom jordbruket.
För det tredje kan kolskatten uppmuntra till en växande produktion av biobränslen. Detta skulle inkräkta på den tillgängliga arealen för matproduktion och ytterligare höja priset på jordbruksmark.
Allt detta skulle göra maten kännbart dyrare i länder med låga inkomster, där befolkningen redan använder upp till 60 eller 80 procent av sin lön för mat. Det ställer allt större befolkningsgrupper i riskzonen.
Forskarna framhåller att deras resultat inte ska tolkas som ett försök att bagatellisera ansträngningarna för att sänka utsläppen av växthusgaser. Vi hävdar inte att klimatpolitiken är mer skadlig än nyttig, säger Hasegawa.

Smartare jordbruk som komplement
Forskningsresultaten understryker i stället behovet av kompletterande åtgärder inom jordbruket. Hasegawa efterlyser en smart, målinriktad politik som höjer produktiviteten inom matproduktionen och sänker utsläppen från jordbruket.
Jordbruket i utvecklingsländernas boskapsbesättningar producerar tre fjärdedelar av världens växthusgaser men bara hälften av mjölken och köttet. Åtgärder för att minska fattigdomen och stimulera ekonomisk tillväxt och matsäkerhet är nödvändiga.
Vettigt använd, kan en kolskatt bidra till en positivare utveckling. Skatter på nötkött kan exempelvis vända konsumtionen till alternativ med lägre koldioxidutsläpp. En kolskatt kan också finansiera livsmedelsprogram i låglöneländer, föreslår forskarna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Regeringen återkommer om krishjälp och vill
slopa anslaget till gårdsbrukets utvecklingsfond

Regeringen återkommer till jordbrukets svåra situation i anslutning till budgetmanglingen i slutet av månaden. Den informationen kom fram onsdag kväll då finansminister Petteri Orpo (saml) redogjorde för sitt ministeriums beredning av förslaget till statsbudget för 2019. Siffrorna i förslaget fick offentlighet i dag på förmiddagen.
Petteri Orpo
Finansminister Petteri Orpo presenterade i onsdags sitt ministeriums beredning av budgeten för nästa år.

Petteri Orpo kunde emellertid inte säga något om vilka summor regeringen har haft i tankarna kring krishjälpen. På infon ville han inte heller ta ställning till om medel kommer att utbetalas från en tilläggsbudget eller nästa års ordinarie budget.
- Vi måsta spara nästa år, men det börjar också vara slut på medel via tilläggsbudgetar i år, sade han. Vi är dock eniga i regeringen om att näringen är i ett mycket svårt läge efter flera dåliga år i rad.
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (cent) bereder ett paket av lösningar inför budgetrian.
SLC:s ordförande Mats Nylund understryker att näringen är i akut behov av krishjälp efter att ha bekantat sig med de första uppgifterna om budgetförslaget.
- Vi förutsätter att vår regering kommer till mötes med liknande åtgärder som den svenska regeringen har lovat åt sina jordbrukare, säger han. Sveriges regering har lovat ett stödpaket som motsvarar cirka 117 miljoner euro.
Under informationen i går kom det också fram att jord- och skogsbruksminister Jari Leppä, miljöminister Kimmo Tiilikainen (cent) och inrikesminister Kai Mykkänen (saml) bereder ett program med tilläggsåtgärder för Östersjöns vattenskydd inför budgetmanglingen.

Inte längre överföring till Gårdsbrukets utvecklingsfond
När det gäller själva anslagen i finansministeriets förslag så stiger anslaget för start- och investeringsbidrag med 9,7 miljoner euro till närmare 85 miljoner euro nästa år.
Överföringen till gårdsbrukets utvecklingsfond upphör helt och hållet nästa år och momentet försvinner enligt förslaget. Anslaget i år är 49 miljoner euro.
- Det är inte i enlighet med vad vi hade förutsatt, kommenterar Mats Nylund.
- Fondens roll i strukturutvecklingen är antagligen viktigare än någonsin, men medlen har halverats under 2008-2017. Fondens kommande verksamhet måste absolut tryggas.
Anslaget för räntestöd är 25 miljoner, det vill säga samma som i år.

