Landsbygdens Folk

Bläddra online

- Varför skall jag ha en kulram med mig på passet!?<br />
- Det är ett hjälpmedel; i år skall du först räkna älgkronans taggar på ena sidan och sedan den andra sidans, addera, fundera och sedan först skjuta!

Hitta rätt i märkesdjungeln!

Ursprungsmärkning används för att understryka var eller hur en produkt eller tjänst är producerad.
Gott från Finland-märket och Hjärtbladsflaggan känns igen av de flesta konsumenter, men vad säger märkena egentligen om graden av inhemska råvaror eller inhemskt arbete?
Här är reglerna för de vanligaste märkena i korthet.

Läs mera

Ledaren 19.10.2018 
Jordbruket satsar på vårt klimat

Det verkar nästan som om debatten om den mellanstatliga klimatpanelens IPCC:s senaste rapport redan håller på att lugna ner sig. En positiv sak i den debatt som förekommit var ändå att jord- och skogsbruket inte hängdes ut som bov bland allmänheten trots ett antal försök. Det ger näringen lite svängrum att försöka ta upp de konstruktiva utmaningarna som rapporten faktiskt bidrar till i stället för att ständigt stå i försvarsposition – samt att diskutera konkreta åtgärder.
Enligt det vi vet sedan tidigare så torde det vara möjligt att kompensera nettoökningen av kolutsläpp som är förorsakad av mänsklig aktivitet genom att öka markens kolhalt med bara 4 promille. Vi ska dock minnas att det är ett globalt medeltal.
Det kommer att finnas länder eller regioner vars insatser inte räcker. Det leder till att kraven på andra ökar.
Det betyder dock inte att problemet med klimatuppvärmningen ska bagatelliseras: Det finns faktiskt ännu folk också i Norden, som framhåller mycket tydligt att de anser talet om klimatuppvärmningen vara mer eller mindre bluff.
Den svenske debattören, doktor Lars Bern är en av dem. Han hävdar rent av att det har gjort världen och dess folk gott att mängden koldioxid i luften har ökat och att man inte har kunnat påvisa något samband mellan mänsklig aktivitet och varmare klimat.
De förändringar som förekommit hör huvudsakligen ihop med en utveckling som började innan vi blev industrialiserade. När forskarna varnar för klimatuppvärmningen är det för att skrämma politikerna till att punga ut med anslag för mer forskning.
Doktor Bern målar upp en bild där de multinationella företagen mer eller mindre allierat sig med forskare, miljöaktivister och medier för att skapa internationella, det vill säga övernationella regler på bekostnad av nationella parlamentariskt förankrade beslut. Den vägen får överstatliga organ och multinationella företag mera makt.
De kan samtidigt öka sin vinst för att reglerna och därmed produktionsvillkoren blir de samma överallt eller åtminstone på stora områden. De överstatliga organen som verkställer besluten samt forskar, övervakar och ”skräms” ska också finansieras, vilket ska ske med miljöskatter, i praktiken konsumtionsskatter, ”våra pengar”.
Senast när samma doktor kommer fram till att nationalstaterna är lösningen på problemen och vi i den rika delen av världen gör de fattigare delarna en tjänst genom att fortsätta konsumera som hittills börjar klockorna i alla fall ringa.
Så visar det sig också att doktorn skriver kolumner där han försvarar Sverigedemokraterna och uppträder med långa ”vetenskapliga” utläggningar i den ”obundna” webbkanalen Swebbtv som står eller i alla fall har stått Sverigedemokraterna nära.
Det är egentligen inte så märkligt att tanken på materiell bekvämlighet, att vi inte ska behöva ge avkall på något, är en godbit för populister och deras representanter. Vi har stött på samma sak när det gäller miljö- och klimatfrågor också i Finland och i exempelvis USA har motsvarande signaler under president Donald Trump i det närmaste varit groteskt tydliga, åtminstone hittills.
Tänk att politiska ledare ännu i dag samvetslöst går ut med budskapet att vi kan fortsätta att vräka oss som förr. Samtidigt heter det att vi gör de fattiga i tredje världen en god gärning i och med att vi främjar tillväxten och eftersom mer koldioxid i atmosfären skulle öka växtligheten.
Det är populism så det osar. Vi kan emellertid slå fast genast att markens kol de facto har minskat på många håll vilket också lett till svårigheter att upprätthålla växtlighet och skördenivåer.
Det ligger visserligen nära till hands att vi har utsatts för skrämselpropaganda. När man ser tillbaka på varningsklockorna genom årtiondena så skulle jorden antagligen ha lagts öde flera gånger om fram tills nu.
Inom jord- och skogsbruket vill vi i alla fall välja en seriös linje, det vill säga försöka leta fram realiteterna utan att skrämmas i onödan. Orsaken är enkel och logisk: Vi behöver ett lämpligt klimat, en ren natur och en biologisk mångfald för att kunna producera mat.
Att påverka det här är inte bara fast i den egna näringen, verkligen inte, men det finns förbättringar vi kan bidra med. Det gäller exempelvis reducerad markbearbetning och mera växttäcke på åkrarna året om.
Inom växtodlingen har man redan under en längre tid observerat att vi har svårt att hålla våra skördenivåer också i Finland. Vi borde satsa ytterligare på en vettig växtföljd där vall ingår. För det mesta har vi dock inte haft så torra och heta somrar som årets, snarare tvärtom brukar många åkrar lida av blöta.
En följd av det är att rötterna också hos våra vallväxter sällan går särskilt djupt. Här kunde vi göra en del genom att satsa på och förädla växter med djupt gående rötter, vilket markstrukturen, även kolhalten, skulle ha stor nytta av. Genom vettiga vallblandningar kunde vi också öka proteinhalterna och övrigt näringsvärde, det vill säga satsa på ändamålsenlig utfodring.
Det här må vara lite önsketänkande men det är i alla fall diskussioner kring sådana här konkreta frågor som näringen och dess utövare, jordbrukarna borde få ägna sig åt i stället för att hela tiden behöva försvara sin existens – vilket ju inte borde vara nödvändigt.
 
Micke Godtfredsen

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Lagen om djurvälfärd bör
godkännas nu enligt SLC

Det brådskar med att få igenom den nya lagen om djurvälfärd, säger Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC i sitt utlåtande till riksdagens jord- och skogsbruksutskott. Utskottet har regeringens förslag om lagen på remiss.
Djurvälfärd
Den nya lagen om djurvälfärd brådskar, anser SLC i sitt utlåtande till riksdagens jord- och skogsbruksutskott.

Beredningen har dragit ut på tiden vilket har lett till en utdragen osäkerhet för landets bönder. SLC påminner i det sammanhanget om att den viktigaste garanten för produktionsdjurens välfärd är bondens ork.
Strävan efter en god djuromsorg i sig är en självklarhet, och den kommande lagen om djurens välmående stöder långt detta, säger SLC.

Osäkert rättsläge inte önskvärt
Centralförbundet påminner om att lagförslaget har beretts grundligt ända sedan 2010.
- Det vore ytterst viktigt att få lagen fastställd nu, heter det i utlåtandet. Ett osäkert rättsläge är inte önskvärt vad gäller investeringar som stöder djurens välfärd. Under åren som gått har den utdragna osäkerheten dessutom varit psykiskt påfrestande för finländska husdjursbönder. Den viktigaste garanten för produktionsdjurens välfärd är bonden samt dennes ork och kunskap.

"Målstyrd kompromiss"
Om själva lagförslaget framhåller SLC att det är en kompromiss som är målstyrd vad gäller syftet att befrämja djurs välmående. Husdjursbönderna omfattar syftet, och det står i samklang med det frivilliga arbete som gjorts sedan länge.
- När åtgärder som varit frivilliga blir lagstadgade, såsom smärtlindring vid smärtsamma ingrepp, leder det emellertid till att vedertagna ersättningsformer slås ut. Det här konstateras också i lagförslagets motiveringar om konsekvenserna.
Därför påminner SLC om skrivningen i motiveringarna att ett stöd av motsvarande storlek kan riktas mot andra icke lagstadgade åtgärder som främjar djurs välfärd.
- Detta är bra och bör följas upp, säger centralförbundet.

