Landsbygdens Folk

Bläddra online

- Vart skall du åka med de där förskämda tomaterna?<br />
- Jag skall till Helsingfors och ge en praktisk föreläsning i inhemsk matproduktion åt en bortskämd politisk ungdomsrörelse!

Hitta rätt i märkesdjungeln!

Ursprungsmärkning används för att understryka var eller hur en produkt eller tjänst är producerad.
Gott från Finland-märket och Hjärtbladsflaggan känns igen av de flesta konsumenter, men vad säger märkena egentligen om graden av inhemska råvaror eller inhemskt arbete?
Här är reglerna för de vanligaste märkena i korthet.

Läs mera

Ledaren 20.10.2017 Maten är också till samlingspartiets unga

Det kom onekligen som en positiv överraskning att regeringen faktiskt kommer jordbrukarna till mötes med litet plåster på såren efter den närmast vidriga säsong som näringen ännu genomgår. Förlusterna på grund av obärgade skördar och kvalitetsbrister kommer att uppgå till hundratals miljoner euro.
Ur den synvinkeln är de 25 miljoner som regeringen anvisat i förslaget om årets tredje tilläggsbudget naturligtvis långt från tillräckligt. Tillägget är i alla fall en viktig gest mot bönderna, som behöver all den kompensation och uppmuntran som finns att uppbåda.
Det är också viktigt att pengarna reserveras för återbäring av energiskatter, vilket är ett bra och rättvist sätt att hjälpa bönderna. Det här har även producentorganisationerna framhållit.
Tilläggsmiljonen för projektet ”Ta hand om bonden” är också den ett välkommet beslut från regeringens sida. Behovet av de tjänster som projektet erbjudit har visat sig vara väldigt stort inom jordbrukarkåren och det kan knappast ha minskat under den extrema säsongen.
Institutet för naturresurser Luke har således siffror som visar att det åter blir bottennapp för gårdarnas lönsamhet i år. Det tär på välmåendet, optimismen och på orken.
Sett från det perspektivet värmer det i alla fall ytterligare att det verkar finnas politisk enighet inom både regering och åtminstone en del av oppositionen om att bönderna behöver uppmuntringsåtgärder. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Eero Heinäluoma skrev således för en vecka sedan i Maaseudun Tulevaisuus att egna lösningar inom en snabb tidtabell förväntas av statsminister Juha Sipiläs (c) regering.
De bönder som är i svårigheter behöver vår uppmärksamhet här och nu, skrev Eero Heinäluoma.
Det här var alltså innan regeringen gav offentlighet åt innehållet i överenskommelsen om den tredje tilläggsbudgeten.
Desto mer förvånande är det att viceordföranden för samlingspartiets ungdomsorganisation och aktiva Helsingforspolitikern Iida Aarnio på ett ironiserande och tämligen obehagligt sätt efterfrågar hjälp till skidcenter och turismföretag när vädret sviker under säsongen. Detta alltså i och med att jordbruket ska få kompensation.
– Det är rena intressebevakningspolitiken, där en grupps intressen drivs på andras bekostnad, säger Iida Aarnio i ett ställningstagande från samlingspartiets ungdomsorganisation.
Hon håller dessutom företagarrisken inom jordbruket för att vara ”fullständigt socialiserad” och hävdar att jordbrukarna ”har rätt att ta risker med skattebetalarnas pengar”.
Svensk Ungdoms ordförande Christoffer Ingo har varit snabb att reagera. I ett pressmeddelande från SU påpekar han att jordbruksstöden finns för att garantera inhemska och ansvarsfullt producerade livsmedel.
– Att stöd för att garantera inhemsk ansvarsfull livsmedelsproduktion jämförs med hobbyn som skidåkning är att bita i handen som föder Finland. Samlingspartiets unga borde förstå att skämmas, anser Christoffer Ingo.
När det gäller jordbrukarnas risker så kan vi skarva i och försäkra att bönderna minsann har fått lägga sina egna pengar och säkerheter i blöt under de senaste åren. Det är inte minst tack vare situationen för livsmedelshandeln med Ryssland som mycket långt är en följd av politiska beslut.
Till råga på det så kan vi påminna Iida Aarnio om att våra skidcenter och vår turismbransch har fått betydande stöd och annan hjälp genom tiderna både från statligt och i synnerhet från kommunalt håll. Vi har inget intresse av att ifrågasätta dylika stöd, det handlar om att hjälpa företag som det givetvis torde finnas ekonomisk nytta av, inte minst när det gäller lokal sysselsättning.
Vi kräver däremot en förklaring av Iida Aarnio, när hon talar om att man hjälper jordbrukarna på andras bekostnad. På vems bekostnad är det som jordbruket får hjälp i nöden? Regeringen sträcker ut en hand åt en näring som förser invånarna i vårt eget land och även i andra länder med mat. Det är i samhällets intresse att upprätthålla det finländska jordbruket, som alltför länge levererat högklassig råvara åt industri och handel alldeles för billigt.
I sista hand gynnar det i allra högsta grad konsumenterna i vårt land att vi har en egen matproduktion baserad på rena råvaror.
Efter sitt utspel, som hon enligt uppgift nog fått höra ordentligt för, har Iida Aarnio hänvisat till att det förbund som hon representerar har tagit ställning i frågan och att hennes kontaktuppgifter fogats till ställningstagandet.
De uttalanden som vi har hänvisat till här ovan och även fler än dem är Iida Aarnio dock själv direkt citerad för i ställningstagandet.
Det är nog ganska mänskligt om någon har ilsknat till efter att ha läst texten från samlingspartiets ungdomsorganisation. Det berättigar förstås inte till personliga beskyllningar och hot som står i strid med gott uppförande.
Ur näringens synvinkel är det viktigaste i alla fall att regeringens beslut håller. Det blir inte samlingspartiets ungdomsorganisation som kommer att avgöra den saken.
Maten är serverad, Iida Aarnio och andra samlingspartistiska ungdomar.
 
Micke Godtfredsen

Ledarsida | Utskriftsvänlig version »»

Dröjsmålsräntan för jordbrukarnas
försäkringspremier sänks temporärt

Dröjsmålsräntan för de försäkringspremier som ska betalas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA sänks temporärt till fyra procent. meddelar social- och hälsovårdsministeriet. Ändringen underlättar jordbrukens betalningssvårigheter.

Regeringen föreslog torsdagen den 19 oktober att den lag som gäller ändringen ska stadfästas.
Lagen har tillämpats från och med 1 juli 2017 och gäller till utgången av 2018.
Inom jordbrukssektorn har det under de senaste åren skett oväntade förändringar som varit oberoende av jordbrukarna. Dessa förändringar har lett till att gårdarnas likviditet har försvagats.
Inkassering av dröjsmålsräntan till fullt belopp i nuvarande situation riskerar få till följd att de som betalar premien försöker sänka beloppet på den arbetsinkomst som det föreskrivs om i lagen om pension för lantbruksföretagare.
Detta i sin tur ökar utgifterna för folkpension och garantipension i framtiden. Arbetsinkomsten inverkar bland annat på pensionsförsäkringspremierna och pensionsbeloppet.
I januari–februari 2017 tog Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt emot cirka 1 600 ansökningar om betalningsuppskov för försäkringspremier. Under motsvarande tid 2016 kom det cirka 1 000 ansökningar.
Lantbruksföretagare och stipendiater försäkras i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för ålderdom, arbetsoförmåga, familjeförsörjares död och olycksfall i arbetet. Dessutom ansluts de till en grupplivförsäkring.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

EU nådde enighet om förenklade CAP-regler

EU-kommissionen, parlamentet och rådet har enats om ett paket som i många punkter förtydligar den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Paketet röjer bland annat osäkerheten kring reglerna om permanenta gräsmarker.
Paketet ingår i den så kallade Omnibusförordningen för mellanöversyn av långtidsbudgeten 2014-2020. EU:s tre institutioner har nu jämkat samman sina ståndpunkter till förenklade åtgärder inom jordbrukspolitiken.
Inom jordbrukssektorn genomförs vissa tekniska förändringar som syftar till att förenkla reglerna för direktstöd, landsbygdsstöd och den gemensamma marknadsorganisationen. De nya reglerna ska träda i kraft från början av nästa år.
Enligt EU-parlamentets förhandlare Paolo De Castro förbättrar mellanöversynen jordbrukets skyddsmekanismer mot volatilitet på marknaden och stärker producenternas ställning i livsmedelskedjan.

Lägre tröskel för inkomststabilisering
En viktig punkt är den sänkta tröskeln för aktiveringen av mekanismen för inkomststabilisering. Instrumentet har tidigare aktiverats då inkomstförlusten stiger till 30 procent. Från och med nästa år sjunker tröskeln till 20 procent.
Dessutom stiger kompensationen från 65 procent till 70 procent för producenter som har förlorat mer än 30 procent av sin skörd eller inkomster. Kommissionen får också större friheter att vidta krisåtgärder utan att aktivera offentlig intervention eller privat lagring.
Bestämmelserna för kopplade stöd har förenklats. Hittills måste ett medlemsland påvisa att produktionen inom en viss sektor har minskat för att få införa kopplade stöd. Framöver blir det lättare att koppla stöd i drabbade sektorer utan särskilda motiveringar.
Ansvaret för definitionen av personer som är stödberättigade i egenskap av aktiv jordbrukare flyttas till medlemsländerna. Stödet förutsätter ändå att mottagaren kan påvisa åtminstone någon form av jordbruksverksamhet.
Reformen utlovar också förbättringar för unga jordbrukare. Medlemsländerna får rätt att höja tillägget på grundstödet från 25 procent till 50 procent för de första 25 hektaren upp till 90 hektar. Tillägget gäller för alla fem åren oberoende av ansökningstiden.
Producenternas position i leveranskedjan ska stärkas genom att tillåta alla auktoriserade producentorganisationer att förhandla fram leveransavtal på sina medlemmars vägnar utan att bryta mot konkurrensreglerna.
Kollektiva förhandlingar har hittills bara varit möjliga inom ett begränsat antal branscher, som mjölk, olivolja, nötkött, spannmål och proteinväxter. Därmed utvidgas producenternas förhandlingsrätt till fler sektorer.
Förändringar har också skett inom förgröningen, där fleråriga växter för bland annat biomassa får odlas på ekologiska fokusområden. Kommissionen har också höjt faktorn för baljväxter från 0,7 till 1,0 i beräkningen för ett fokusområde.

Konsekventare regler för permanent gräsmark
EU-kommissionen förnyar också reglerna för permanent gräsmark. De permanenta gräsmarkerna hör till CAP-stödets förgröning och har förorsakat jordbrukarna bekymmer efter ett märkligt utslag i EU-domstolen för några år sedan.
Domstolsbeslutet handlade om ett fall i Tyskland, där ett skifte som mer än fem år hade varit vall och måste anmälas som permanent gräsmark. Det har lett till att jordbrukare har plöjt upp sina vallar för att undvika gräsmarksbeteckningen.
Nu ska det bli slut på osäkerheten. De nya reglerna ska trygga att ett skifte förblir ett skifte, fastän skiftet har varit vall de senaste fem åren. Regeln ska förhindra onödigt plöjningsarbete i fortsättningen.
Producentorganisationen Copa-Cogeca lovordar EU-institutionernas trepartskompromiss. Ändringarna inom inkomststabiliseringen är särskilt välkomna, sade generalsekreterare Pekka Pesonen efter beslutet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Miljörådets LULUCF-beslut
blev en kalldusch för Finland

Finland lyckades inte övertyga de andra EU-länderna då miljöministrarna senaste fredag förhandlade om den omstridda LULUCF-förordningen. Finland fick en kompensation för mer avverkning men kvoten är otillräcklig för att täcka särbehoven i EU:s skogrikaste land.
Miljöministrarna slog fast miljörådets, d.v.s. medlemsländernas gemensamma ståndpunkt inför de förestående trepartsförhandlingarna med EU-parlamentet och kommissionen. Ur finländsk synpunkt blev kompromissen en besvikelse.
Ordförandelandet Estland hade lagt fram ett kompensationssystem som bättre ska ta hänsyn till skogrika länder. Finland eftersträvar ökad avverkning inom ramen för ett hållbart skogsbruk och en långsiktig uppföljning av kolsänkor.

Avverkningar i underkant
Det estniska förslaget byggde från början på att EU under perioden 2021-2030 tilldelas en tilläggsflexibilitet som ger utrymme för avverkningar motsvarande 360 miljoner ton koldioxid. Enligt den beräkningen skulle Finlands andel vara 44,1 miljoner ton.
Detta skulle enligt ministeriet motsvara tilläggsavverkningar på mellan fyra och fem miljoner kubikmeter per år. Eftersom detta är i underkant krävde Finland tilläggsflexibilitet, vilket också beaktades av det estniska ordförandeskapet.
Enligt den nya kompromissen höjdes den finländska andelen med 10 miljoner ton till 54 miljoner ton CO2. Detta skulle tillåta årliga tilläggsavverkningar på mellan sex och sju miljoner kubikmeter.
Det finländska skogsindustrins målsättning är emellertid en ökning med tio miljoner kubikmeter eller mer. I praktiken skulle detta betyda att Finland måste betala för större utsläppsrätter för att nå de eftersträvade målen för skogsavverkningen och den finländska bioekonomin.
Finland har dessutom begärt kompensationer för tidigare avverkningar. De nuvarande beräkningarna missgynnar Finland i förhållande till Sverige. Men också detta förblev obeaktat i miljörådet. Sverige röstade för det estniska förslaget.
Polen och Kroatien röstade som enda länder mot förslaget, som slutligen klubbades av med en bred majoritet. Finland röstade blankt. Enligt rådets ordförande, Estlands miljöminister Sim Kiisler, försökte rådet så långt det gick tillmötesgå de finländska kraven.