Inte nya avträdelsestöd
Anslaget för avträdelsestöd sjunker rejält från dryga 58 miljoner till 40,5 miljoner, vilket beror på att systemet upphör nästa år, så att man inte kan göra nya förbindelser. I stödet till rådgivningen föreslås som vanligt en sänkning, den här gången med 1,8 miljoner så att anslaget nu skulle bli 3,466 miljoner. Riksdagen brukar korrigera det här anslaget, men har tidigare efterlyst en nivå som motsvarar de folkvaldas vilja.
Det samma gäller anslaget till 4H-verksamheten som föreslås bli litet på 3,3 miljoner, en sänkning med 600.000 euro. I anslaget för det kommande matverket, föreslås en halv miljon euro för livsmedelsombudsmannens verksamhet.

Mindre nationellt stöd
Det nationella stödet sjunker från lite på 323 miljoner euro till under 318 miljoner. Det är i hudvudsak stödet till svin och fjäderfä i södra Finland som står för sänkningen, medan det nordliga stödet sjunker med 1,7 miljoner euro.
I LFA-ersättningen föreslås en höjning med dryga 2 miljoner till närmare 521 miljoner euro.
Anslaget för naturresurs- och bioekonomi sjunker med dryga 10 miljoner euro till 4,75 miljoner. Det här beror på att regeringen avvecklar sina treåriga spetsprojekt på det här årets sida.
Anslaget för hjortskador får ett tillägg på 800.000 euro till knappa 5,40 miljoner, medan anslaget för rovdjursskador stiger med 400.000 euro till 8,85 miljoner.
För skogsförbättringsåtgärder är anslaget det samma som i år, 56,23 miljoner.
Bidraget för fastighetsförrättningar sjunker med 1,7 miljoner till 2,5 miljoner euro.

Inte nya anslag för projektet "Ta hand om bonden"
På kommunikationsministeriets förvaltningsområde föreslås bidraget till enskilda vägar hållas på 13 miljoner euro liksom I år.
Inom social- ochn hälsovårdsministeriets förvaltningsområde föreslås en sänkning på närmare 10 miljoner för avbytartjänster till under 135 miljoner euro, och på 1 miljon för förvaltningen av systemet till cirka på 15 miljoner euro. Det är anslaget för projektet "Ta hand om bonden" som ser ut att dras in. Minskningen finns också i social- och hälsovårdsministeriets eget budgetförslag.
- Det är under all kritik med tanke på den framgång projektet hittills har haft, kommenterar Mats Nylund.
Medlen för återbäring av energiskatter till jordbruket inom finansministeriets förvaltningsområde föreslås bli 35 miljoner euro. Det torde vara en höjning med 4 miljoner jämfört med fjolåret.

Landsbygdens folk återkommer med mer information om ministeriernas budgetförslag.

Regeringens budgetmangling går av stapeln 28-29 augusti.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Förskotten på LFA-ersättning, miljöersättning
och ekoersättning höjs till 85 procent

Landsbygdsverket betalar en större andel än väntat av 2018 års kompensationsersättning, miljöersättning och ersättning för ekologisk växtproduktion i oktober-november. I förskott på ersättningarna betalas 85 procent av ersättningsbeloppet i stället för 75 procent som meddelats tidigare. Tack vare förhöjningen kan cirka 77 miljoner euro mer än planerat betalas i förskott.
Förskotten på ersättningar enligt landsbygdsprogrammet för Fastlandsfinland får vara större än vanligt, eftersom EU-kommissionen har gett sitt godkännande till förhöjningarna för att underlätta jordbrukarnas ekonomiska situation.
De högre procentsatserna innebär att det betalas cirka 49 miljoner euro mer än planerat i förskott på kompensationsersättningen. Förskottets belopp av ersättningen för ekologisk växtproduktion stiger med cirka 4 miljoner euro och förskottet på miljöersättning med cirka 24 miljoner euro.

