Landsbygdens Folk

Ledaren 24.3.2017 Bioekonomin i ett vägskäl

Klimatmålen och skogen står till debatt under våren i EU. Förhandlingarna spelar en avgörande roll för de finländska planerna för en växande bioekonomi. Nu behövs övertygande argument för att trygga skogssektorns utveckling.
En central fråga är Lulufc-förslaget som reglerar medlemsländernas skyldigheter inom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Klimatmålen för skogen behandlas under våren i rådet och parlamentet och där går åsikterna starkt isär.
Finlands jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen besökte för en dryg vecka sedan EU-parlamentet för att personligen lobba fram mer förståelse för de finländska synpunkterna. Det gäller framför allt beräkningsgrunderna för kolsänkor.
I EU:s klimatmål spelar skogen en viktig roll för att binda koldioxid. Finland är ett av de mest skogrika länderna. Skogarna binder en tredjedel av alla koldioxidutsläpp. Ett hållbart skogsbruk med tillväxt är det vettigaste sättet att binda kol.
Nyckelorden är avverkning och skogsförnyelse. De finländska skogarna har avverkats flitigt de senaste åren, men tillväxten är ännu snabbare. Därigenom uppstår effektiva sänkor som håller kolen borta från atmosfären.
Principen är elegant och vetenskapligt underbyggd. Problemet är att skapa neutrala metoder för redovisningen av nettot i kolsänkan. För ändamålet vill EU-kommissionen lägga fast nationella referensnivåer som i värsta fall kan skapa tak för avverkningen.
Det har fått skogrika länder i Europa att protestera, eftersom skogsbruket är en national angelägenhet som EU inte ska blanda sig i. Fasta avverkningstak skulle undergräva de skogrika ländernas rätt att bestämma över sina egna skogsresurser.
Kommissionen argumenterar att länderna också i fortsättningen ska lägga upp sina nationella planer för skogsbruket. Men de föreslagna referensnivåerna kan i praktiken reglera avverkningarna längre fram.
Referenserna bygger på avverkningarna under perioden 1990-2009, en beräkning som anses missgynna Finland. EU:s uppskattning av skogstillväxten är betydligt lägre än motsvarande inhemska beräkningar.
De finländska EU-parlamentarikerna argumenterar för en korrigering av missförhållandet. Inför behandlingen i parlamentets miljöutskott har rapportören, den tyska EPP-politikern Norbert Lins, gått med på vissa eftergifter men huvudproblemet kvarstår.
Enligt den finlandssvenska EU-parlamentarikern Nils Torvalds (ALDE) kunde kalkylerna göras mer rättvisa genom en rullande beräkningsmetod som bättre motsvarar det aktuella förhållandet mellan avverkning och tillväxt.
Förhandlingarna i EU kan bli svåra, eftersom de skogrika länderna är en liten grupp i skaran av medlemsländer. För majoriteten av EU-länderna är skogen en faktor utan större ekonomisk betydelse.
Irland saknar i praktiken stora skogar. De sydeuropeiska länderna med sina långsamt växande olivlundar och korkskogar har intressen som avviker från barrskogsregionerna. Under sådana omständigheter kan enhetliga EU-regler förvandlas till byråkratimonster.
Finland samarbetar med skogrika länder som Sverige, Österrike, Tjeckien, Kroatien och de baltiska länderna och det är viktigt. Alla skogliga intressegrupper i länderna måste dra åt samma håll för att nå ett resultat som det går att leva med.
Problematiskt är att huvudansvaret för beredningen i parlamentet ligger i miljöutskottet och inte i jordbruksutskottet. Det stärker risken för inflytande från miljögrupper som anser att skogsavverkning i alla former är av ondo.
Den inställningen gör sig redan märkbar i Tyskland. Kritiken mot landets i sig starka skogssektor ökar år efter år. Avverkning har blivit ett fult ord. Kravet är mer naturskog enligt förebild från Hans och Greta, helst med kringströvande vargar i kulisserna.
Bättre blir det säkert inte av att en grupp finländska miljöforskare öppet kritiserar strategin för bioekonomin. De hävdar att skogsbruksplanerna påskyndar klimatförändringen, minskar kollagren och förstör den biologiska mångfalden.
Under våren går förhandlingarna in i sitt avgörande skede. Saklig argumentation har alltid varit en finländsk dygd. Frågan är om det räcker för att skjuta ner alla osakliga och ideologiskt färgade argument.
 
Peter Karlberg
 
Köttbluffen kan bli katastrof för Brasilien
De senaste åren har varit svåra för Brasilien. Ekonomin har rasat och det är ont om tecken på ljusare tider. Landets politiska elit med presidenter i spetsen har figurerat i allehanda mutskandaler.
Då kan det vara svårt att tro på president Michel Timers försäkringar att förra veckans köttskandal är en isolerad händelse. Den kan lika gärna vara toppen på isberget. Korrumperade tjänstemän är inget nytt i Sydamerika.
Hur som helst är den kriminella verksamheten tillräcklig för att rasera den brasilianska köttindustrins rykte i världen, åtminstone för en god tid framöver. Brasilien är världens största exportör av kött.
Brasiliens jordbruksministerium hävdar att köttindustrin övervakas av en effektiv kontrollapparat. Regeringen måste nu vattentätt bevisa att det stämmer. I motsatt fall kan bluffen bli en ekonomisk katastrof för Brasilien.
Här hemma borde fallet ge anledning till eftertanke. Borta bra men hemma bäst gäller också för livsmedel. Den inhemska matproduktionen levererar både trygg och smaklig vara. Den lönar det sig att värna om. – PK

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Brasilianskt skandalkött får inte importeras till EU

EU har tillsvidare stoppat köttpartier från fyra brasilianska exportörer som har sålt fördärvat kött. Kommissionen har krävt garantier från den brasilianska regeringen att företagen inte får leverera kött till den europeiska unionen.
Utredningarna omfattar 21 brasilianska företag. Fyra av företagen har exporterat kött till EU. Bland företagen återfinns världens största exportör av nötkött JBS och Brazil Foods (BRF) som är världsledande i fågelkött.
Åtminstone Kina, Korea och Chile har helt brutit importen av kött från Brasilien. Åtgärden är smärtsam för Brasilien, eftersom Kina och Hongkong är landets viktigaste exportmarknaderna för kött.

Dramatisk polisoperation
Skandalen avslöjades senaste fredag efter den största razzian i den brasilianska federala polisens historia. En ettusen personer stark polisstyrka genomsökte kontor, slakterier och kylanläggningar hos 40 företag på 200 orter.
Tre anläggningar stängdes omedelbart. I 21 företag fortsätter utredningarna. Ett annat mål för operationen ”Carne Franca” (dåligt kött) var Brasiliens jordbruksministerium, där 33 personer häktades på ort och ställe.
Enligt polisen hade korrumperade regeringstjänstemän manipulerat certifikat mot mutor utan att alls kontrollera köttet. Företagen hade dessutom smort politiker från två partier i Brasiliens regering.
Brasilien exporterar nöt- och fågelkött till omkring 150 länder i hela världen. Bland de viktigaste importländerna återfinns Saudiarabien, Kina, Ryssland, Japan och Italien. Åtskilliga EU-länder importerar också kött från Brasilien.
Hur viktig frågan är för regeringen åskådliggörs av president Michel Temers hastigt hoptrummade inbjudan till middag för importländernas ambassadörer efter att razzians resultat hade nått ut i offentligheten.
Presidenten medgav sin djupa oro över skandalen men försökte samtidigt dämpa uppståndelsen. Enligt Temer är det hela inte mycket att bråka om. Mycket få företag hade varit inblandade i härvan.
President Temer försäkrade att det brasilianska kvalitetssystemet hör till de mest respekterade i sitt slag i världen. Han betonade också det starka förtroendet för brasilianska produkter ute i världen.

Förvirrade importörer
De brasilianska myndigheterna framhåller att Brasilien är världens största köttexportör med 4.800 företag. Jordbruksministeriet har mer än 11.000 anställda, varav ”bara” 33 inspektörer arresterades.
Mot den bakgrunden försöker brasilianarna tona ned resultatet från polisinsatsen. Betydligt värre är de politiska konsekvenserna. Det brasilianska köttets rykte har skadats för en lång tid framåt.
Myndigheterna i alla länder som importerar kött från Brasilien har nu fullt upp med att ta reda på om de brasilianska leverantörerna har skickat fuskkött eller inte. Förvirringen i importländerna är stor.
Importörerna efterlyser framför allt tydliga, snabba och ärliga informationer av Brasiliens köttindustri och myndigheter. EU:s hälsokommissionär Vytenis Andriukaitis ska flyga till Brasilien nästa måndag för att diskutera frågan med landets jordbruksminister.
Under tiden skärper EU sina kontroller av importerade köttprodukter. Kommissionen försöker samtidigt kartlägga affärens omfattning. Alla medlemsländer har fått instruktioner av kommissionen att anmäla misstänkta köttprodukter.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Skandalen påverkar inte samtalen med Mercosur

Den brasilianska köttskandalen kommer olägligt med tanke på förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur. En ny förhandlingsrunda har nyss startat. Men de aktuella händelserna påverkar inte samtalen, försäkrar EU-kommissionen.
Mutskandalen i Brasilien avslöjades vid en ömtålig tidpunkt. Denna vecka inleddes den andra förhandlingsrundan mellan EU och Mercosur i Argentinas huvudstad Buenos Aires. En av huvudpunkterna råkar vara de sanitära reglerna.
Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay hoppas på förbättrade exportmöjligheter för sitt kött till en öppnare EU-marknad. Mot den bakgrunden torde köttfusket i Brasilien åtminstone inte förbättra förhandlingsklimatet.

Brasilien står inte på dagordningen
EU-kommissionen försöker ändå tona ned det hela. En talesperson för handelskommissionär Cecilia Malmström sade i början av veckan att den brasilianska skandalen inte påverkar samtalen om ett handelsavtal.
Malmström och hennes stab påpekar att EU-samtalen inte enbart gäller Brasilien. Målet ett avtal med flera latinamerikanska länder. Brasiliens handelsminister Marcos Pereira har likaså poängterat att händelserna i Brasilien inte står på dagordningen.
De sydamerikanska länderna hoppas på ett genombrott för handeln inom detta år. Länderna vill framför allt exportera mer kött till EU. USA:s protektionistiska handelspolitik har den senaste tiden ökat intresset för ett avtal mellan EU och Mercosur.
De europeiska producenterna är mindre förtjusta i samtalen. I ett pressmeddelande på tisdagen underströk Copa-Cogeca att all import av livsmedel från Sydamerika måste uppfylla EU:s krav på matsäkerhet och spårbarhet.
De senaste dagarnas händelser visar att standarderna i Sydamerika inte motsvarar EU-nivå. Kommissionen måste se till att importen från Sydamerika möter gällande krav. Den får inte inkräkta på den inhemska produktionen, betonar Copa-Cogeca.