Samråd nämns inte
När det gäller övervakningen påpekar dock SLC att det fortfarande finns utmaningar:
- MTK:s och SLC:s strävan efter ett samrådsförfarande för att utveckla gransknings- och tillsynsförfarandet i praktiken har inte noterats i vare sig själva lagtexten eller motiveringarna. Vi räknar med att denna fråga tas upp till diskussion i samband med landskapsreformen. Trots att regelverket på den materiella sidan blir tydligare och klarare i den nya lagen så finns det fortfarande ett behov av ett samarbetsförfarande för att utveckla tillsynen.
SLC anser att dialog och ett gemensamt utvecklande av en god praxis bör lyftas fram. Neutraliteten och husdjursproducenternas rättsskydd bör också tas på allvar. Det finns visserligen skrivningar i motiveringarna som ger vid handen att man genom den nya lagen försöker åstadkomma ett tydligare förfarande med särskilt fokus på rättsskyddet.
- Vi anser dock att detta inte är tillräckligt, det krävs aktiv uppföljning. Ett konkret exempel på en rättsskyddsbrist som kunde ha åtgärdats är jordbrukarens rätt att anlita assistans, till exempel stödperson under övervakningar.

Olovligt intrång skadar djur
Vidare är det enligt SLC olyckligt att olovligt intrång i produktionsbyggnader inte noteras som skadligt för djur.
- Den stress och den risk för olika smittor som djuren utsätts för i samband med olovligt intrång borde tas på allvar.
När det gäller detaljerna i lagförslaget noterar SLC med en viss lättnad att principen om djurens egenvärde skrivits in i motiveringarna men inte i själva lagtexten. Det här diskuterades länge under beredningen. Tanken är att djuren har ett egenvärde som varelser oberoende av deras värde för människan.
Många var i alla fall skeptiska under beredningen, bland annat för att det är oklart hur begreppet djurens egenvärde ska tolkas till exempel i en konfliktsituation eller ett brottmål.

Insemineringshäckar i åtta dagar
Vidare hänvisar SLC till att förbudet mot permanent uppbindning av djur och mot permanent begränsning av djurs möjligheter att röra sig med konstruktioner som hindrar djuret från att vända sig har varit en av de ledande principerna i lagberedningen.
- De undantag från huvudprincipen som nu finns i lagförslaget anser vi att är välmotiverade, säger SLC. Enligt paragraf 38 får insemineringshäckar för grisar således användas högst åtta dagar i samband med semineringen. Den tiden är mer i enlighet med de faktiska förhållandena vid inseminering av grisar, och leder till bättre djurvälfärd än de fyra dagar som föreslogs i det tidigare lagutkastet, anser centralförbundet.

Båsladugårdarna kan fortsätta
Vidare konstaterar SLC att båsladugårdarna för mjölkkor kan fortsätta sin produktion, också detta enligt bestämmelserna i paragraf 38.
SLC accepterar även att skyldigheten att rasta korna i en båsladugård utomhus förlängs från 60 dagar till 90 dagar genom en förordningsändring.
- Förändringen är möjlig att genomföra i praktiken tack vare att perioden gäller hela kalenderåret, heter det i SLC:s utlåtande.

Betesgång och rovdjur en utmaning
I anslutning till paragraf 34, som gäller säker djurhållningsplats, välkomnar SLC att man i lagens motiveringar noterar de utmaningar som betesgången har i områden med mycket rovdjur.
Vidare anser SLC att begreppet djurhållningsplats som används i lagförslaget är en förbättring jämfört med begreppet förvaringsutrymme som använts hittills.
SLC kan även ställa sig bakom detaljmotiveringarna till paragraf 15 om ingrepp på djur. Där konstaterar regeringen i sina motiveringar att djurhållningen hela tiden förändras och utvecklas. Det är därför nödvändigt att kunna bemyndiga statsrådet att utfärda en förordning så att man kan reagera tillräckligt snabbt på aktuella förändringar och föreskriva om nödvändiga ingrepp.

Böndernas ekonomi ansträngd
I sitt utlåtande uttrycker SLC sitt bekymmer över böndernas ansträngda ekonomi. Centralförbundet efterlyser därför så som tidigare en försörjningsmässig analys och ett aktivt ställningstagande kring den frågan i debatten om lagen. SLC hänvisar till en enkät utförd av jord- och skogsbruksministeriet under fjolåret, där det kommer fram att medborgarnas största oro kring framtidens matpolitik och försörjningssäkerhet gäller den svaga lönsamheten inom primärproduktionen.
- Vi anser att denna oro bör tas på allvar, säger SLC i sitt utlåtande och hänvisar till Naturresursinstitutet Lukes forskningsrapport från oktober 2017 kring lönsamheten på de finländska gårdarna. Inom husdjurssektorn har lönsamhetskvoten inte överstigit värdet 1 sedan 2000.
Det är enligt centralförbundet alarmerande siffror.
- Ett arbete pågår för att få ut ett tilläggsvärde för finländska produkter med hjälp av bättre ursprungsmärkning och en rättvisare fördelning inom livsmedelskedjan, heter det i utlåtandet. Detta arbete bör fortsättningsvis prioriteras högt. SLC kan inte godkänna den konkurrensmässiga snedvridenhet som uppstår då producenterna fungerar på en gemensam marknad vad gäller prissättning, men inte regelverk, till exempel inom djurhållningen.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Förfarandet med ersättning för skador
orsakade av fridlysta djur ska utvecklas

Närings-, trafik- och miljöcentralerna har i år betalat ut bidrag till ett belopp av sammanlagt ca 1.250.000 euro som ersättning för skador som under 2017 förorsakades av fridlysta djur. Summan har mer än fördubblats jämfört med i fjol.
Merparten av bidragen, ca 1.200.000 euro, beviljades för skador på jordbruket. Flest bidrag betalades ut för skador som vitkindade gäss, kajor och tranor orsakat jordbruket. För de skador som förorsakats fiskodlingsanläggningar betalades det ut ca 54.000 euro i ersättning. De största bidragen betalades ut inom områdena för NTM-centralerna i Norra Karelen (484.000 euro), Sydöstra Finland (ca 320.300 euro) och Södra Österbotten (ca 143.300 euro).
För de skador som kungsörnen orsakar renhushållningen betalas dessutom ett särskilt belopp till renbeteslagen senast den 30 oktober 2018 beroende på hur kungsörnens häckning har lyckats inom renskötselområdet.
Majoriteten av de ansökningar om bidrag som NTM-centralerna tar emot varje år gäller skador som fåglar orsakat jordbruket. En viktig orsak till det stora antalet ansökningar var denna gång de exceptionella väderförhållanden som rådde under 2017.
Att både våren och hösten var sval och regnig gjorde det svårt för fåglarna att skaffa föda i naturen, vilket innebar att de höll sig kvar i Finland en längre tid än vanligt för att äta. Fåglarna hittade föda på åkrar som ännu inte tröskats, eftersom säden tröskades senare än vanligt på hösten. Detta orsakade exceptionellt stora skador på åkrarna.

Ersättningsförfarandet ska förbättras
I våras inledde miljöministeriet ett projekt för att utveckla förfarandet för ersättning av skador som förorsakats av fridlysta arter.
- Den ökade mängden skador visar att projektet är mer nödvändigt än vad som tidigare kunnat bedömas, säger ordföranden för projektets styrgrupp, överdirektör Ari Niiranen vid miljöministeriet.
Projektets mandatperiod löper ut vid utgången av mars 2019. Projektet genomförs i samarbete med ministerier, intressebevakande organisationer, civilsamhällesorganisationer, olika myndigheter och forskningsinstitut.
Inom projektet har man fokuserat på EU-regleringen kring fridlysta arter samt på skadevållare, ersättningsgilla skador och grunderna för beviljande av ersättning. Under arbetets gång har man hört både branschexperter och aktörer som representerar de skadelidande, t.ex. jordbrukare.
Projektets styrgrupp ska före utgången av mars 2019 lägga fram sitt förslag om grunder och förfaranden när det gäller skador samt om riktlinjer i lagstiftningen och olika genomförandealternativ.
Som ett separat projekt vid jord- och skogsbruksministeriet bereddes den ändring av jaktlagen som trädde i kraft den 1 augusti 2018, och ändringen innebär att kajan inte längre omfattas av fridlysning med stöd av naturvårdslagen och att jakt på arten får bedrivas utanför häckningstiden. Därför betalas det inte längre bidrag för de skador som kajan orsakat fr.o.m. augusti.
När det gäller skador som förorsakats av fridlysta arter under 2018 har ansökningsförfarandet försnabbats så att ansökningar om bidrag nu behandlas vid två olika tidpunkter i stället för en. Ansökan om ersättning ska i regel lämnas in till NTM-centralerna före utgången av december 2018, och i vissa specifika fall före utgången av maj 2019.
På detta sätt kan merparten av ersättningarna betalas till de skadelidande ungefär ett halvt år tidigare än under tidigare år.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Vitkindade gäss for fram i höstvetebestånd

Janne Hannus är jordbrukare i Borgå. I och med att det såg ut att bli en varm höst lät han så höstvete. Vetet grodde bra och brodden såg lovande ut. Nu har han ändå haft påhälsning av vitkindade gäss.
Vitkindade gäss
Vitkindade gäss har ätit av Janne Hannus Skagen höstvete i Renum i Borgå. Gässen var som mest omkring tiotusen och av vetebeståndet som ännu för ett par dagar sedan var grönt och frodigt finns väldigt lite kvar ovan jord.