Oförändrad tidtabell för utbetalningen
De högre procentsatserna för betalning av förskott inverkar inte på tidtabellen för utbetalning av jordbrukarstöd. Avsikten är att liksom i fjol inleda utbetalningen av förskott på kompensationsersättning och ersättning för ekologisk växtproduktion i oktober.
Utbetalningen av förskott på miljöersättningar som betalas på basis av förbindelser står i tur i november. Landsbygdsverket informerar närmare om påbörjandet av utbetalningarna när datumen är fastslagna.
Landsbygdsverket har som mål att betala ut förskotten på direktstöd (grundstöd, förgröningsstöd, EU-stöd till unga jordbrukare, bidrag för jordbruksgrödor) i december. De gällande EU-rättsakterna förutsätter att övervakningarna är slutförda innan utbetalningen av direktstöden påbörjas.
Landsbygdsverket förhåller sig positivt till en eventuell författningsändring som skulle tillåta att stöden i år kunde börja betalas ut redan i oktober. För att utbetalningarna ska kunna tidigareläggas krävs det ändå att den ändrade tidtabellen inte äventyrar utbetalningen av övriga stöd inom utsatt tid.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Vattenjour för åländska jordbrukare

Landskapsregeringen öppnade i måndags en vattenjour för att hjälpa jordbrukare som behöver utöka sitt uttag av bevattningsvatten.
I jouren finns representanter för landskapets miljöbyrå, Ålands vatten Ab, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ÅMHM samt samt Husö biologiska station, som drivs av av Åbo akademi i samråd med landskapsregeringen.
– Vi har snabb beredskap att fatta beslut, lovar miljöbyråns chef Helena Blomqvist.
Hon är kontaktperson för vattenjouren och nås via mobilnumret 0457-3500527 eller e-postadressen helena.blomqvist@regeringen.ax.
Tanken med vattenjouren är att det kan vara lättare att bevilja individuella tillstånd för utökade vattenuttag exempelvis från sjöar som inte är råvattentäkter.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tröskorna tuggar på kummin och råg

Rågen och kumminet är det första som ryker då skördetröskorna börjat svärma ut på åkrarna i Egentliga Finland. Tröskandet började upp till tio dagar tidigare än vanligt.
Heliander
Tapio Heliander på Rövarnäs herrgård har fått in sin råg - omkring 3,5 ton per hektar - och skall nu samla krafter för att ta itu med kumminet, en för honom ny gröda.

Thomas Lindroth på Gundby gård i Kimito har fått sina 16 hektar råg tröskade.
- Det landade lite på fyra ton. Med tanke på året är jag nöjd, säger han.
Han kunde köra ut tröskan den 26 juli.
- Jag hade räknat med att starta den 27. Det räknade jag med sedan den 26 juni, säger han och låter ganska nöjd också över att han kunde pricka in skördestarten så väl.
- Det bygger på att jag kontrollerar värmesumman och jämför den med mina egna tidigare resultat. Då jag nu har femton års erfarenhet börjar det bli ganska exakt.
Och att börja skörda råg den 26 juli var just tio dagar tidigare än femtonårs medeltal, konstaterar han.
Niklas Lönnroth i Kimito hör till dem som redan tagit in sitt höstvete.
- Det blev över tre ton i alla fall, säger han.
- Man vet inte med kvaliteten än, men det borde ju vara bra protein och falltal. För att vara en så här torr sommar så är jag väl ganska nöjd, säger Niklas som har ärter, vårvete och rybs kvar att skörda.

Litet, kruttorrt
Tre-fyra ton per hektar är ungefär vad man får på sin råg.
- Det blir ju inte ett plusresultat om man räknar med kapitalförväntningen, lönen på eget arbete och kostnaderna, men kanske man får kostnaderna täckta och hälften av lönen och kapitalavkastningen, räknar Lindroth.
Anders Abrahamsson på Kimitoöns andra sida har ännu sin råg på fältet, liksom höstvetet, maltkornet och vårvetet.
- Rågen kommer kanske att ge fyra ton, höstvetet tre till fyra, vårvetet 2-3 ton. Det blir nog inte något att tala om säger han.
- Det enda som ger något plus i år blir väl kumminet, säger han.
- Andra årets kummin gav en helt normal skörd på omkring ett ton, och första årets gav varierande mängder, säger han.
FHS rådgivare Peter Fritzén bekräftar bilden.
- Hybridrågen kan goda år ge sju-åtta ton per hektar, men nu får man vara glad om man får hälften, säger han.
- Å andra sidan är det ganska torr vara. Man sparar på torkningskostnaderna.
Fritzén påminner om att det inte är bara i Finland som det blir knappa skördar - det är nästan globalt, och priserna kommer att stiga. På vårvete har världsmarknadspriset redan stigit.
- Om man har möjlighet till det så kan det vara klokt att inte sälja sin skörd genast utan panta lite på den till senare.
Man kan se framåt också på ett annat sätt:
- Om man skall så höstraps så borde man börja förbereda sig på det nu. Det är bäst att få den sådd i början av augusti, säger Fritzén.

TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ålandsmejeriet höjer priserna
för att undvika nödslakt

Från den 1 augusti höjde Ålandsmejeriet ÅCA avräkningspriset till sina 17 mjölkgårdar genom att införa ett säsongtillägg under perioden augusti-oktober. Därmed ökar betalningen till gårdarna med 8-9 procent. Senare i augusti höjer ÅCA butikspriserna på sina produkter med hopp om att på årsbasis få in 200.000 euro till mejeriets ägare.
Det höjda avräkningspriset blir enligt vd Johannes Snellman ett nödvändigt men ändå inte tillräckligt tillskott för att gårdarna ska klara fodersituationen. Styrelseordföranden Stefan Rumander påpekar att ÅCA måste motverka nödslakt av kor, eftersom det annars tar flera år innan mjölkinvägningen åter uppnår nuvarande volymer. Och volym behövs för att mejeriet ska klara efterfrågan och täcka sina fasta kostnader.
– Vi utgår också från att pågående diskussioner med landskapsregeringen utmynnar i någon form av stöd för mjölkgårdarna, säger Rumander.

Vill bromsa lägre mjölkproduktion

Prishöjningarna sker för att underlätta för djurägare och motverka de effekter på kort och lång sikt som årets svåra torka medfört.
– Vi vill ha mera mjölk till Ålandsmejeriet och ett första steg är att försöka förhindra att produktionen sjunker ytterligare på våra nuvarande gårdar, påpekar Rumander.
Han konstaterar att Ålandsmejeriet och de 17 leverantörsgårdarna ”lever i symbios”. Går det bra för mejeriet går det bra också för gårdarna.
Under de tuffa åren med mjölkkris till följd av bland annat det ryska importstoppet sänktes mjölkpriset till producenterna, men de senaste åren har en återhämtning skett.
Men nu har torkan slagit hårt hårt och förorsakar omfattande merkostnader för djurägarna både för foder och bevattning och leder dessutom till sjunkande mjölkproduktion när det inte finns tillräckligt med foder.

Upp till 5 procent högre butikspriser

Eftersom också andra insatsvaror som exempelvis drivmedel blivit dyrare försöker mejeriet också hjälpa sina leverantörer genom att tidigarelägga planerade prishöjningar för mejeriets produkter. Justeringarna sker från mitten av augusti och i vissa fall något senare.
– Det handlar om några få cents höjning per produkt. Vi tror att både åländska och övriga konsumenter vill bidra till mätta och glada djur, levande gårdar och öppna landskap på Åland, säger ÅCA:s vd Johannes Snellman.
Sammantaget beräknas höjningen beroende på produktgrupp bli mellan 2 och 5 procent och ge de åländska mjölkgårdarna ca 200.000 euro på årsbasis förutsatt att mejeriets försäljningsvolym inte sjunker.

Bra genomslag för nya yoghurtsmaker

I ett pressmeddelande konstateras att Ålandsmejeriets första halvår har utvecklats planenligt.
De nya yoghurtsmakerna Aronia-Lingon samt Hallon-Granatäpple-Rödbeta har mottagits mycket väl av konsumenterna. Samma gäller nyheterna från bageriet Ålandsbagarn.
Sommarmånaderna och hösten är viktiga försäljningsmånader för företaget och därmed för mjölkgårdarna som äger mejeriet.
– Vi är tacksamma för alla ålänningar och övriga som väljer att handla åländskt, säger Johannes Snellman. – RLW

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Långsiktig planering räddar Johans kossor

- Väldigt välkommet att Ålandsmejeriet höjer avräkningspriset till oss leverantörer. Helt rätt gjort. Själv har jag nu merkostnader på 2.000 euro i månaden för att köpa in kompletteringsfoder, kommenterar mjölkbonden Johan Åkerblom i Saltvik Fremmanby. Han tycker att Ålands Centralandelslag och det åländska mejeriet nu verkar ha stabiliserat sin ekonomi efter krisen för några år sedan.
Åkerblom
Johan Åkerblom konstaterar att det också för korna har varit olidligt hett den senaste tiden både utomhus och inne i ladugården. Det har medfört minskad mjölkproduktion samt lägre fett- och proteinhalter.