Irländska producenter kräver importförbud
Irland hör till de mest Mercosur-skeptiska länderna i EU. Den irländska EU-parlamentarikern Mairead McGuiness har sänt ett brev till EU-kommissionen med krav på fler detaljer om avtalet.
Mot bakgrunden av det vi vet just nu, är risken för EU:s konsumenter alldeles för hög. Nötkött från Brasilien och andra mercosurländer borde inte alls finnas på dagordningen, sade McGuinness.
De irländska köttsproducenternas organisation ICSA kräver ett omedelbart importstopp för brasilianskt nötkött. I ett pressmeddelande betonar ICSA-ordföranden Patrick Kent att EU upprepade gånger har varnats för riskerna.
Det är upprörande att EU ger Brasilien en ny chans fastän flera rapporter har påvisat stora brister i mathanteringen. Enligt Patrick Kent skulle ett handelsavtal med Mercosur förstöra marknaden för producenter i Irland och EU med billigt och undermåligt nötkött.
De irländska producenterna följer noga EU:s restriktiva regler. Det är dyrt att producera kött av god kvalitet. Det minsta man kan vänta sig är att de inhemska producenternas insatser inte saboteras av billig import, heter det i pressmeddelandet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Argentinas nötkött förlorar sitt goda rykte

Argentina är känt för sitt välsmakande nötkött från betande utekor på Pampas grässlätter. Dessvärre har det goda ryktet delvis ruinerats. De välmående köttdjuren har fått vika för stora sojaodlingar, boskapen matas med kraftfoder i trånga feedlots. Köttets kvalitet lider.
Till och med argentinarna själva medger att nötköttet inte längre håller samma mått som för tio år sedan. De riktiga biffarna från Pampas är extremt möra, då boskapen ständigt är i rörelse. Gräset ger köttet en speciell smak. Men tiderna förändras.
Argentina var en gång världens viktigaste exportör av nötkött. Numera har landet halkat ned till en elfte plats. Den främsta anledningen är välmenande, men dåliga politiska beslut som allvarligt har skadat landets köttproduktion.
Ännu i början av 2000-talet löpte exporten av argentinskt nötkött som smort. Nackdelen var att köttpriset började stiga på hemmamarknaderna. Utvecklingen oroade den dåvarande peronistiska presidenten Nestor Kirchner, som bävade för väljarnas gunst.

Statlig inblandning med förödande följder
Eftersom det höga köttpriset var en öm punkt för argentinarna, höjde Kirchner överraskande skatten på landets köttexport. Den nya exportskatten tvingade producenterna att avyttra sitt kött på hemmamarknaden till nedsatta priser.
På kort sikt var det en seger för presidenten, vars popularitet steg. Köttpriset sjönk och argentinarna fick igen råd att köpa mer kött. Det föranledde nästa president, Nestor Kirchners maka Cristina Fernández de Kirchner, att fortsätta med samma politik.
Köttproducenterna tröttnade snart på det låga priset som sänkte lönsamheten till en bottennivå. De svarade med att skicka bort sina biffkor från Pampas. Betesmarkerna omvandlades till odlingar av lukrativ soja för de stora agrarkoncernernas räkning.
Omställningen har gått mycket snabbt. Boskapen trängdes samman i feedlots, där biffdjuren matas med industrifoder av soja och majs. De nya metoderna förkortade kännbart boskapens uppväxt till slakt.
Köttdjuren från Pampas växer omkring två och ett halvt år innan de når sin slaktvikt. I feedlots förkortas tiden med ett helt år. Hela branschen förändrades med ett slag. Numera föds mer än hälften av Argentinas köttdjur upp i feedlots.
Argentinarna börjar nu erkänna att omställningen var ett misslyckande. Landet har halkat ner till en elfte plats i världens exportstatistik, långt efter konkurrenterna Brasilien och Uruguay.
Rationaliseringen har gått ut över kvaliteten. Dagens kött saknar den saftiga och möra konsistensen som är kännetecknande för traditionellt argentinskt kött. Det tvivelaktiga ryktet har redan hunnit sprida sig bland uppköpare ute i världen.

Liberal regering förnyar politiken
Argentinas nya liberala regering under president Mauricio Macri avskaffade den beryktade exportskatten på nötkött genast efter valsegern i december 2015. Sedan dess försöker landets nötproducenter reparera sitt skamfilade rykte.
Macri vill återställa en del av Argentinas förlorade marknader genom mer export. Hans regering hoppas framför allt på förändrade konsumtionsvanor hos Kinas medelklass och ett frihandelsavtal med EU via den sydamerikanska tullunionen Mercosur.
Argentinska boskapsproducenter som ännu inte har hoppat på sojatåget ser chansen att tjäna pengar med kvalitetskött från Pampas. Traditionell uppfödning på vidsträckta betesmarker och avel med goda köttdjur upplever en renässans.
Köttproducenterna efterlyser framför allt långsiktiga möjligheter att utveckla näringen utan politisk inblandning. Det återstår att se om Argentinas nötproduktion lyckas återhämta sig efter de många misstagen de senaste femton åren.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Danskt ammoniakmål kan bli dyrt för jordbruket

Ett ensidigt och frivilligt löfte av en tidigare regering att radikalt sänka ammoniakutsläppen kan bli dyrt för Danmarks jordbruk. Målet är omöjligt att nå, men EU betraktar löftet som bindande och hotar med dryga böter.
Den dåvarande trepartiregeringens miljöminister Ida Auken initierade 2012 flera handlingsplaner för en grön klimatanpassning i Danmark. Bland annat förpliktade hon jordbruket att sänka sina ammoniakutsläpp med 24 procent fram till 2020.
I EU-jämförelse var de danska ambitionerna höga. De flesta andra länder nöjde sig med sex procent. Nu kan Aukens förpliktelse förvandlas till ett ekonomiskt problem för det danska jordbruket, varnar den nuvarande miljö- och matministern Esben Lukke Larsen.

EU-kommissionen håller fast vid gränsen
Enligt en aktuell prognos är målen hopplöst orealistiska. Danmark har mycket små chanser att nå upp till sin målsättning. I bästa fall kan utsläppen sänkas till 20 procent, varnar Esben Lukke Larsen i en kommentar för nyhetsbrevet Altinget.dk.
Enligt ministern har regeringen försökt förhandla med EU om att sänka det danska målet. Det går kommissionen inte med på, fastän EU-länderna i genomsnitt slipper undan med sex procent. Målet är inskrivet i EU:s NEC-direktiv om luftföroreningar.
Det kan bli dyrt för jordbruket och leda till tuffa åtgärder i en sektor som sedan tidigare är pressad. Reduktionsmålen kan bli en kvarnsten kring halsen för jordbruket. Jag är mycket bekymrad över läget, skriver Esben Lukke Larsen.
Han jämför situationen med läget i Nederländerna, där jordbrukarna måste slakta 150.000 kor för att klara sin EU-kvot för fosforutsläpp. Faran är stor att Danmark hamnar i en liknande situation, säger ministern.
I värsta fall kan delar av den danska produktionen flytta till länder med slappare bestämmelser om utsläpp och djurvälfärd, tillägger han.

Jordbruket har redan gjort sin läxa
De danska producentorganisationerna rasar mot den tidigare miljöministern och hennes ensidiga löften. Det är fint att vara ambitiös, särskilt på andras vägnar, kommenterar branschorganisationen Landbrug & Fødevarer syrligt.
L&F-viceordföranden Lars Hvidtfeldt påminner om att Ida Auken införde de nya målen utan att alls kolla med jordbruket om planerna var praktiskt genomförbara. Ingen frågade jordbrukarna, fastän de sist och slutligen skulle göra jobbet.
Hvidtfeldt ifrågasätter också lagligheten i den politiska beredningen. Informationen till Folketinget var bristfällig, på gränsen till vilseledande. Besluten föregicks aldrig av en normal demokratisk process – en tvättäkta skandal.
Han understryker att protesterna inte får uppfattas som ett typiskt klagomål från jordbruket. Enligt Hvidtfeldt har det danska jordbruket faktiskt sänkt sina utsläpp av ammoniak med 17 procent sedan 2005.
Nu måste jordbruket lida för att en tidigare miljöminister ville glänsa med ambitiösa mål. Arbetsplatser kan försvinna, tusentals djur måste kanske dödas och jordbrukets utveckling rullas tillbaka, befarar Hvidtfeldt.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nordiska producenter lobbar för eko på bord

Den ekologiska växthusodlingen i Danmark, Sverige och Finland riskerar att läggas ned om förslaget till EU:s nya ekoförordning antas i sin nuvarande form. Det understryker fyra nordiska producentorganisationer i ett brev till agrarkommissionär Phil Hogan.
I sitt brev framhåller SLC, MTK, svenska LRF och danska L&F sin allvarliga oro över de pågående förhandlingarna mellan EU-institutionerna om ekoförordningen. Förbudet mot så kallade avgränsade bäddar är ännu inte undanröjt.
Organisationerna argumenterar att det varken är praktiskt eller ekonomiskt möjligt för nordiska ekologiska producenter att anpassa sina nuvarande produktionssystem till fordringarna. Förslaget skulle betyda slutet på den ekologiska växthusodlingen i Norden.
De nordiska länderna har en lång tradition av ekologisk odling i avgränsade bäddar. Klimatet med korta och ljusa somrar och mycket långa, mörka och kalla vintrar kan kompenseras genom odling i bäddar, säckar eller krukor.
Metoden har använts i växthus så länge ekologisk produktion har praktiserats i de nordiska länderna. Organisationerna framhåller dessutom att produktionen i avgränsade bäddar har många fördelar.
Bland annat minskar risken för jordbundna sjukdomar kännbart då odlingssubstratet lätt kan bytas ut. Det går att återanvända överskottsvattnet och det slutna systemet eliminerar riskerna för utsläpp av gödselmedel i miljön.
Trilogförhandlingarna om förslaget till ekoförordning pågår för fullt mellan kommissionen, rådet och EU-parlamentet. Odling på avgränsade bäddar är ett livsvillkor för den nordiska växthusodlingen medan andra länder betecknar markkontakt som en principfråga.
Brevet till Hogan har undertecknats av SLC-ordföranden Holger Falck, MTK-ordföranden Juha Marttila, LRF-ordföranden Helena Johansson och viceordförande Lone Andersen från danska Landbrug & Fødevarer.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Ett jordbruk fritt från stöd praktiskt omöjligt att genomföra

Förhållandevis få motioner behandlades på ÖSP:s fullmäktigemöte i måndags. Men det hindrade inte diskussionen från att bli livlig. I synnerhet diskussionen om hur ett jordbruk fritt från stöd kunde se ut.
– För en jordbrukare vore det bästa att producera en vara och få betalt för den. Inkomsten ska komma från det vi producerar. Jag tycker att motionen är intressant. Som långsiktigt mål borde vi sträva mot ett jordbruk som klarar sig utan stöd. Men jag har ingen aning om hur det skulle genomföras i praktiken, säger Niclas Sjöskog.
Sjöskog från Purmo lokalavdelning var en av de som deltog i debatten när ÖSP:s fullmäktige sammanträdde i måndags i Solf. Det var just Purmo lokalavdelning av ÖSP som lämnade in en motion som ifrågasatte nyttan med finansiella stöd inom EU.