Ingen chans att gå längre
Kiisler betecknade det som glädjande att majoriteten i rådet gick med på ett undantag för Finland. Stämningen i salen tillät inga fler kompromisser. Det var omöjligt att komma längre tillmötes, sade den estniska ordföranden under pressinformationen efteråt.
Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen uttryckte efteråt sin djupa besvikelse över kompromissen. Enligt Kiisler var flexibiliteten begränsad. En bred majoritet av medlemsländerna var nöjda med resultatet och ville inte diskutera vidare.
EU:s klimatkommissionär Arias Cañete konstaterade likaså att förhandlingarna var svåra. Han medgav att Finlands situation skiljer sig från läget i andra medlemsländer. Det har rådet också tagit hänsyn till genom att bevilja en tilläggskvot.
Förhandlingarna om lulucf-förordningen fortsätter nu på trepartsbasis mellan rådet, EU-parlamentet och kommissionen. Parlamentets positioner är något förmånligare för Finland. Institutionerna vill nå en slutlig lösning under hösten.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Stefan Thölix tror ännu på vettig LULUCF-lösning

Trots miljöministrarnas kalldusch förra veckan i LULUCF-frågan är ordföranden för SLC:s skogsutskott Stefan Thölix optimist.
- Efter omröstningen i EU-parlamentet, som var till vår fördel, vill jag gärna tro att det fortfarande är möjligt att uppnå en vettig kompromiss. Trepartsförhandlingarna mellan parlamentet, ministrarna och kommissionen inleds omedelbart och vad jag vet har någon bakre gräns inte fastställts, säger Stefan Thölix och tillägger:
- Låt vara att man gärna ser att frågan behandlas färdigt under det estniska ordförandeskapet.
Enligt Stefan Thölix är det viktigt att Finland får en möjlighet att räkna in skogarnas faktiska tillväxt jämfört med avverkningarna.
- Det är tillväxten som betyder något, det är den som binder kolet, slår han fast.
Den historiska orsaken till att den kompromiss, som miljöministrarna nu enades om, inte räcker för Finland är att vi under de föreslagna referensperioderna har avverkat betydligt under vår tillväxt. Det gäller för både den referensperiod som EU:s miljöministrar nu valt att stödja, det vill säga 2000-2009 och EU-kommissionens ursprungliga referensperiod på 1990-2009. EU-parlamentet har föreslagit perioden 2000-2012.
- Det beaktas ju inte alls, att vi avverkat betydligt under tillväxten, säger Stefan Thölix. Jag är i alla fall övertygad om att vår miljöminister Kimmo Tiilikainen (c) gjorde vad som var möjligt på miljöministermötet. Däremot kan jag inte förena mig med dem som säger att vi kan importera virke i stället för att avverka vårt eget virke.
Stefan Thölix avser närmast de investeringar som just nu är aktuella inom skogsindustrin och som gör att behovet av virke stiger, i värsta fall mer än vi kan avverka utan att klassas som utsläppskälla. Det finns de som anser att import från exempelvis Ryssland är det förmånligaste alternativet.
- Men som sagt jag vill inte tro att det blir nödvändigt heller utan nu ska vi satsa på att uppnå en lösning i de fortsatta förhandlingarna.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Regeringens tilläggsanslag
en välkommen handräckning

SLC välkomnar att regeringen i den tredje tilläggsbudgeten styr tilläggsmedel till jordbrukarna. Avsikten är att lindra de exceptionellt stora skördekostnader som näringen råkar ut för denna höst på grund av det regniga och kalla vädret.
- Det är bra att regeringen har insett verkligheten på gårdarna. Regeringens handräckning kommer aktiva jordbrukare till del, kommenterar SLC:s ordförande Holger Falck. Han påminner om att tilläggsmedlen även i praktiken bör betalas ut till jordbrukarna så snabbt som möjligt.
SLC välkomnar även att finansministeriet tillsätter en arbetsgrupp för att utreda om man kan lätta skatten på försäkringspremier för skördeskadeersättningar. Finland är det enda EU-land som uppbär 24 procent i skatt på dylika försäkringspremier.

Tillägg också för ork i arbetet
Det var i tisdags som jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (c) meddelade att regeringen har kommit överens om en satsning på 25 miljoner euro för att stöda jordbrukarna. Satsningen är en följd av årets svåra skördeförhållanden. Medlen anvisas jordbrukarna via återbäring av energiskatt.
Av summan är 15 miljoner euro nya medel. För att åtgärda den akuta krisen ska sedan 10 miljoner euro av de medel som anvisats gårdsbrukets utvecklingsfond omfördelas.
Dessutom inrättar alltså finansministeriet en arbetsgrupp för att utreda om man kan minska skatten på premier för försäkringar mot skördeskador.
Därutöver kommer ytterligare en miljon i tilläggsanslag för att stöda jordbrukarnas ork i arbetet inom projektet Ta hand om bonden.

Söker om EU-stöd
Regeringen lovar också att Finland ansöker om EU-stöd på grund av exceptionella väderleksförhållanden. Före förhandlingarna om budgetramarna i vår utreder regeringen om EU:s regler för statligt stöd tillåter att Finland inför ett permanent system med beviljande av statsborgen för att lindra gårdarnas likviditetsproblem i exceptionella situationer.
Som ett led i de riktlinjer som fastställts i budgetförhandlingarna föreslås det att 21 miljoner euro reserveras i kompensationsersättning, det vill säga LFA-stöd. Regeringen har tidigare lovat att de pengarna skulle beviljas i en tilläggsbudget i år. De är en del av krispaketet för 2016.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Välkommet tilläggsanslag
men enbart plåster på såren

SLC Nylands styrelse välkomnar regeringens beslut att reagera på de svåra skördeförhållandena och ge ett tilläggsanslag på 25 miljoner euro till jordbrukets energiskatteåterbäringssystem. Det är lite plåster på såren för problemen med att få skörden bärgad och de högre skörde- och torkningskostnaderna. Kompensationen täcker dock endast cirka en tiondel av förlusterna och merkostnaderna den blöta hösten fört med sig för odlarna.
SLC Nyland konstaterar att beslutet i alla fall visar att regeringen förstått allvaret i situationen. Till den delen kan man vara tillfreds med att intressebevakningen har lett till resultat. Men styrelsen framhåller att det behövs ytterligare åtgärder och upprepar kravet om att regeringen skall återta beskärningen om 5 euro/hektar i kompensationsersättningen för 2018 och 2019.
Regeringens åtgärder är ändå bara plåster på såren. Grundorsaken till jordbrukets lönsamhetskris är den låga prisnivån på jordbruksprodukter. Handeln och industrin bör även de ta ansvar för att de finländska jordbrukarna skall få ett rättvist pris.
Vill man att vi har inhemska och ansvarsfullt producerade livsmedel även i fortsättningen måste bonden få ett högre pris. Annars tar produktionen sakta men säkert slut.
Med nuvarande priser och med stigande kostnader lönar det sig inte att satsa på konventionell spannmålsproduktion. I synnerhet som Yara höjt gödselpriserna med en femtedel jämfört med förra hösten. Med rådande prisförhållanden kan man vänta sig en betydande ökning i de gröna arealerna nästa år.
Virkespriserna släpar likaså efter och måste höjas. Många jordbrukare är nu tvungna att avverka för att klara ekonomin, men en stor del av skogen ägs idag av andra än jordbrukare. Virkespriserna bör nu höjas för att öka intresset för att sköta sin skog och göra virkesaffärer, för att möta industrins ökade virkesbehov.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Regnet spolar bort lönsamheten inom jordbruket

Enligt Naturresursinstitutets resultatprognos för år 2017 uppgår jordbrukens genomsnittliga företagarinkomst till 13.000 euro. Föregående år var medelinkomsten 15.500 euro. Lönsamhetskoefficienten enligt resultatprognosen var 0,29: detta innebär att företagarinkomsten endast täcker 29 procent av de eftersträvade ersättningarna för företagarfamiljens arbete och det egna kapital som investerats i företaget. Under åren 2010-2015 var den genomsnittliga lönsamhetskoefficienten 0,43.
Under de senaste fem åren har lönsamheten varit synnerligen svag inom spannmålsodlingen. Denna höst kommer en del av spannmålsskörden inte att kunna skördas på grund av vädret.
Spannmålsgårdarnas företagarinkomst år 2017 uppgår till cirka 7.000 euro per företag och lönsamhetskoefficienten är 0,25.
Inkomsterna från försäljningen av spannmålet blir lägre än normalt och kostnaderna för torkning av spannmålet ökar. Det svaga skördeåret har dock inte någon dramatisk effekt vid en granskning av medelvärdet, eftersom endast en tredjedel av spannmålsgårdarnas inkomster kommer från försäljning av spannmål.
De flesta spannmålsgårdarna finns i södra Finland, där största delen av de skördade spannmålen är rimliga både då det gäller mängd och kvalitet. Det förekommer dock stora variationer mellan olika spannmålsgårdar. På vissa gårdar har skörden varit god, medan man på andra gårdar nästan har förlorat hela skörden.
- För enskilda gårdars del kan bortfallets påverkan på likviditeten vara en större belastning än den minskade lönsamheten. Då man lever ur hand i mun kan förlorade inkomster och extrakostnader vara katastrofala. Situationen kommer knappast att leda till en omfattande konkursvåg, konstaterar Jukka Tauriainen, som är forskare på Naturresursinstitutet och har utarbetat prognosen.

Negativ trend inom mjölkproduktion
Den dåliga skörden påverkar även husdjursgårdarnas ekonomi i och med ökade kostnader för torkning och ökat behov av inköpt foder. De ökade foderkostnaderna påverkar resultatet ännu under år 2018.
Det genomsnittliga producentpriset för mjölk verkar förbli på i stort sett samma nivå som år 2016. Produktionskostnaderna ökar bland annat till följd av de ökade foderkostnaderna, vilket innebär att företagarinkomsten minskar till 25.600 euro per mjölkgård. Lönsamhetskoefficienten förblir 0,30.
- Lönsamhetsutvecklingen inom mjölkboskapsuppfödningen anger riktningen för lönsamheten inom jordbruket som helhet, eftersom mjölkgårdarna producerar över 60 procent av gårdarnas sammanlagda företagarinkomst, trots att mjölkgårdarnas andel av alla gårdar inom jordbruket är endast 15 procent, uppger Tauriainen.
Enligt prognosen förblir lönsamheten inom nötköttsproduktionen år 2017 på samma nivå som året innan. Producentpriset har varit lågt sedan länge och produktionskostnaderna har nästan inte minskat alls. Den förväntade företagarinkomsten är 16.600 euro per gård och den förväntade lönsamhetskoefficienten 0,29.
Lönsamheten inom svinuppfödningen pekar fortsättningsvis neråt. Även om producentpriset under de senaste månaderna har varit en aning högre än under början av året, är inte ökningen i inkomsterna tillräcklig för att täcka de ökade kostnaderna. Den förväntade företagarinkomsten är 24.500 euro och den förväntade lönsamhetskoefficienten 0,29.
Naturresursinstitutets resultatprognoser för jordbruket 2017 utgår från lönsamhetsbokföring för jordbruket som samlats in av institutet. I prognoserna har man beaktat förändringar i priser för produkter och produktionsinsatser och i skördar av de viktigaste odlingsväxterna samt förändringar i jordbruksstöden. Resultatprognoserna för år 2016 och 2017 finns i webbtjänsten Ekonomidoktorn.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC välkomnar regeringens handräckning
till det väderdrabbade jordbruket

SLC välkomnar att regeringen i årets tredje tilläggsbudget styr tilläggsmedel till jordbrukarna för de exceptionellt stora skördekostnader som näringen råkar ut för denna höst på grund av det regniga och kalla vädret.

Finansministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har idag kommit överens om ett tilläggsanslag till jordbrukets energiskatteåterbäringssystem på 25 miljoner euro.
– Det är bra att regeringen har insett verkligheten på gårdarna och beslutar om en handräckning som kommer aktiva jordbrukare till del, kommenterar SLC:s ordförande Holger Falck.
Falck påminner om att tilläggsmedlen bör betalas ut till jordbrukarna så snabbt som möjligt.
SLC välkomnar även att finansministeriet tillsätter en arbetsgrupp för att utreda en lättnad av försäkringspremieskatten gällande skördeskadeersättningar, eftersom Finland är det enda EU-land som uppbär 24 procent skatt på försäkringspremierna för skördeskadeersättningar.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Miljöministrarnas LULUCF-beslut
var en besvikelse enligt Tiilikainen

Förhandlingsresultatet lämnar mycket att önska. De specifika frågorna som togs upp av Finland beaktades, men inte tillräckligt.
Så säger miljö- och bostadsminister Kimmo Tiilikainen (c) om den kompromiss som EU:s miljöministrar godkände i fredags i Luxemburg om hur kolsänkor och utsläpp från mark och skog ska beaktas i EU:s klimatmål – den så kallade LULUCF-förordningen.


Finland försökte hitta en lösning i förhandlingarna som skulle behandla det mest skogsbevuxna landet i Europa rättvist och utan att markanvändningssektorn skulle förorsaka beräknade utsläpp för Finland.

En begränsad mekanism för skogsmark
Den viktigaste förhandlingsfrågan för Finland var relaterad till beräkningsmodellarna för skogarna som diskuterades på grundval av ordförandelandet Estlands kompromissförslag.
Grunderna för beräkningen av skogarna är den riktlinje som varje medlemsstat fastställt för åren 2021-2030. Referensnivån baseras på skogsförvaltningens praxis och intensitet under perioden 2000-2009. Eftersom aktiviteten i skogarna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna och mellan olika år, står medlemsstaterna i olika situationer. Resultatet av förhandlingarna innehåller därför ett flexibilitets- eller kompensationssystem som tar hänsyn till skogsbruksländernas specifika problem. Således kan medlemsstaterna till exempel öka avverkningarna jämfört med referensvärdet från 2000-2009 utan någon beräkningsbörda. Det här kompensationsalternativ är dock strängt begränsat mellan de olika medlemsstaterna.

Tilläggskvot på sammanlagt 54 miljoner ton
Ordförandeskapets ursprungliga förslag innehöll totalt 360 miljoner ton koldioxid per ton fördelat mellan medlemsstaterna. Vid miljöministermötet fick Finland som den enda EU-staten en tilläggsflexibilitet på 10 miljoner ton koldioxid, vilket innebär att vår totala tilläggskvot nu är 54 miljoner ton koldioxid.
– Det oaktat, anser vi dock att den flexibilitet som rådet enades om inte räcker för att täcka den beräknade ökningen av virkesuttaget från skogarna i vårt land. Det uttaget bygger på behoven inom ett hållbart skogsbruk i Finland. Vi behöver också våra skogar för att kunna övergå från fossila ekonomier till ett bredare utnyttjande av förnybara råvaror. Dagens resultat leder till en tung arbetsbörda i förhandlingarna mellan medlemsstaterna, parlamentet och kommissionen, säger minister Tiilikainen.
Fredagens beslut innebär att våra skogar kan ge upphov till emissioner för Finland ifall vårt virkesuttag ökar till 80 miljoner kubikmeter år 2024, så som det är planerat i Finlands nationella skogsbruksstrategi. Storleken beror visserligen på de slutliga beräkningsreglerna och referensnivåerna som förutsätter en överenskommelse i uppföljningsförhandlingarna, samt på den faktiska utvecklingen av skogens tillväxt och avverkning.