Själv känner Johan Åkerblom sig också lugn och tycker sig ha ganska bra kontroll på fodersituationen trots att årets första ensilageskörd bara gav 75 procent av normal vallskörd. Och den andra skörden gav endast ca 5 procent av normal skörd.
- I år fick jag 12 balar från 20 hektar jämfört med ca 15 balar per hektar under ett normalår.
Redan tidigt på sommaren när Johan märkte vad torkan ställde till med minskade han sin besättning från ca 100 till 90 årskor genom att sända iväg kor som även annars småningom skulle ha gått till slakt.
Han har också haft en del kvigor av köttras, men också dem bokade han för slakt redan på försommaren och avslutar nu köttproduktionen.

Gammalt lager och foder som drygas ut
Dessutom har Åkerblom turen att delvis kunna "leva på gamla lager" eftersom han fortfarande har kvar lite foder från fjolårets skörd.
- Tack vare att jag har fullfoder kan jag med hjälp av mera kraftfoder dryga ut fodret för ca tre månaders behov. Så jag räknar med att redan nu ha foder som räcker till mars-april. Sen får man förstås hoppas att det också blir en tredje skörd så att man senare i år ännu kan få fram någon form av grönmassa.
Han har också köpt in mera helsäd som han ska blanda i ensilaget.
- Men jag vet ännu inte hur mycket årets helsäd kommer att ge.
Ett annat sätt att hjälpa upp fodersituationen är att försöka ha en längre betessäsong i höst.
- Men just nu finns det ingenting för djuren ute på betena.

Litenhet stort plus i kritisk situation
I den akuta krissituation som nu har uppstått tycker Johan Åkerblom att Ålands litenhet tillsammans med de befogenheter som självstyrelsen medför innebär en klar fördel.
- Ålands hushållningssällskap, landskapsregeringen och alla våra andra instanser står nu på tårna för att klara jordbrukets situation. Det nära samspelet mellan producenter och politiker är också ett stort plus som gör att vi kan agera snabbt och rationellt. Bara vi samarbetar tror jag att vi klarar oss ganska bra.
Då blir det enligt Åkerblom också lättare att hitta lösningar som i många fall förutsätter samarbete över jordbrukets produktionsgränser.

Matproduktionen måste prioriteras
Johan Åkerblom är också glad för att landskapsregeringen beslutat lätta på regelverket för hur mycket bevattningsvatten jordbrukare får ta från åländska insjöar.
Själv skulle han vara beredd att tillåta ännu större vattenuttag än de som landskapsregeringen redan har godkänt exempelvis beträffande 60 hektar stora Storträsk i Finström.
- När den avdunstning som solen åstadkommer är betydligt större än vattenuttagen för bevattning borde man få vattna för att undvika direkta skördekatastrofer. Man ska prioritera att få fram mat så att inte de framtida samhällsekonomiska förlusterna blir större än tillfälligt sänkta vattennivåer i våra sjöar. Ett jordbruksföretag som läggs ner i år startar inte upp nästa år.

TEXT & FOTO
Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC lägger fram kravlista inför budgetförhandlingarna

Anslagen i statsbudgeten för 2019, den sista som godkänns av den nuvarande riksdagen, är speciellt viktiga för jordbruket. Det säger SLC i ett ställningstagande.
- Situationen är naturligtvis extra prekär på grund av torkan, som i första hand riskerar att leda till brist på foder för djurgårdarna, säger SLC:s förbundsordförande Mats Nylund. I det sammanhanget tar vi gärna exempel från grannlandet Sverige, där regeringen nyligen beslutat att bevilja 1,2 miljarder svenska kronor till näringen.
Beloppet motsvarar närmare 117 miljoner euro, varav cirka en tredjedel kommer att betalas ut redan i år som akut krishjälp. Resten kommer att riktas till näringen under nästa år. Hur det ska gå till kommer den svenska regeringen att överlägga med branschen om.
- SLC förutsätter att vår finländska statsmakt kommer näringen till mötes med liknande åtgärder, säger SLC-ordföranden. Visserligen är skördesäsongen inte över ännu, så det är möjligt att behovet av krishjälp bör preciseras efter några veckor.