Svåra att avskaffa
Förbundsstyrelsen konstaterade i sitt svar att det är en stor utmaning att avskaffa stödsystemet som inte endast berör Finland eller EU utan också länder som USA och Kanada. Det är inte heller bara en fråga om att konkurrensen skulle förvridas.
– Ifall vi Finland i framtiden fortsättningsvis ska vara självförsörjande ifråga om mat och hålla landsbygden bebodd behöver vi jordbruksstöd. Stöden påverkar inte heller endast jordbrukaren utan också konsumenten som kan köpa mat till ett förmånligare pris, skriver styrelsen, som dock har förståelse för motionärens resonemang.
Det hade också många av fullmäktigeledamöterna.

Frestande att slippa byråkratin
– Beroende på produktionsgren krävs det inte ett så mycket högre pris för att kompensera stöden, men det är klart att de ger en trygghet också. Men är det någon som har räknat ut hur mycket byråkratin kring stöden kostar? Det är inte lågavlönade personer som jobbar med det här, säger Tobias Dahlbom från Pörtom lokalavdelning.
Han fick medhåll av Christer Finne från Solf.
– Det skulle vara frestande att slippa den där byråkratin. För egen del handlar det inte om många cent till för att kompensera stödbortfallet, men samtidigt är stödet en form av skördeskadeersättning om skörden misslyckas, konstaterar frilandsodlaren.

Borttagna stöd höjer inte producentpriset
Mats Nylund frågade om att stöd som redan avvecklats har gynnat prisutvecklingen inom en bransch.
– Ta potatissektorn som exempel. Trots att potatisstödet försvann har det inte bidragit till ett högre pris. Det är ytterst svårt att kompensera ett stödbortfall och få en marknadseffekt, konstaterar Nylund.
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård konstaterade att frågan är mycket svår, i synnerhet med bakgrunden att hela världen stöder sin egen livsmedelsproduktion. Däremot kunde stödrättigheter och tvärvillkor slopas, anser han.
– EU förbereder som bäst nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag kunde tänka mig ett slopande av stödrättigheter och tvärvillkor för det skulle göra livet på gårdsnivå mycket enklare. Mest byråkrati finns där.
– Men tänk om EU skulle ta bort stöden till spannmålsodlarna. Skulle det påverka marknadspriserna positivt? Om det inte skulle göra det så är det vi producenter som lider av det, säger han.
Fullmäktige konstaterade vidare att handeln tar ut en stor del av stöden genom att justera priserna uppåt och ta en stor del av kakan själv.
– Det är sant att andra tar stora delar av priset. Det här ser man just nu på i en rapport som EU-kommissionen har beställt. Jag hoppas att kommissionen kan arbeta för att förbättra en hel del saker som missgynnar vi jordbrukare.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Lindrade utrymmeskrav en lättnad för svinproducenterna

En stor lättnad för svinproducenterna. Det kallar ordföranden för SLC:s slaktdjursutskott Tomas Långgård den ändring i förordningen om skydd av svin som statsrådet godkände förra veckan.

Förordningen stadgar bland annat om svinens utrymmeskrav i gruppboxar för avvanda grisar, slaktsvin och gödsvin, numera i huvudsak enligt en linjär modell. Hittills har vi haft en trappstegsmodell för minimikrav på fria golvytor i gruppboxar.
– Trappstegsmodellen medförde orimliga skärpningar från ett steg till följande, säger Tomas Långgård. Att vi nu fått en linjär modell är mycket bättre. Den beaktar också svinens naturliga tillväxt.
Ett exempel från trappstegsmodellen var att när grisarna vägde högst 30 kilo räckte en yta på 0,4 kvadratmeter per djur, men när de blivit tyngre än 30 kilo, krävdes en halv kvadratmeter.
Nu blir det i stället en modell som följer EU:s minimidirektiv för grisar under 10 kilo. För den klassen räcker 0,15 kvadratmeter per djur.
När grisarna är i klassen 10–95 kilo räknas numera djurets vikt och delas med 130 och därtill läggs alltid 0,17 kvadratmeter. Ett djur som till exempel är 12 kilo kräver enligt det här en yta på 0,26 kvadratmeter (12 kilo/130+0,17). Om djuret är 52 kilo måste ytan vara 0,57 kvadratmeter.
I och med ändringen får vi nu i Finland ganska långt samma utrymmeskrav för svin som i det västra grannlandet Sverige.
Kraven på utrymme är dock fortfarande högre än vad EU:s lagstiftning förutsätter.

Övergångstiden skulle ha tagit slut

Övergångstiden för de tidigare utrymmeskraven som fastställdes 2012 skulle ha tagit slut i början av nästa år. Man har dock bedömt de tidigare kraven som osmidiga. De lär rentav ha utgjort ett hinder för avvänjning av smågrisar på sådana gårdar där man skött avänjningen genom att suggan tas bort och smågrisarna finns kvar i boxen.
De krav som nu godkänts följer i huvudsak en stigande trapplös skala liksom i Sverige.
De nya utrymmeskraven har varit i kraft sedan i måndags. För nya svinhus tillämpas de genast. Svinhus som renoveras ska fylla de nya kraven när renoveringen är slutförd.
Svinhus som hade produktion när förordningen trädde i kraft ska fylla de nya kraven senast 1 januari 2025. I de här svinhusen får också golvytan under utfodrings- och liggboxar fram till den 31 december 2027 räknas till den sammanlagda fria golvytan i gruppboxar för suggor och gyltor.
De svinhus som hade produktion redan före 31 december 2012, när den förordning som nu ändrades trädde i kraft, får alltså en förlängd övergångstid som gäller till 2025. Bland de här gårdarna hade många varit tvungna att genomföra omfattande investeringar, ifall övergångstiden hade tagit slut vid utgången av det här året.

Ändringarna ansågs nödvändiga

Enligt jord- och skogsbruksministeriets pressmeddelande har ändringarna ansetts nödvändiga bland annat på grund av den utdragna ekonomiska krisen inom svinproduktionen. Lönsamheten har varit mycket dålig redan i åtskilliga år. Investeringarna i svingårdarna har i praktiken stannat av och nödvändiga reparationer har inte kunnat förverkligas.
Enligt beräkningar inom branschen skulle ett slut på övergångstiden i början av nästa år ha förorsakat tilläggskostnader på i värsta fall upp till 77 miljoner euro under resten av det här året. Detta bör även sättas i relation till att det inte finns några tecken på att marknaden förbättras under de följande 3-5 åren.
Dessutom har årskullarna av smågrisar blivit större under de senaste åren.

Text och foto:
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU:s mjölkproduktion vänder uppåt under 2017

Mjölkinvägningen i EU väntas i år öka med omkring 0,6 procent, beräknar EU-kommissionen. Enligt analytikerna minskar produktionen till en början, men tar ny fart redan under våren. Mjölkprisets utveckling bestämmer takten.
Enligt kommissionens senaste korttidsprognos har antalet mjölkkor minskat med 1,6 procent, jämfört med fjolåret. Trots detta väntas produktionen öka, då medelproduktionen per ko har stigit med med två procent.
Om förhållandena på marknaden utvecklas gynnsamt genom bättre exportmöjligheter, kan den sammanlagda EU-invägningen till och med öka med 0,9 procent under 2018. Förutsättningen är en hygglig prisnivå.
I början av fjolåret låg mjölkpriset på en mycket låg nivå, beroende på det svåra marknadsläget. Den efterlängtade återhämtningen började på hösten och fortsatte hela resten av året. I december steg medelpriset i EU till 33,10 cent per kg.
Den fortsatta utvecklingen beror på hur marknaden utvecklas globalt. EU-produktionen kan nå en tillfällig topp i maj, varefter kurvan planar ut. Den sammanlagda mjölkmängden för hela året väntas ändå öka detta år.

Goda utsikter för ostexporten
I USA fortsätter mjölkproduktionen att öka. I januari 2017 steg den producerade mjölkmängden 2,5 procent över fjolårsnivån vid samma tidpunkt. I Australien och Nya Zeeland sjönk däremot produktionen med besked under fjolåret.
I Australien föll produktionen med 8,5 procent mellan juli och december 2016. I Nya Zeeland har situationen förbättrats. Mellan juni 2016 och januari 2017 producerade landets mjölkgårdar ändå 2,6 procent under föregående års nivå.
De relativt stora interventionslagren av skummjölkspulver är en faktor som påverkar marknaden. Samtidigt utgår kommissionen från att förhållandevis låga priser på djurfoder kan stimulera mjölkproduktionen i EU.
EU kunde redan under fjolåret öka exporten av ost, smör och helmjölkspulver. Exporten av ost steg med 11 procent till 800.000 ton, vilket till och med överträffade resultatet under 2013, då Ryssland ännu importerade EU-produkter.
Exporten har framför allt ökat till Japan, Saudiarabien, Sydkorea och Australien. För 2017 räknar kommissionen med en exportökning på 3 procent. Exporten skulle öka ännu mer om den ryska marknaden öppnas men mängderna skulle knappast nå 2015 års nivå.

Smör är ett glädjeämne
Produktionen av smör steg under fjolåret med 2,7 procent till 2,40 miljoner ton. Exporten drog utomordentligt till bland annat USA, Saudiarabien och Egypten. Sammanlagt ökade exporten av smör och smörolja med 23 procent.
EU-producenterna har dragit nytta av en försvagad konkurrens inom exporten. Dessutom ökade konsumtionen av smör på den inre marknaden med två procent. Lagren tömdes och priset steg. I december steg smörpriset till rekordnivån 4.300 euro per ton.
Enligt EU-kommissionen torde smörproduktionen öka med 1,2 procent under 2017. Exporten ökar knappast lika mycket som 2016 men en ökning med omkring tio procent är fullt möjlig.
Mjölkkrisen har medfört problem på marknaden för skummjölkspulver. Under fjolåret ökade EU-produktionen med fyra procent och EU måste öka interventionslagringen. Åtgärden bidrog till att priset återhämtade sig.
EU-exporten av skummjölkspulver minskade under fjolåret med 17 procent, då konkurrenterna kunde erbjuda billigare vara. Nya Zeeland ökade däremot sin export med åtta procent.
För 2017 ser situationen bättre ur. Exportländernas prisnivåer har börjat jämna ut sig. Därmed ökar chanserna för EU att igen vinna marknadsandelar. Detta vore ett viktigt steg mot en balans på marknaderna, betonar kommissionen.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Allt fler vargangrepp på husdjur i Mellaneuropa

Vargen har brett ut sig i hela Europa efter att ha varit utrotad i mer än 100 år. Miljöorganisationerna fröjdar sig men landsbygdsbefolkningen betraktar utvecklingen med oro. Fårfarmare och bönder med betande boskap känner sig övergivna av politikerna.
I början av 1900-talet var vargen så gott som utrotad i västra Europa. Först 1992 fredades den av EU. Sedan dess har beståndet stadigt ökat. Vargen har återvänt till nästan alla europeiska länder.
Vargen vandrar långa sträckor och anpassar sig till de mest olika förhållanden. Enbart i Tyskland och Polen uppehåller sig närmare 40 flockar. I Italien finns mellan 600 och 800 vargar.