De var tusentals, ja kanske över tiotusen när de slog till. De vitkindade gässen drog under måndagskvällen in över byn Renum i Borgå.
Först kom en rätt så stor flock, slog sig ner på ett skifte med Skagen höstvete och började äta av den gröna brodden. När allt förlöpte väl för dem dök ytterligare flockar upp med samma ärende och så småningom fanns det omkring tiotusen vitkindade gäss på Hannus skifte.
- Efter en timme eller så började skiftet vara länsat, åtminstone till dess mittersta delar, och då drog en del gäss vidare till ett annat av mina höstveteskiften och började äta där. Det ligger några hundra meter bort.

Bara fjädrar och avföring kvar
När LF besöker Hannus höstveteskiften på tisdagen finns det inga gäss på plats, enbart vita fjädrar och gåsavföring. Där de ätit mest är jorden helt och hållet framme, medan det på vissa ställen fortfarande finns en del brodd kvar.
Medan vi står vid åkrarna cirklar plogar med några tusentals gäss runt dem men landar inte den här gången.
- I vår får man se hur höstvetet klarat sig. Fröna är i huvudsak kvar i jorden, gässen verkar inte riva upp plantan med frö och allt. Däremot betar de väldigt grundligt och tillväxtpunkten är borta på de flesta plantor, säger han.

Fridlyst fågel
Vitkindad gås är en fridlyst fågel och när man har omfattande skördeskada orsakad av en fridlyst fågel kan man söka om ersättning av den regionala NTM-centralen.
- Jag kommer att söka om ersättning, det är viktigt att göra myndigheterna medvetna om problemet. Och på det ena av mina skiften är skadan redan total, på det andra är den total på ungefär en hektar. Sammanlagt talar vi alltså nu om ett område på över fem hektar och vi vet inte ännu om jag får ytterligare besök av vitkindade gäss under de kommande dagarna, säger Hannus.
Han tycker förstås att det känns tröstlöst.
- Visst är det synd när man satsar på att få ett lyckat höstvetebestånd, jag har ju kostnader bland annat för det certifierade Skagen-utsädet. Men fullständig kännedom om vilken skada de ställt till med har vi säkert först i vår.

TEXT & FOTO
Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Övergången till Livsmedelsverket
ska inte påverka jordbrukaren

Mindre byråkrati och bättre lönsamhet för jordbruket är några av det nya Livsmedelsverkets mål. Några större förändringar ska sammanslagningen av de nuvarande myndigheterna inte medföra.
När Livsmedelsverket inleder sin verksamhet i början av januari ska jordbrukarna helst inte märka någon skillnad alls. Det säger Antti-Jussi Oikarinen som i september valdes till generaldirektör för det nya ämbetsverket.
- Om något ändras så är det snarare att kundservicen blir bättre i och med att allting sköts inom samma ämbetsverk.
Enligt Oikarinen kommer Livsmedelsverket att arbeta för att jordbrukets lönsamhet ska förbättras.
- Den låga lönsamheten inom primärproduktionen reflekteras på hela livsmedelskedjan. Det är en stor utmaning, och vi är endast en del i processen. Däremot har vi redan identifierat områden där Livsmedelsverket kan påverka.
Bland annat är målet att minska på den byråkrati jordbrukarna utsätts för.
- Livsmedelsverkets roll är att fungera som en partner för hela livsmedelskedjan, genom att administrera över bland annat matsäkerhet och konkurrenskraft. Vår utgångspunkt har genast från början varit att det nya ämbetsverket inte får försvåra jordbrukarnas vardag.

Enormt ämbetsverk
Livsmedelsverkets blir det tredje ämbetsverket i Finland med över 1.000 anställda. Ämbetsverket bildas genom att Landsbygdsverket Mavi, Livsmedelssäkerhetsverket Evira samt den del av Lantmäteriverket som anknyter till produktion av informationsförvaltningstjänster slås samman.
Det nya ämbetsverket tar också över de uppgifter från Säkerhets- och kemikalieverket Tukes som gäller övervakning av användningen av växtskyddsmedel.
Dessutom svarar myndigheten för användningen av medlen i EU:s jordbruksfonder, samt administrerar EU-stöd och nationella stöd.
Budgeten är 70 miljoner euro, vilket motsvarar de nuvarande ämbetsverkens budget. Med ett större ämbetsverk är det enligt Oikarinen enklare att fördela medel och hitta möjliga sätt att spara ifall det behövs.
- Ett viktigt mål är att främja en högklassig, konkurrenskraftig produktion i vårt land. Där ingår djur- och växthälsa och att hålla landsbygden livskraftig. En stor ny del kommer att vara att främja exporten av inhemska livsmedel.

Huvudkontor i Seinäjoki
Livsmedelsverkets huvudkontor kommer att ligga i Seinäjoki, med verksamhetsställen på 20 ställen över hela landet. I Vik i Helsingfors kommer 650 personer att arbeta, medan mindre kontor i bland annat Karleby, Åbo och Lojo har under 15 anställda. Verket fungerar under jord- och skogsbruksministeriet.
- Alla anställda får stanna kvar på sina nuvarande arbetsplatser, ingen behöver alltså flytta på grund av omställningen trots att arbetsgivaren formellt blir en annan.
Enligt Oikarinen är strukturen inom Livsmedelsverket enkel, vilket den måste vara för att fungera i en så stor organisation.
- Verksamheten är uppdelad i landsbygd, livsmedelskedjan samt laboratorieverksamhet och forskning, långt enligt hur de tidigare ämbetsverken fungerade.
Från och med januari läggs webbplatserna mavi.fi och evira.fi ner. Istället förflyttas tjänsterna i princip oförändrade till Livsmedelsverkets portal, berättar Kirsi Heinonen, projektchef för Livsmedelsverket.
- Där kommer att finnas en skild del för producenter som innehåller alla de nuvarande tjänsterna, speciellt sorterade enligt lantbrukarnas behov.

Andrea Bergman
andrea.bergman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Jordbrukets vattenskydd
engagerar sakkunniga

På tisdagen arrangerade Nylands NTM-central tillsammans med samarbetsparter en temadag med jordbrukets vattenskyddsfrågor i fokus på NTM-centralen i Helsingfors. Vattenskyddsfrågor är ett av den nuvarande regeringens spetsprojekt.
Eija Hagelberg vid Baltic Sea Action Group inleder seminariet. Hon betonar hur viktiga frågor det handlar om.
- Vattenskyddsfrågorna förenar oss alla och det ligger i vårt allas intresse att värna om våra vattendrag, säger hon.

Långtidsstudie på Gårdskulla gård
En av föredragshållarna är Helena Äijö från Täckdikningsföreningen. Äijö berättar om en långtidsstudie som man bedriver tillsammans med Forskningsföreningen för täckdikning och Sven Hallins forskningsstiftelse.
- På Gårdskulla gård i Sjundeå har vi nu i tio års tid haft kontinuerliga mätningar av vattenflöde och -kvalitet, men också andra hydrologiska mätningar som grundvatten och nederbörd, från två skiften på vardera sidan om Kyrkån i Sjundeå, säger hon.
En slags milstolpe för den här studien var när Gårdskulla gård, som odlar åkrarna i den omedelbara närheten, övergick till ekologisk odling 2011. Från konventionell och intensiv spannmålsodling övergick gården ekologisk vallodling utan gödsling och med stort inslag av betesmark för boskap.
- Visst har det varit intressant att följa med den förändringen och hur den syns i våra mätresultat, säger Äijö.