Skyldgheten riskerar överstiga 40 procent
Beräknade utsläpp från LULUCF-sektorn riskerar i vilket fall som helst att höja den faktiska skyldigheten att minska utsläpp för Finland till över 40 procent. – Detta strider mot Europeiska rådets linjedragning från 2014, som stipulerar att ingen medlemsstats totala förpliktelse för utsläppsminskning bör överstiga 40 procent. Finland avser att framföra den linjedragningen i de fortsatta förhandlingarna, säger minister Tillikainen. Trots dagens beslut är skogarna i Finland en stor kolsänka och kommer så att förbli. Vår klimatpolitik är ambitiös och målet är att vi ska vara kolneutrala senast 2045, säger ministern.
Vid miljöministrarnas möte avstod Finland från att rösta om det LULUCF-förslag som slutgiltigt antogs.

Finland har ambitiösa mål
Vid mötet uppnådde miljöministrarna i alla fall en gemensam syn på utsläppsförordningen om växthusgaser och medlemsstaternas fördelning av skyldigheterna att begränsa dem. Förordningen avser minskning av utsläpp av växthusgaser i sektorer som är utanför handeln med utsläppsrätter, till exempel transport, jordbruk och byggande. EU: s gemensamma mål är att minska utsläppen med 30 procent senast 2030 jämfört med 2005 års nivåer. Det här förslaget stödde Finland.
I den nuvarande förordningen fördelas detta mål mellan medlemsstaterna. Skyldigheten för Finland är sträng, 39 procent. Förordningen innehåller emellertid möjligheter att jämka, till exempel så att man kan flytta utsläppsrätter från handeln med utsläppsrätter till de sektorer som är utanför utsläppshandeln.
– För Finland är målet för utsläppsminskningar bland de mest amibtiösa i EU, säger minister Tillikainen.
Fördelningen av skyldigheter utanför utsläppshandeln och behandlingen av LULUCF-förordningen fortsätter som trepartsförhandlingar – den så kallade trilogprocessen – mellan EU-parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna redan nästa vecka.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

KoneAgria öppnade heltäckande mässa

Nästan alla aktörer inom jord- och skogsbruket är med och ställer ut på KoneAgria, som i morse öppnade i Tammerfors. Det torde med andra ord vara den mest heltäckande KoneAgria som hittills ordnats.
Lantmännen Agro
Lantmännen Agro är nu stor utställare på KoneAgria i stället för tidigare K-lantbruk.

Tyngdpunkterna på årets utställning är spannmål samt svin och fjäderfä.
- Spannmålskedjan är med, ända från planering och utsäde till köpare. Det är ett ypperligt tillfälle att träffa sakkunniga och diskutera hur man ska möta kommande säsonger, säger utställningschefen Marko Toivakka.
Hela branschen finns i alla fall med, också skogsbruket liksom tidigare, för att inte tala om energiproduktion och -lösningar.

Ledigt från skolan
Från Kvevlax hade Cecilia och Patricia Enström kommit i bil tillsammans med mamma Lotten och pappa Johnny. De hann också hälsa på vid SLC:s och LF:s gemensamma monter.
Enström
Cecilia och Patricia Enström från Kvevlax besökte KoneAgria under den första dagen i går och hann hälsa på vid SLC:s och LF:s gemensamma monter. De hade kommit i bil tillsammans med sina föräldrar Lotten och Johnny. Bakom Cecilia och Patricia tar SLC:s bokförare Gunilla Johansson hand om montern.

- Vi har fått ledigt från skolan i dag berättar de.
Cecilia går i högstadiet och Patricia studerar till skogsmaskinförare på Yrkesakademin.
- Vi är inte ute efter något speciellt men ska skåda omkring. Vi ska nog vara här hela dagen.
På gården i Kvevlax odlas 70 hektar åker, varav 51 är korn och 19 vete.
- Kornet har vi lyckats bärga men det är fortfarande 15 hektar med vete kvar, berättar pappa Johnny.
Han tvivlar lite på om det ska lyckas få bort allt vetet.
Gården är inriktad på spannmål och skogsbruk samt slaktsvin.

Lantmännen i stället för K-lantbruk
På grund av de köp som gjorts inom den finländska lantbrukshandeln i år finns inte längre K-lantbruk representerat på mässan, utan nya ägaren Lantmännen Agro ståtar med en hel ända av hall A och är även representerat utomhus.
Här finns också Multivas såmaskiner - tidigare VM - som tillverkas av Dometal. Det är i övrigt första gången som de här såmaskinerna ställs ut i Finland med Multivas färger.
Dometal
Dometal ställer ut sina såmaskiner i Multivas färger första gången i Finland.

VM
Det torde vara sista året som den här maskinen ställs ut i VM:s färger i Finland.

Samtidigt torde det vara sista gången som Turun Konekeskus ställer ut maskinen i VM:s färger. Det är troligtvis sista utställningsexemplaret i Finland, en VM 400 C, finns i hall A, också den. Service och tillverkningen av reservdelar fortsätter i alla fall som förr.
Det är öppet om tillverkningen av VM fortsätter för den baltiska och den isländska marknaden, men i Finland blir det i alla fall Multiva efter årsskiftet.
I hall A ställer också Hankkija som ägs av Danish Agro, ut.
Bland de trestjärniga nyheterna på mässan finns i övrigt en ny mjölkningsrobot, Merlin, som ställs ut av Urbanfeeders i hall D.
Årets KoneAgria är den trettonde i ordningen, och det är andra gången mässan ordnas på mäss- och idrottscentret i Tammerfors. Annars har den traditionella utställningsorten varit Jyväskylä.
Mässan är öppen fredag till klockan 17 och lördag till klockan 16.

TEXT &FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Sockerbetsodlarna upprörda
över höjda transportkostnader

I våras fastslog Sucros Oy nya kompensationer och att transporterna av sockerbetorna kommer att ändra. Men först nyligen tillkännagav bolaget kostnaderna, vilket kom som en chock för odlare som har ett avstånd till fabriken i Säkylä på över 200 kilometer.
Bo-Erik Nyman
Det blir betydligt dyrare än beräknat för sockerbetsodlarna i Pensala att transportera betorna till fabriken i Säkylä. Orsaken är att Sucros har ändrat sina logistikkostnader och kompensationer. För Bo-Erik Nyman handlar det om tusentals euro dyrare transporter. Det här motiverar inte att börja med upptagningen, konstaterar han.

Odlarna i Pensala, som ligger 310 kilometer från fabriken i Säkylä, hör till de största förlorarna.
- Den här ändringen motiverar oss inte att börja med upptagningen. Marginalerna bara minskar och lönsamheten försämras, men inte har vi några alternativ. Sockerbetorna ska upp ur jorden, men vi förstår inte att transporterna stiger med så här mycket. För oss här uppe blir det mycket sämre, säger Bo-Erik Nyman som odlar sockerbetor tillsammans med brodern Per-Ove i Pensala.
Orsaken till ändringen är att Sucros, som har kontraktsodlare runt om i landet, har haft en anbudstävlan om transporterna och valde den förmånligaste. Nu är alla odlare som inte har egen transport hänvisade till företagets nyvalda transportföretag.
Trots att Sucros kompenserar för transporten upp till 145 kilometer blir det nu mycket dyrare för de odlare som har ett långt avstånd till Säkylä.
- Det beror på att deras trafikant har högre fraktkostnader än de trafikanter som vi själva har använt oss av. Men eftersom vi inte längre får använda våra egna trafikanter utan är tvungna att använda Sucros fraktsystem blir det dyrare för oss, konstaterar Kjell Häggblom som är sockerbetsodlare i Pensala.

Tusentals euro dyrare
Framför sig på bordet finns flera papper med uträkningar som visar att de förlorar rätt stora summor jämfört med i fjol. Bo-Erik Nyman utgår från en skörd på cirka 500 ton sockerbetor som levereras med tio olika transporter till Säkylä.
- För det första blir det cirka 145 euro dyrare per lastbil och med tio transporter blir det en ökad kostnad på cirka 1.450 euro för oss, konstaterar han medan miniräknaren går varm.
Nyman fortsätter med sina beräkningar som har inräknat en mullandel på 10 procent, något som är kutym gällande transport av sockerbetor. Han konstaterar att taxorna som den nya trafikanten har dessutom är betydligt högre än deras egen, som alltså förlorade anbudstävlan.
- Skulle vi få använda samma trafikant som vi gjort i många år hade varje transport av sockerbetor på 50 ton blivit över 400 euro billigare. Räknar vi med tio transporter på 50 ton handlar det om närmare 4.200 euro som vi nu förlorar. Det är stora summor med tanke på att producentpriserna har gått ner för varje år, säger Bo-Erik Nyman.
Kjell Häggblom är besviken över situationen när siffrorna klarnar.
- Varför ska det vara så att det är vi producenter som alltid får ta smällen? Vi skrev kontrakt med Sucros i februari och kryssade för att vi sköter transporterna själva. Men plötsligt ändrar villkoren och vi visste ingenting förrän vi hörde om det nya systemet för några veckor sedan. Trots att Sucros nu betalar en del av frakten har taxorna skruvats upp så att det ändå blir dyrare för oss. Vem vinner på det här? Jag kan inte se att Sucros gör det heller. Nu försämras vår lönsamhet ytterligare och det är ett hårt slag med tanke på att varje cent är viktig för oss odlare, säger han.

Sämre skörd och sockerhalt
Utöver det har växtsäsongen varit utmanande. De få soltimmarna under sommaren ha ha bidragit till att sockerprocenten är mindre än normalt. Låg sockerprocent kan i sin tur ge avdrag på producentpriserna.
- Det verkar också som att betorna har vuxit dåligt så risken är stor att vi inte kommer upp i normala mängder. Jag har tagit upp ett lass sockerbetor och de ser mindre ut än vanligt och det här kommer också att påverka lönsamheten om rotskörden är sämre än normalt, säger Nyman.
Upptagningen är i startskedet och redan nu vill den nya trafikanten påbörja transporterna. Det enda vettiga nu, enligt odlarna i Pensala, är att Sucros bryter kontraktet med den nya trafikanten.
- Det bästa för alla odlare som drabbas negativt av förändringarna vore att Sucros återgår till det som vi kom överens om i kontraktet. Vi anser att de ska bryta kontraktet med trafikanten och låta oss sköta transporterna som tidigare. Det vore logiskt, säger de.

Sockerindustrin utnyttjar odlarna
Sebastian Sohlberg, ordförande för SLC:s sockerbetsutskott, har tillsammans med MTK förhandlat om branschavtalet mellan odlarna och sockerindustrin. Förhandlarna som representerar jordbrukarna har inte varit medvetna om Sucros prisnivå för transporter.
Men i och med de olägenheter som uppkommit närmast tack vare tidsbrist och dålig kommunikation samt utebliven eller fel information så har förhandlingsgruppen påpekat bristerna till Sucros.
- Vi upplever att tidsramen har varit för stram och att Sucros inte handlat enligt god kutym. Sockerindustrin har kanske inte gjort juridiskt fel, men med tanke på framtiden och det förtroende som ska byggas är det viktigt att det här reds upp. Vi anser att Sucros har utnyttjat sin ställning på ett ojuste sätt och borde gå odlarna till mötes.
- Vi hoppas att den här situationen kan lösas och bollen ligger nu hos Sucros och Tero Tanner. För som det är nu har sockerindustrin utnyttjat odlarna som inte visste om det här när de skrev kontrakt i vintras. Därför anser vi att odlarna kan särbehandlas i år medan de är medvetna om läget inför nästa odlingsår, säger Sohlberg.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC: Skördeläget kräver nationella åtgärder

Förståelse räcker inte långt när jordbruket drabbas av en förlust på upp till 200 miljoner euro på grund av den omöjliga skördesäsongen som vi inte ens är ute ur ännu. Nu måste Finland vidta åtgärder på det nationella planet.
För den här åsikten står SLC:s ordförande Holger Falck. Det är hans reaktion på de uppgifter som getts offentlighet från EU:s jordbruksministermöte i måndags.
Enligt de uppgifterna har jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (c) rapporterat om det svåra skördeläget och EU:s lantbrukskommissionär Phil Hogan har reagerat med att visa förståelse. Finland fortsätter visserligen att hålla kommissionen underrättad om läget.

Höjda återbäringar på bränsle och elskatter?
- Något konkret ser dock inte ännu ut att komma från EU, så bollen är tillbaka för åtgärder på nationell nivå, säger Holger Falck bestämt. Från producentorganisationerna har vi tidigare föreslagit förhöjningar av accisåterbäringarna, vilket alla jordbrukare har nytta av, men statsmakten har inte hörsammat det förslaget. Det är skäl att ta upp förslaget på nytt.
I anslutning till budgeten för 2018 höjs dessutom bränsleskatterna på exempelvis lätt och tung brännolja, men återbäringen till jordbruket höjs inte.
- Detta är helt emot skrivningen i regeringsprogrammet att "inga skyldigheter som ger upphov till nya kostnader införs under regeringsperioden", säger Holger Falck.

Förskottet på LFA-stödet har utbetalats
Vill man se något positivt så inleddes utbetalningen av förskott på LFA-ersättningen och ersättningen för ekologisk växtproduktion förra veckan.
Förskottets andel var 85 procent mot normalt 75 procent. Samma förhöjning tillämpades i fjol.
Förskottet på miljöersättningen och ersättningen för djurens välbefinnande är på kommande i november och de direkta stöden från EU i december som förra året.

Dags att gå till banken
Finns det något som den enskilda jordbrukaren kan göra?
- När pengarna på kontot håller på att sina och det blir allt svårare att betala räkningarna är det hög tid att gå till sin bank. Många har dessutom en amortering i slutet av den här månaden på stats- eller räntestödslån utöver eventuella amorteringar på vanliga lån. I fall det kniper är det bäst att så fort som möjligt ta kontakt med banken för att få amorteringarna framflyttade, säger Holger Falck.
- Bankerna brukar vara tillmöteskommande om gårdens ekonomi i övrigt vilar på en stabil grund.
Ännu en möjlighet, fastän den kanske måste räknas som långsiktigare, är att utnyttja den ekonomiska delen av Råd 2020 för att vid behov få råd och hjälp med att trimma gårdens ekonomi.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Proppfulla interventionslager
bekymrar EU-kommissionen

EU-kommissionen börjar tröttna på de växande lagren av skummjölkspulver. Agrarkommissionär Phil Hogan redogjorde för problemet inför medlemsländernas jordbruksministrar på veckans rådsmöte i Luxemburg.
EU dras fortfarande med stora lager av skummjölkspulver som ingen vill köpa för ett rimligt pris. Den lagrade mängden är nu uppe i 380.000 ton, men efterfrågan på mjölkpulver är svag. Under 2017 har ytterligare 11.160 ton sålts till interventionslagren.
Det genomsnittliga priset på skummjölkspulver ligger fortfarande omkring tio procent under motsvarande pris hösten 2016. Kommissionen försökte i september sälja ut ett parti skummjölkspulver men anbudet var skamlöst lågt: 159,34 euro per ton.
Enligt kommissionen kan lagren nästa år växa med ytterligare två procent. Å andra sidan kan det låga priset locka köpare så att bestånden börjar minska. Överskottet kan ändå inte slumpas bort, eftersom detta kunde inverka negativt på mjölkens gårdspris.
Hogan vädjade till jordbruksministrarna om medlemsländernas samarbete i den ansvariga EU-kommittén. Han försäkrade att kommissionen fortsätter med intervention, men åtgärden får inte vara ett attraktivare alternativ än marknaden.
Enligt Hogan borde garantipriset för de offentliga inköpen nästa år sänkas till noll för att slippa interventionsköpen. Möjligen kunde skummjölkspulvret säljas till djurfoder. Det finns inga enkla lösningar på problemet, medgav han.