Varglobbyn är starkare
Den europeiska strategin för samexistens mellan boskapsbete och varg har misslyckats kapitalt, säger Wendelin Schmücker som är fårfarmare och ordförande för stödorganisationen för fårskötsel i Tyskland.
Nästan dagligen rapporterar medierna om fall där vargar har rivit får eller kalvar på bete. Enligt Schmücker är vargarna inte skygga längre. De har lärt sig att attackerna mot husdjur inte utgör någon fara för dem själva.
Fårfarmarna är djupt oroade över situationen. Enligt officiella siffror finns det 46 flockar enbart i Tyskland. Vargen har blivit hemmastadd och utvidgar sina revir till nya områden, eftersom den saknar naturliga fiender.
Farmarna känner sig övergivna av politikerna. Det enda tillåtna receptet är att ställa upp stängsel kring betesområdet, men det är både dyrt och ineffektivt. Vargarna tar sig in i vilket fall som helst.
Inhägnaderna måste ständigt flyttas. Det kostar tid och arbete, klagar fårfarmarna. Vargarna kommer ständigt närmare utan att politikerna ingriper. Snart finns inga får kvar i trakter där vargen har flyttat in, förutspår Wendelin Schmücker.
Liknande problem har bönderna i berglandskapen i Schweiz, Italien och Österrike. Det har blivit omöjligt att skydda djur på bete från vargar. Jordbrukare och jägare kräver avskjutningskvoter som skulle göra det möjligt att hålla populationen i schack.
Frustrationen tar ibland desperata uttryck. Strax före julen skred några drabbade fårfarmare till drastiska åtgärder för att göra allmänheten uppmärksam på problemet. De ställde ut rivna fårkadaver till påseende på julmarknaden i Hannover.

Svag tilltro till politiken
Den tyska jordbruksministern Christian Schmidt har lovat att driva på politiska åtgärder som tillåter en begränsad jakträtt på närgångna vargar. I ett tätbefolkat land måste man sätta gränser, anser ministern.
Men initiativet stöter genast på patrull hos miljöorganisationer och miljöministeriet. Miljöminister Barbara Hendricks går inte med på att diskutera frågan. Hon påpekar att Tyskland har skrivit under konventionen för artskydd.
Konventionen skyddar vargen på samma sätt som den skyddar giraffer, elefanter och lejon. Det finns ingen anledning till undantag. Tyskland förväntas följa reglerna såsom vi vill att andra ska göra, säger ministern.
Miljöstyrelsen Bundesamt für Naturschutz betraktar vargpolitiken som en av de mest lyckade naturskyddsåtgärderna någonsin. Vi får inte glömma att människan är vargens värsta fiende, säger kanslichef Beate Jessel.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Bättre ursprungsmärkning kunde vara ännu bättre

Ett steg i rätt riktning. Det anser SLC i sitt utlåtande om jord- och skogsbruksministeriets utkast till förordning om ursprungsmärkning av mjölk- och köttprodukter i livsmedel.
SLC anser dock att ministeriet kunde ha gått längre så att ursprungsmärkningen skulle gälla också livsmedel tillverkade av spannmål samt mat i restauranger och offentliga bespisningar. Det här kravet har SLC tidigare framfört direkt till jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c).
Enligt utkastet räcker det med beteckningarna i eller utanför EU på förpackningen i fall råvaran köpts in från flera länder. Det här är inte i enlighet med producenternas och inte heller konsumenternas krav, säger SLC.
SLC tycker i alla fall det är ett framsteg att produkter som är försedda med märket Gott från Finland inte behöver ytterligare märkning av ursprungsland.
Också ÖSP är i sitt utlåtande missnöjt med förslaget att en märkning med i eller utanför EU räcker. ÖSP hänvisar till den franska modellen.
Ursprungsmärkningen kommer att diskuteras på ett möte mellan livsmedelsbranschens aktörer på måndag.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Brist på ekologiska havreodlare

- Det råder brist på ekologisk havre i Finland. Priset är för tillfället över 2,5 gånger högre jämfört med konventionell havre så det skulle löna sig för inhemska spannmålsodlare att nappa på det här istället för att odla sådant som marknaden inte vill ha, uppmanar Bengt Nyman, ordförande för SLC:s spannmålsutskott.
I slutet av förra veckan fick Nyman också höra rykten om att det kommer in havre från Estland till våra spannmålskvarnar.
- Det är ju litet tråkigt att vi måste importera estnisk havre när vi skulle kunna odla det själva. Marknaden för ekohavre har vuxit snabbare än vad odlarna hunnit sadla om till ekologiskt.
Enligt Spannmålsbranschens samarbetsgrupp VYR:s prognoser ökar havrearealen bara måttligt den kommande säsongen, trots att havre idag är mycket efterfrågat.
- De flesta odlare verkar tänka i traditionella banor inför sådden. Det är synd, eftersom vi borde följa marknaden och producera det som marknaden efterfrågar. Vi kan inte fortsätta som förut då både priset och lönsamheten på den konventionella sidan bara går neråt, säger Nyman.

Havre lätt att odla
Ointresset för havre kan enligt Nyman till viss del bero på att man till och med här i södra Finland hade problem med mögeltoxiner i fjol på grund av det regniga vädret i augusti. En annan orsak kan vara att man inte alls vill ha havre i växtföljden på grund av rädslan för flyghavre. En tredje nackdel med havre är att den är skrymmande och fordrar en stor lagervolym.
- Men bortsett från det här är havre ju den spannmålssort som är lättast att odla.
Förr odlades havre främst som djurfoder och man sådde det på sämre marker, men i dag ökar efterfrågan, framför allt på livsmedelshavre. I livsmedelshavre eftersträvas större kärnstorlek, lägre skalhalt och därmed en högre hektolitervikt.
- Man får vanligen en riktigt fin skörd om man satsar på havren och sår den på bra mark, säger Nyman. Finsk havre är också väldigt efterfrågad på världsmarknaden.

Lönsammare odla ekologisk havre
För närvarande finns det inte tillräckligt många bönder som odlar ekologisk havre i Finland.
- Trots att förutsättningarna för ekoproduktion inte är de allra lättaste i södra Finland på grund av våra lerjordar och brist på djurgårdar, så finns det ändå ett intresse för att sadla om.
Många spannmålsgårdar, också stora sådana, överväger enligt Nyman för närvarande allvarligt att gå över till eko, eftersom lönsamhetsbokföringen tydligt visar mycket bättre siffror för den ekologiska odlingen än för den konventionella.
Svänger man om till ekoproduktion skall man gå en femdagars ekokurs innan man lämnar in sin ansökan, och först tredje året efter start kan man sälja produktionen som ekologisk.
- Men priset man får för ekohavre är som sagt för tillfället 2,5 gånger högre gentemot konventionellt odlad havre.
I regeringens jordbrukspolitiska målsättning finns inskrivet att den ekologiska åkerarealen ska uppta 20 procent av Finlands odlingsareal före år 2020. I dag ligger siffran på omkring 10 procent.

"Vi borde synas på marknaden"
- Det är en riktig boom på gång gällande havre och därför skulle det nu gälla för den enskilda odlaren att försöka mätta den efterfrågan, upprepar Nyman och påminner om att det också i dag finns en klar marknad för både helt glutenfri havre för dem som lider av celiaki, samt för så kallad ren havre, där det tillåts finnas små spår av andra spannmålsslag.
Renhetskravet för så kallad ren havre är ungefär detsamma som för utsädesodlare har för sitt certifierade utsäde.
- I Tyskland finns det många kvarnar som har specialiserat sig på det här.
Havre är också på tapeten då det gäller utvecklandet av så kallade spetsprodukter.
- Havre har många goda egenskaper och därmed många användningsmöjligheter. Industrin borde jobba aktivt med att försöka ta fram innovationer och skapa så kallade spetsprodukter, eftersom det bästa skulle vara att både odla havren här i Finland och se till att förädlingen till spetsprodukter sker här, konstaterar Nyman.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

VYR: Fortsätt odla havre men var noga med utsädet

Trots att havre varit mest utsatt för mögeltoxiner är det inte en orsak att undvika grödan i år, påpekar Spannmålsbranschens samarbetsgrupp VYR. Behovet av havre är fortfarande stort, men man måste försäkra sig om en god kvalitet på utsädet.
- Betning och iståndsättning av utsädet är ytterst viktigt efter förra sommaren, så mögelsvamparna inte sprider sig till den nya grödan, påpekar Päivi Tähtinen från VYR.
Använder man eget utsäde ska det rensas, betas och grobarheten testas. Alternativt kan man använda nytt, kontrollerat och betat utsäde för att märkbart minska risken för rödmögel.
- Spannmålsuppköparna och vi andra inom havrekedjan hoppas att odlarna inte drar ner på havreodlingen på grund av fjolårets erfarenheter, säger Tähtinen. Det skulle vara en tråkig följd i ett marknadsläge där efterfrågan på havre och havreprodukter i världen hela tiden ökar.

Helsingin Mylly och Fazer ökar
Mot slutet av året förväntas det bli ännu större efterfrågan på havre i synnerhet i Österbotten, när Helsingin Mylly utvidgar sin grynproduktion i Vasa.
- Enligt nuvarande information kommer den ökade kapaciteten främst att användas för produktion av ekologiska havregryn, berättar Tähtinen.
I Seinäjoki kommer A-Foder att öka sin havreanvändning till 70 miljoner kilo i år, och Fazers havrekvarn i Lahtis öppnar en ny linje den här månaden.
Pekka Mäki-Reinikka från Fazers kvarn påpekar att havre fortfarande drar bra inom exporten, och mera havreodling behövs.
- Vi tror att behovet av havre i Lahtis ökar till 40.000 ton relativt snabbt, säger Mäki-Reinikka. Konkurrensen från Baltikum och Centraleuropa verkar öka, men de stigande priserna motiverar både havreodlare och aktörer inom kvarnverksamheten.
Mäki-Reinikka vill samtidigt understryka att de höga toxinnivåerna inte varit ett problem enbart i Finland, utan samma motgångar har drabbat odlare också i Baltikum och Sverige.