Minskat kväve- och sedimentläckage
Under de senaste tio åren har forskarna rimligtvis samlat på sig en del resultat. Helena Äijö förklarar att största delen av avrinningen och näringsbelastningen visade sig komma via täckdikena, det handlar om 80-90 procent av den sammanlagda ytvatten- och täckdikesavrinningen.
- Eftersom näringshalterna är högre i ytavrinningen än i täckdikesavrinningen lönar det sig även ur miljösynvinkel att ha en fungerande dränering och på så vis minska ytavrinningen, säger hon.
Efter ändringen i produktionsinriktningen på Gårdskulla gård minskade kväveläckaget betydligt och sedimentläckaget en aning. Det totala fosforläckaget hölls ändå konstant trots att läckaget av oorganisk fosfor (fosfat) ökade.
- Sedimentläckaget minskade tack vare det ständiga växttäcke som gårdens omfattande inslag av bete innebär, säger Äijö.
Avslutningsvis betonade Helena Äijö hur viktigt det är med långtidsstudier då det kommer till vattenflöden och näringsläckage.
- Enbart genom långtidsstudier kan vi se förändringar över årstider och längre tidsperioder. Genom längre tidsserier får ju dessutom all forskning större tillförlitlighet.
Vid jordbrukets vattenskyddsdag höll också Airi Kulmala från MTK ett anförande om LOHKO, ett projekt och en modell för att räkna ut ett skiftes näringsbelastning.

Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC Nyland:
Jord- och skogsbruket
kan öka bindningen av kol

Jord- och skogsbruket har potential att bidra till att bromsa klimatuppvärmningen. Detta i och med att skogen och odlingsmarken binder kol och fungerar som viktig kolsänka. Vi måste göra en omställning av vår konsumtion, så att den har mindre klimatpåverkan. En övergång från fossila bränslen till förnybara bränslen är en förutsättning för att vi skall nå uppställda mål, säger SLC Nyland i ett uttalande.
Jordmånen är en av nycklarna till att hejda klimatuppvärmningen. Jordmånen innehåller mera organiskt kol än alla jordens växter och atmosfären sammanlagt. En betydande del av detta kol finns i det översta metertjocka skiktet, som vi påverkar med vår verksamhet.
Jordmånen utgör en enorm potentiell kolsänka, då vi kan ta i bruk metoder som försnabbar och ökar bindningen av kol till jordmånen. Om vi ökar bindningen av kol i jordmånen med 4 promille varje år, räcker det till för att kompensera de koldioxidutsläpp som människan förorsakar, påpekar SLC Nyland.
- Vi sköter skog och mark för att skapa tillväxt, råvaror, energi och mat samt bidra till klimatnytta. Skogarna avverkas i betydligt mindre omfattning än den årliga tillväxten i skogen. Genom aktiv och god skötsel, inklusive förnyelse av skogen, kan tillväxten och därmed kolbindningen öka. I dagsläget avverkas endast cirka 80 procent av skogens årliga tillväxt, vilket betyder att vi får mer och mer skog för varje år.
Det är inte fruktbart att kategoriskt ställa olika matråvaror mot varandra i klimathänseende. Allt kött är inte per automatik skadligare för klimatet än all vegetabilisk kost. Det viktigaste är att sträva till så närproducerade råvaror som möjligt och att minska på matsvinnet. Bortkastad mat belastar utan att ge någon nytta alls, konstaterar SLC Nyland.
- Samhället och hela mänskligheten står inför en enorm klimatutmaning. Jord- och skogsbruket står inför samma utmaning. Jord- och skogsbrukssektorn är en av de få sektorer som kan göra mera än bara minska på sina utsläpp. Primärnäringarna kan hjälpa till med att återta en del av den skada som redan har skett.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Parlamentets jordbruksutskott röstade igenom
bättre skydd för bönder och livsmedelsindustri

I framtiden ska det bli svårare för detaljhandeln att utnyttja sin dominerande ställning mot bönder och livsmedelsindustri.
Det är meningen med det förslag till direktiv som EU:s jordbruksutskott precis röstat igenom.
Livsmedelsgrossister och detaljhandel som utnyttjar sin starka ställning för att tvinga bönder till ojämlika kontrakt, eller låter dem vänta länge på betalning. Eller kanske tar tillbaka en stor order på frukt precis innan leverans.
Det är den här typen av beteenden som jordbruksutskottet, med dess vice ordförande Paolo De Castro (en gång i tiden jordbruksminister i Italien) i spetsen, vill komma åt. Det är mycket tack vare honom som förslaget om ett nytt EU-direktiv också omfattar jordbruket och inte bara livsmedelsindustrin.
– Den beroendeställning som bönder ofta befinner sig i, när de måste sälja sina varor snabbt, gör dem extra utsatta för otillbörlig handelspraxis från detaljhandeln. Därför tycker jag det är viktigt att bönderna finns med i förslaget, förklarar Paolo De Castro.
Utskottets förslag innehåller bland annat förbud mot att tvinga leverantörer att ta tillbaka osålda varor, en gräns på 30 dagar för betalning för färskvaror och 60 dagar som sista gräns för att ta tillbaka eller ändra en order på färska varor.
– Bönderna, som redan har det svårt i dag, måste veta med säkerhet vad de kommer att sälja, påpekar Paolo De Castro.
En annan stor nyhet i förslaget är att varje land måste starta en ny myndighet som ska kontrollera att lagarna inom handeln efterföljs. Till den kan bönderna vända sig anonymt med anmälningar, eller föra sin talan genom sina intresseorganisationer.
– Det ligger i sakens natur att ingen vill ställa sig upp och öppet anmäla att grossisten går emot lagen, för då kommer man ju aldrig att få sälja till samma grossist igen. Därför anser vi i utskottet att anonymiteten är oerhört viktig för att komma åt eventuella övertramp, säger De Castro, som poängterar att detta är extra viktigt nu när uppköpen oftast sköts av några få företag på riksnivå.
Utskottet röstade igenom förslaget nästan enhälligt, med bara en tiondel emot. I praktiken innebär det att EU-parlamentet helt säkert kommer att rösta ja 22 oktober. Sedan ska kommissionen och EU-rådet (som består av de olika staternas politiska ledare) säga sitt. Paolo De Castro hoppas att de säger ja före årets slut, så att direktivet blir giltigt före EU-valet i vår.
– Österrike, som är ordförande för rådet det här halvåret, är väldigt angelägen om att detta direktiv blir verklighet snart och driver på rejält. Det finns stater, som Sverige, som är mer negativa och anser att det inte behövs. Men jag är optimist, konstaterar Paolo De Castro.
TEXT & FOTO
Kristina Wallin

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kommande veckornas respons är
avgörande för Karhinens idéer

Bergsrådet Reijo Karhinens utredning om hur matproduktionens lönsamhet ska förbättras framskrider till ett nytt skede. En ny webbtankesmedja som öppnades i onsdags låter de idéer Karhinen samlat in under hösten fritt bedömas och förädlas av diskussionsdeltagarna.
Webbtankesmedjan är öppen till slutet av oktober på ruuantuotantokannattavaksi.fi.
- Jag inser att förväntningarna på min slutrapport är höga. I den modell för öppet hörande som jag har valt är dock slutrapportens innehåll ett resultat av vår gemensamma insats och aktivitet. Jag hoppas att både nya deltagare och de som redan tidigare deltagit i tankesmedjans diskussioner också deltar i denna nya diskussion. Den respons som under de kommande tre veckorna ges i tankesmedjan kommer tillsammans med tidigare respons att avgöra slutresultatet, betonar Karhinen.
Åtgärdsförslagen i den nya tankesmedjan har sammanställts utifrån den tankesmedja som ordnades i somras och resultaten av de workshoppar och möten som ordnats under hösten.
I sitt arbete har utredaren hört producenter, industrin och handelsbranschen samt forskare och andra experter inom matkedjans olika delar. I den första tankesmedjan deltog över 3.800 personer i diskussionen på webben.

Idéerna gäller hela matkedjan
Idéerna som tagit sig till det andra skedet av enkäten gäller hela matkedjan, allt från producenter till livsmedelsförädlare, handeln, producenter och konsumenter av mattjänster.
Deltagarna kan belysa om lönsamhet i första hand borde eftersträvas med åtgärder inom forskning och kompetensutveckling, export eller specialisering, och i så fall hur.
Konsumenterna ombeds till exempel bedöma de åtgärder som presenterats för att handeln med inhemska livsmedel ska öka. Deltagarna uppmanas också bedöma hur skyndsamma de konkreta åtgärderna är.
Statsminister Juha Sipilä och jord- och skogsbruksminister Jari Leppä, båda från centern, kallade sommaren 2018 Karhinen till utredare med uppgift att dryfta medel för att förbättra jordbrukets långvariga svaga lönsamhet och trygga en hållbar matproduktion. Resultaten av utredningsarbetet publiceras vid ingången av 2019.