Hårt ansträngd lönsamhet
Mats Nylund påminner om att jordbrukets lönsamhet är hårt ansträngd sedan tidigare, vilket också regeringen noterat.
- Av den anledningen har regeringen begärt en specialutredning av bergsrådet Reijo Karhinen för att förbättra jordbrukets lönsamhet, säger han.
Vidare framhåller han att näringen står inför en omfattande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Dessutom hänvisar Mats Nylund till institutet för naturresurser Luke, som har räknat ut att lönsamhetskoefficienten för hela jordbrukssektorn var nere i bara 0,26 under 2017.
- Nu i år har alltså dessutom väderleken för tredje året i rad påverkat skördeutfallet kraftigt i negativ riktning.

Bibehållen LFA-ersättning och accisåterbäring
Med anledning av den svåra situationen har SLC lagt fram en lista på åtgärder, som regeringen bör vidta i anslutning till budgeten.
Regeringsprogrammets beskärningar av LFA-ersättningen bör helt och hållet återtas, det handlar i pengar om cirka 60 miljoner euro. Nivån på LFA-ersättningen bör bibehållas under resten av perioden för landsbygdsutvecklingsprogrammet som den var 2017.
Underfinansieringen av fastlandets miljöprogram måste korrigeras med ett anslag på 140 miljoner euro. Om interna överföringar kan genomföras i landsbygdsutvecklingsprogrammet kan behovet av anslag vara lägre. SLC befarar dock att detta kan påverka övriga helheter i landsbygdsprogrammet negativt så som stödet till djurens välmående.
Återbäringen av bränsleacciser för 2019 måste bibehållas på samma nivå som 2017 det vill säga närmare 50 miljoner euro. Det innebär en förhöjning av anslaget på cirka 25 miljoner. I årets tilläggsbudgeter måste bränsleaccisåterbäringen korrigeras, så att den motsvarar nivån 2017.
Anslagen för åtgärder som främjar livsmedelsexporten bör höjas från nuvarande cirka 5 miljoner euro till närmare 10 miljoner för att öka satsningarna på export av finländska livsmedel.
Finansieringen till rådgivningen måste höjas och tilläggsanslag beviljas för uppgörande av företagsplaner och ekonomiuppföljning för jordbrukare för att förbättra jordbrukets lönsamhet.

Utvecklingsfondens finanser måste tryggas
SLC framhåller vidare att gårdsbrukets utvecklingsfonds roll i strukturutvecklingen av jordbruket har varit betydande. Regeringen Sipilä har överfört små anslag till fonden, men under åren 2008 till 2017 har det egna kapitalet i fonden nästan halverats.
Med tanke på de strukturella krav som framtiden kommer att ställa på jordbruket bör regeringen Sipilä göra upp en plan för hur fondens kommande finansiella verksamhet tryggas.
Ännu påminner SLC om att den nuvarande lagen för avträdelsestödet löper ut till årsskiftet.
- Jord- och skogsbruksministeriet bör omgående bereda åtgärder som i likhet med avträdelsestödet främjar en överlåtelse av jordbrukslägenheter till följande generation. I pengar är behovet av anslag beräknat till 50 miljoner euro.
- Generationsväxlingarna bör göras kontinuerligt och ifall ingenting görs nu finns det en uppenbar risk för ett långvarigt avbrott, säger SLC. På bara litet längre sikt leder det till brist på ungdomar, som är beredda att ta över.
I det sammanhanget kräver SLC också att det här årets nivå på finansieringen av avbytarsystemet bibehålls.
- De medel som frigörs bör användas för att utveckla systemet utgående från användarnas, det vill säga jordbrukarnas behov, säger SLC.
Slutligen kräver förbundet att finansieringen av det kommande livsmedelsmarknadsombudet säkerställs genom ett anslag på 300.000 euro.
Avsikten är att finansministeriet ger sitt förslag till statsbudget offentlighet torsdag nästa vecka.
Den 28-29 augusti går regeringens budgetförhandlingar, den så kallade budgetrian eller budgetmanglingen av stapeln.
Måndagen den 17 september är det meningen att regeringens budgetproposition offentliggörs.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tyska bönder kräver en miljard euro i krisstöd