DON-enkäten aktuell igen
För att ytterligare motverka stora förekomster av rödmögeltoxiner i framtiden har VYR igen öppnat sin webbenkät om DON-värden i spannmål.
- Vi samlar in information från så många gårdar som möjligt, för att får möjligast mycket material till statistisk bearbetning, säger Tähtinen. På så sätt ökar materialets tillförlitlighet.
VYR efterlyser information om spannmålspartier av livsmedelskvalitet som haft DON-värden som överskridit det tillåtna värdet för livsmedel (1,75 mg/kg för havre och 1,25 mg/kg för övrig spannmål), men som jämförelse behövs också information om partier som inte haft problem med DON.
Enkäten hittas på finska på www.vyr.fi under Uutiset.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nya boveteodlare efterfrågas

Efterfrågan på bovete fortsätter öka, och flera odlare efterlyses nu för kontraktsodling. Kontrakten görs upp av Pohjois-Pirkanmaan Tattariosuuskunta, och bovetet mals i Keskisen Mylly i Filpula.
Bovete
Bovete kräver knappt gödsling eller växtskydd. Skördenivåerna varierar kraftigt, i genomsnitt är skörden 600 kilo per hektar.
FOTO: Anna Kujala


Med dagens låga spannmålspriser är kvarnföretagare Markku Vitikainen förvånad över att inte flera odlare satsar på alternativa grödor. Själv driver han Finlands enda bovetekvarn Keskisen Mylly i samarbete med boveteandelslaget Pohjois-Pirkanmaan Tattariosuuskunta.
- Man kan säga att kvarnen lever i symbios med andelslaget, säger Vitikainen. De ordnar kontrakt med odlarna, och håller kontakt med kvarnen så vi kan driva vår verksamhet.
Vitikainen grundade bovetekvarnen 1995. Först var bovetet en marginalgröda som i princip bara köptes av celiakiker, men i dag är läget ett annat.
- Våra produkter köps av alla och den glutenfria trenden märks. Det är fint att i synnerhet yngre människor intresserat sig för matlagning och matens ursprung. Vi skulle gärna få med flera odlare, för nu räcker råvaran knappt till de produkter vi har på marknaden.
För tillfället har omkring 85 odlare kontrakt med andelslaget, och i fjol odlades 1.250 hektar bovete i Finland. Målet är att komma upp i 1.500 hektar sommaren 2017.
- Blir det mera skulle jag gärna testa flera sorters bovetepasta. Men redan i dag får vi säga nej till intresserade uppköpare för allt är slutsålt. Allt vi får in går åt.

Kan lyckas väldigt bra
Boveteandelslaget talar också gott om bovete som odlingsväxt, även om skördarna kan variera från år till år. Juha Anttila är ordförande för andelslaget och är själv boveteodlare sedan 20 år tillbaka.
- Det är en intressant gröda. Jag har räknat att det omkring 20 procent av gångerna knappt blivit någon skörd alls, men när det lyckas kan man komma upp till väldigt bra inkomster med små insatser.
Bovete utnyttjar effektivt näringsämnena i marken och kräver knappt gödsling eller växtskydd. Genomsnittsskörden är 600 kilo per hektar, men goda år har man kommit upp till 2.000 kilo. Det som förutsätts är att bovetet är 100 procent glutenfritt.
- Därför är odlingen helt kontraktsbaserad, eftersom vi på så sätt kan övervaka produktionen.
För att bli medlem i boveteandelslaget betalar man en medlemsavgift på 500 euro, samt 100 euro per odlingsandel på 600 kilo bovete.
- Producerar du mera lönar det sig att köpa flera andelar, eftersom vi betalar tillägg för den skörd som ingår i odlingsandelen.
Odlingsandelarna är engångsposter som dras av när odlaren får betalt för levererad vara. Från varje betalningsdel går 10 procent till odlingsandelen tills den är betald.
- Bovetepriserna slås fast på våren när kontrakten görs upp. I dag är priset 700 euro per ton för konventionellt bovete, och 840 euro för ekologiskt bovete.

Webbplats som stöd för odlare
Som medlem får man också tillgång till andelslagets webbplats där man kan följa med hur bovetepartierna behandlas, samt få information om odling, kontrakt och evenemang. På andelslagets webbsida finns en lönsamhetskalkyl som visar skillnader i insatser och lönsamhet för bovete och korn ett genomsnittsår.
- Det behövs mycket mera spannmål för att nå upp till samma vinst. Bovete kräver inte heller växtskydd och knappt någon gödsel.
Det behövs också mindre utsäde, bara 50 kilogram per hektar, vilket är ungefär 160 frön per kvadratmeter. I exemplet har vinsten räknats ut för en genomsnittsskörd på 600 kilo bovete och 3.750 kilo korn. Efter kostnaden för utsäde, växtskydd, gödsel, torkning och transport blir vinsten på AB området 695 euro för bovetet och 532 euro för korn. På C-området är vinsten för bovete 779 euro tack vare det nordliga hektarstödet, och för korn 536 euro.
- På svenskspråkigt håll finns det många fina jordar där bovetet skulle trivas, säger Anu-Maarit Välikoski från Keskisen Mylly. Vi hoppas att många skulle våga sig på att odla bovete ända upp i Österbotten.
För dem som är intresserade är det bara att kontakta andelslaget.
- Man kan bli medlem direkt, eller så kan man testa odlingen i ett år förrän man bestämmer sig, säger Anttila. Utsädet får man via andelslaget, och för tillfälle kan man välja mellan en inhemsk sort, en estnisk eller en lettländsk.
Andelslaget tar emot nya medlemmar året runt, men odlingskontrakten för i år ska göras upp senast 30.4.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Glyfosat frias från koppling till cancer

Den europeiska kemikalieinspektionen ECHA ser inget vetenskapligt samband mellan glyfosat och cancer. Det framgår av ett utlåtande som publicerades på tisdagen. Utlåtandet väger tungt då EU-kommissionen tar ny ställning till glyfosat.

I juni i fjol förlängde EU-kommissionen provisoriskt tillståndet för glyfosat som aktiv substans i växtskyddsmedel i väntan på ECHA-experternas utlåtande. Beslutet föregicks av en häftig debatt om glyfosatets eventuella cancerframkallande egenskaper.
ECHA hänvisar nu till omfattande vetenskapliga data som bekräftar att glyfosat inte kan kopplas till cancer. Det saknas kriterier för en klassificering som cancerframkallande substans.

Kan förorsaka skador på ögon och vattenorganismer
Enligt experterna i ECHA:s kommitté för riskevaluering (RAC) bekräftar den nyaste granskningen att glyfosat varken är mutagent eller skadligt för reproduktion. Glyfosat kan emellertid förorsaka ögonskador och ha långvariga, toxiska effekter på vattenorganismer.
EU-tillståndet för glyfosat gick ut i slutet av juni i fjol utan att medlemsländerna kunde enas om en fortsättning. Kommissionen blev tvungen att ta saken i egna händer och beviljade en tillfällig frist till slutet av 2017 i väntan på ECHA-utlåtandet.

Bollen hos kommissionen
Ursprungligen skulle tillståndet förlängas med femton år. Det aktuella ECHA-utlåtandet startar på nytt debatten om en förlängning från 2017 och framåt. Bollen hamnar hos kommissionen, som måste lägga fram ett nytt förslag.
Tillverkarna av växtskyddsmedel kräver en snabb beslutsprocess i Bryssel och ett långfristigt försäljningstillstånd för glyfosat. Enligt den tyska växtskyddsindustrins organisation IVA har alla argument för fortsatta begränsningar undanröjts.
Glyfosatkritikerna är beredda att fortsätta kampen på sitt håll. Cancerrisken är inte det enda argumentet. Glyfosat är en enorm risk för artmångfalden i EU, säger den gröna EU-parlamentarikern Martin Häusling.
ECHA-utlåtandet är ingen ursäkt att godkänna glyfosat för femton år framåt, varnar Häusling. Den franska IARC-rapporten om glyfosatets cancerframkallande effekter hos råttor är enligt hans åsikt ännu aktuell.
En rad miljöorganisationer samlar redan namn för ett europeiskt medborgarinitiativ för ett totalförbud av att glyfosat. Målet är en miljon underskrifter fram till slutet av juni. Initiativet redan fått ihop en halv miljon underskrifter.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Osäker budget belastar debatten om nästa CAP

Finansieringen av EU:s jordbrukspolitik är en svår osäkerhetsfaktor inför debatten om nästa CAP efter 2021. Ett annat viktigt tema är avvecklingen av onödig byråkrati. Det var EU:s jordbruksministrar eniga om under måndagens rådsmöte.
Tillräckliga ekonomiska resurser är basen för en fungerande jordbrukspolitik, ansåg de flesta delegationer då EU-ministrarna delgav sina synpunkter och önskemål till rådets ordförande, Maltas jordbruksminister Roderick Galdes.
Ett stort problem är ovissheten om de ekonomiska resurserna inför nästa CAP-period. Storbritanniens utträde ur EU lämnar en lucka i budgeten som knappast kan täppas till. Britterna bidrar årligen med omkring nio miljarder euro till EU-kassan.

Direktstöden ska bli kvar
Jordbruksministrarna lämnade också synpunkter på de framtida direktstöden. Tysklands jordbruksminister Christian Schmidt efterlyste ett starkare skydd för familjejordbruken. Stöden borde omfördelas till små och medelstora gårdar.
Enligt Schmidt utgör direktstöden mellan 60 och 70 procent av de mindre gårdarnas inkomster. Otillräckliga stöd i den första CAP-pelaren ökar risken för en ogynnsam strukturomvandling inom det europeiska jordbruket.
Schmidt ansåg att direktstöden kan villkoras till olika uppgifter. Förutom miljöåtgärder kunde också djurskydd komma ifråga. Åtgärder av denna typ tarvar ännu en hel del utvecklingsarbete, menade Schmidt.
Den franska jordbruksministern Stéphane Le Foll vill reservera en del av direktstöden för åtgärder som kompenserar prisfluktuationer. Konkret kräver Frankrike en tredje CAP-pelare som ett stabiliserande element för gårdarnas inkomster.
Parallellt borde CAP tillåta ett större spelrum för medlemsländerna. De enskilda länderna måste få friheter att utforma detaljerna för nationella kopplade stöd eller utformningen av skyddsnät, menade Le Foll.
Irland sällade sig likaså till de länder som efterlyste mer stöd till jordbrukare för hanteringen av volatilitet på marknaderna. Rumänien och Bulgarien ville för sin del återgå till ett system med starkare produktionskopplade stöd.
De flesta medlemsländer efterlyste mer spelrum för omfördelningar av resurser mellan jordbrukspolitikens båda pelare.

Kommissionen är öppen för idéer
Finlands jordbruksminister Kimmo Tiilikainen efterlyste en jordbrukspolitik som gör det möjligt att bedriva jordbruk och bevara landsbygdens livskraft i hela EU. I likhet med flera andra ministrar betonade Tiilikainen också behovet av en enklare jordbrukspolitik.
Agrarkommissionär Phil Hogan noterade ministrarnas förslag utan att närmare kommentera debatten. I likhet med de nationella delegationerna ansåg han att direktstöden också i fortsättningen ska bestå som en viktig del av jordbruksinkomsten.
Hogan försäkrade att kommissionen inte kommer att motsätta sig nya verktyg som kompenserar fluktuationer på marknaderna. En förutsättning är att styrmedlen inte snedvrider marknaden.
Kommissionen ska nu utvärdera medlemsländernas idéer och förslag. Ett meddelande om nästa CAP-reform ska lämnas i slutet av året. De första konkreta förslagen utlovas i början av nästa år.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Hogan försvarade CAP på fransk jordbruksmässa

Den europeiska jordbrukspolitiken är viktig för Europas bönder. Nationella lösningar är alltid riskabla, framhöll agrarkommissionär Phil Hogan i sitt anförande på den internationella jordbruksutställningen Salon de l`Agriculture i Paris. Anförandet var en indirekt varning till de franska bönder som överväger att rösta på den högerpopulistiska presidentkandidaten Marine Le Pen. Hogan sade att Frankrikes bönder tar stora risker om jordbrukspolitiken flyttas från Bryssel till Paris.
Det finns antagligen vägande skäl för Hogans insats. Enligt en färsk opinionsundersökning som har genomförts på uppdrag av tidningen Le Monde, överväger 35 procent av Frankrikes jordbrukare att rösta på Front National.
Den republikanska kandidaten François Fillon och mittenkandidaten Emmanuel Macron skulle få 20 procent var av jordbrukarrösterna medan socialisternas Benoît Hamon kan få 18 procent.
Jordbrukarnas starka representation bland Front Nationals väljare är en överraskning, konstaterar opinionsinstitutet Cevipof som har genomfört undersökningen. I tidigare val har majoriteten av bönderna ställt sig bakom konservativa UMP.