Mercosur och nationella stöd
EU:s handelsavtal diskuterades också på ministermötet. Bland annat Irland och Frankrike protesterade mot EU:s föreslagna importkvoter på nötkött i förhandlingarna om ett frihandelsavtal med den sydamerikanska tullunionen Mercosur.
Kommissionen har gått med på en importkvot för icke-hormonbehandlat sydamerikanskt nötkött på 70.000 ton per år. Dessutom ska EU importera 600.000 ton etanol. Mercosurländerna kräver ännu högre kvoter.
Helt eniga var medlemsländerna inte i sin kritik. Tyskland anser att EU måste ha spelrum för eftergifter mot de sydamerikanska länderna. Sist och slutligen handlar det om att ge och ta, då EU också vill exportera industriprodukter till Mercosur.
Vid mötet klubbade jordbruksministrarna av ett handelsavtal med Chile om ekoprodukter. Enligt avtalet godkänner EU och Chile ömsesidigt varandras kontrollsystem och reglerna för ekologisk produktion.
I praktiken betyder detta att ekologiska livsmedel från EU får marknadsföras i Chile utan lokala inspektioner. Det omvända gäller också för chilenska produkter i EU. Enligt kommissionen gynnar avtalet den europeiska ekoproduktionen.

Leppä tog upp finländska problem
På mötet uttryckte Finlands jordbruksminister Jari Leppä sin oro över det svåra läget inom tröskningen. Det dåliga vädret har försenat skördearbetet och försämrat kvaliteten. Detta belastar kännbart de finländska odlarnas inkomster och betalningsförmåga.
De finländska synpunkterna fick stöd av de baltiska länderna, men kommissionens svar blev något svävande. Phil Hogan uttryckte förståelse för problemen. Parterna kom i alla fall överens om att Finland ska leverera detaljerade informationer till kommissionen.
Ministrarna diskuterade också FN:s handlingsprogram Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess betydelse för EU:s jordbrukspolitik. Finland anser att målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik främjar en hållbar utveckling men politiken borde förenklas.
Ur finländsk synpunkt borde EU-samarbetet intensifieras bland annat i fråga om hanteringen av risker inom jordbrukssektorn, arbets- och produktionsmetoder som binder kol, återvinningen av näringsämnen och minskningen av matsvinnet.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Engelska livsmedelsombudsmannen
har fått mycket till stånd

De senaste åren har klagomål från livsmedelskedjan mot handeln minskat i England. Den största orsaken till det är att landet sedan fyra år har en livsmedelsombudsman. Tjänstemannen kan genom lagstiftning ingripa om handeln inte följer reglerna.
Ombud
För fyra år sedan inrättades en livsmedelsombudsman i England. En tjänsteman som har laglig rätt att ingripa om handeln inte följer gemensamma spelregler med leverantörerna. Bob Macdowall från konkurrensverket (till vänster) och Matthew Sabourin från livsmedelsombudsmannens myndighet i London är nöjda över vad ombudsmannen har åstadkommit.

År 2013 tillträdde Christine Tacon tjänsten som livsmedelsombudsman (Groceries Code Adjudicator) i England. Det innebar en förbättring för vidareförädlingsföretag och jordbrukare som levererar livsmedel direkt till handeln.
- Sedan inrättandet av livsmedelsombudsmannen har handeln börjat agera ansvarsfullare mot leverantörerna av livsmedel. Handeln vet att de måste följa gällande lagstiftning och om de bryter kan livsmedelsombudsmannen vidta åtgärder. Med facit på hand har lagstiftningen och ombudsmannen klart påverkat handelns beteende, säger Matthew Sabourin, drift- och verksamhetsledare för livsmedelsombudsmannens myndighet i London, England.
Arbetet med att förbättra leverantörernas ställning inleddes redan i början av 2000-talet. Myndigheterna noterade en ökande mängd klagomål mot handelns aktörer. Klagomål som att handeln inte betalar leverantörer i tid, bryter avtal eller ändrar dem. Det fanns också en rädsla från leverantörerna att vara kritiska mot handeln.

Spelregler behövdes
I det skedet var det landets motsvarighet till Finlands konkurrens- och konsumentverk som tog emot klagomål. Men det enda den myndigheten kunde göra var att ge rekommendationer. Någon lagstiftad befogenhet att ingripa fanns inte.
- Det stod klart att det behövdes gemensamma regler och de (GSCOP, Groceries Supply Code of Practise) trädde i kraft 2010. Men det skedde fortsättningsvis övertramp och för att stärka leverantörernas ställning ytterligare behövdes en tjänsteman som ser till att reglerna tillämpas och att handeln följer lagstiftningen, förklarar Sabourin.
Lagförslaget om en livsmedelsombudsman behandlades i parlamentet 2012 och i januari 2013 utsågs Christine Tacon till tjänsten som hon tillträdde i juni samma år. På bara några år står det klart att situationen för leverantörerna har förbättrats.
- Våra undersökningar visar att 36 procent av leverantörerna hade klagomål innan livsmedelsombudsmannen inrättades. I dag är det bara 10 procent av leverantörerna som har klagomål. Situationen har förbättrats mycket, konstaterar han.
En avsevärd förbättring har också skett i förhållandet mellan leverantör och handel gällande olika problem. 45 procent rapporterade olika typer av problem med handeln innan 2013 jämfört med 12 procent 2016.
- Det blir bättre hela tiden och livsmedelsleverantörerna är nöjdare i dag. Handelns beteende mot dem har klart förbättrats, säger Sabourin.

Har stora befogenheter
Livsmedelsombudsmannen i England har befogenheter att ingripa om handeln inte följer de gemensamma reglerna, som till exempel att leverantörer ska ha betalt i tid. På den här punkten fick tyska Lidl besök av Tacon relativt snabbt.
- I Tyskland betalar Lidl sina leverantörer av broccoli inom 30 dagar medan leverantörerna i England kunde få vänta 120 dagar på sina betalningar. Livsmedelsombudsmannen påpekade det här för Lidl och nu får de engelska leverantörerna betalt inom utsatt tid.
Tacon har varit mycket aktiv och inledde också en utredning av Tesco, som är den största handelskedjan i England med 27,8 procent av marknaden. Utredningen gällde försenade betalningar till flera leverantörer av livsmedel.
- Tesco hade ett mycket dåligt rykte om att de behandlade sina leverantörer dåligt. Genom påtryckningar och dialog med Tesco har den kedjan nu skärpt sig rejält. Leverantörerna i dag större förtroende för den kedjan.
Alla aktörer inom handeln är medvetna om livsmedelsombudsmannens påtryckningsmöjligheter och vill därför inte bryta mot de gemensamma spelreglerna. Det skulle enligt Sauborin ge dåligt rykte och negativ publicitet, vilket ingen av landets tio stora handelsaktörer har råd med.
- Ingen aktör inom handeln vill hamna i konflikt med livsmedelsombudsmannen och det har lett till att deras samarbetsvilja har ökat. En offentlig tvist skadar deras rykte, menar han.

1 procent är stora böter
Förutom rekommendationer och uppmana handelsaktörer som slarvar med att följa reglerna har livsmedelsombudsmannen andra lagstadgade påtryckningsmöjligheter. Det tyngsta juridiska redskapet är att tjänstemannen kan ge böter vid grova överträdelser.
- Böterna kan uppgå till 1 procent av handelsaktörens omsättning, vilket kan vara enorma summor. Företag som Tesco, som också har andra verksamheter som bank- och försäkringstjänster, har en omsättning på flera miljarder pund och därmed vill man undvika böter. Den här påtryckningsmöjligheten används mera som hot och hittills har ingen handelsaktör tilldömts böter, förklarar han.
Skulle en handelsaktör tilldömas böter kan ärendet avgöras i rätten. Men det är en process som troligen aldrig kommer att inträffa, tror Sauborin.
- Det beror återigen på att ingen vill ha en offentlig konflikt. Vårt huvudsakliga mål är att få livsmedelskedjan mot handeln att fungera bättre. Handeln är medveten om att vi har en mycket aktiv ombudsman och att hon agerar direkt vid övertramp. Därför minskar också antalet dispyter.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Livsmedelsombudsmannen
kan inte påverka priser

Engelska NFU, motsvarigheten till SLC, är glad över inrättandet av livsmedelsombudsmannen. Men fortfarande står merparten av jordbrukarna utanför. Orsaken är att myndigheten inte kan påverka marknaden och handelns prissättning.
I Finland bereds som bäst tillsättandet av en livsmedelsombudsman. Efterfrågan på en liknande tjänst som i England är stor i synnerhet från primärnäringarna som de senaste åren har sett sina egna marginaler minskat medan handeln har ökat sina.
Men trots gemensamma regler för livsmedelsleverantörer och handeln står merparten av de engelska jordbrukarna utanför. Orsaken till det är enligt Matthew Sabourin, drift- och verksamhetsledare för livsmedelsombudsmannens myndighet, följande:
- Som myndighet kan vi inte reglera marknaden eftersom den enligt marknadsekonomiska principer måste vara fri. Så de gemensamma spelreglerna berör därmed inte handelns prissättning.
Det engelska systemet skyddar enbart de jordbrukare som levererar direkt till handeln, vilket är en bråkdel av kåren. Men Sauborin menar ändå att inrättandet av en livsmedelsombudsman har haft positiva effekter också för primärnäringarna.
- Att samarbetet mellan leverantörer och handel fungerar bättre har långsiktiga fördelar också för primärproducenterna, säger han.

NFU inte helt nöjda
Christine McDowell, rådgivare för livsmedelskedjan vid NFU, Englands motsvarighet till SLC, håller inte riktigt med. NFU har 58.000 medlemmar som omfattar cirka 75 procent av landets jordbrukare och odlare.
- NFU vill se en utökning av GCA:s (livsmedelsombudsmannen) befogenheter så att också primärnäringarna omfattas av de gemensamma spelreglerna. Jordbrukarna måste också vara skyddade om de blir behandlade dåligt och upplever att de blir överkörda, säger McDowell.
Hon berättar att NFU har tagit fram egna spelregler inom till exempel mjölk- och köttsektorn.
- I handboken lyfter vi upp hur avtal görs upp och andra viktiga saker som ska skydda jordbrukaren. Men för uppköparna är det frivilligt och då ger det inte effekt. Men spelreglerna borde också omfatta jordbrukarna på något sätt.
Försökte NFU genom intressebevakning påverka utformningen av livsmedelsombudsmannen?
- Jo, från vår sida ville vi att hela kedjan hade omfattats. Men på grund av att fokus låg på konkurrensen inom handeln och förbättra situationen där blev det inte så. Men vi fortsätter trycka på, säger McDowell.
NFU fortsätter lobbandet och ser nu en chans i och med Storbritanniens utträde ur EU.
- Nu borde det vara rätt tid i och med Brexit, men det är ganska tyst i parlamentet nu. Vi vet inte hur högt uppe på agendan det här ärendet finns nu. Mycket kommer att ändra efter Brexit och sanningen är den att ingen vet hur det blir.

Jordbrukarna måste omfattas
Finland bereder som bäst ett utkast till en proposition om tillsättandet av en livsmedelsombudsman och SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback ingår i arbetsgruppen. ÖSP:s trädgårdsutskott har rapporterat sina erfarenheter från besöket till SLC.
- Det var ett mycket intressant besök och vi fick en bild av hur den engelska livsmedelsombudsmannen arbetar, vilka befogenheter hon har och hur lagstiftningen fungerar. Våra intryck har förmedlats vidare till SLC, säger Johanna Smith, ordförande för ÖSP:s trädgårdsutskott.
Smith anser att det redan i beredningsskedet är viktigt att lyfta fram vikten av att livsmedelsombudsmannen i Finland och gemensamma spelregler i högre grad kan omfatta jordbrukare.
- I England ser vi att majoriteten av jordbrukarna inte påverkas. Därför borde vårt eget system utformas så att hela livsmedelskedjan omfattas - inte bara vidareförädlingsföretag och handeln. Det borde alltså på något sätt vara möjligt att lagstifta så att både handeln och industrin förstår spelreglerna, vilket skulle gagna primärnäringarna.
Smith var aningen överraskad över att GCA inte omfattade primärnäringarna. Men hon har förståelse för att det är svårt för en myndighet att få lagstadgade möjligheter att påverka till exempel handelns producentpriser på grund av att det är en fri marknad.
- Men det som vi kanske kan göra i Finland är att anspela på att alla ska behandlas rättvist. Ingen ska bli utnyttjad som nu. För vi ser tydligt att handeln har ökat sina marginaler på bekostnad av vi jordbrukare. Här måste en potentiell livsmedelsombudsman i Finland ha möjligheter att påverka, säger hon.
Trots att det engelska systemet inte omfattar hela livsmedelskedjan tycker hon det är positivt att tjänsten finns.
- Handeln vet att de har ögonen på sig och att de måste sköta sig och följa de gemensamma spelreglerna. Och allt tyder på att de engelska handelsaktörernas beteende har förbättrats.
ÖSP:s besök till livsmedelsombudsmannens myndighet och NFU var det första från en finsk intressebevakningsorganisation.

Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

SLC med som sakkunnig i arbetsgrupp
för livsmedelsombudsman

Verksamhetsledare Jonas Laxåback representerar SLC i den arbetsgrupp som ska bereda ny lagstiftning om livsmedelsmarknaden. Bland annat ska arbetsgruppen förbereda inrättandet av en tjänst som livsmedelsombudsman.
Arbetsgruppen har tid till utgången av januari att komma med ett förslag, varefter regeringen inleder en arbetsprocess. Jonas Laxåback har kallats som ständig sakkunnig.
Arbetsgruppen leds av avdelningschefen vid jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel Minna-Mari Kaila. Viceordförande är regeringsrådet Tanja Viljanen, också hon från jord- och skogsbruksministeriet.
De övriga medlemmarna i gruppen är lagstiftningsrådet Sofia Rajamäki från justitieministeriet, konsultativa tjänstemannen Maija Heinonen vid jord- och skogsbruksministeriet, konsultativa tjänstemannen Johanna Rihto-Kekkonen vid arbets- och näringsministeriet samt forskningschefen Anu Raijas vid konkurrens- och konsumentverket.
Förutom Jonas Laxåback är jurist Marica Twerin vid MTK ständig sakkunnig liksom jurist Tiina Vyyryläinen vid förbundet för dagligvaruhandel Päivittäistavarakauppa och direktör Heli Tammivuori vid livsmedelsindustriförbundet samt vicevd Veli-Matti Aittoniemi vid organisationen för turism- och restaurangservice, MaRa.
Sekreterare är lagstiftningsrådet Aku-Petteri Korhonen och konsultativa tjänstemannen Pekka Sandholm, båda vid jord- och skogsbruksministeriet.
Nämnas kan att det bara är medlemmarna i arbetsgruppen som officiellt kan påverka resultatet, det vill säga rösta och anmäla avvikande åsikt.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Atria vill ha 10.000 fler dikor

Atria vill öka antalet dikor med 10.000 på cirka fem år. Investerande producenter erbjuds finansieringslösningar och konceptstall.
Atria utvecklar nötköttproduktionen för att säkerställa tillgången på inhemskt nötkött. I dag har ungefär åttio procent av nötköttet sitt ursprung i mjölkproduktionen, men antalet mjölkgårdar och mjölkkor minskar.
Inom det nya utvecklingsprogrammet Diko 2020 uppmuntras avtalsproducenterna att investera i dikoproduktion. Målet är att öka antalet dikor med 10.000 inom Atria.
Sinikka Hassinen, anskaffningschef för Atria Nöt, berättade vid ett pressinfo förra veckan att företaget byggt upp ett helhetskoncept som ska stöda både befintliga och nya avtalsproducenter till en lönsam och kvalitetsmässigt hög nötköttproduktion.
Hon nämnde förmedlingen av avelsdjur och kundrelationschefernas hjälp till exempel i att göra utfodringsplaner och utveckla gårdens verksamhet, liksom smågruppsverksamheten och olika temadagar för producenterna.

Fyra konceptstall
För att öka antalet dikor underlättas investeringen för producenten på olika sätt. Atria har utvecklat fyra olika konceptstall för dikor i samarbete med sina dikoproducenter, byggnadsingenjörsfirman Tiimi och byggföretaget Poukkula. Stallen premiärvisades på Sarka-mässan i år.
- Utgångsläget har varit fungerande och lättskötta byggnader, som möjliggör bra produktionsresultat. Centralt är det förmånliga och kostnadseffektiva byggandet, så att priset per dikoplats hålls inom det budgeterade och att byggandet sker enligt överenskommen tidtabell, förklarade Hassinen.
Stallen kan uppföras som nyckeln-i-hand-byggen och de uppfyller kraven för ersättning för djurens välbefinnande. Två av stallen är för sextio dikor och har sandbäddar. Stallet för 80 dikor har plant golv.
Den fjärde modellen, som också passar ekoproduktion, består av ligg- och utfodringsutrymmen samt en rastgård och är lämplig för 100-130 dikor.

Hjälp med finansieringen
I år förverkligas drygt tusen, nästa år finns planer för 2.500 nya dikoplatser inom Atria.
Hassinen gladdes över hur raskt avtalsproducenterna har börjat genomföra investeringarna.
- Vi uppmuntrar investeringarna med ett investeringstillägg för dikogårdar. Tillägget togs i bruk i april.
Dessutom har Atria i samarbete med OP Företagsbanken utvecklat en ny finansieringsmodell för dikogårdar som köper avelsdjur. A-Emolehmäluotto ger en kreditlimit, inom vilken anskaffningen av avelsdjuren finansieras. Andelslagen Itikka och Lihakunta garanterar lånen.
Enligt Hassinen är den nya finansieringsmodellen förmånligare och långvarigare jämfört med tidigare alternativ.

Förebyggande hälsovård
- Ett välmående djur avkastar bra. Målet är att det ska produceras lika många kalvar per år som det finns dikor på gården, sade Maarit Ilola.
Hon är verkställande direktör på Emovet, ett företag som erbjuder preventiv hälsovård på dikogårdar. Största delägaren i företaget är avelsandelslaget Faba.
- Vi har fjorton veterinärer runtom i landet som hjälper dikogårdarna med preventiv djurhälsovård.
Emovet erbjuder hälsovårdsplaner och regelbundna gårdsbesök av en veterinär.

Nytt dataprogram för dikogårdar
Petri Saarinen från Mtech Digital Solutions berättade om det nya webbaserade programmet "Minun maatilani". Det är ett produktionsuppföljningsprogram för alla dikogårdar.
Programmet sammanställer och visar inmatad data i ett format som gör det enkelt för producenten att följa med produktionen såväl på gårdsbasis som för enskilda djur.
Eftersom det är frågan om ett internetbaserat program behövs inga programinstallationer. De inmatade uppgifterna uppdateras i realtid och är tillgängliga med såväl mobiltelefonen, pekdatorn som datorn.
- Vi kommer att testa programmet på gårdarna under slutet av året.

Anna Kujala
tema.lf@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Utkastet till handlingsprogram
för SLC klart för kommentarer

Utkastet till SLC:s handlingsprogram för åren 2017-2022 är nu klart och väntar på kommentarer från medlemmarna. Ett elektroniskt svarsformulär finns från och med idag på SLC:s webbplats, men man kan naturligtvis också ta kontakt per e-post.
- Vi vill gärna veta vilka krav och önskemål våra medlemmar ställer på oss, säger SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback.
Kommentera utkastet till handlingsprogram
Mia Wikström och Jonas Laxåback hoppas på aktivitet från medlemmarna då det gäller att kommentera utkastet till handlingsprogram.

Utkastet till SLC:s handlingsprogram 2017-2022 baserar sig på SLC:s strategi 2022 med tjugo strategiska åtgärder som antogs av SLC:s fullmäktige i juni 2016.
- Nu är det dags att konkretisera strategin i form av ett handlingsprogram som ska fastställas av SLC:s fullmäktige i november, säger Laxåback.
De tjugo strategiska åtgärderna som är listade i utkastet till handlingsprogram har gett upphov till konkreta åtgärdsförslag på både central och lokal nivå. SLC:s strategiarbetsgrupp är involverad i arbetet och kommer att behandla utkastet nästa vecka, men nu efterlyser Laxåback aktivitet också på fältet.
- Det är önskvärt att medlemmar, lokalavdelningar och medlemsförbund samt våra egna utskott kommer med sina synpunkter. Vi vill gärna ha respons på hur väl vi har lyckats precisera de olika punkterna i handlingsprogrammet.

Fyra huvudteman
Handlingsprogrammet är liksom SLC:s nya strategi uppdelat i fyra huvudteman: politik, marknad, sociala frågor och kompetens. Under varje temahelhet finns underteman där det förklaras hur SLC jobbar centralt och lokalt med de olika frågorna.
Då det till exempel gäller politik och EU:s beslutsfattande är det viktigt att Finlands specifika förhållanden beaktas i beslutsfattandet.
- Det här var en lärdom vi fick då LULUCF-frågan behandlades i EU-parlamentet, säger Laxåback.
Till konkreta SLC-frågor hör också fungerande trafikförbindelser i landskapen.
Då det gäller marknaden lyfter SLC bland annat fram att det behövs lagstiftning som fungerar som en typ av styrinstrument för hur livsmedelskedjan ska fungera.
- Vi har också varit aktiva i konsumentarbetet med bland annat kontakten till skolor. Via ett aktivt konsumentarbete kan vi få starkare argument för våra krav, säger Laxåback.
Sociala frågor som pensionstrygghet, avbytarservice och en fungerande företagshälsovård är mycket viktiga för medlemskåren, inte minst i samband med den förestående landskapsreformen. Detsamma gäller utbildningens betydelse.
- Det gäller både nuvarande och framtida bönder; de behöver en sådan utbildning som möter kommande odlares krav och förväntningar.
Ungdomsfrågor har också varit i fokus då formuläret gjorts upp och vissa punkter har lyfts fram specifikt som ungdomsfrågor.
- Även SLC:s skogsutskott har gett kommentarer på handlingsprogrammet. Det här är första gången som skogsägarmedlemmarna har en direkt möjlighet att påverka.

Dialog med medlemskåren viktig
Något som Jonas Laxåback specifikt vill lyfta fram är dialogen med medlemskåren.
- Jag skulle gärna se att vi skulle bli ännu bättre på den. Vi behöver en aktivare dialog mellan medlemmar och organisationen. Det är inte ändamålsenligt att alltid vänta till exempel till följande kongress utan dialogen borde ske kontinuerligt.
Det elektroniska svarsformulär som nu har utvecklats är ett led i detta.
- Upplägget är gjort så att formuläret är uppdelat enligt de fyra temaområdena politik, marknad, sociala frågor och kompetens. Man kan gå in och svara på alla frågor eller välja att svara enskilt på någon av de fyra temahelheterna. Svarsalternativen är graderade från ett till fem och under varje fråga kan man också kommentera med egna ord. Man kan svara antingen som enskild medlem eller som grupp, till exempel en skogsvårdsförening eller lokalavdelning.
Svaren sammanställs och dokumenteras sedan på SLC:s kansli, som bereder ärendet för styrelsen. Efter det ger styrelsen ett förslag till fullmäktige. Svarstiden är fram till den 22 oktober, eftersom styrelsen måste hinna förbereda handlingsprogrammet till fullmäktigemötet.
- Det är mycket som kommer att ske under de närmaste åren, bland annat EU-parlamentsvalet våren 2019 och riksdagsvalet samma vår, för att inte tala om landskapsreformen. Därtill är beredningen på gång gällande EU:s jordbrukspolitik. Vi vill försöka undvika att jobba med "brandkårsutryckning" och istället ha framförhållning i arbetet, konstaterar Laxåback.
Frågeformuläret hittas på adressen: http://slc.fi/handlingsprogram

TEXT & FOTO
Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Köttproducenter måste minska
produktionen på grund av kalvbrist

Cirka 80 procent av kalvarna till nötköttsproduktionen kommer från mjölkgårdar. I takt med att antalet mjölkgårdar minskar försämras kalvtillgången. Redan nu råder det kalvbrist och det får konsekvenser för producenter som har slutuppfödning av nöt.
Kalvbrist
Nötköttsproducenterna påverkas redan av kalvbristen som är ett faktum i Finland. Ett konkret exempel på det är att Erik Lybäck i Kronoby inte kan ha full kapacitet. På grund av bristen slaktar han ut en grupp färre per år, vilket påverkar lönsamheten på gården negativt.

I går höll Atria ett informationstillfälle i Helsingfors där bolaget gjorde ett upprop för att öka dikoproduktionen. Något måste göras för att kalvtillgången inte ska försämras ytterligare.
- I dag kommer 80 procent av nötköttet som produceras i Finland från mjölkgårdar. Det faktum att mjölkgårdarna minskar påverkar kalvtillgången inom nötköttsektorn om inga åtgärder vidtas, uppger Atria.

Bristen en realitet
Kalvbristen inom nötköttsproduktionen är redan i dag en realitet. En av de som har påverkats är Erik Lybäck, nötköttsproducent i Kronoby. Enligt honom har väntetiderna på nya kalvar när han slaktar ut blivit längre.
- Bristen bromsar omloppet och utslaktningen och det bidrar till att lönsamheten påverkas negativt, säger Lybäck, som har slutuppfödning av nöt och en besättning på 320 djur.
Lybäck slaktar ut cirka fyrtio djur sex gånger per år. Samtidigt som han slaktar ut den grupp som nått slaktvikt tar han in fyrtio nya spädkalvar som föds upp tills de når en ålder på 18-19 månader.
- När jag anmäler till slakt avhämtas djuren och samtidigt kommer nya kalvar följande vecka. Men när det är brist kan väntetiden dra ut till 3-4 veckor innan jag får nya kalvar, förklarar han.
Det som Lybäck och andra väntande producenter tvingas att göra i väntetider är att förlänga produktionstiden. Djurgrupperna som redan är i produktion växer dagligen och till slut uppstår utrymmesbrist på grund av att de måste vara längre i produktion.
- Det senaste åren har jag skjutit på slakten 3-4 gånger per år i väntan på nya kalvar. I takt med att de blir äldre och större blir det utrymmesbrist och senast när den sista gruppen nått en ålder av 20 månader måste djuren slaktas på grund av att tjurbidraget inte betalas efter det.

Minskar antalet utslaktningar
På grund av kalvbristen har Lybäck minskat utslaktningen från sex gånger i året till fem.
- Det innebär mindre inkomster och det är inte roligt att inte utnyttja anläggningens fulla kapacitet. Men när läget är på det här viset är vi tvungna att skjuta fram slakten och minska produktionen.
Lybäck investerade i en ny anläggning för nötköttsproduktion 2012. Då bjöds det ut kalvar från vänster till höger, berättar han. Men året därpå förändrades situationen drastiskt.
- Efter 2013 svängde det snabbt och det beror på den försämrade lönsamheten inom mjölksektorn som påverkades direkt av EU:s embargo mot Ryssland och därefter när kvotsystemet slopades. Jag tror inte att någon trodde att läget skulle förändras så här snabbt. Men det här visar hur viktigt det är att alla sektorer - i synnerhet mjölksektorn - har lönsamhet, säger han.

Väntetid under vår och sommar
Kalvtillgången hänger ihop med de olika produktionernas årscykel. Det säger Kim Tarvonen, anskaffningschef på Österbottens Kött, ÖK. Just nu råder ingen större brist eftersom kalvningen på mjölkgårdarna är som störst på hösten. Men fram till våren och sommaren minskar kalvningarna med brist som följd.
- Väntetiderna för slutuppfödarna brukar uppstå på våren och sommaren. Då finns det inte tillräckligt många kalvar att förmedla. På hösten kan vi balansera upp utbudet, men tiden för när kalvtillgången är i balans blir kortare om trenden inte bryts, förklarar Kim Tarvonen.
Väntetiderna varierar inom de olika kalvslagen. Som exempel finns spädkalvar från mjölkgårdar, avvanda småkalvar kring 2-3 månader, stationskalvar som levererats från mjölkgård till kalvstation. De kalvarna förmedlas vidare vid en ålder kring sex månader.
Utöver det har vi biffkalvar, det vill säga kalvar från dikor som förmedlas vid 7-8 månaders ålder. Det finns också flera olika slag av kvigor.
- Det gör att tillgången på olika kalvar varierar beroende på årscykeln. Som exempel finns det mest biffkalvar på hösten på grund av att dikorna kalvar på våren. Samma gäller alltså för kalvar från mjölkgårdar. Men det som vi försöker göra är att balansera upp mellan olika kalvslag, i synnerhet äldre, när det är väntetiderna förlängs på grund av brist, säger Tarvonen.