Utredaren kan kontaktas på: ruokaselvitys@gmail.com
Webbtankesmedjan finns på: http://www.ruuantuotantokannattavaksi.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Vill ha en förening som säljer
kött till högst bjudande

En förening som bjuder ut kött till högst bjudande. Den idén lägger den ekologiska nötköttsproducenten Henrik Vikström fram. Konkurrensen om köttet skulle öka och det kunde betyda högre priser, säger han.
Köttförening
Henrik Vikström vill utreda om det finns intresse bland köttproducenter att organisera sig på ett nytt sätt. Till exempel genom en förening bestående av producenter som bjuder ut kött till försäljning. Det tror han skulle kunna öka konkurrensen om köttet och betyda högre priser.

Producenternas andel av priset har minskat i flera år. Den stora frågan i producentledet har varit varför den som gör mest får minst. Det är en fråga som Henrik Vikström, ekologisk nötköttsproducent i Larsmo, också har ställt sig otaliga gånger.
Nu vill han göra något åt den prekära situationen som många befinner sig i.
- Jag skulle vilja utreda om det finns intresse för ett nytt koncept. Ett koncept som går ut på att samla köttproducenter till en nötring som bjuder ut kött till den aktör som bjuder högst. Jag tror det skulle öka konkurrensen om köttet och torde också kunna öka producentpriset, säger Vikström.
Vikström betonar att han inte är den som ska organisera nötringen. Det han däremot kan göra är att utreda om det finns intresse bland köttproducenterna.
- Jag har redan talat med några som ställer sig positivt till idén. Alla producenter är intresserade av åtgärder som skulle kunna betyda högre producentpriser. För som det är i dag får vi för litet betalt, säger han.

Inte bunden till en aktör
Han konstaterar att alla större slakterier är intresserade av mängder. De aktörer som finns på marknaden är dessutom intresserade av att utöka produktionen.
- Problemet för dem är att det är svårt att hitta fler producenter. Många av oss, så även jag, är bunden till ett andelslag och säljer mitt kött dit. Av gammal vana säljer många av oss till de aktörer som finns.
Medlemmarna i en eventuell nötring är inte bunden till endast en aktör.
- Tanken med nötringen är att vi säljer till den som betalar det högsta priset. Medlemmarna i en nötring är inte bundna till ett andelslag eller till ett slakteri. Köttet säljs till högst bjudande. Vill ett slakteri utöka produktionen kan den aktören betala ett högre pris och därmed köpa in önskad mängd, förklarar Vikström.
Att jämföra producentpriser mellan slakterierna är svårt. Som medlem i ett andelslag finns olika förmåner förutom enbart producentpriset. Slakterierna har ett grundpris men pristillägg för bland annat kött-, tillväxtklasser samt åtgärder som ökar djurens välfärd, däribland tillägg för gummimattor i liggbås, gör det svårt att jämföra.
- Hur prissättningen ska göras inom nötringen vet jag inte. Men det måste självklart finnas tillägg för eko och olika tillägg för om köttet är av biff- eller mjölkras. Huvudsaken är att nötringen samlar allt kött och bjuder ut det till den som betalar mest.

Förening eller producentorganisation
Vikström vill inte ha ett nytt andelslag utan tänker sig i första hand att nötringen kan vara en förening.
- Vilken organisationsform som är den bästa vet jag faktiskt inte. Men det ska inte bli ett nytt andelslag utan byråkratin ska vara minimal. Det första vi borde göra är att utreda om det finns intresse för en nötring. Om det finns kan vi går vidare och fundera på hur vi ska organisera oss, säger han.
Jonas Laxåback, verksamhetsledare för SLC, välkomnar Vikströms idé om att utreda behovet av en starkare organisering i primärledet så som via en nötring. Samma problem finns också inom övriga produktionsgrenar. Han ser grundandet av en förening som ett bra första steg men på sikt är en annan organisationsform lämpligare.
- Till en början kan en förening kan vara en bra organisationsform. Men på sikt kan en producentorganisation vara ett bättre alternativ. Uppfyller föreningen kraven för en producentorganisation och handlingarna förs till godkännande till Mavi så blir föreningen en godkänd producentorganisation, förklarar Laxåback.
Enligt Laxåback är det i Europa vanligare med producentorganisationer än i Finland.
- EU-kommissionen har konstaterat att jordbrukarnas förhandlingsposition bör förbättras och det finns ett stort behov av gemensamma satsningar för att föra högkvalitativa produkter ut på marknaden, säger Laxåback.

Lättare lagstiftning
Kommissionen har de senaste åren gjort ett flertal ändringar i den lagstiftning som berör producentorganisationer, framförallt för att göra grundandet enklare. Det är sedan upp till medlemsländerna hur de stöder producentorganisationerna.
- Grundandet av en producentorganisation torde i slutändan inte vara så svårt. Det svåraste är främst att hitta de producenter som har intresse att göra det byråkratiska för att få ihop en producentorganisation, berättar Laxåback.
Mavi har utarbetat goda anvisningar för hur gå tillväga med grundandet av producentorganisationer.
- SLC kan också bistå med råd hur man ska gå tillväga men intresset bör komma från producenterna själva att bygga upp en producentorganisation.
Grundandet av producentorganisationer är en del av SLC marknadsbevakning.
- Livsmedelsmarknadslagen är nu i riksdagen och vi hoppas att den godkänns av riksdagen. Det är ett bra steg framåt med vi behöver också se över vår organisering inom vissa sektorer så som spannmål, grönsaksproduktionen och potatissektorn. Hit hör också ekosektorn, säger Laxåback.

TEXT & FOTO

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

FOTNOT: Producenter som har ett intresse för Vikströms koncept kan ta kontakt med honom per telefon 050-3622286 eller via e-post: anttas.henrik@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Höstanmälan lämnas in senast 31.10

För jordbrukarna innebär hösten också att det är dags att göra höstanmälan till landsbygdsmyndigheterna. Anmälan ska vara inlämnad senast 31.10.
Sam Vickholm, landsbygdschef vid landsbygdsförvaltningen i östra Nyland påminner om att det allra viktigaste är att man kommer ihåg att överhuvudtaget göra själva höstanmälan.
- Årligen är det odlare som glömmer bort att göra den. Det är smidigt att göra höstanmälan innan man inleder höstbearbetningarna och gör man den elektroniskt kan man ha Vipu-tjänsten att räkna ut de aktuella procenterna och arealerna, säger han.
Höstanmälan har redan varit öppen en längre tid. I och med att Vipu-rådgivaren alarmerar så är felrisken betydligt mindre om man gör höstanmälan elektroniskt, men det är fortfarande möjligt att lämna in höstanmälan i pappersform till den lokala landsbygdsmyndighetens verksamhetspunkt.
Växttäcke vintertid är en tilläggsåtgärd i miljöersättningen som berör rätt så många odlare. Vickholm uppskattar att ungefär 75 procent av odlarna har valt åtgärden vid inledandet av förbindelsen.
Nivån kan ju variera på gårdarna årligen, men har man valt tilläggsåtgärden så måste man komma ihåg att skiftesvis uppge arealerna av äkta växttäcke och lätt bearbetning. Har man en gång valt åtgärden måste den gårdsvisa nivån vara minst 20 procent.
- Om man tidigare valt åtgärden växttäcke vintertid så är det viktigt att man uppger den nivå som man har det aktuella året. Om man inte gör det sparkas man ut från den här tilläggsåtgärden (dock inte från miljöersättningen som helhet) för resten av förbindelseperioden. Dessutom blir man tvungen att betala tillbaka redan utbetald växttäckesersättning.
I höstanmälan uppger man också gödselspridningar. Nitratdirektivet tillåter maximalt 35 kilo kväve vid höstspridning, men för höstsädens del ändå maximalt 30 kilo.
- Vi blir också varje år tvungna att förkasta en del spridningar av organiskt material på grund av att torrsubstanshalten inte är tillräckligt hög, den ska vara minst 20 procent. Förvånansvärt torr gödsel kan falla på det, säger Sam Vickholm.

Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kom ihåg avstånden vid höstbearbetningarna

Maria Saarimaa-Ylitalo koordinerar åkerövervakningen vid Nylands NTM-central. Hon påminner om avstånden till vattendrag och utfall. När det kommer till avstånd är tvärvillkoren en sak och miljöersättningen en annan.
- Vid vattendrag kräver tvärvillkoren minst 1 meter medan miljöersättningen kräver och tillåter i genomsnitt 3-10 meter. Om skyddsremsan överstiger 3 meter ska den etableras som ett eget odlingsskifte, säger hon.
Enligt Saarimaa-Ylitalo har man vid övervakningen under den här förbindelseperioden främst upptäckt brister just då det kommer till avstånd till vattendrag och utfall samt gällande skyddsremsor.
För utfallsdikens del kräver tvärvillkoren minst 1 meter medan miljöersättningen kräver och tillåter 1-3 meter. I den elektroniska Vipu-tjänsten syns gårdens samtliga utfall. Om man som odlare följer det som anges i Vipu-tjänsten bör man inte få sanktioner.
- Det är klart att det i Vipu kan finnas diken som inte borde vara märkta som utfall eller tvärt om, men övervakningen följer det som finns Vipu. Om ett fel upptäcks i samband med en övervakning och odlaren följt Vipu i god tro så får den förstås inga sanktioner för det. Efter övervakningen korrigeras felet.
Vanliga kantdiken (så kallade nackdiken) hör inte till odlarstödens villkor eller tvärvillkoren och inte nämns de heller i landsbygdsförvaltningens instruktioner. Kantdiken omfattas inte heller av åkerövervakningen, avslutar Maria Saarimaa-Ylitalo.

Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Internationell forskargrupp har hittat
resistentgen som förhindrar gulrost

En internationell forskargrupp bestående av forskare från Naturresursinstitutet Luke, Helsingfors universitet och universitetet i Haifa har hittat en resistentgen som förhindrar gulrost. I Finland förekommer gulrost främst på vete.
Vete är världens mest odlade odlingsväxt och just gulrost uppskattas årligen förstöra fem miljoner ton potentiell veteskörd. Den internationella forskargruppen har identifierat och analyserat Yr15-genen som är en resistentgen som härstammar från en förfader till vilt emmer- och durumvete.
Enligt professor Alan Schulman öppnar forskarnas upptäckt för nya möjligheter.
- Odlingsväxternas vilda släktingar är utmärkta källor till resistentgener och därför är det viktigt att de skyddas. När de här forskningsresultaten kombineras med de genkonsekvensuppgifter som kommit fram i år betyder det att förädlingen kan gå framåt väldigt fort, säger han.
Yr15-genen är särskilt stark, också för att vara en resistentgen och det beror på dess ovanliga struktur. Den internationella forskargruppens resultat visar dessutom på att gener från samma genfamilj förekommer i många olika växter vilket möjliggör en omfattande framtida användning av Yr15-genen.
Forskningsresultaten finns öppet tillgängliga på webben, rapportens namn är "Cloning of the wheat Yr15 resistance gene sheds light on the plant tandem kinase-pseudokinase family".

Staffan Björkell
staffan.bjorkell@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

IPCC-rapport måste tas på allvar
SLC vill se åtgärder för att
stävja klimatförändringen

SLC tar den färska rapporten på allvar. SLC:s medlemmar är i en nyckelposition när det gäller att bromsa klimatuppvärmningen, eftersom vår produktion binder kol, i synnerhet genom skogsbruket.
Det är SLC-ordföranden Mats Nylunds första spontana reaktion på IPCC-rapporten. Det var i början av den här veckan som IPCC, det vill säga den mellanstatliga panelen för klimatförändringar gav ut en sammanfattning av specialrapporten om global uppvärmning, Global Warming of 1.5 °C. Rapporten slutredigerades i samband med förra veckans möte i Sydkorea som samlade representanter från regeringarna i de länder som är medlemmar av IPCC och de forskare som utarbetat rapporten.
Enligt rapporten har jordens temperatur redan stigit med ungefär en grad jämfört med förindustriell tid. Om uppvärmningen fortsätter i samma takt som hittills, kommer 1,5-gradersgränsen att överskridas före mitten av det här århundradet. En överskridning av denna gräns medför betydande risker för både människa och natur.
– Utsläppen av fossilt kol och koldioxidhalten i atmosfären har inte sjunkit. Om vi inte vidtar snabba åtgärder inom alla sektorer kommer den kritiska 1,5-gradersgränsen att överskridas före mitten av århundradet, och då är också konsekvenserna av uppvärmningen allvarligare, säger meteorologiska institutets generaldirektör Juhani Damski i ett pressmeddelande från miljöministeriet i början av veckan.

Kolbindande alternativ finns
SLC-ordförande Mats Nylund har en rad förslag med konkreta åtgärder.
– Vi har till exempel möjlighet att åtminstone till stora delar ersätta kolförbrukande material med kolbindande alternativ. Således kan vi ersätta betong med trä i byggen. Bland de stora utmaningarna återfinns också trafiken, och även där är vi en del av lösningen vid övergång från fossila till förnybara bränslen. Det är samma sak med produktion av värme och el.

Vall är klimatsmart
När det gäller jordbruket så är det onekligen ett faktum att produktionen av mat frigör koldioxid, säger Mats Nylund. Men det hör också till saken att vi har låga utsläpp från det finländska jordbruket och höga ambitioner att minska dem ytterligare. Vårt miljöprogram har visat att vi med frivilliga åtgärder kan göra en effektiv insats, till exempel är växttäcke vintertid redan nu en populär åtgärd inom vår miljöersättning. Vi kan säkert effektivera insatserna ytterligare, till exempel genom att satsa på åtgärder som ökar markens humus. Vi kunde ha mera växttäcke och fånggrödor, men åtgärderna ska vara frivilliga, det är viktigt.
På frågan om hur mer vallodling ska gå ihop med att vi enligt vissa förespråkare ska äta mer vegetariskt och mindre kött, svarar Mats Nylund så här:
– Ekvationen går kanske inte ihop så lätt men om vi till exempel ska vara klimatsmarta på alla våra torvjordar i Finland så ska vi odla vall på dem. Och vill man vara klimatsmart kan man välja att äta inhemskt kött.

Fyra promille mer kol till marken
Klimatpanelen har redan tidigare gått ut med budet att vi måste få till stånd en nettominskning av koldioxid från atmosfären. I samband med FN:s klimatmöte i Paris för snart tre år sedan förklarade värdlandet Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll att en ökning av kollagren i marken med bara 4 promille skulle motsvara nettoökningen från de utsläpp som är ett resultat av mänsklig aktivitet.
Det här torde gå att påverka i en rätt riktning genom exempelvis återhållsam markberedning vid sådd.
Världen har tagit den franska jordbruksministerns utspel på stort allvar.
– Också i Finlands klimatplan har vi förbundit oss att öka kolinlagringen i marken, det vill säga genomföra initiativet med 4 promille mer kol per år via ökade forskninginsatser, säger Mats Nylund med hänvisning till den klimatpolitiska planen på medellång sikt som konsekvensbedömdes i fjol höstas.
– Det skulle vara ett otroligt framsteg om det ens till någon del går att förverkliga, säger Mats Nylund.

Snabba åtgärder nödvändiga
Enligt den färska rapporten måste hela samhället vidta snabba och vittgående åtgärder för att minska utsläppen, Det räcker inte att minska utsläppen för att hejda den globala uppvärmningen, utan man måste också kunna avlägsna koldioxid från atmosfären, bland annat med hjälp av kolsänkor och avskiljning av koldioxid. Ju långsammare utsläppen minskas, desto mer koldioxid måste avlägsnas från atmosfären enligt rapporten.
Om vi i överensstämmelse med klimatavtalet från Paris ska kunna begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader och minska de risker som uppvärmningen medför, så räcker inte heller de nationella löften om utsläppsminskning som hittills ingåtts som en del av Parisavtalet.
Enligt bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) är budskapet i den färska rapporten tydligt:
– Alla måste nu satsa på fler, snabbare och mer omfattande klimatåtgärder. Också EU måste uppdatera sitt åtagande av utsläppsminskning före 2020, och unionen bör i sin långsiktiga klimatstrategi eftersträva ett koldioxidneutralt samhälle 2050. Finlands nationella mål är att vara koldioxidneutralt redan 2045, säger ministern.
Resultaten i rapporten utgör ett viktigt vetenskapligt perspektiv, bland annat inför klimatförhandlingarna i Katowice i december.
Arbetet med att stävja klimatförändringen stöder många av målen för hållbar utveckling, exempelvis tillgången till sötvatten.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nu produceras ägg på förlust -
producenterna är oroliga

De stigande spannmålspriserna har drivit upp kostnaderna rejält för äggproducenterna. Om det inte sker en höjning av producentpriset snarast finns en stor risk att många avslutar verksamheten. Det säger Tobias Dahlblom, ordförande för ÖSP:s äggproducentutskott.
Äggprisen
Äggproducenten Tobias Dahlblom är orolig för sektorns framtid. Stigande foderpriset gör att många nu producerar på förlust. Nu måste priserna upp snabbt för annars finns risken att många slutar, säger han.