Starkt missnöje bland franska bönder
Le Pen besökte Salon de l`Agriculture några dagar före Hogan, klappade kor och förklarade att det är hög tid för Frankrike att avsluta kapitlet EU och dess jordbruksstöd. Med Front National i regeringen blir allting bättre.
Marine le Pen förespråkar en "frankofierad" jordbrukspolitik som den bästa möjligheten att garantera producenterna en rättvis behandling. Paketet skulle givetvis kompletteras med en protektionistisk handelspolitik.
Det starka missnöjet bland jordbrukarna bidrar till situationen, tror Cevipof-chefen Martial Foucault. Förra året blev president François Hollande utbuad då han besökte jordbruksutställningen. Det svåra krisåret har inte gjort det lättare för politikerna.
Efter mjölkkrisåret och andra bakslag får Front National och Marine Le Pen gehör för sina nya idéer för Frankrike. Löften om försprång för franska produkter i offentlig upphandling och stopp för frihandel går hem hos skarorna.
På utställningen argumenterade Phil Hogan för CAP med Brexit som ett varnande exempel. De brittiska jordbrukarna kommer att förlora sina direktstöd och sitt skyddsnät. Enligt Hogan har den brittiska regeringen inget trovärdigt alternativ till CAP efter 2020.
Hogan befarar att det brittiska jordbruket slutar i en tragedi. Under en regering med Front National kan de franska jordbrukarna möta ett liknande öde. Han påminde om att Frankrikes jordbruk årligen får nio miljarder euro från Bryssel.

EU bryr sig om sina jordbrukare
Pengarna kommer från EU-budgeten, vilket man lätt glömmer i diskussionerna om CAP. Skulle bönderna, som är mindre än två procent av Frankrikes befolkning, få samma belopp via den franska budgeten? frågade sig Hogan retoriskt.
Han påminde om att EU också ställer upp med verktyg i form av marknadsanalyser och -övervakning och sätter in förebyggande åtgärder för att motverka prisfluktuationer. Processen på väg mot en förenklad jordbrukspolitik ska fortsätta.
Hogan berättade att EU-kommissionen planerar nya åtgärder som ska förebygga marknadsstörningar. Marknadsobservatoriet för mjölk ska redan till sommaren kompletteras med motsvarande institutioner för spannmål, oljeväxter och socker.
Han uppmanade jordbrukarna att delta i det offentliga samrådet inför reformen av nästa jordbrukspolitik. Kommissionen har redan fått in 11.000 svar men ännu finns det gott om tid att lämna i synpunkter.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

USA-konsumenter flyr GMO-betsocker

I USA tilltar konsumenternas skepsis mot genmodifierade livsmedel. Livsmedelskoncernerna har redan börjat undvika socker från genmodifierade sockerbetor. Betsockret ersätts av rörsocker, som delvis måste importeras.
USA:s sockerbetsodling baserar sig till nästan hundra procent på genmodifierade sockerbetor. Betorna av typ Roundup-Ready är toleranta mot ogräsmedel som innehåller glyfosat. Det underlättar ogräsbekämpningen och bidrar till att sänka kostnaderna.
Allt har hittills löpt enligt ritningarna. Sedan 2008 har GMO-sorterna brett ut sig i hela USA. De viktigaste odlingsområdena för sockerbeta är delstaterna Idaho, Montana, Wyoming, Colorado och Minnesota.
Sockerbetsodlarna slipper att hacka mellan raderna och kan trots detta inskränka ogräsbesprutningen till ett minimum. GMO-sorterna har kännbart ökat skördarna, på vissa områden med upp till 60 procent.

Konsumenterna ändrar sina preferenser
De amerikanska konsumenterna struntade länge i GMO-debatten, men den yngsta generationen intresserar sig för andra ideal. Efterfrågan på ekologiska och genteknikfria livsmedel har tagit fart på allvar.
Debatten om livsmedelsmärkning har bidragit till konsumenternas intresse för matens innehåll. Fynden av nya superogräs från genmodifierade grödor har också gjort sitt. Antalet GMO-fritt-märkta produkter har ökat markant i handeln.
De stora livsmedelskoncernerna måste följa trenden. Stora koncerner som Hershey, Danone, Del Monte och Ben and Jerry´s skyltar redan med GMO-fri märkning som plötsligt har blivit ett försäljningsargument.
I princip för konsumenterna en fantomdebatt, eftersom experterna med säkerhet intygar att inget GMO-material från sockerbetan når slutprodukten, d.v.s. sockret. Livsmedelskoncernerna medger att GMO-socker inte borde vara något problem.
Socker innehåller varken DNA eller protein, försäkrar jordbrukskooperativet Amalgamated Sugar i Idaho. Kooperativet är landets näststörsta sockerproducent och känner redan följderna av konsumenternas nya prioriteringar.

Tvingas importera
De nya konsumenttrenderna ger livsmedelsindustrin inget annat val än att lämna bort betsockret. GMO-fritt betsocker är inte längre är tillgängligt i USA. Industrin måste söka sitt socker på annat håll.
Amalgamated Sugar har på en kort tid förlorat femton procent av sina kunder. Det beror på att livsmedelskoncernerna har börjat ersätta betsocker med rörsocker, säger företagets VD John McCreedy till tidningen Idaho Business Rewiew.
Enligt McCreedy är betsocker och rörsocker identiska produkter. De stora matkoncernerna vill trots detta övergå till rörsocker för att konsumenterna vill ha det så. Det är en förutsättning för att saluföra produkten med GMO-fri märkning.
Amalgamated Sugar har planer på en nationell kampanj som skulle förklara de vetenskapliga sammanhangen för allmänheten. Men det har varit svårt att övertyga branschen om nyttan av en sådan kampanj.
På USA-marknaden finns redan 36.000 GMO-fria produkter. Mer än hälften av USA:s sockerproduktion baserar sig på betsocker. Inhemskt rörsocker produceras framför allt i sydstaterna men produktionen täcker inte behovet.

Odlarna överväger att skifta grödor
Den inhemska produktionen räcker inte för att möta efterfrågan. Redan under fjolåret måste jordbruksministeriet USDA kännbart höja importen av rörsocker. Omkring en tredjedel av rörsockret importeras från Mexiko.
Betodlarna i Idaho oroar sig över framtiden. De har börjat fråga sig om de alls kan fortsätta med sockerbetsodling. Det finns ingen återvändo till konventionell odling, säger Garth Taylor vid University of Idaho Department of Agricultural Economics.
Allt konventionellt utsäde har för länge sedan försvunnit från marknaden. Frågan är om betodlingen alls kan återupptas. Många odlare planerar att gå över till potatis eller liknande grödor, säger Taylor till Idaho Business Rewiew.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Märket Gott från Finland lyfts upp i ursprungsmärkningen av kött och mjölk

Var maten är producerad intresserar allt fler konsumenter. Med hjälp av en ny förordning ska det blir lättare för konsumenterna att få reda på matens ursprung då det gäller kött- och mejeriprodukter.
Gott från Finland
Medlemmar i SLC och MTK får som medlemsförmån nyttjanderätt till Gott från Finland-märket till rabatterat medlemspris.

Utkastet till ny förordning om ursprungsmärkning av kött- och mejeriprodukter som var på remissrunda under hösten har nu preciserats på basen av feedback från olika branschaktörer. Förordningen som planeras träda i kraft i sommar skall ge konsumenterna mer information om matens ursprung och därmed underlätta valet av livsmedel i affären.
Den preciserade förordningen innehåller en del ändringar som uppkommit på initiativ av livsmedelstillverkarna. Enligt det nya förslaget skulle användningen av Gott från Finland-märket på förpackningen innebära att kravet på en separat ursprungsmärkning upphävs.
- Det nya direktivet drabbar främst de tillverkare som inte idag använder sig av Gott från Finland-märket. De som inte använder inhemskt kött eller mjölk i sina produkter blir nu också tvungna att ändra texten på sina förpackningar, förklarar livsmedelssäkerhetsdirektör Sebastian Hielm vid jord- och skogsbruksministeriet.

Inom EU eller utanför EU
Däremot ska livsmedel som innehåller råvaror från olika länder få märkas friare än planerat. Köttets ursprung i ett livsmedel som innehåller kött behöver i fortsättningen inte anges mer detaljerat än om djuret är uppfött och slaktat i ett EU-land eller utanför EU.
På motsvarande sätt behöver man inte uppge i vilket specifikt land mjölken i en mejeriprodukt har mjölkats, utan det räcker med information om det skett inom eller utanför EU. På det här sättet slipper livsmedelstillverkarna förnya sina förpackningar varje gång ursprungslandet för råvaran ändras.
- Det här gör det lättare för de företag som köper sitt kött på världsmarknaden, säger Hielm.
Han påminner samtidigt om att förordningen enbart gäller mat producerad i Finland.
- Vi kan ju inte ställa några som helst krav på livsmedel som tillverkas i andra EU-länder.
Den nya förordningen kommer att gagna konsumenterna i och med att deras tillgång till information om köttets och mjölkens ursprung nu blir bättre, utan att de inhemska livsmedelstillverkarna ändå belastas oskäligt mycket.
- Vår uppfattning är att finländska konsumenter är väldigt måna om att veta ifall köttet och mjölken i olika produkter till sitt ursprung är finländskt. Nu när det blir lag på att anmäla ursprungsland blir det lättare för konsumenten att välja, säger Hielm.