Atria inför ny viktklass
För att ytterligare balansera upp tillgången efter perioder av brist har Atria gått in för en ny tyngre klass för slaktvikt. Den tyngsta slaktviktsklassen nu är 370 kilo jämfört med den tidigare som var 350 kilo. Den nya klassen började gälla för en dryg månad sedan.
- Under hösten genomför vi etappvis omfattande prisförändringar. Det blir också en ny viktklass för nöt av biffras samt på kvigor. Det betyder att producenterna föder upp kalvarna under en något längre period, vilket bromsar cirkulationen i kedjan en aning. Samtidigt får vi ut mera kött av en enskild kalv och utnyttjar produktionen bättre genom en förhöjd slaktvikt, förklarar Tarvonen.
Lybäck tycker det är bra att ÖK försöker kompensera bortfallet för producenterna.
- Medeltalet för min produktions slaktvikt ligger under 370 kilo. Men en del av djuren når den nya klassen och för dem får jag nu ett bättre pris. Alla prishöjningar är välkomna och det är bra att ÖK gör vad de kan för att kompensera producenterna, säger han.
Det finns många gårdar som har en bra viktökning och redan kommer upp i en slaktvikt på 370 kilo. Gruppen som Atria vill nå genom de nya viktklasserna är gårdar som slaktar in djur innan slaktvikten är 350 kilo.
- Det är gårdarna som ligger under medeltalet som vi vill nå. Gårdar som kontinuerligt slaktar ut vid en lägre slaktvikt. Orsakerna till att tillväxten inte är den bästa kan vara att det i boxarna finns för många djur och att det därför blir praktiskt lättare att slakta ut tidigare om det är utrymmesbrist. Men i en situation av kalvbrist är det inte att föredra att vi har gårdar med för många djur som slaktas innan man slaktvikten är uppnådd, säger Tarvonen.

Tar tid att utöka dikoproduktionen
ÖK och Atria försöker nu motverka utbudet av kalvar genom att sporra till en ökad dikoproduktion. Det har bland annat ordnats seminarier kring olika förmånliga lösningar på nya anläggningar. Uppropet håller på att ge visst resultat, menar Tarvonen.
- Det är en lång process att bygga nytt och sadla om till dikoproducent. Men vi har producenter som nu är mitt uppe i processen med ansökning av tillstånd. Andra arbetar med finansieringen och några har problem med besvär från grannar. Vi har potentiella investeringar på gång och det är positivt, men vad som förverkligas återstår att se.
Import av kalvar är inget alternativ för Atria som enbart har inhemskt kött i sitt sortiment.
- I Europa är det vanligt att kalvar förmedlas över gränserna. Men eftersom Finland inte godkänner till exempel salmonella i leveranskedjan är det inte ett alternativ. Det är heller inget alternativ på grund av att allt kött som säljs under Atrias namn är inhemskt.
Trots situationen, som nu Atria försöker råda bot på, har Lybäck framtidstro.
- Inte kan man som producent gå omkring och oroa sig. Nu vidtas åtgärder och det kan ta en tid innan utmaningen är löst men jag ser ändå ljust på framtiden. Men något måste definitivt ske inom handeln. Nu är det brist på inhemskt kött men trots det stampar priserna på stället. Hur är det möjligt? frågar han sig.

TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Stora skördeförväntningar
krossas på många gårdar

Tröskningen av spannmål gick snabbt framåt under förra veckans uppehållsväder. Man har varit tvungen att bärga spannmålen vid högre vattenhalt än normalt, eftersom det inte har funnits tid att vänta på upptorkning då prognoserna utlovade ostadigare väder för denna vecka, skriver ProAgria i sin växtodlingsrapport.
Rågtröskningen är slutförd på de flesta områden. I Södra Savolax är 75 procent av rågen tröskad och i delar av Norra Savolax är endast hälften tröskad. På en del gårdar i Savolax uppskattar man att till och med hälften av rågarealen inte kommer att bärgas. I Mellersta Finland och Österbottens kustområden blir 10-15 procent obärgad, men i övriga delar av landet endast några procent.
Rågskörden uppskattas vara tillfredsställande i stora delar av landet. I Nyland, södra Finlands kustområden och Egentliga Finland är skörden god, men i Södra Karelen och Norra Savolax försvarlig. Av skörden uppskattas 80-95 procent uppfylla kvalitetskraven för brödsäd, i Kymmenedalen endast 50 procent.
Höstvetetröskningen är slutförd på de flesta områden. Endast i Södra Savolax och Mellersta Finland är fortfarande 20 procent av höstvetet otröskat. Endast 2-5 procent av höstvetet uppskattas bli oskördat, i Mellersta Finland 10 procent.
Höstveteskörden är god i södra Finlands kustområden och Egentliga Finland, men mindre än normalt i Södra Karelen och Södra Savolax. Variationerna är stora mellan regionerna för hur stor andel av skörden uppfyller kvalitetskraven för brödsäd (20-90 %).

I genomsnitt 75 procent av vårsäden tröskad
Tröskningen av korn har hunnit längst bland vårspannmål. I kustområdena har 95 procent av kornet tröskats och på andra håll i södra Finland 70-85 procent. I Birkaland, delar av Savolax, Mellersta Finland och Kajanaland har 50-60 procent tröskats.
På många områden uppskattas att 5-15 procent av kornskörden inte kommer att bärgas på grund av långsam mognad eller förstörda bestånd, i Södra Savolax till och med 20 procent. Kornskörden uppskattas vara god i Sydvästra och Sydöstra Finland samt Mellersta och Norra Österbotten. I övriga områden är skörden tillfredsställande utom delar av Norra Savolax, där skörden uppskattas vara försvarlig.
Kvaliteten på kornet som har tröskats i slutet av september varierar stort mellan regionerna. I Kymmenedalen uppskattas kornskördens kvalitet vara god, men i Södra Karelen dålig. På andra håll varierar uppskattningarna om kvaliteten från försvarlig till tillfredsställande.
Av havren har 80-95 procent tröskats i kustområdena och Kymmenedalen. I Egentliga Finland och Nyland har 70-75 procent av havren tröskats och i övriga delar av landet hälften. 10-15 procent av havren uppskattas bli obärgad på de flesta områden, i Norra Österbotten 20 procent och i Norra Savolax till och med 35 procent.
Havreskörden uppskattas bli god i Sydvästra och Sydöstra Finland, Nyland, Södra Savolax, Mellersta och Norra Österbotten. Skördens kvalitet varierar från försvarlig till tillfredsställande. Hektolitervikterna för havre som har skördats i slutet av september har varit 55-62 kg/hl (normalt 52-55) och foderspannmålsdugligheten har varit 85-95 procent.
Tröskningen av vårvete har kommit längst i kustområdena och Egentliga Finland, där 70-95 procent har tröskats. På andra håll har skörden kommit halvvägs, med undantag för Norra Savolax, Mellersta Finland och Norra Österbotten, där tröskningen är i sin början eller ska påbörjas.
I östra Finland uppskattas att 25-30 procent av vårvetet inte kommer att bärgas, på andra håll blir 5-10 procent obärgat. Vårveteskördens kvalitet är på de flesta områden försvarlig eller till och med dålig.

Mycket av bondbönan och oljeväxterna bärgas inte
Rybs- och vårrapsbestånden har mognat långsamt. Rybströskningen är längst hunnen i Nyland och södra Finlands kustområden, där 70 procent av bestånden har tröskats. I Södra Karelen och Kymmenedalen har 50-60 procent av rybsen tröskats. I Egentliga Finland och Satakunda är skördearbetet alldeles i sin början.
I södra Finland uppskattar man att 2-15 procent av rybsarealen inte kommer att bärgas. I landets mellersta och norra delar är rybsens utveckling och mognad ännu rejält på hälft. Uppskattningarna om den areal som inte bärgas är i klassen 50 procent, men odlarna är fortfarande förhoppningsfulla i fråga om tröskningen.
I Nyland har man tröskat 70 procent av rapsbestånden och i södra Finlands kustområden och Södra Karelen 30-50 procent. I södra Finland uppskattar man att endast 5-15 procent av rapsarealen inte kommer att bärgas. På andra håll har man inte vågat ge någon prognos om den areal som inte bärgas, då bestånden fortfarande är så ofärdiga.
Rybs- och vårrapsskörden uppskattas bli god i Egentliga Finland och Kymmenedalen, men försvarlig i Mellersta Finland och Österbottens kustområden. Rybsens och rapsens kvalitet uppskattas allmänt vara försvarlig. Skördens kvalitet uppskattas bli tillfredsställande endast i Nyland och Egentliga Finland.
Tröskningen av bondböna har hunnit längst i södra Finlands kustområden, där 50-80 procent av bondbönan har tröskats. I Nyland och Egentliga Finland har ungefär en tredjedel tröskats.
Bestånden har mognat långsamt, varför en betydande del av skörden hotar att bli obärgad i landets mellersta och norra delar. Skörden uppskattas bli god i Nyland och Egentliga Finland, tillfredsställande i landets mellersta delar och försvarlig i landets norra delar.
Skördens kvalitet uppskattas bli dålig eller försvarlig på många områden. Endast i Nyland är bondbönans kvalitet god.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Sockerkvoten går till historien

Efter mjölkkvoterna har nu också sockerkvoterna avskaffats. Därmed tar EU ett nytt steg mot en marknadsorienterad jordbrukspolitik. Men betodlarna lämnas inte i sticket, lovar agrarkommissionär Phil Hogan.
Sockerkvoterna har varit i användning nästan 50 år. De senaste åren har sockerbranschen stegvis omstrukturerats med tanke på kvotavvecklingen. Branschens produktivitet har förbättrats kännbart.
Förhoppningen är att producenterna framöver kan anpassa sin produktion till de förändrade omständigheterna, framför allt genom att söka nya exportmarknader. Reglerna förenklas och byråkratin minskar, säger Phil Hogan.
Elimineringen av kvoterna är en viktig vändpunkt för EU:s sockersektor och igen ett viktigt steg mot en marknadsorienterad CAP. Producenterna kan hädanefter sälja sina produkter på den globala marknaden, poängterar Hogan.

Effektiva verktyg bistår producenterna
För ändamålet har EU grundat en ny observationsgrupp för sockermarknaden, som ger aktuell och relevant marknadsinformation. Kommissionen ställer också en uppsättning verktyg till förfogande, som vid behov ska stävja oväntade störningar på marknaden.
Bland annat nämner Hogan kännbara importtullar, med undantag för förmånshandelsavtalen, och möjligheten att stöda privat lagring. En störningsklausul ger kommissionen fullmakter att ingripa vid kriser med kraftigt fluktuerande marknadspriser.
Producenterna är berättigade till direktstöd och medlemsländerna kan bevilja betodlarna frivilliga, kopplade stöd. Denna möjlighet utnyttjar för närvarande elva medlemsländer, bland dem Finland.
Efter kvotavvecklingen kan betodlarna och sockerkoncernerna fortfarande förhandla om värdedelningsavtal. Ett omfattande regelverk ska dessutom förbättra sockerbetsodlarnas positioner i förhandlingarna med sockerindustrin.
I sin prognos för sockermarknaden räknar kommissionen att EU kommer att öka sin sockerproduktion med 6 procent fram till 2026. Produktionen av isoglukos kan tredubblas från dagens 700.000 ton till 2,3 miljoner ton.
Höstens betskörd står redan utanför kvotsystemet. Betarealerna har utvidgats och sommaren har gynnat växten i stora delar av EU. Enligt de senaste prognoserna torde EU-produktionen av sockerbeta öka med en femtedel, till 20,1 miljoner ton.
Produktionsökningen ska enligt planerna kompenseras genom en fördubbling av exporten, då WTO-avtalet inte längre står i vägen. Enligt kommissionen står dessutom en stor outnyttjad lagerkapacitet till förfogande efter de två föregående odlingssäsongerna.
På grund av ett globalt överskott har världsmarknadspriset på socker sjunkit. I september 2017 pendlade världsmarknadspriset kring 311 euro per ton. EU-priset har varit betydligt högre men situationen kan snart ändra.
I ett inledande skede kan sockerpriset i EU ännu ligga kvar en bit över världsmarknadspriset. Kommissionen måste ändå utgå från att den europeiska prisnivån snart närmar sig världsmarknaden, heter det i utredningen.

Kommissionen hoppas på snabb anpassning
Sedan 2006 har den europeiska sockersektorn stegvis förberetts på den förestående kvotavvecklingen med hjälp av stödprogram till ett värde av 5,4 miljarder euro. Enligt kommissionen borde branschen nu vara redo att reagera rätt på marknadens signaler.
Kommissionen tror att de europeiska betodlarna och sockerproducenterna kommer att anpassa sig förhållandevis smidigt till den nya marknadsomgivningen. Trots detta kan svårigheter inte uteslutas.
Risken finns att sockerbetsodlingen kan söka sig till de mest produktiva regionerna, där producenterna kan finna nya avsättningsmarknader inom eller utanför den europeiska unionen. I gengäld kan produktionen avta i mindre produktiva regioner.
Bryssel kommer mycket noga att följa med läget, lovar kommissionen. I sådana fall tvekar EU inte att ingripa med alla tillbudsstående skyddsnät för att stöda producenterna.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Sockerpriset är rekordlågt

Priset på vitsocker föll i början av veckan till sin lägsta nivå sedan två år på terminsmarknaden i London. Sedan oktober 2016 har sockerpriset fallit med 40 procent, till för närvarande omkring 305 euro per ton.
Det dramatiska prisfallet beror delvis på avvecklingen av EU:s sockerkvot men också på förändringar i världsmarknaden. Avvecklingen av sockerkvoten har föregåtts av en mycket kraftig utvidgning av betsockerarealen i Europa.
Betarealen är den största i EU sedan tio år. Växtförhållandena har varit goda under säsongen och hektarskördarna är stora. Detta påverkar givetvis förväntningarna på en stor sockerproduktion, skriver tyska Agrimanager.
Enligt de senaste prognoserna ser det ut som om sockerproduktionen skulle överstiga det senaste europeiska rekordet från 2014. Den starka toppen före sockerreformen 2005 kan möjligen också knäckas.
Redan i augusti hade sockerpriset fallit med 35 procent jämfört med nivån ett år tidigare. Därefter planade kurvan tillfälligt ut men fortsatte i september igen nedåt med ytterligare 5-6 procent.
Orsaken var höjda skördeprognoser för Frankrike och Tyskland samt rörsockerexportören Brasilien. Den försvagade euron spelar också en viss roll i sammanhanget, eftersom kursvärdet på vitsocker anges i US-dollar.
Terminskontrakten för den nya sockerskörden tyder på en svag förbättring av sockerpriset nästa vår. Allt som allt förblir prisförväntningarna tämligen nyktra. Samma trend går också igen på världsmarknaden.
Efter två år med krympande produktion och lager, utgår prognosmakarna nu från växande produktion och lager. Följaktligen har världsmarknadspriset på råsocker fallit med 41 procent sedan oktober 2016. Framöver väntas kurvan vända svagt uppåt.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Danska bönder rasar mot kampanj för ekomat

Den största danska matkedjan Coop har retat upp landets konventionella producenter med skräckbilder i sitt temanummer om ekologisk mat och växtskydd i medlemstidningen Samvirke (Samarbete). Nu går producenterna till motattack med upprop till bojkott.