Dagens foderpriset utgör redan nu cirka 60 procent av kostnaderna för äggproduktionen. Det innebär att produktionspriset överskrider försäljningspriset, meddelar äggförbundet Kananmunayhdistys. En ohållbar situation för landets äggproducenter.
- Läget är minst sagt allvarligt för äggbranschen. Det har länge varit svåra tider, men nu har trycket på att höja äggpriserna ökat märkbart. Om så inte sker snart befarar jag konkurser eller att en del producenter helt enkelt inte tar in några nya värphöns, säger Tobias Dahlblom, ordförande för ÖSP:s äggproducentutskott.
Dahlblom, som driver Kvarnfors gård i Pörtom med 24.000 värphöns, använder ytterst liten andel egen spannmål. Gården köper in färdig foderblandning som innehåller allt från olika spannmål, mineraler, växtoljor samt soja.
- Vanligast är att äggproducenter är självförsörjande på spannmål och blandar fodret på gården. Men vi har gått in för att köpa allt foder från fabrik. Vi har terminskontrakt på fodret och påverkas inte nu direkt av stigande spannmålspriser, men den 1 januari 2019 ändras det. Så för vår del måste äggpriserna upp senast vid årsskiftet. Det gäller inte bara spannmål utan vi påverkas också negativt om exempelvis sojapriserna stiger, konstaterar Dahlblom.

Måste kompenseras
Men spannmålspriserna har höjts gradvis under hösten och har därmed stigit per äggkilo. Situationen gör att det är en minusaffär att producera ägg i dag.
- Om foderpriserna för vår del stiger med cirka 20 procent vid årsskiftet lönar det sig inte att hålla på med äggproduktion. Då är det lika bra att avsluta produktionen. Det är inte möjligt att producera något på förlust om man inte får tillräckligt bra kompensation för arbetet.
Finns det risk för att inte du tar in nya värphöns om priset inte stiger?
- Jo, för det går inte att producera något på förlust. Det som också kan avgöra situationen för många äggproducenter är huruvida bankerna går med på att finansiera nya värphöns. Många av oss lånar för att ta in nya höns och betalar av under produktionstiden, säger han.
Men han kastar inte in handduken ännu. Efterfrågan på ägg är enligt Dahlblom stabil och prishöjningar borde inte vara en utopi. I dag får han cirka 1 euro per äggkilo för frigående medan priset för burägg är något lägre.
Men vem är det som ska stå för den oundvikliga höjningen av priserna?
- Det är handeln som bör se över sin prissättning. Men vi har gått på tårna länge och vi behöver få mer än bara kompensation för foderkostnaden. Alla andra produktionskostnader stiger också.
Dahlblom vill se en höjning med minst 20 cent per äggkilo.
- Det är det minsta som krävs. Det viktiga är att vi kompenseras för de stigande foderpriserna. Men det som är tokigt är att om våra priser höjs med 20 cent så har handeln också lagt på lika mycket för att behålla sina marginaler, menar han.
Äggproduktionen är enligt Dahlblom ett bra exempel på att visa på handelns starka ställning. Ägg är en färdig produkt som inte förädlas utan enbart kostnader för packandet tillkommer.
- Trots att det inte sker någon förädling får handeln en lika stor del av kakan som packerierna och producenten. Andelen av priset som handeln får är på tok för stor och det är mycket som inte står rätt till.

Stöden halkar efter
Stödpolitiken gynnar enligt Dahlblom inte heller fjärderfäsektorn.
- Nu har vi ett djurstöd enligt en referensmängd för 2008. På vår och många andras gårdar har situationen ändrats mycket sedan dess. Referensmängden stämmer inte med dagens djurantal och vi får ungefär en tredjedel i stöd mot referensmängden för tio år sedan, förklarar han.
Dahlbom poängterar att det inte bara är äggproducenterna som nu har det svårt. Alla inriktningar kämpar med lönsamheten men han betonar samtidigt att alla är beroende av varandra.
- Oberoende produktionsinriktning är det viktigt att alla överlever med tanke på växtodlingen. Växtodlingsgårdarna i Finland är i långt beroende av att det finns husdjursgårdar och tvärtom. Vi är beroende av varandra.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Kronqvist:
Växtodlings- och husdjursgårdar
måste hitta varandra

Många husdjursgårdar kommer att bli tvungna att köpa in spannmål på grund av dåliga skördar. Därför uppmanar Jonny Kronqvist, ordförande för SLC:s slaktutskott, att det inhemska foder som finns används inom landets gränser.
- Jag tycker det är viktigt att de husdjursproducenter som är i behov av att köpa in foderspannmål kan göra det. Nu måste växtodlings- och husdjursgårdar hitta varandra så att behovet av foder kan säkras, säger Kronqvist.
Han nämner bland annat den nya webbtjänsten "viljatori.fi" där husdjursgårdar och växtodlare kan nå varandra. Det är en ny tjänst men värd att testa.
- De som man har köpt av tidigare är också kontakter som kan utnyttjas. I sista hand går det också att vända sig till lantbruksaffärerna, men det är att föredra att handeln mellan gårdar ökar för att minimera kostnaderna och mellanhänderna.

Exportera inte foderspannmål
Foderbristen sträcker sig över landets gränser. Att uppköpare inte börjar exportera foderspannmål nu är viktigt.
- Spannmålsskördarna i Sverige har också misslyckats i hög grad och det är brist även där. Men det viktiga är att vi strävar efter samarbete så att det inhemska spannmålsfodret stannar inom landets gränser, säger han.
I hans område i Nykarleby har spannmålsskörden lyckats bättre jämfört med exempelvis Södra Finland. Men variationerna är också stora i Österbotten.
- Vi har inte fått några rekordskördar, men många kan ändå vara relativt nöjda med tanke på den torra sommaren. Bara på mina odlingar är variationen stor. De som jag har tjugo kilometer från gården söderut fick inte lika mycket regn kring midsommar och där är skörden åtminstone 20 procent sämre än här längre norrut. De lokala variationerna är mycket stora, förklarar Kronqvist.

Höga priser
Spannmålspriserna har stigit i höst och landar nu på över 200 euro tonnet. Det innebär högre kostnader för de husdjursproducenter som tvingas köpa in foder.
- Det är bra att spannmålspriserna har stigit till skäliga nivåer, men som svinuppfödare står man så att säga med fötterna i båda ämbaren. Det är klart att situationen blir ansträngd för husdjursgårdar som måste köpa in foder till höga priser. Situationen är redan ansträngd, konstaterar han.
Lönsamheten är redan mycket ansträngd för i synnerhet svinproducenterna. Atria har höjt producentpriserna en aning efter sommaren, totalt sex cent på slaktsvin och med fyra euro på smågrisar. Men enligt Kronqvist borde priserna upp ytterligare.
- Med tanke på att vi har flera svåra år bakom oss så borde priserna upp betydligt mera nu för att förbättra lönsamheten. För som det är nu riskerar en del slaktsvinsproducenter avsluta produktionen och koncentrerar sig i stället på spannmålsodlingen. Det är mycket oroväckande. Vi måste se till att vi behåller nuvarande produktionsnivåer, säger Kronqvist.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Årets krishjälp 7,5 miljoner euro
enligt finansministeriets förslag

Det blir 7,5 miljoner euro i krishjälp till jordbruket nu under hösten. Detta enligt det förslag till tilläggsbudget som finansministeriet gav offentlighet förra veckan.
Resten av de sammanlagt 30 miljoner euro i direkt krishjälp, som regeringen kom överens om i anslutning till budgetmanglingen för en dryg månad sedan, utbetalas nästa år.
I förklaringarna heter det att förbättringen av det allmänna ekonomiska läget inte har inverkat på basnäringarnas lönsamhet.
Den största orsaken till det svåra lönsamhetsläget som jordbruket befinner sig i är den branta sänkningen av producentpriserna under åren 2013 och 2014. Efter det har inte priserna heller återhämtat sig.
- Produktionskostnaderna har inte sänkts och under de senaste månaderna har speciellt priserna på handelsgödsel och energi stigit. Under början av det här året har producentpriserna inom jordbruket åter börjat sjunka. Dessutom har väderförhållandena under både det här året och fjolåret varit extremt svåra.