"Ett steg i rätt riktning"
- Det här förslaget, som gagnar både råvaruproducenter och konsumenter, är ett steg i rätt riktning. Konsumenterna förtjänar att få veta varifrån råvaran kommer och ursprungsmärkning stärker också uppskattningen för jordbrukarnas arbete, säger SLC:s informatör Mia Wikström.
SLC skulle dock ha varit berett att gå ännu längre, så att även livsmedel tillverkade av spannmål och all mat i restauranger och offentliga bespisningar skulle omfattas av motsvarande obligatorisk ursprungsmärkning som nu föreslås för kött och mjölk. Detta krävde SLC:s styrelse i en skrivelse till jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) redan i september i fjol.
Trots att det nu blir en friare märkning än planerat så att livsmedelstillverkare enbart behöver skriva ut om köttet eller mjölken i förädlade livsmedel kommer från EU eller utanför EU, hoppas SLC att Finland fortsätter visa vägen för märkning av ursprungsland.
- Vi hoppas att finländska livsmedelstillverkare i fortsättningen även frivilligt skriver ut från vilket land köttet eller mjölken i ett livsmedel kommer. Att märka ut råvarans ursprungsland är alltid tydligare för konsumenten, påminner Wikström.

Gott från Finland är uppskattat bland konsumenterna
Suomen Gallup Elintarviketieto Oy utförde i januari 2017 på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet en utredning om konsumenternas inställning till ursprungsmärkning av kött och mjölk som ingredienser i en produkt.
Enligt utredningen anser 81 procent av konsumenterna att det är ganska eller mycket viktigt att uppge ursprungsland för det kött som används som ingrediens i till exempel makaronilåda. Upp till 85 procent av konsumenterna tycker likaså att det är ganska eller mycket viktigt att ange ursprungsland för mjölken i mjölkprodukter som grädde, yoghurt, fil, smör och ost.
Över 80 procent av konsumenterna tycker dock att det inte räcker att ange köttets eller mjölkens ursprungsland endast i form av "inom EU" eller "utanför EU".
Av de konsumenter som svarade i undersökningen kände 94 procent till märket Gott från Finland. Nästan 60 procent av konsumenterna tyckte att märket Gott från Finland är ett bättre sätt att meddela om köttets ursprungsland än att skriva ut ordet Finland i innehållsförteckningen.
Konsumenterna uppger sig också vara beredda att betala 7-9 procent mer för en produkt där köttets ursprungsland är Finland.
Märket Gott från Finland får användas för en slutprodukt som är tillverkad och förpackad i Finland och som innehåller minst 75 procent inhemska råvaror. Köttet och mjölken i produkten måste dock vara helt och hållet inhemska. Användningen av Gott från Finland-märket är frivilligt och användningen regleras av Föreningen Matinformation rf.

Samrådsmöte den 20 mars
Utkastet till ny förordning är fortfarande på utlåtanderunda och Jord- och skogsbruksministeriet har kallat aktörerna till ett samrådsmöte den 20 mars då alla parter ännu ska höras i frågan.
- Med en grundlig dialog vill vi säkra att branschen har en gemensam syn på hur vi går framåt med ursprungsmärkningarna, säger jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen.
Målet med de ändringar som gjorts efter den första remissrundan har varit att se till att förordningen ska förbättra konsumenternas tillgång till information om ursprunget för kött och mjölk och samtidigt minska den belastning som märkningen orsakar livsmedelstillverkarna.
- Om inställningen på samrådsmötet är positiv så ser jag ingen anledning till varför förordningen inte skulle kunna träda i kraft den 1 juni som planerat, säger Hielm.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Viltträffar i Nyland - stammarna kunde reduceras

I stort sett råder det enighet om skötseln av viltet bland jägare och markägare, men på vissa håll skulle markägarna eller några av dem gärna se en kraftigare beskattning av exempelvis vitsvanshjort. Vildsvin är ett växande problem och i väster är vargen redan på allas läppar. Bland annat det här kom fram på SLC Nylands viltträff i Ekenäs i tisdags. På måndagskvällen ordnades en motsvarande träff i Borgå.
Vilt
Kanske inte så stort ett problem i skogen, men vitsvanshjorten kan ställa till det för dem som har specialodlingar som sallat, ärter och jordgubbsodlingar.

Trots att träffen närmast var ägnad åt hjortdjur och vildsvin kom också vargen på tal i Ekenäs av naturliga orsaker.
- Det är inte förbjudet att diskutera vargen, men avsikten är att vi ska försöka diskutera samarbete mellan jägarna och markägarna kring skötseln av klövdjur och vildsvin, sade träffens ordförande Bengt Nyman.
Han hänvisade därför till en "vargträff" i dag klockan 17.30 i det tidigare sjukvårdsinstitutets auditorium på Raseborgsvägen 5.

Älgarna vistas ofta på ett begränsat område
Henrik Lindström som är SLC Nylands representant i styrelsen för det regionala viltrådet i Nyland och själv aktiv jägare framhöll att speciella områden, till exempel tätorter eller nationalparker borde beaktas när man talar on djurstammarnas täthet.
Han är själv granne med nationalparken Sibbo storskog och kan intyga att älgarna huvudsakligen vistas på ett begränsat område.
- Älgar och hjortar räknas per 1.000 hektar, men de vistas ju inte i bostadsområden.
Även i nationalparken är trafiken livlig och därför söker sig hjortdjuren bort till de privata mindre besökta områdena intill nationalparken.
Henrik Lindström underströk också att det är viktigt att man utnyttjar den nya möjligheten i höst att redan från 1 september inleda valljakt vid åker på hjort och älg för att avlägsna sådant vilt som förorsakar skada på odlingar.
- Man ska inte vänta tills den egentliga jakten börjar, ansåg han.
Ännu en viktig sak är att hålla viltstammarna tillräckligt låga på platser där det finns specialodlingar.

Vildsvin en utmaning
En utmaning som blir allt mer akut på flera håll är vildsvinet. Som spridare av den afrikanska svinpesten har djuret dessutom blivit synnerligen oönskat.
- Än så länge lär inte vildsvinen vara en överhängande utmaning i Västnyland, men i Östnyland är problemet redan där, menade Henrik Lindström.
- Inom Hindsby jaktförenings område fanns vildsvin tidigare bara sporadiskt, men i fjol observerade vi en flock på 30 individer. Jägare och markägare är inte helt överens om hur det ska vara, men inte heller alla jägare sinsemellan. Det finns jägare som tycker att man ska låta stammen växa till sig, men det kan vara mycket svårt att reducera den i efterhand.
Vidare ville Henrik Lindström framhålla att markägarna och jägarna måste upprätthålla kontakterna.
- Båda parter behöver varandra.

Kommer i stort sett bra överens
Otto von Frenckell som är ordförande för Södra Skogsrevirets styrelse och har en bakgrund som jägare han också, ansåg att markägare och jägare i stort sett kommer bra överens.
- Planering och förvaltning av viltvården stämmer trots det inte alltid överens med verkligheten, bland annat eftersom vilda djur rör på sig, sade han.
Otto von Frenckell kunde bekräfta Henrik Lindströms erfarenhet att älgarna söker sig till platser där de trivs. Därför ger antal individer per hektar inte alltid en helt korrekt bild av verkligheten.
- Vi har i alla fall diskuterat igenom saken i Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening och Ingå lokalavdelning av SLC Nyland samt den tidigare lokalavdelningen i Snappertuna. Under de diskussionerna har vi kommit fram till att cirka 5-6 älgar i medeltal per tusen hektar är lämpligt, sade han.
I vilket fall som helst så behöver en älg i skogen mat, och beroende på omständigheterna så kan skador inte undvikas. Man borde anmäla skadorna och söka ersättning.
- Jag förstår dock att systemet har drivits till en sådan nivå att det verkar som om folk hellre låter bli. När man ser på statistik över älgskador i skog och mark så gäller det dock bara sådana skador som har anmälts.
Otto von Frenckell var rädd för att vildsvinen kommer att bli en betydligt större utmaning i skogen.
- Hjortarna är inte det stora problemet i skogen, men vildsvinen kan bli det.
Han avrundade med en video på en varg han observerat för två år sedan.

Också nytta med villebråd
Viltchefen Visa Eronen vid Finlands Viltcentrals region Nyland framhöll att man ofta diskuterar skador som viltet förorsakar.
- Men det är viktigt att minnas att det också finns nytta med villebråd, sade han.
Enligt de siffror han visade fram har älgstammen hållits stabil i älgförvaltningsområde Nyland 2, som i stort täcker svenskbygderna i Västnyland. Det är kring 5,5 individer per 1.000 hektar i medeltal.
Han kunde vidare berätta att det är cirka 80 procent av licenserna som utnyttjas i hela Nyland. Det fanns en svacka 2012 då utnyttjandet var nere i under 70 procent, men det har stigit efter det.
Under senare år har skador i skogen och på jordbruket minskat, vilket alltså delvis kan bero på ersättningssystemet.
Visa Eronen kunde också visa att antalet älgkor per tjur har minskat i älgförvaltningsområdet Nyland 2 från närmare 2 till lite på 1 under perioden 2009-2015.
Han påminde även om att ansökningen om älglicenser måste vara inne senast sista april.

80 procent också för vitsvanshjort
För vitsvanshjorten är utnyttjandegraden av licenserna ungefär den samma som för älg, cirka 80 procent.
Men stammen har ökat mycket, nästan fördubblats sedan 2012. Samtidigt har visserligen avskjutningen ökat, men inte tillnärmelsevis lika mycket.
Under samma period har också rådjursstammen ökat betydligt, med cirka en tredjedel och bytet har ökat i ungefär samma takt.
Vildsvinsstammen har likaså ökat. Ännu 2012 var stammen nere i cirka 20 stycken, men inför årsskiftet 2016-2017 var den över 400 individer.

Markägarna kan också ha olika åsikter
Ordföranden för Tenala jaktvårdsförening Henrik Rehn påminde om att det finns olika åsikter också bland markägarna:
- Några vill inte ha vilt på sina ägor och andra vill gärna ha det, sade han. Besluten om stammarnas storlek fattar jaktvårdsföreningarna i samråd med jaktlagen. I de flesta föreningarna finns markägarna med, de har alltså inflytande.
Han påpekade vidare att det är viktigt att få alla marker med i jakten.
I debatten framhöll Anders Örnmark att skadorna på skogsplantor tenderar att öka fastän man håller viltstammarna på samma nivå.
- Det torde bero på att andelen tall och lövträd på den förnyade arealen drastiskt har minskat under de senaste decennierna. Det kan dock delvis bero på ensidig plantering av gran, då skogsägarna reagerat på skadorna i sina tall- och björkplanteringar. Vi gör alltså också själva vissa misstag.
- Om vi slutar plantera trädslag som hjortdjuren tycker om så blir betestrycket högre på den minskade arealen av dugligt vinterfoder. I brist på annat kan hjortdjuren då vara tvungna att ge sig på näringsmässigt sekundära trädslag. Själv anser jag att vi bör plantera mera lövskog än vi gör i dag och att vi även kunde göra det utan överstora risker eller kostnader för plantskydd. Tidigare planterade man bara tall, och nu är det bara gran som gäller.
Anders Örnmark ansåg att de lokala jaktlagen bör försäkra sig om att söka tillräckligt med licenser.
- Man behöver inte använda alla om det visar sig att stammen är mindre än beräknat, men det skulle också vara viktigt att jaktlagen vågar utnyttja alla licenser om älgtillgången är god.