Samvirke
Ett temanummer om pesticider med dramatiska illustrationer i medlemstidningen Samvirke fick känslorna att koka över hos många konventionella producenter.
FOTO: Coop

Coop och miljöorganisationen Danmarks Naturfredsforening har startat en gemensam kampanj om temat ekologi och rester av växtskydd i livsmedel. Målet är att öka efterfrågan och tillgången på ekologisk mat i butikerna.
Kampanjen startade på allvar i början av oktober, som Coop för ändamålet har döpt om till Øktober, en anspelning på termen Økologi. Enligt en undersökning från Coop Analyse väljer redan tre av fyra danskar ekologiska produkter för att slippa pesticidrester.

Överdrivna bilder förargar bönderna
Vi arbetar för 100 procent ekologiska produkter i Danmark. Det är bara möjligt om fler danskar köper ekologiskt i butiken, säger äldre konsulenten Rikke Lundsgaard från Danmarks Naturfredsforening i ett gemensamt pressmeddelande med Coop.
Kampanjen för ekologiska produkter stör inte bönderna, men ett temanummer om pesticider med dramatiska illustrationer i medlemstidningen Samvirke fick känslorna att koka över hos många konventionella producenter.
Pärmbilden med en person iklädd skyddskläder och gasmask framför en tallrik sallat blev för mycket. Inne i tidningen finns bilder av en fyrapersoners barnfamilj som sitter kring ett matbord med grönsaker, likaså med skyddsutrustning och gasmasker.
Coop genomför en smutskastning utan proportioner med avsikten att skrämma danskarna, säger Flemming Fuglede Jørgensen från bondeorganisationen Bæredygtigt Landbrug till Danmarks TV2.
Nu har de gått för långt. Danska konventionella livsmedel hör till de tryggaste i världen. Coop har överskridit alla gränser. Min klara uppfattning är att det är dags att bojkotta kedjans butiker, säger Jørgensen.

Hysterisk kampanj
Branschorganisationen Landbrug & Fødevarer uppmanar inte direkt till bojkott men organisationens ordförande Martin Merrild är upprörd. Nu har vansinnet nått nya höjder, skriver Merrild på Facebook.
Varenda dag kämpar danska jordbrukare med att leverera sunda och trygga livsmedel för våra tallrikar och matpaket. Livsmedlen saluförs bland annat i Coops butiker och som svara kommer Coop med en hysterisk kampanj, dundrar bondeledaren.
Enligt Merrild försöker kampanjmakarna inbilla danskarna att de måste frukta skadliga rester av bekämpningsmedel i alla vanliga grönsaker. Han påpekar att danska livsmedel är efterfrågade i utlandet just för den höga matsäkerhetens skull.
Ingen behöver vara ängslig för dansk mat, oavsett om man väljer konventionella eller ekologiska produkter. Coop borde vara stolt över sina leverantörer och den danska matproduktionen. Det sista ordet är ännu inte sagt, ryter Merrild.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Haymarket - vasabornas nya bondemarknad

En ny typ av torsdagsmarknad - Haymarket - ordnas för första gången i dag vid Bock’s Corner Brewery i Vasa.
- Tanken med marknaden är att fånga upp de konsumenter som REKO inte passar för, säger fårfarmare Anders Norrback som är en av initiativtagarna. Till Haymarket kan man komma utan att ha förhandsbeställt, även om det också är möjligt, varje torsdag mellan klockan 16 och 19.
- Det började med att vi ordnar många marknader och det har varit jätteroligt, säger Simone Envall som är evenemangs- och bokningsansvarig vid Bock’s Corner Brewery som är ett etablerat lokalt bryggeri med gastropub och gårdsbutik i Dragnäsbäck i Vasa.
- Vi vill stöda lokala bönder och lokalproducerat, fortsätter hon. Och under alla marknader som vi har ordnat så tar vi inga avgifter. Många andra tar avgift, men vi har alltid ordnat så att det är gratis: Vinner vi, vinner producenten, vinner regionen.

Vill utveckla
Fårfarmare Anders Norrback från Övermark i Närpes är en av de producenter som sålt vid Bock’s torsdagsmarknad om somrarna sedan den började för ett par år sedan och nu vill han och några andra livsmedelsproducenter utveckla det hela och göra det mer återkommande, satsat och etablerat.
- Det har funnits en diskussion inom REKO-Vasa gällande tidpunkter och tillgänglighet och försäljningen har gått ner då många har svårt att binda upp sig när utdelningen sker på en så kort tid, säger Anders.
Haymarket blir ungefär likadant som REKO och man kan förhandsbeställa produkter via en Facebooksida, men samtidigt är det en vanlig marknad också.
- Bock’s nappade på idén och var intresserad av marknaden och vi producenter vill prova på för att eventuellt utöka vår kundkrets.

Brett sortiment
- Vi tycker att det här är jättebra och ställer gärna upp med gård och utrymmen och genom att skriva om och marknadsföra marknaden, säger Simone. Tanken är att produkterna ska vara sådana som varje familj behöver varje vecka.
Arrangörer och producenter är måna om att betona att det ska finnas ett brett sortiment på marknaden. Producenterna och försäljarna ska komplettera varandra, inte konkurrera med varandra.
- Om det finns fler producenter som vill komma med i Haymarket med liknade varor som redan finns tackar vi för visat intresse och önskar dem välkomna om de har kompletterande produkter, säger Simone. Det är lite "först till kvarn" som gäller, de som först engagerat sig i det här är de första att medverka.
- Jag har hört att en del inom REKO tycker att det här är en konkurrent, säger Anders. Men alla vi som är på Haymarket är också med i REKO och kommer att fortsätta med det.
Att stå och sälja på en marknad är betydligt mer tidskrävande än vad en REKO-leverans är. En annan skillnad är att för att sälja på marknad behövs tillstånd för det, medan REKO räknas som gårdsförsäljning.
Större delen av de som medverkar i Haymarket har också, enligt Anders, direktförsäljning som en betydande del av sin försäljning.

Tio euro varje torsdag
- Tanken är att om man går med i Haymarket så förbinder man sig också till att varje torsdag finnas på plats för att erbjuda sina produkter, säger Simone.
Så länge vädret tillåter kommer marknaden att hållas på Bock’s gård, men när det blir kallare har de en större inomhushall som de kan upplåta.
- Det ska inte finnas någon ursäkt till att inte handla lokalt, säger Simone och berättar att de vid Bock’s Corner Brewery myntat begreppet "Torsdagsrörelsen" och med det vill uppmana folk i regionen att handla lokalproducerat för tio euro minst en dag i veckan.
Enligt uträkningar som gjorts vid Bock’s har de nämligen kommit fram till att om alla invånare i gamla Vasa län skulle köpa lokalproducerat direkt av producenten för minst tio euro eller mer per vecka så skulle det skapa femtusen nya arbetsplatser i regionen, något som enligt arrangörer och ansvariga för Bock’s Haymarket är ett mycket rimligt mål.
- De värden som skapas här ska vi också låta cirkulera i regionen, säger Anders Norrback.

Cia Hemming
carina.hemming@gmail.com

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Utbetalningen av förskott på
jordbrukarstöd har börjat

Landsbygdsverket har börjat betala ut förskotten på kompensationsersättning och ersättning för ekologisk växtproduktion till gårdarna den femte oktober. Förskottsbetalningarna utgör 85 procent av ersättningsbeloppet.
Normalt får 75 procent av ersättningen betalas ut i förskott, men tack vare det undantag som EU-kommissionen godkänt är andelen större. På grund av motsvarande undantag betalades förhöjda förskott också hösten 2016.
I förskott på kompensationsersättning betalas sammanlagt cirka 422 miljoner euro till jordbrukarna. Restbeloppet av ersättningen (cirka 15 %) betalar Landsbygdsverket ut i december.
De sammanlagda förskottsbetalningarna av ersättning för ekologisk växtproduktion är cirka 33 miljoner euro. Sökandena får restbeloppet av ersättningen (ungefär 15 %) i juni 2017.
Landsbygdsverket betalar kompensationsersättningens tilläggsbelopp till husdjursgårdar och ersättningarna för ekologisk husdjursproduktion till djurgårdarna i maj-juni 2018.

Nationella stöd betalas i oktober
Den 5 oktober började Landsbygdsverket också betala ut restbeloppen av stödet för växthusproduktion. Förskottet på stödet betalades till växthusföretagarna i april. Växthusstödets restbelopp uppgår till sammanlagt cirka 11 miljoner euro.
I oktober utbetalas dessutom stödet per djur för renhushållning och stödet för biodling. I stöd för renhushållning betalas sammanlagt cirka 5 miljoner euro och i stöd för biodling cirka 600.000 euro.
Jordbrukarna får betalningarna på sina konton från och med den första utbetalningsdagen, efter hand som kommunerna och NTM-centralerna godkänner betalningsmaterialen.
I Viputjänsten kan jordbrukarna kontrollera de stöd som betalats till den egna gården. Gårdarna får det årliga stödsammandraget per post i början av året.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Nylund och Torvalds:
Skördeskadorna kräver extraordinära åtgärder

På grund av det kalla och regniga vädret blir den finländska skörden mycket sämre än förväntat. Skördeskadorna beräknas redan nu till minst 150-200 miljoner euro och detta medför stora ekonomiska förluster för de finländska jordbrukarna.
Riksdagsledamot Mats Nylund och europaparlamentariker Nils Torvalds är oroade över situationen och uppmanar regeringen att vidta extraordinära åtgärder för att förbättra jordbrukarnas ekonomiska situation.
– Jordbrukarna kämpar för sin överlevnad efter flera ekonomiskt svåra år. Den besvärliga hösten och en skörd som riskerar att bli kvar på åkern kräver att Finlands regering har beredskap att agera snabbt och kraftfullt, säger Nylund.
EU:s jordbruksministrar samlas till ministerrådsmöte i Luxemburg nästa måndag.
– Vi förutsätter att jord- och skogsbruksminister Leppä för fram den exceptionella situationen i Finland på mötet och kräver att EU bidrar till att hjälpa oss ur krisen, säger Torvalds.
– För att Finland också i framtiden ska ha inhemsk matproduktion, måste vi förbättra jordbrukets lönsamhet. Detta gör vi bland annat genom att stärka jordbrukarens ställning i livsmedelskedjan, säger Nylund och Torvalds.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Finland ska få en livsmedelsombudsman

Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter en arbetsgrupp för beredningen av lagstiftningen om livsmedelsmarknaden. Arbetsgruppen har till uppgift att ta fram ett underlag för regeringens proposition med förslag till lag om livsmedelsmarknaden. I arbetsgruppens uppdrag ingår också att förbereda inrättandet av en särskild tjänst som livsmedelsombudsman.
Arbetsgruppen behövs för att få livsmedelsmarknaden att fungera bättre. I flera utredningar, såväl inhemska som på EU-nivå, har det konstaterats att producenten har en svag ställning inom livsmedelskedjan.
Även riksdagen fäste i somras uppmärksamhet vid frågan i sitt ställningstagande till redogörelsen om livsmedelspolitik Mat2030. I sitt utlåtande förutsatte riksdagen att statsrådet effektivare främjar en genuint fungerande livsmedelsmarknad med lika konkurrensvillkor, vid behov även genom lagstiftningsåtgärder.
- Med nuvarande lagstiftningsåtgärder kan vi inte stärka livsmedelsmarknadens funktion och främja lika konkurrensvillkor, inte heller frivillighet verkar ensamt räcka till. Av denna arbetsgrupp förväntas konkreta förslag på hur läget kan förbättras, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.
Arbetsgruppen kommer att ta ställning till tillämpningsområdet för lag om livsmedelsmarknaden och särskilt till avtalspraxis och ojust handelskutym. Arbetsgruppen ska också ange riktlinjerna för inrättandet av en särskild tjänst som livsmedelsombudsman och ombudsmannens rättsliga ställning, uppgifter och placering.
Arbetsgruppen har för avsikt att få sitt arbete slutfört före utgången av januari 2018. Lagen skulle träda i kraft i början av 2019.

SLC välkomnar beslutet
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. välkomnar inrättandet av en livsmedelsombudsman i Finland från och med ingången av 2019.
- Producenterna har i många år påtalat att den finländska livsmedelsmarknaden behöver en livsmedelsombudsman. Det är en mycket viktig signal att minister Leppä nu tar tag i frågan på allvar, kommenterar Mats Nylund, vice ordförande för SLC.
Nylund påminner även om att den kommande livsmedelsombudsmannen bör ges tillräckliga befogenheter för att på eget initiativ kunna inleda processer för att utreda olägenheter samt eventuellt sanktionera. Den livsmedelsombudsmannamodell som Storbritannien tillämpar är en bra förebild för Finland.
SLC välkomnar även att arbetsgruppen har till uppdrag att ta fram ett underlag för lagstiftning om livsmedelsmarknaden. Många utredningar har visat på att producenterna har en svag ställning i den finländska livsmedelskedjan.
- Eftersom den nuvarande lagstiftningen inte erbjuder tillräckliga verktyg för att skapa balans inom livsmedelskedjan och ta tag i ojusta handelsmetoder, behövs nya åtgärder även på lagstiftningsnivå. I slutändan har det visat sig att det är bonden längst ner i kedjan som hamnar i kläm på grund av livsmedelskedjans obalans, säger SLC:s ordförande Holger Falck.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Lita inte på digital karta i skogen

Jag vill att det här fallet ska komma ut till andra skogsägare som en varning, säger Anders Smeds i Labby, Lappträsk som har fått en strimma av sin skog avverkat utan att ha bett om det. Den omedelbara orsaken är ett rejält kast i lantmäteriverkets digitalkartor. Nu vädjar han och även lantmäteriingenjör Greger Nyberg till skogsägarna och deras entreprenörer att kolla ordentligt var rån går, när de flaggar för en avverkning. Det är i första hand råmärkena som avgör.
När Anders Smeds var på väg ut i röjskogen i våras möttes han av en märklig syn: En avverkning som utförts i rågrannens skog var åtskilliga meter inne på hans sida om rån.
Anders tog kontakt med rågrannen och de kom överens om att ett fel hade hänt och kontaktade firman som stått för avverkningen. Firman ville emellertid inte kännas vid felet.
- När jag var ute för att flagga figuren som skulle avverkas, mätte jag rån med GPS på basen av lantmäteriverkets digitala kartor, säger firmans representant. Mina mätningar stämde nog med kartan. Stenrösena hittade jag helt enkelt inte.