Vill också ha hjälp från EU
I ett pressmeddelande från jord- och skogsbruksministeriet heter det att regeringen fortsätter att försöka påverka EU för att också få europeisk krishjälp till jordbruket. Utöver stödåtgärder försöker Finland få tillräcklig flexibilitet i stödvillkoren för att underlätta jordbrukarnas situation och försnabba utbetalningarna, heter det i pressmeddelandet.
Därutöver föreslår finansministeriet ett tillägg på 15 miljoner euro i det direkta stödet från EU. Tillägget är en följd av de förhöjda förskotten till nötdjuren, som EU gett klarsignal för. Den direkta avsikten är att lindra följderna av torkan.
Samtidigt föreslår finansministeriet en sänkning på 10 miljoner i räntestöd av årets anslag. Det skulle betyda att 15 miljoner är kvar av anslaget.
Däremot föreslås ett tillägg för det allmänna landsbygdsutvecklingsstödet på 27 miljoner euro, varav EU finansierar närmare 12,6 miljoner.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Danmarks jordbrukare är
besvikna över stödpaket

Den danska regeringen har presenterat sitt nya stödpaket "Tørkepakken" som ska kompensera producenterna för förlusterna efter den ovanligt torra sommaren. Men de danska jordbrukarna är ordentligt besvikna.
Jordbrukets branschorganisation Landbrug & Fødevarer har räknat ut att årets förluster stiger till sex miljarder danska kronor (800 miljoner euro). Den utlovade tørkepakken hjälper inte mycket. Jordbruket får 380 miljoner danska kronor (50 miljoner euro).
I praktiken är summan som regeringen och dess stödpartier socialdemokraterna och Danske Folkepartie erbjuder ännu lägre. Producenterna får dela på 220 miljoner kronor (knappt 30 miljoner euro), enligt beräkningarna hos L&F.

Dansk jordskatt retar bönderna
L&F-ordföranden Martin Merrild är sur över paketet. Producenterna hade ursprungligen hoppats på en avskaffning av den förhatliga jordskatten, som skulle ha sparat jordbruket 400 miljoner kronor (drygt 50 miljoner euro) per år.
Jordskatten var ett av L&F:s huvudkrav för stödprogrammet mot torkan. Merrild påpekar att jordbruket är den enda näringen i Danmark som betalar skatt på sin egen produktionsapparat. Producenterna hade dessutom gärna avskaffat en rad andra avgifter.
Nu slipper producenterna vissa avgifter för 2019 men den åtgärden kommer framför allt husdjursproducenterna till godo. Dessutom inrättas en jordfördelningsfond som ska underlätta användningen av osammanhängande odlingsmarker.
Viljan var god men resultatet är uselt, kommenterar L&F:s viceordförande Lars Hvidfeldt i ett pressmeddelande. Det slutliga resultatet blev nog en besvikelse för de drabbade producenterna. Stödpaketet förblir en marginell åtgärd.
Det som mest förargar Hvidtfeldt är byråkratin, som enligt honom var den största boven. Jag vet att regeringen har lyft på alla stenar för att hitta utvägar. Men det är framför allt de stela reglerna som har lagt krokben, noterar han.
Sommarens torka har kört ekonomin i botten på omkring tvåtusen danska jordbruk. Där hjälper det nya stödpaketet inte långt. I bästa fall kan en handfull gårdar räddas från konkurs men problemen är enorma.

Hotas av konkurser
Enligt chefsekonom Klaus Kaiser vid jordbrukets forskningscentrum Seges var gårdarnas ekonomi miserabel redan före den torra sommaren. Då räknade Segens in mellan 1.700 till 1.800 gårdar med akut konkurshot, motsvarande 20 procent av alla heltidsjordbruk.
Mot den bakgrunden är stödpaketet inte till stor hjälp. I praktiken står lättnaderna på 220 miljoner kronor inte proportion till de förluster som torkan förorsakade. De uppskattas till över sex miljarder kronor, noterar Kaiser.
Torkan drabbar jordbruket på bred front och försvagar generellt näringens ekonomi och styrka. Därmed kommer torkan att lämna spår för en lång tid framåt. Till och med robusta gårdar som stöder näringen påverkas negativt.
Inget produktionsområde eller region går helt fri. Särskilt hårt drabbas gris- och mjölkgårdarna. De ekologiska producenterna är kanske mest illa ute. Geografiskt sett har Nordjylland och Sjælland drabbats värst.
Enbart på grund av torkan hamnar nu 500 nya jordbruk i kris. Av dem hotas hälften av konkurs, fastän de hade klarat sig själva under ett normalt år. Det stödpaket som L&F efterlyste, hade hjälpt betydligt fler gårdar.
Det lilla paket som till slut kom ut, kan bara rädda ett fåtal av de mest nödställda gårdarna, sammanfattar Klaus Kaiser.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

CETA-avtalet ökade EU-handeln med Kanada

Det provisoriska CETA-avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada har varit i kraft i ett drygt år. Fördelarna är redan synliga. Avtalet är nyttigt, framhåller handelskommissionär Cecilia Malmström.
Malmström besökte nyligen Kanada för att följa upp de aktuella handelsfrågorna. Hon träffade Kanadas minister för internationell handel James Gordon Carr och deltog i EU:s och Kanadas gemensamma kommitté för avtalet.
Carr och Malmström tror att CETA-avtalet har alla möjligheter att bli en framgång. Avtalet ska visa att det lönar sig att satsa på frihandelsavtal med fasta regler. Under träffen diskuterades också initiativen att reformera världshandelsorganisationen WTO.

Har redan lönat sig
Enligt Malmström har handelsavtalet mellan EU och Kanada redan gjort stor nytta. Exporten från EU har ökat överlag och många sektorer har redovisat imponerande ökningar. Det är en bra nyhet för både stora och små europeiska företag.
Förutom avvecklingen av nästan alla tullar, har CETA främjat företagsklimatet mellan EU och Kanada och ger rättssäkerhet för EU-företag som vill exportera. Även om det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser, pekar de första handelsresultaten i rätt riktning.
I hela EU visar de senaste tillgängliga uppgifterna för perioden mellan oktober 2017 och juni 2018 att exporten ökar med mer än 7 procent per år. Exporten löper ännu bättre inom vissa sektorer.
Inom jordbruket finns flera positiva siffror att ta fasta på. Exporten av frukt och nötter ökade med 29 procent, choklad med 34 procent, mousserande vin med 11 procent och whisky med 5 procent, för att ta några exempel.
Sammanslutningen för lufttorkade skinkor i italienska San Daniele ökade sin försäljning till Kanada med 35 procent. Exporten av italienska jordbruksprodukter till Kanada ökade totalt med 7,4 procent.
Det belgiska chokladföretaget Smet Chocolaterie har nyligen öppnat sin första affär i Ontario för att hantera den växande efterfrågan i Kanada. Sedan Kanada avvecklade importtullen på 15 procent, ökade företagets försäljning med en femtedel.

Avlägsnade nästan alla tullar
CETA skapar nya möjligheter för EU:s jordbrukare och livsmedelsproducenter, samtidigt som känsliga sektorer skyddas fullt ut. EU:s 143 högkvalitativa livsmedels- och dryckesprodukter kan säljas under eget namn i Kanada och skyddas mot imitation.
Kommissionen understryker att CETA erbjuder goda möjligheter för både stora och små EU-företag att exportera till Kanada. Genom avtalet avskaffades 98 procent av tullarna på produkter som omfattas av handeln mellan EU och Kanada.
Det motsvarar cirka 590 miljoner euro per år i inbesparade tullar när alla tullsänkningar träder i kraft. Avtalet ger också EU-företag möjlighet att lämna anbud på offentlig upphandling i Kanada, såväl på federal som lokal nivå i provinserna.
Avtalet har provisoriskt varit i kraft sedan den 21 september 2017, då det godkändes av medlemsländerna, rådet och parlamentet. CETA träder slutgiltigt i kraft då alla medlemsländer har ratificerat avtalet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

Förkalkyler på nätet