Det europeiska jordbruket lider av svår torka och EU tillåter nationell kompensation. Det svåra läget i Tyskland har föranlett den tyska producentorganisationen DBV att begära nationell kompensation på upp till en miljard euro.
Förutsättningen är att staten utlyser ett nödläge för att fylla de lagliga förutsättningarna. Följande steg är att staten och delstaterna ställer en budget till förfogande, sade DBV-ordföranden Joachim Rukwied på måndagen i en tidningsintervju.
DBV efterlyser kompensationer för gårdar där den skördade mängden har fallit 30 procent under medeltalet för de senaste åren. Rukwied föreslår dessutom en skattefri kompensationsreserv som skyddar producenterna under svåra skördeår.
Rukwied anser att Tyskland måste trygga jordbrukens stabilitet för att upprätthålla en livskraftig landsbygd. Skördeskador på mellan 50 och 70 procent hotar gårdarnas möjligheter att överleva.
På det nationella planet räknar DBV med ett skördebortfall på i genomsnitt 20 procent. Svårast är läget i norra och östra Tyskland där skördeskador på upp till 70 procent har rapporterats. En sådan skräll hotar gårdens existens, påpekar Rukwied.

Gröna politiker kritiserar kravet
Böndernas krav har fått ett delat mottagande i den offentliga debatten. Gröna politiker och socialdemokrater varnar för vidlyftiga ekonomiska aktioner och påpekar att lantgårdar måste leva med risker som alla andra företag.
De gröna betraktar årets säsong som ett förebud till den globala uppvärmningen. I stället för att ständigt expandera, måste jordbrukarna nu på allvar börja ställa om sin produktion från industriellt jordbruk till en miljövänligare produktion.
Det hjälper inte att fylla jordbrukarlobbyns utsträckta hand för att sedan fortsätta som förut. Nödhjälpen måste villkoras så att den stöder klimatvänliga och ekologiska gårdar, anser ordföranden för den gröna gruppen i det tyska parlamentet, Anton Hofreiter.
Den konservativa jordbruksministern Julia Klöckner (CDU) har utlovat en snabb uppskattning av läget. Enligt Klöckner måste man ändå invänta den första skördebalansen i slutet av augusti innan det kan bli aktuellt att diskutera fortsatta åtgärder.
Läget är alarmerande, medger jordbruksministern. Preliminära rapporter visar att spannmålsskörden blir lidande. Produktionen av potatis, majs och sockerbetor minskar till både kvantitet och kvalitet och djurgårdarna har svårt att skaffa foder för boskapen.
Men det finns också sektorer som vinner på den torra och varma sommaren. De tyska vinodlarna väntar en god druvskörd av hög kvalitet. Årets skörd kan inledas rekordtidigt, redan i början av augusti. Också fruktodlarna drar nytta av den heta sommaren.

Sverige fick eget krispaket
Den svenska regeringen har däremot redan presenterat ett eget krispaket. Regeringen ställer ett stöd på 1,2 miljarder kronor (117 miljarder euro) till jordbrukets förfogande, rapporterar svenska ATL.
Stödet kommer att fördelas mellan 2018 och 2019. Totalt ska 460 miljoner kronor (44 miljoner euro) betalas ut under 2018 och 760 miljoner kronor (73 miljoner euro) under 2019.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht säger enligt ATL att krispaketet ger stöd för gårdarna för inköp av grovfoder till djuren. Det ska förhindra hotande nödslakt, som är ett hot mot Sveriges livsmedelsförsörjning.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Osålt exportkött fyller fryshus i USA

Köttet staplar sig i USA:s fryshus på grund av en fortsatt hög produktion, medan exporten har börjat lida av de politiska handelstvisterna. Analytiker beräknar att drygt 1,3 miljarder kg nöt-, gris- och fågelkött ligger i kyllagren i väntan på köpare, enligt statistik från USDA.
Amerikanerna äter mer kött än tidigare, men konsumtionen ökar inte snabbt nog för att hålla jämna steg med produktionen. USA:s köttsektor är i tilltagande utsträckning beroende av export för att bli av med sina produkter.
Problemet är att USA:s viktigaste exportmarknader Mexiko och Kina har höjt tullarna på grisköttprodukter från USA, som en reaktion på Trump-administrationens nya importtullar på stål, aluminium och andra produkter.
Skinkor och andra grisprodukter har blivit märkbart dyrare i mottagarländerna och det sätter i sin tur tydliga spår på konsumtionen. Våra lager är fullproppade, uppger företaget Zero Mountain Inc. för tidningen Wall Street Journal.