Röse nummer 15 en stötesten
Problemet är att rån på lantmäteriverkets karta visar sig gå åtskilliga meter inne på Anders sida om den verkliga rån, som i det här fallet anges av rösen.
- Jag vet att rån är helt tydligt utmärkt och det är i första hand rösena som gäller, säger Anders Smeds. Bara GPS-mätningar med hänvisning till de digitala kartorna från lantmäteriverket går inte att lita på. Alla inom branschen har redan i många år varit överens om den saken. Om något är oklart med rån så ska man kontakta grannarna. Juridiskt är det förrättningskartan som gäller.
Det här bekräftar också lantmätare Greger Nyberg medan han försöker fånga koordinaterna med sina mätinstrument.
Stötestenen i bokstavlig bemärkelse är röse nummer 15. Det står vid ändan av ett dike, samma dike som utgör rån mellan Anders Smeds och hans grannes skog.

Kartbild
Röse nummer 15 ligger så pass nära skogsdikets linjedragning att det inte borde finnas anledning att tvivla på var rån går. Det finns emellertid ett fel på lantmäteriverkets digitalkarta.

Det blev till rågång
Det blev till att firman begärde rågång med Anders och hans granne. LF fick vara med på rågången, som inleddes en onsdag morgon denna månad. Efter lite traskande i skogen verkade sinnena så småningom anpassa sig till situationen och varandra.
Atmosfären var således betydligt mer avslappnad när Greger Nyberg några timmar in på förmiddagen konstaterade att han hade den information han behövde för ett protokoll.
Under rågången kunde Greger Nyberg bekräfta att rösena mellan Anders och hans grannes skog finns där de ska. Det gäller också nummer 15.
- Här finns dessutom en stadig grundsten under och stöd runt omkring, konstaterar han. Här är nog ingenting oklart. Samtidigt måste vi alltså medge att det är fel på lantmäteriverkets karta.
En promenad längs diket bekräftar att rån går precis här. Ett nytt riktröse beslutar Greger Nyberg att sätta. Han slår fast det i ett berg där diket gör en liten krumbukt.
I anslutning till rågången konstaterade Greger Nyberg också fel på råmåtten på nyskifteskartan för Labby by. Ett systematiskt fel hade smugit sig in i mätningarna från sent 1920-tal. Alla råmått längs kommungränsen var antecknade som längre på kartan än de var i terrängen. Man måste avgöra från fall till fall, om man ska gå efter råstenarna eller gamla förrättningskartorna eller något annat då man gör rågång.

Varnande exempel
- Jag tänkte det är skäl att försöka få det här inträffade ut i offentligheten, säger Anders Smeds, som har använt åtskilliga timmar av sin tid på händelsen.
Han vädjar nu till alla skogsägare som har planer på att avverka att kolla rårna och försäkra sig om att det råder samförstånd med grannar och entreprenörer om var de går.
- Lita åtminstone inte på GPS-mätningar som görs med telefon eller liknande apparat eller på lantmäteriverkets digitala kartor, den erfarenheten har vi gjort också här, säger han bestämt.
Entreprenören undrar nu om det finns möjlighet att få gottgörelse från lantmäteriverket eftersom kartorna är uppenbart felaktiga. Det ser emellertid ut som om verket har garderat sig också mot sådana fall. Såhär heter det på verkets hemsida:
"Det kan finnas brister och inexaktheter i tryckta kartor och kartutskrifter. Lantmäteriverket ansvarar inte för direkta eller indirekta skador som användningen av produkten orsakar beställaren eller en tredje part, om inte något annat följer av lagen."

Ibland har råmärken flyttats
- Det kan förvisso finnas fall där råmärkena har flyttats, säger Greger Nyberg.
Det kan till exempel vara en vattenledning som grävts ner. Vid grävningsarbetet har man lyft ett råmärke åt sidan och efteråt placeras det tillbaka på ungefär rätt ställe.
- I sådana fall behövs det en rågångsförrättning, där råmärkets egentliga plats bestäms utgående från gamla förrättningskartors råmått. På nyare förrättningskartor finns det ofta koordinater som också går att använda till att bestämma råmärkets plats.

Meningslös kalhuggen strimma
Fastän Anders måste få ersättning för den skog som avverkats på hans sida, känner han sig fortfarande som den stora förloraren:
- Det här har vållat mig mycket bekymmer och jag har använt massor med tid, som kunde ha använts till något trevligare. Men det är ju inte heller slut ännu. Ersättningsfrågan är till exempel fortfarande öppen.
Energived kommer knappast att drivas ut från ytan i och med att marken mycket långt består av torv, där man normalt låter hyggesresterna ligga kvar. Dessutom är figurerna ganska avlägsna så det blir svårt att få ekonomi i en drivning av energived.
Sedan finns det nu en kalhuggen strimma i hans skog, som det blir svårt att hitta något ändamål för. Strimman har uppskattats till cirka 0,2 hektar. Den övriga skogen på figuren skulle behöva ännu en gallring, slutavverkning borde inte ännu vara aktuell. Att bilda en skild figur på ytan är emellertid meningslöst. En möjlighet kunde kanske vara körstråk. Det är bara det att figuren har ett körstråk några meter längre inne.

TEXT & FOTO
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi

FOTNOT: Entreprenören som stått för avverkningen hade varit redo att uppträda med namn, men redaktionen valde att inte publicera namnet, eftersom avsikten är att återge händelsen på ett principiellt plan.

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Stefan Borgman på deltid till SLC

Från och med årsskiftet kommer Stefan Borgman att börja jobba deltid på SLC.
Stefan Borgman
Skogsexpert Stefan Borgman kommer från och med början av nästa år att börja jobba deltid på SLC. Måndagar och fredagar finns han på kansliet på Fredriksgatan 61 i Helsingfors.
FOTO: Micke Godtfredsen


- Eftersom jag kommer att fortsätta jobba 60 procent för Södra skogsreviret så innebär det att 40 procent av min arbetstid blir på SLC. I praktiken kommer jag att finnas på SLC:s kansli i Helsingfors måndagar och fredagar, berättar Borgman.
Från och med 2012 började de finlandssvenska föreningarna tillsammans med SLC satsa mer än tidigare på skogsintressebevakningen.
- I början utgjorde den kanske 15 procent av min arbetstid, men behovet av intressebevakning har hela tiden ökat och därför har vi kommit fram till den här lösningen, förklarar Borgman.
I huvudsak kommer Borgmans arbete på SLC att handla om att serva de finlandssvenska skogsvårdsföreningarna bland annat gällande certifieringen i samband med revisioner samt att hjälpa, ge råd och skicka ut information till föreningarna. Därtill kommer alla utlåtanden som ska skrivas.

Synergieffekter för medlemmarna
- Vi har ett bra samarbete med MTK:s skogslinje och det samarbetet fortsätter, säger Borgman och konstaterar att skötseln av många ärenden underlättas av att han fysiskt kommer att vara på SLC:s kansli ett par dagar i veckan.
När det gäller till exempel samhällsplanering eller ellinjer så berörs ofta både jord- och skogsbrukare. Sådana ärenden blir smidigare att sköta i och med det nya arrangemanget.
I dag är Borgman stationerad på Södra skogsrevirets kontor i Esbo och han har också ett arbetsbord på revirets kontor i Borgå. På Skogsreviret blir det ändringar i arbetsuppgifterna i och med att Borgman börjar jobba också för SLC.
Robert Andersson blir revirets nya försäljningschef och han kommer att ta över en del av Borgmans uppgifter.

Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Tysk producentbas tar över som Copa-chef

Den tyska växtodlaren Joachim Rukwied har valts till ny ordförande för den europeiska producentorganisationen Copa. Han efterträder dansken Martin Merrild som inte kandiderade för återval. Merrild fortsätter i presidiet som en av sex viceordförande.
Copa Cogeca
Vaktombyte i Copa-toppen. Tysken Joachim Rukwied (t.v.) tillträder som ny ordförande för Copa efter dansken Martin Merrild.
FOTO: Copa-Cogeca


Rukwied representerar Deutscher Bauernverband (DBV). Han stöddes i valet av omkring 90 procent av Copas 60 medlemsorganisationer i alla 28 EU-länder. Rukwied ska framför allt koncentrera sig på den förestående CAP-reformen.
Den nya ordföranden efterlyser en stark europeisk jordbrukspolitik, också efter 2020. Det handlar i första hand om att trygga tillräckliga budgetmedel för CAP, så att jordbrukspolitiken konsekvent kan vidareutvecklas.
Bara en stark CAP förmår trygga perspektiven på den europeiska landsbygden. Jordbrukarna behöver ordentliga ramar för att producera högvärdiga livsmedel som fyller EU-kraven och motsvarar konsumenternas växande förväntningar, säger Rukwied.
Den nya Copa-chefen vidhåller att direktstöden måste stanna i den första CAP-pelaren utan nedskärningar. Det hjälper producenterna att tackla risker. De nuvarande skyddsnäten måste upprätthållas och nya utvecklas.
Tyngdpunkten borde ligga på åtgärder som motverkar marknadsrisker. Som exempel nämner Rukwied utvecklingen av terminsmarknader som skydd mot den tilltagande marknadsvolatiliteten.
Åtgärderna för riskhantering hör enligt Rukwied hemma i den andra CAP-pelaren och ska vara frivilliga. Detta måste beaktas i det meddelande om CAP som kommissionen ska lägga fram i slutet av november.
En av de viktigaste frågorna för Copa är producenternas ställning inom livsmedelskedjan och jordbrukarnas konkurrenskraft. Avbyråkratiseringen är en process som måste fortsätta så att producenterna kan koncentrera sig på sitt egentliga jobb.

Riskabel klyfta mellan jordbruk och samhälle
Enligt Rukwied är det nu viktigt att försöka överbrygga den klyfta som har uppstått mellan de samhälleliga förväntningarna på jordbruket och den ekonomiska realitet som producenterna befinner sig i.
Våra jordbrukare producerar uthålligt och söker ständigt möjligheter till förbättringar. Jag försöker medverka till att våra strävanden till hållbarhet och ett bättre konsumentskydd igen vinner erkänsla av samhället, säger Rukwied.
Joachim Rukwied är sedan 2012 ordförande för den tyska producentorganisationen DBV. Rukwied bedriver ett jordbruk i sydvästra Tyskland som han har övertagit av sina föräldrar. Produktionen är inriktad på växt- och vinodling.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Provisoriska Ceta-avtalet
främjar handeln med Kanada

Den provisoriska tillämpningen av handelsavtalet Ceta mellan EU och Kanada har trätt i kraft. Avtalet avvecklar 91,7 procent av tullarna inom jordbrukshandeln. Mest sjunker tullarna för förädlade livsmedel.
Enligt EU-kommissionen är det uppenbart att Ceta öppnar helt nya chanser för jordbruket och livsmedelsindustrin. Öppningen av EU-marknaden för vissa kanadensiska produkter balanseras upp av växande exportmöjligheter.
Enligt avtalet avvecklas 98,6 procent av de kanadensiska tullarna och 98,7 procent av de europeiska tullarna. Inom de flesta områden försvinner tullarna genast. På vissa områden, bland annat jordbruket, har parterna enats om övergångstider mellan tre och sju år.

Tullkvoter skyddar känsliga agrarprodukter
Tullarna på jordbruksprodukter avvecklas i något mindre utsträckning än industriprodukter. Inom jordbruket ska 91,7 procent av tullarna avvecklas. Efter den sjuåriga övergångstiden återstår bara tullar på så kallade sensibla produkter.
Kanada får skydda sin mjölkproduktion med tullkvoter medan EU tillgriper motsvarande skydd för sin nöt- och grissektor. De nuvarande handelshindren för fågelkött och ägg berörs inte. De fortsätter att gälla i både Kanada och EU.
Kanada får tullfritt exportera 50.000 ton nötkött och 75.000 ton griskött till EU per år. I gengäld ska det bli lättare att exportera EU-produkter som ost, viner, starksprit, frukt och grönsaker, förädlade livsmedel och ursprungsmärkta EU-specialiteter till Kanada.
I praktiken fördubblar Kanada sina kvoter för importerad ost från EU. Det är goda nyheter för den europeiska mejeribranschen. Lättnaderna gäller både kvalitetsost och den industriost som används i förädlade livsmedel.
Under förhandlingarna har EU tryggat ett skydd för 143 geografiska beteckningar för livsmedelsprodukter som ska säljas på den kanadensiska marknaden. Bestämmelserna ska också säkerställa miljömässiga och sociala standarder.
Avtalet tillåter EU att också framöver förbjuda hormonbehandlat kött och genetiskt förändrade organismer. Kemiska substanser för jordbruket kan importeras från Kanada, förutsatt att produkterna inte utgör risk för hälsan.

Avtalet med Sydkorea användes som modell
Förebild för Ceta är EU:s frihandelsavtal med Sydkorea, som trädde i kraft 2011. Avtalet har kännbart ökat den ömsesidiga handeln med varor och tjänster. EU-exporten av varor till Sydkorea har ökat med 55 procent. På tjänstesidan är ökningen 40 procent.
Under 2016 exporterade EU varor för 35 miljarder euro till Kanada, som är EU:s tionde viktigaste handelspartner. Omvänt är EU Kanadas nästviktigaste handelspartner. Enligt EU-statistiken är 865.000 europeiska arbetsplatser beroende av handeln med Kanada.
Avtalet ska ännu ratificeras av parlamenten i EU:s medlemsländer. Lettland, Danmark, Spanien, Kroatien och Malta har redan ratificerat Ceta.
Den belgiska provinsen Valloniens parlament försökte förra hösten stoppa Ceta med motiveringen att det hotar den inhemska produktionen av nötkött. Blockaden kunde avvärjas med en ny skyddsklausul som träder i kraft om marknadsstörningar hotar.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg

Nyhetssida för denna nyhet »» | Utskriftsvänlig version »»

Reklam-reklam

koneita.com

Euromaster

Förkalkyler på nätet