Får man döda en varg i självförsvar?
Flera av deltagarna var intresserade av hur man kan skydda sig mot vargattacker och om man får döda en varg i självförsvar. Visa Eronen svarade att man har rätt att skydda sig själv och sin egendom. Andra alternativ än att döda är i alla fall primära.
- Jag kan också berätta att det har kommit två ansökningar till oss i vinter om att skjuta varg och för den ena beviljade vi lov. Bland annat observationer på gårdsplaner togs i beaktande i beslutsfattandet. Risken för att vargen attackerar människor är liten, men den finns och då får och bör man försvara sig. Om man dödar en varg i en nödsituation som självförsvar eller för att skydda sin egendom undersöker polisen saken och polisen eller åklagaren fattar beslut om vidare åtgärder.
Utifrån en helhetsbedömning bedömer de om handlingen är försvarlig med beaktande av det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek, farans ursprung samt övriga omständigheter.
Lena Aschan ville veta hur många som hade sett vargspår av de cirka 50 närvarande. Det var ungefär en tredjedel som reste på sig.
- Och hur många har sett en varg? frågade hon vidare.
Då var det en handfull som gav sig tillkänna. Själv råkade hon ut för en individ för en dryg vecka sedan, när hon var ute och red.
- Först tittade vi bara på varandra, men när jag och min häst begav oss iväg hemåt började den följa efter, det var ingen bekväm känsla, säger hon.
Senare har hon observerat två vargar nära gårdens highland boskap.
Urban Silén berättade att en påkörd varg observerats i Bjärnå, och sådana individer kan förorsaka speciellt stora skador.
- Här borde väl jägare och djurskyddare kunna samarbeta om att få slut på den, ansåg han.

Specialodlingar kan skadas
Jim Hermans ville veta vilka specialodlingar som kan skadas när viltstammen växer sig för stor.
Här kunde Henrik Lindström svara att det finns exempel på sallat och ärter. Till det kan man tillägga jordgubbsodlingar och vildsvin som bökar i potatisodlingar.
När det gäller viltutfodring kunde Henrik Lindström berätta att en del av de närvarande på träffen i Borgå kvällen före varit kritiska till riklig utfodring.
- Men om man en gång börjat är det ansvarslöst att sluta mitt i vintern.
Anders Örnmark påminde om att när utfodringen ökar stammen måsta man skjuta bort motsvarande mängd.
- Och så ska man veta hur man utfodrar så att man inte lockar vildsvin till platser där de inte funnits förr.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Djurskyddslagen skjuts upp igen

UPPDATERAD 10.3. klockan 17.15

Förnyelsen av djurskyddslagen skjuts upp med ett år, uppger jord- och skogsbruksministeriet. Meningen var att den reviderade djurskyddslagen skulle träda i kraft 1 januari 2018, men lagen kommer nu att vara klar tidigast i januari 2019.


Motiveringen till att jord- och skogsbruksministeriet skjuter upp djurskyddslagen är den kommande landskapsreformen. Regeringen lämnade nyligen in propositionen om landskapsreformen till riksdagen, och enligt förslaget ska de nya landskapen inrättas från och med juli i år.
Eftersom landskapsreformens inverkan ännu är oklar, skulle en reform av djurskyddslagen enligt den gamla tidtabellen ha inneburit arbete med en redan föråldrad lag. För att undvika dubbelt arbete i olika instanser beslöt ministeriet därför att skjuta upp lagen tills sviterna av landskapsreformen är klara.

Temporär ändring av nuvarande lagen

Våren 2017 kommer en ändring av den gällande djurskyddslagen, som har beretts för lagpaketet i den andra fasen av landskapsreformen, att sändas på remiss. Ändringen har gjorts för att de temporära organ i landskapen, som inleder sin verksamhet i juli, ska ha tillräcklig information när de ska planera tillsynen över djurskyddet i de nya landskapen. Den temporära ändringen av lagen har inga konsekvenser för den praktiska verksamheten och den kommer att upphävas när den nya djurskyddslagen träder i kraft.
I juni 2017 ordnar jord- och skogsbruksministeriet ett möte där innehållet i det lagförslag som ska sändas på remiss presenteras och där det finns möjlighet till diskussion. Efter mötet kommer lagförslaget att sändas på remiss.

Lång beredning

Beredningen av reformen av djurskyddslagen har pågått ganska längre redan. Olika intressegruppers ståndpunkter och expertutredningar, bland annat om båsladugårdar och lösdriftsladugårdar, användningen av insemineringsboxar för svin och ett flertal andra ämnen har kartlagts.
I arbetet har man också beaktat de senaste forskningsuppgifterna om djurens behov och krav som bör ställas på djurens välbefinnande.

Andrea Bergman
andrea.bergman(at)slc.fi
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen(at)slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Vargar strök omkring på mjölkgård i Karis

Två vargar har rört sig alldeles intill ladugården och lösdriften på Klockars gård i Karis, Raseborg. Tassavtrycken finns över hela gårdsplanen och inne i gödselstaden i ändan av ladugården.
Kvigorna är inhysta i ett öppet lösdriftsstall ett stycke i från och också där finns spår av varg i snön. Vargspåren är verifierade av en expert.
- Jag har inget emot vargar om de håller sig till de stora djupa skogarna, men här på gården finns det inte plats för dem, säger Nina Mannström som är mjölkbonde på Klockars.
Fågelvägen är avståndet till Karis centrum endast två och halv kilometer.
De två senaste åren har Mannström och hennes grannar sporadiskt sett varg i området, men sedan i höstas dyker de upp allt mer regelbundet - också på gårdsplanen.
Korna finns bakom en stängd dörr, men in till kvigorna kunde vargen ta sig utan besvär om andan föll på. Spåren i snön visar att vargarna rört sig endast ett fåtal meter från kvigorna.

Korna ska ut på bete
Nina Mannström hoppas innerligt att det inte ska behöva gå så långt att hennes farhågor besannas. I trakten finns också andra kor, får och hästar med föl.
- Snart ska korna, kalvarna och kvigorna ut på bete. Vi har betestvång så om jag inte för ut dem på bete så får jag betala böter, säger Mannström.
Dessutom upplever hon att produktionsdjuren oberoende av bestämmelserna borde ha möjlighet att visas utomhus.
Allra värst tycker Nina Mannström att det är för barnen som går till skoltaxin när det ännu skymmer på morgonen.
- Samtidigt vill man ju inte skrämma upp folk. Barnen borde kunna röra sig utomhus utan att vara rädda.
Hon berättar att det känns obehagligt att se vargspår i snön på några meters avstånd från grannbarnens snögubbar. Vargarna har också visat sig dagtid i närheten av människor och bebyggelse. I höstas när grannen tog upp lök ringde han och sa att två vargar går omkring i min kohage, säger Nina Mannström.
Hon förundrar sig över att vargarna verkar så orädda och rör sig ostört trots att det finns människor i närheten.
- De här vargarna hålls ju inte snällt i skogen, precis.
Hon påpekar också att skogarna här längs kusten är för små för vargar.

Inget undantagslov
Tidigare i vintras ansökte en jägare i trakten om lov att skjuta två vargar i Snappertuna, men något sådant lov har inte beviljats. I Bjärnå, inte särskilt långt därifrån, ledde däremot ett beviljat lov till en massiv bärsärkagång mot jägaren som sköt vargen som visade sig vara en alfahona.
Mannström säger att hennes förtroende för myndigheterna fått sig en törn.
Efter ansökan om dispens ombads markägarna uppskatta hur stort området var där vargen orsakade oro. Därefter ombads de göra en kostnadsuppskattning på vad det skulle kosta att göra en inhägnad för att hålla vargen utanför området.
Nina Mannström himlar med ögonen och fram träder bilden av ett reservat där hon själv, hennes grannar och granngårdar finns på insidan, medan vargarna spatserar omkring på utsidan av staketet.
- Då tappade jag helt förtroendet och bestämde mig för att avsluta det samarbetet, säger hon nu.
Efter två dagars väntan får hon kontakt med en polis som berättar att polisen får skjuta varg endast om människoliv är i fara.
- Så jag ska väl stå mellan vargen och kvigorna då och sedan ännu vänta tills de har tid att komma, säger Mannström.
Finlands viltcentral kan bevilja undantagslov att skjuta varg.

Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Finland ansöker om undantagslov för basturökt skinka

Finland ansöker trots allt om undantagslov för framställning av basturökt skinka. Det bekräftar direktören för livsmedelsäkerhet vid Jord- och skogsbruksministeriet Sebastian Hielm.
– Jag har meddelat ministeriets ledning att vi kommer att ansöka om permanent dispens av EU-kommissionen.
Bakgrunden är att EU vill skärpa gränsvärdena för de skadliga ämnen som traditionell basturökning ger upphov till. Vid rökningen bildas PAH-föreningar som kan orsaka cancer.
Om Finland accepterade de nya gränsvärdena skulle den traditionella basturökta skinkan förbjudas vilket skulle påverka många små rökerier. De större rökerierna skulle däremot inte drabbas lika hårt eftersom de flesta av dem ändå inte använder sig av den traditionella rökprocessen.

Kampanj gav resultat
Tidigare var Finlands ståndpunkt att inte ansöka om dispens vilket fick MTK och Finska köttbranschens förbund att reagera kraftigt.
Sebastian Hielm säger att beslutet att ansöka om undantagslov är resultatet av den massiva kampanjen.
– Det är klart att vi ska rädda den basturökta skinkan. Jag förundrar mig bara över att många av de små rökerierna inte verkar ha ansträngt sig att få ner PAH-värdena under den nuvarande undantagsperioden, säger Hielm.
Det nuvarande treåriga undantagslovet gäller till första september. För att kommissionen ska hinna behandla ärendet måste ansökan lämnas in nu under våren.
Det finns ingen garanti för att Finland får dispens, men enligt Sebastian Hielm brukar kommissionen vara pragmatisk beträffande medlemsländernas traditionella maträtter.
Hielm betonar att det är viktigt att i samband med ansökan framhålla hur de små rökerierna försökt få ner PAH-värdena. Därför hoppas han att aktörerna i branschen ser till att mäta och meddela sina resultat med det snaraste.

Oklart om rökt fisk
I det här skedet är det ännu oklart om anhållan om dispens också kommer att gälla rökt fisk.
– Problemet är inte lika stort när det gäller fisk. De flesta fiskar röks med skinnet på och de skadliga ämnena stannar där. Så länge man inte äter den svarta stekytan är det inget problem, säger Hielm som själv äter både rökt fisk och skinka med god aptit men inte som en del av vardagsdieten.
– På befolkningsnivå är det här inte ett problem, men på individnivå kan det vara det.
Ju mer röksmak i köttet desto skadligare är det. När påläggsskinkan framställs i industriell skala görs det inte i rökiga bastur. Smakerna kommer från rökaromer från vilka man filtrerat bort karcinogenerna.
I mindre rökerier sker rökprocessen oftast med traditionella metoder och det är inte meningen att de ska straffas för det.
– Basturökt skinka är en kulinarisk produkt som vi ska bevara, men det betyder inte att vi kan ha hur höga PAH-värden som helst, understryker Hielm.

Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Euromaster

Förkalkyler på nätet