Branschen måste söka nya marknader
Företagets fem fryshus rymmer drygt 110 miljoner kg kött och fungerar som mellanlager för fågelkött på vägen från slakteriföretagen till detaljhandeln. De ymniga leveranserna kan tvinga fram prissänkningar till fördel för konsumenter och restauranger.
Den stockande marknadsföringen till utlandet och den svåra lagringssituationen pressar köttkoncernernas vinster. Det uppdämda varuflödet tenderar också att krympa köttproducenternas marginaler i betänklig utsträckning.
Sedan slutet av maj har grisnoteringarna på Chicagobörsen fallit med 14 procent. Ett fortsatt exportbortfall med risk för överutbud på marknaden kunde resultera i allvarliga konsekvenser för hela branschen, befarar experter.
Det finns redan exempel på aktörer som drar sig tillbaka från marknaden. Enligt Wall Street Journal har företaget Maschhoffs LLC i Illinois lagt investeringar till ett värde av 30 miljoner US-dollar på is. Anledningen är överkapacitet i en situation då exporten minskar.
Maschhoffs överväger som alternativ att expandera i Östeuropa eller Sydamerika. På dessa marknader är kostnaderna för grisproduktion något högre än i USA, men i gengäld är handelspolitiken inte lika geopolitiskt laddad.

Goda konjunkturer har stärkt produktionen
Överskottet på kött på USA-marknaden är ingen direkt följd av handelskriget. Riktningen är sedan länge ett faktum. En lång rad av rekordskördar har pressat priserna på foderspannmål, som är den viktigaste kostnadsfaktorn inom produktionen.
Den förbättrade konjunkturen har samtidigt stimulerat konsumenternas lust att köpa kött. En stigande inkomstnivå i Asien och Latinamerika har likaså pressat upp efterfrågan på USA:s exportmarknader.
Boskapsproducenter och köttindustrin var inte sena att haka på trenden. Branschen har investerat flitigt i nya produktionsanläggningar för fågelkött och grisproduktion, särskilt i sydstaterna och mellanvästern.
USDA-analytikerna utgår från att USA-branschen igen detta år kommer att producera en rekordmängd kött som nu blir liggande i överfulla fryshus. Den växande produktionen borde kompenseras av mer export men läget ser allt annat än ljust ut.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nya undantag för medel mot gammafly

Säkerhets- och kemikalieverket Tukes har den här veckan meddelat om undantagslov för preparaten Avaunt 150 EC och Sumi Alpha 5 FW för att bekämpa larver av gammafly i odlingar.
Avaunt 150 EC får således användas för att bekämpa gammafly i odlingar av vårrybs, höstrybs, vårraps, höstraps, åkerböna, ärter som höstas för torkning och kummin som såtts i år.
Sumi Alpha 5 FW får användas för att bekämpa åkerböna samt kummin som såtts i år.
Förra veckan meddelade Tukes om undantagslov att använda Turex 50 WP i odlingar av åkerböna, kummin, ärt och oljeväxter samt Kestac 50 EC i kummin som såtts i år för att bekämpa gammafly.
Loven har beviljats eftersom det handlar om en nödsituation. Larver av gammafly har redan hunnit skada stora arealer med bland annat åkerböna på kort tid.
Bland orsakerna till de färska undantagsloven finns att de ämnen som tidigare beviljats undantagslov redan har sålts i sådan omfattning att det blev problem med tillgången.
– Eftersom behovet att bekämpa larverna av gammafly är akut, behövdes det fler undantagslov, förklarar gruppchefen vid Tukes, Kaija Kallio-Mannila. Ämnen som innehåller alfacypermetrin, deltametrin, esfenvalerat och cypermetrin, samt det mikrobiologiska Turex 50 WP har godkänts sedan tidigare för vissa växter i syfte att bekämpa skadliga fjärilar och deras larver samt vecklare.
Vid användning måste jordbrukarna i övrigt följa de begränsningar, som berör ämnena. Pyretroider är således mycket giftiga för bland annat organismer i vattendragen, och därför måste man vara mycket försiktig med användningen nära vattendrag, påminner gruppchefen Kaija Kallio-Mannila. Man får inte spruta på EFA-arealer.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Förkalkyler på nätet